Det som tidigare var Folkhälsans tonårspoliklinik har nu flyttat från Åbolands sjukhus till utrymmen på tredje våningen i den nyrenoverade Katedralskolan i Åbo.

Verksamheten har också breddats från ungdomar till barn och familjer och går under namnet Mottagning för barn, unga och familjer i Åboland, berättar enhetsledare Petra Boman, som också jobbar som neuropsykolog på mottagningen.

- Visst är det främst ungdomar som kommer hit, men också många familjer har hittat till verksamheten sedan flytten.

Den nya platsen har fått positiv feedback.

- Många har sagt att det är lätt att ta sig hit. Och visst är det också en fördel att finnas nära de unga här i Katedralskolan, så att det också ska kännas lätt och odramatiskt att ta kontakt. Tröskeln ska vara låg att komma hit. En del kanske tycker att det känns lite väl nära att vi finns här i skolans utrymmen, men det har vi åtminstone inte hört något om.

Teamet vid mottagningen består av psykologer, talterapeuter, en ergoterapeut, familjeterapeut och psykiater och en barnneurolog. Förutom vid mottagningen i Åbo, så jobbar en del av teamet också i Folkhälsanhuset i Pargas.

- Det är lättare att hjälpa till exempel barn och ungdomar i den egna miljön. Dels är det lättare att se vilka problemen är, och det är också lättare för klienten att ta till sig hjälpen, påpekar Boman.

Psykolog Therese Kullberg och neuropsykolog Petra Boman. Psykolog Therese Kullberg och neuropsykolog Petra Boman. folkhälsan,folkhälsans tonårspoliklinik i åbo,mottagning för barn, unga och familjer i åboland,petra boman,Samfundet Folkhälsan,therese kullberg

Gratis stödsamtal och stödgrupper

En stor del av de tjänster som erbjuds är subventionerad verksamhet, vilket innebär att det är gratis för de som deltar.

Förutom individuella stödsamtal för ungdomar, så kommer det också att ordnas en stresshanteringsgrupp under våren med tekniker och redskap för hur man bättre kan hantera stress i samband med studier eller jobb.

Det här rummet inreds för ungdomssamtal. Två fåtöljer kring ett bord på mottagningen. mottagning för barn, unga och familjer i åboland,terapi,terapi,terapisamtal,Ungdomsmottagning

För föräldrar erbjuds gruppdiskussioner, men också möjlighet att boka tid för individuella samtal kring olika vardagsbekymmer eller problem.

- Det kan vara något som gäller barnens utveckling eller något annat i familjen.

Syskongrupper träffas också i mottagningens regi. Barn som till exempel har ett syskon med specialbehov får under de här träffarna information, samtalsstöd och råd för hur man lättare kan hantera olika situationer som uppstår då ett syskon har specialbehov.

- Det kan till exempel vara frågan om hur man hanterar ett syskon som kanske får raseriutbrott eller liknande. De här grupperna har varit omtyckta och också vi tycker att verksamheten är mycket värdefull, säger Boman.

Det andra rummet har en barnvänligare inredning. Ett mottagningsrum med bord, stolar och lekhörna. mottagning för barn, unga och familjer i åboland,terapi

Är livet en trädgård som vi kan planera och styra upp enligt våra egna ritningar, och hur ser lyckan ut? Detta är frågor som Peter Sandström återkommer till i den prisade romanen Laudatur som handlar om tafatta och tigande män som ofta kommer till korta.

Under höstens lopp har lovorden haglat tätt över författaren Peter Sandström och hans roman Laudatur, en roman som var kandidat till såväl Finlandiapriset som Runebergspriset.

På Runebergsdagen den 5 februari belönades Sandström dubbelt upp för Laudatur – först med det ansedda Runebergspriset och sedan med ett pris på Svenska Litteratursällskapets årshögtid.

När jag träffar Peter Sandström dagen efter prisståhejet är han förståeligt nog något trött, men på strålande humör – och givetvis oerhört glad över att tilldelas ett så uppskattat pris som Runebergspriset:

- Jag brukar säga att priser inte är någon exakt vetenskap. När allt kommer omkring handlar det om tycke och smak. Och man kan ju inte räkna med att ett pris, men givetvis är det alltid hedrande att bli uppmärksammad i sådana här sammanhang.

Runebergspriset är ett pris som monetärt är betydligt mindre (10 000 euro) än till exempel Finlandiapriset (30 000 euro), men rent litterärt sett är Runebergspriset betydligt bredare.

Sedan år 1993 är det endast romaner som kommer i åtanke i Finlandiaprissammanhang, medan Runebergspriset kan tilldelas en roman likaväl som en diktsamling, en novellsamling eller en essäsamling.

- I Finland har Finlandiapriset det största pr-värdet, men Runebergspriset är ett pris jag själv skattar mycket högt just för att alla litterära genrer är representerade, konstaterar Peter Sandström.

Peter Sandström vann Runebergspriset 2017 för sin roman Laudatur. De åtta nominerade för Runebergspriset 2016. Bild: Yle/Robin Halttunen helmi kekkonen,Henrika Ringbom,minna rytisalo,nominerade till runebergspriset 2016,Pauliina Haasjoki,Peter Sandström (författare),Riitta Jalonen,Runebergspriset,runebergspriset 2016,runebergsprisnominerade 2016,Sinikka Vuola,Vesa Haapala

Friheten i ett fiktivt alter ego

Peter Sandströms senaste roman Laudatur är i mångt och mycket ett slags tvillingbok till romanen Transparente blanche som utkom för några år sedan.

I båda berättelserna får vi följa en medelålders man som återvänder till sitt barndomshem i Nykarleby – antingen rent konkret eller i tillbakablickande minnesfragment.

Berättelserna fokuserar i hög grad dels på sonens relation till sina föräldrar och sin syster, dels på jagets/mannens relation till sin hustru och de egna barnen.

I sina texter skapar författaren Peter Sandström ofta ett litterärt universum som har många kontaktytor med privatpersonen Peter Sandströms – båda har rötter i Nykarleby och är bosatta i Åbo, båda är författare med en bakgrund inom journalistiken, båda har en syster som jobbar med radio …

Hur kommer det sig att han i så hög grad kommit att använda sig själv och sitt eget liv som bas för sina fiktiva berättelser?

- När jag började skriva skönlitteratur för snart tjugo år sedan kändes det helt enkelt mer äkta att använda det egna livet och mina egna erfarenheter som ett slags parametrar och grund för mina texter. Jag kände att det var ett grepp som gjorde att det jag skrev verkligen betydde någonting för mig själv. Redan i debuten, novellsamlingen Plebejerna från år 1993, hade jag en gestalt som hette ”Sandström” som gjorde allt möjligt trevligt och mindre trevligt som att råna kiosker till exempel. Under årens lopp har jag sedan fortsatt att använda mig av detta stilgrepp eftersom jag tycker att det är en bra bas att stå på. Att utgå från det jag själv känner till som min sanning, min version av det som är sant och riktigt.

Du känner dig alltså friare i ditt alter ego, i ditt fiktiva jag?

- Ja, jag kan förvrida sanningen precis som jag själv vill och som jag tycker att det behövs. Men för mig är trots allt själva berättelsen det viktigaste. Jag tänker inte särdeles mycket på vad som skulle kunna vara sant och vad som inte är det, utan i första hand gäller det att hitta på en berättelse som fungerar.

pärmen till Peter Sandströms roman Laudatur Bild: Anders Carpelan Laudatur,Peter Sandström (författare)

Trauman man tiger ihjäl

Romanen Laudatur utspelar sig på två olika tidsplan i två olika städer.

I nutid är det en septemberdag i Åbo år 2014 och berättarjaget får ett textmeddelande av sin mor med en bild på en dödsannons och texten ”Så var det med den saken”.

Den döda visar sig vara en kvinna på vars grav modern sagt att hon en dag skulle komma att dansa långsamt. Och i ett slag flyttas jagberättaren tillbaka till en dag i augusti år 1988 och Nykarleby.

På samma sätt som i romanen Transparente blanche kallar modern på sonen i Laudatur.

I Transparente blanche reser sonen hem till gården för att hjälpa modern att utöva sin kallelse att hela en sjuk man. Medan sonen skjutsar runt sin mor i den avlidna faderns gamla Ford Capri rullar barn- och ungdomsminnena fram. Minnen av en far som inte kunde försonas med livet efter kriget, och minnen av en ungdomskärlek som inte varade längre än en sommar.

I Laudatur återvänder sonen i tanken till Nykarleby och den där augustidagen då han tillsammans med fadern åkte runt i en trilskande Ford Taunus. Målet för färden var att hälsa på hos faderns tidigare flamma och dennes man, en vapenbroder från krigets dagar.

Relationen mellan far och son är central i många av Peter Sandströms verk – en relation som ofta präglas av en viss distans och tafatthet.

Fadern är starkt präglad av kriget. Han bär på upplevelser och minnen som han förträngt och kapslat in så gott han kunnat.

I Laudatur kommer sonen att överta sin fars gamla svarta kavaj – ett starkt laddat symboliskt klädesplagg som är förvånansvärt tung att bära, ”som om fickor och foder hade varit fyllda med hemligheter, ting som inte syntes”.

Eller som fadern konstaterar: ”(…) du ska veta att inget är så sorgligt som ett plagg som har varit någon annans. Det bär på ord och berättelser som inte borde gå vidare.”

- Det centrala i min berättelse är att pappan är en gammal krigsveteran. Jag har själv upplevt detta arv konkret i och med att min egen far var vid fronten, och han ville inte heller prata om sina upplevelser. Då var det lätt hänt att man som liten började fantisera och föreställa sig vad pappa hade gjort under kriget, om han varit med om att döda folk och så. Jag tror att det här är sådant som många kan känna igen sig i. Vi är många som haft olika relationer till kriget, haft föräldrar eller farföräldrar som varit med om kriget. Under en lång tid tegs dessa upplevelser ihjäl. När jag var ung på 1970-talet så var det ingen som pratade om krigsveteranernas hälsa till exempel. Detta tigande har nog spelat in när jag skrivit om faderns tigande och hur detta tigande påverkar sonen.

Den där augustidagen är det också meningen att fadern ska lära sin son att hantera en revolver. Som måltavla för de kommande skjutövningarna har de en död sugga. Men varken son eller far klarar av att avlossa något skott.

- Där i sandtaget inser såväl pappan som sonen att det är slutskjutet. De kommer fram till att det inte är någon vits att utöva våld. Pappan har accepterat att pojken är vapenvägrare och civiltjänstgörare, men det oaktat tycker han att sonen borde lära sig att hantera en revolver. Men det lyckas inte särdeles bra.

Pärmbild till Peter Sandströms roman "Transparente blanche". Bild: Schildts & Söderströms förlag Peter Sandström (författare),Transparente blanche

Kan man planera och styra ett liv?

I såväl Transparente blanche som i Laudatur intar trädgården en central plats i föräldrarnas liv.

Trädgården är ett slags frizon, en tillflyktsort, en plats för skapande och lustfyllt arbete, ett projekt som förenar man och hustru i strävsam gemenskap och stilla samhörighet.

I Laudatur är trädgården rent konkret också faderns yrke i det att han planerar och ritar upp trädgårdar för folk som vill anlägga en täppa i anslutning till sin nybyggda villa.

Trädgården blir en bild för livet – något man till en viss del kan planera och styra, men samtidigt något där slumpen, och naturen, ofta griper in och formar enligt sina egna villkor.

Frågan är om vi kan styra våra liv eller om det är livet som styr oss?

- Man kan ha tankar om hur livet ska gå eller levas, men samtidigt måste man inse att man inte kan påverka allt. Jag har själv en rätt fatalistisk syn på livet, och tänker mig att det går som det är tänkt att det ska gå och att det finns en mening med det som sker. Man kan ju tycka att det på sätt och vis är ett sätt att lura sig själv, men det är också ett sätt att lära sig att gå vidare, att stå ut. Mycket händer nog oberoende av vad vi önskar, och för oss gäller det snarast att hänga med.

I Laudatur återkommer jagberättaren flera gånger till frågan om hur livet skulle ha tett sig om fadern till exempel valt att leva tillsammans med den andra kvinnan, eller hur livet skulle bli om hans egen fru skulle lämna honom. De möjliga liven finns där som tankefrön, som alternativa parallelliv.

- Man kan alltid fundera på hur det skulle ha gått om jag skulle ha gjort si eller så. Var och en av oss funderar nog på detta lite då och då. Huvudpersonen i romanen kommer för sin del fram till att det kanske trots allt var såhär det skulle gå. Man måste kunna försona sig med sakernas tillstånd. Det lönar sig inte att grubbla alltför mycket, utan man får försöka göra det bästa av situationen.

En iakttagare utan egen doft

I Peter Sandströms texter är huvudpersonen ofta en grubblare, en betraktare. En man som hellre drar sig undan än ställer sig i rampljuset.

I Laudatur är huvudpersonen också så gott som osynlig för folk som möter honom på gatan, och titt som tätt händer det att folk går in i honom. Berättarjaget beskrivs också som en man utan egen distinkt doft.

- Det verkar som om många av mina huvudpersoner är iakttagare. De ingriper inte i händelserna gång och de försöker inte heller påverka det som sker. Jag tror att det kan ha med könsroller att göra. Att jag försöker tänka på mina fiktiva gestalter som människor och inte som vare sig man eller kvinna. Det traditionellt manliga är ju att vilja ingripa och utöva makt, men jag har kanske undermedvetet gjort ett val genom att göra min manliga centralgestalt till en lite tafatt karaktär och mindre manligt maktutövande.

Tillkortakommanden och tafatthet präglar ofta de manliga centralgestalterna i Peter Sandströms texter. Männen har påfallande ofta svårt att prata med andra och att visa sina känslor.

I Laudatur skildras denna oförmåga till kommunikation och interaktion genom sömnen.

Jagberättarens son Neo går i sömnen och hustrun Zebra talar i sömnen. Under dessa nattliga timmar försöker jaget komma dem nära, ta reda på vad de tänker och tycker i olika frågor.

- Kanske dessa personer är slutna och spelar roller när man umgås ansikte mot ansikte. I sömnen sätts dehär rollerna ur spel, och både sonen och hustrun kan te sig ärligare i sömnen och jaget upplever att han kommer dem närmare inpå livet.

Är lycka en korg med mjölk och morötter?

”Veit tu pojk, att glädjen visar sig inte så ofta, men den finns alltid nånstans” konstaterar fadern när bilen susar fram längs de dammiga vägarna och dansbandsmusiken ljuder ur bilradion.

Glädje och lycka, ja. Var hittar men dem och hur ser de ut?

Kan lyckan rymmas i en korg med mjölk, kött, morötter och purjolök undrar sonen när modern kommer in i köket och korgen faller omkull på golvet.

- Jag tror definitivt att lyckan finns i vardagen och i de vardagsnära tingen och handlingarna. Jag tror starkt på förnöjsamhet. Att ha en helt vanligt dag framför sig och göra alldagliga ting som att tvätta kläder, läsa tidningen, bära in ved. Det behövs inte mycket för att vi ska känna oss tillfreds med tillvaron. Jag tror att det som gjort nutidsmänniskan olycklig är att det finns alltför mycket att välja mellan. Förr hade man kanske inte så många valmöjligheter, man skaffade sig en utbildning, fick ett jobb och skaffade sig en familj som man i bästa fall höll fast vid livet ut. Idag tänker man alltid att det skulle kunna bli lite bättre och lite häftigare med något annat, och det är inte alltid bra att tänka så. Jag tror att man bör satsa mer på förnöjsamhet.

Lyssna till interjvun med Peter Sandström - längd ca 16 minuter:

Nordkalks nya VD, Hannu Hautala, kommer till Nordkalk från metallindustrin och företaget Outokumpu, där han har jobbat de sex senaste åren.

Han har också tidigare jobbat inom elektronikindustrin på företag som Elcoteq och Flextronics. Till jobbet som verkställande direktör kom han genom en rekryteringsfirma, som tog kontakt med honom.

För Hautalas del har jobbet tidigare fört honom utomlands. Förutom två år i Estland, har han han tillbringat sammanlagt åtta år i Düsseldorf, Tyskland, som har blivit som ett andra hemland för honom.

Men vad vet Hautala om Pargas?

Inte särskilt mycket, erkänner han. Han vet att det finns fina orienteringsmöjligheter och att orten lockar mycket folk på somrarna. Men livet på en gruvort känner han till.

- Att bo och verka på en gruvort med dagbrott, dagliga sprängningar och gruvverksamhet är mycket bekant för mig, eftersom jag är född och uppvuxen i Pyhäsalmi. Ännu på 1970- och 80-talet fanns där ett dagbrott, men idag är Pyhäsalmi gruva helt och hållet en underjordisk gruva.

Säkerhet och tillväxt

De största frågorna inom Nordkalk just nu är säkerheten och tillväxt, berättar Hautala.

- Det främsta är att sköta om säkerheten; att allt vi gör görs tryggt och utan att det sker arbetsolyckor. Det är målet. Det andra är att Nordkalk måste hitta lönsam tillväxt. Det kommer vi att sträva till med våra nuvarande kunder. Vi strävar också efter att hitta nya serviceområden och att också växa geografiskt, där det är möjligt, i området kring Östersjön och närregioner.

Under sin första månad på det nya jobbet har Hautala rest runt till bolagets största enheter kring Östersjön. Av trettiotalet verksamhetsorter har Hautala hunnit besöka 13-14 större enheter och träffat cirka 700 av bolagets 1000 anställda.

För att lära känna bolaget och dess anställda från insidan har han skickat ut en enkät till samtliga anställda där han bland annat ställt två frågor: Vilka tre saker ska Nordkalk hålla fast vid och vilka saker kunde man avstå från?

Svarsprocenten har varit hög. Arbetet med enkäten är ännu på hälft, men det som många anställda vill hålla fast vid är det fokuset på säkerhetsfrågor. Dessutom är många nöjda med sina kolleger och stämningen på arbetsplatsen.

Det som däremot väckt kritik är frågan om arbetsfördelningen, de anställdas arbetsbördor och ansvarsfördelning.

Klassiska Pargashobbyn

Hautala bor i Kyrkslätt men har en övernattningslägenhet i Pargas. För tillfället håller han på att väcka sin skolsvenska till liv.

Förutom att han har ett intresse för opera och schack, så är Hautala en ivrig skidåkare och orienterare; chansen att stöta på honom i Pargasskogarna är med andra ord god.

- Bara skidspåren är i skick så kommer jag att åka skidor här och så fort snön smälter kommer jag att vara med på den första motionsorienteringen!

Hannu Hautala Bild på Nordkalks nya verkställande direktör Hannu Hautala. Bild: Outokumpu hannu hautala,Nordkalk,nordkalk oyj apb,nordkalks verkställande direktör

Olyckan var framme i Lundo på tisdagseftermiddagen, då en skoltaxi kolliderade med en annan bil.

Trafikolyckan skedde i korsningen mellan riksväg 10 och Toukolavägen kl 13.55.

Polisen meddelar att händelsen ledde till ett stort uppbåd, men att ingen skadades allvarligt. Enligt aktuella uppgifter fördes ingen till sjukhus.

Polisen undersöker saken som äventyrande av trafiksäkerheten.

Stefan Kuzmanovski kommer att spela ligahandboll i Pargas IF under resten av den här säsongen. Kuzmanovski kommer från den makedonska klubben MRK Kumanovo.

Nykomlingen Pargas IF har haft en svår säsong i herrarnas handbollsliga. Efter 16 omgångar har laget ännu inte öppnat poängkontot i ligan.

För att stärka upp försvarsspelet har man nu värvat centern Stefan Kuzmanovski.

– Vi vill visa att vi håller i ligan och den här värvningen gör vi med tanke på ligakvalet. Vi vill spela på högsta nivå även nästa säsong. Vi har många unga spelare i laget och nu får vi in lite mer erfarenhet.

– Kuzmanovski kommer att spela redan i nästa grundseriematch. Avtalet blev klart före transferfönstret stängde men vi valde att gå ut med det först nu, säger Pargas IF:s ordförande Jan ”Bambu” Eriksson till Yle Sporten.

Pargas IF möter nästjumbon Dynamo Riihimäki på bortaplan på lördag.

Sociologin vill ge det breda perspektiv som behövs för att tolka alla de alternativa sanningar som serveras idag.

Sociologi är en allmän vetenskap om samhället. Om hur samhället fungerar. Om vilka olika livsvillkor folk kan ha i det här samhället och hur man får veta om det. Och hur man analyserar det. Professor Mikko Lagerspetz har en vid men ganska tydlig bild av sitt ämne, sociologin.

Vid Åbo Akademi kan man studera sociologi på alla nivåer, från grundstudier till forskarstudier. Det är inte möjligt på svenska på annat håll i Finland.

Sociologin analyserar många slags sociala relationer och processer såsom människors vardagliga möten, livshistoria och identiteter, står det på ämnets webbplats. Låter som ett mellanting av psykologi, historia och etnologi? Emma Othman är fjärde års studerande vid ÅA-sociologin.

- Det handlar mer om hur de här relationerna hänger ihop och hur man kan se både hur relationerna påverkar samhället och hur situationen individer lever i påverkar relationen.

Sociologin hjälper oss att avslöja falska nyheter

Det handlar dels om sociala relationer, dels om samhällsförändringar. Det är nödvändigt med ett brett perspektiv i dessa tider av alternativa sanningar, hävdar Mikko Lagerspetz.

- Alternativa sanningar som inte alls är sanningar. Det är knappast så att någon människa skulle besitta hela den kunskap som behövs för att kunna utvärdera de här sanningarna.

Mikko Lagerspetz tänker på alla de påhittade fakta som möter oss i media, framförallt på internet. Sociologin vill hjälpa till med att sätta saker och ting i sina rätta sammanhang. När vi har begrepp om sammanhangen kan vi lättare avgöra om det som serveras som sanningar faktiskt är det.

- I denna vår tid händer det att folk lever i sina egna bubblor och knappt utbyter tankar med någon som tänker annorlunda.

I motsats till det visar sociologin på mångfalden i ett samhälle.

Ingen sociologi i grundskolan

Emma Othman hade inte hört om sociologi innan hon började studera. Det är ju inte ett ämne som ingår i grundskolans läroplan. Emma Othman gick in på Åbo Akademis webbsidor om samhällsvetenskaper och hittade sociologin som hon tyckte verkade mycket intressant.

- Jag ville få verktygen för att kunna analysera sociala fenomen istället för att bara påverkas av fördomar och vardagskunskap som man bara tar för given. Jag ville vända upp och ner på dom här föreställningarna som "alla vet". Och se hur människor, relationer och institutioner påverkar varandra.

Emma Othman tog en introduktionskurs i sociologi på Öppna Universitetet. Då insåg hon att det var det hon ville studera. Nu när hon är fjärde årets studerande inom ämnet vet hon att hon i framtiden kan tänkas jobba med olika saker. Sociologin ger många möjligheter.

- Det märker man när man pratar med dom som tidigare har studerat sociologi. Sociologer finns i jättemånga olika arbetsbranscher.

Därför känns det betryggande för Emma Othman. Hon behöver inte bestämma sig ännu.

Sociologer i alla slags branscher

- Eftersom det är samhället man studerar så behövs det sociologer. I alla delar av samhället.

Professor Mikko Lagerspetz ger exempel på alumni, det vill säga tidigare studerande i sociologi som har placerat sig inom media, inom det sociala, i det kommunala. De jobbar med flyktingmottagning, inom olika organisationer och med olika administrativa uppgifter som planering och utveckling av verksamheter. Listan kan göras nästan hur lång som helst om man får tro professorn.

- Speciellt bra är sociologerna på att ställa frågor, samla in information och analysera den här informationen.

Det låter som en förmåga som behövs i alla delar av vårt samhälle, eller hur?

Arbetsförmedlingstjänster från hela Norden raggade ungdomar på tisdagskvällen då Åbo stads projekt Ohjaamo ordnade ett infotillfälle om sommarjobb utomlands, till sjöss och på Åland.

Viking Line, Åland Living, Nordjobb och den svenska arbetsförmedlingsbyrån Jobzone presenterade sin verksamhet åt ett 40-tal ungdomar, som därefter fick bekanta sig med organisationerna var för sig.

Finsk sisu eftertraktad

Svenska Jobzone förmedlar jobb i både Sverige och Norge. Efter sin presentation ordnade företaget blixtintervjuer för de unga som kände sig lockade. Vice vd Rolf Smeds berättar att företaget har förmedlat sommarjobb åt finländare i 10 år.

- Vi är glada över att få över finnar till Sverige och Norge, de brukar alltid vara uppskattade. Det är den finska Sisun, tillägger Smeds.

Evenemanget riktar sig inte bara till finlandssvenskar, utan många av ungdomarna är finskspråkiga. Enligt Smeds finns det arbetsplatser också för dem som inte har en perfekt svenska.

- Det beror på arbetsplatsen. Vi har både såna som vill ha just finskspråkiga och såna som kräver svenskakunskaper. Så finns det också dem som nöjer sig med att den sökande pratar engelska.

Vilken sorts arbetskraft efterfrågas?

- Just nu handlar det mycket om lagerarbete, byggarbete och också chaufförer med B- eller C-körkort.

Är det jobb som svenskarna inte vill ha?

- Nä, snarare handlar det om en trång sektor där det finns mer jobb än arbetskraft.

Både värdefullt och roligt

Jobzone för i sin presentation fram företagets vision om att försöka få folk att bygga på sin kunskap och inte fastna i gamla banor. Smeds understryker det när han talar om vilken positiv erfarenhet det är att jobba utomlands.

- Som arbetsgivare ser jag en utlandsvistelse som ett tecken på att personen kan ta vara på sig själv och löser saker. Det är ett stort plus. Förutom det så är det väldigt roligt också.

Rolf Smeds. Rolf Smeds. Bild: Yle/Fredrik Häggman rolf smeds

Den låga arbetslösheten skapar stort arbetskraftsbehov

Åland Living är Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighets sätt att informera om arbetsplatser på Åland. Jenny Schauman-Linevik från Åland Living berättar att de idag främst försöker hitta sommarjobbare, men att de också jobbar för att få folk att slå ner bopålarna på Åland för en längre tid.

- Nu på sommaren finns det ett stort arbetskraftsbehov till restaurang- och turismbranschen. Vården är ett annat område där det finns behov.

Förutom kockar, pizzabagare och servitörer behövs det också personal med spetskompetenser. Eftersom arbetslösheten är låg på Åland är det svårt att få personalen att räcka till under de hektiska månaderna.

- Vi har svårt att matcha rätt arbetstagare med rätt jobb, till exempel inom IT, säger Schauman-Linevik

Jenny Schauman-Linevik. Jenny Schauman-Linevik. Bild: Yle/Fredrik Häggman jenny schauman-linevik

Finska stor fördel

Eftersom en stor del av turisterna är finskspråkiga är det en mycket stor fördel att kunna finska.

- Arbetsgivarna vill ha finskspråkig arbetskraft, särskilt inom servicebranschen. Om man har en svag svenska så lär man sig nog under tiden man är här, så det behöver man inte vara rädd för, tror Schauman-Linevik.

Åboungdomar på infotillfälle. Sommarjobbsinfo för Åboungdomar. Bild: Yle/Fredrik Häggman ohjaamo

Kimitoöns kultur- och fritidsnämnd beslutade under sitt möte på tisdagskvällen om utdelningen av jubileumsbidrag, som infördes enligt ett nämndbeslut från 4.10.2016. Med bidraget vill kommunen uppmärksamma Finlands 100-årsjubileum.

Bidragets ändamål är att stöda lokala initiativ och skapa ett mångsidigt program i Kimitoön under år 2017. Bidraget kunde sökas av föreningar, arbetsgrupper samt enskilda som är verksamma och skrivna i Kimitoöns kommun. Sista ansökningsdagen var 20.1.

Totalt delades sex bidrag ut, varav det största på 1000 euro gick till Kimitoöns musikgille. Den totala summan för bidragen uppgick till 3800 euro.

Den lokala stadsdelsföreningen vill halvera antalet bilar på området bakom Åbo domkyrka. Det skulle göra parkerandet ännu svårare för dem som tar bilen dit.

Tidig eftermiddag svänger några bilar in mot Gertrudsgatan på sin väg mot kvarteren vid domkyrkan. Ett frenetiskt spanande efter platser att parkera på börjar, men en av bilarna ger ganska snabbt upp hoppet och vänder tillbaka. För de andra verkar det vara minst lika hopplöst att hitta ett ställe att parkera på och snart står en bil med en lång släpvagn och vänder mitt i en korsning.

Biskopsgatan kantas av bilar på båda sidor, inte en lucka stor nog för en personbil går att finna. Det är likadant längs Fabriksgatan och Fänriksgatan. Efter några varv i kvarteren är det visst några bilar som åker i väg, men de platserna fylls snabbt med nya bilar.

"Svårare sedan nyår"

En kvinna som presenterar sig som Anna lyckas få en plats för sin bil på Kaserngatan. Hon säger att det brukar finnas platser kvar klockan åtta, men efter tio är det nästan omöjligt att lirka in bilen någonstans. Hon säger att det blev svårare efter nyår då Åbo universitet där hon studerar började begränsa parkerandet på sina områden som finns i närheten. Hon brukade parkera på universitetsområdet, men är nu en av dem som kämpar om platserna längs de närliggande gatorna. För henne är det inte ett alternativ att lämna bilen hemma på morgonen, eftersom hon har tre barn att köra på.

Reima Honkasalo är på väg till Åbo Akademis Arkenkvarter. Han hade också tur och får en plats på Kaserngatan.

– Ibland får man köra runt ett antal varv för att hitta en plats, men nu hade jag tur. Mellan tio och två är det proppfullt. Då får man bara köra runt, runt eller parkera längre bort.

Vänta är bästa knepet

Honkasalo känner väl till situationen eftersom han kommer flera gånger i veckan till ÅA. Han säger att det inte riktigt finns några andra knep än att vänta. Ibland står han och dubbelparkerar vid gatan föra att få syn på någon som är på väg.

Stadsdelsföreningen Piispankatu-Biskopsgatan har tröttnat och tycker att situationen är ohållbar. Föreningen anser att antalet bilar som parkerar bakom domkyrkan och i akademikvarteren borde halveras. En lösning kunde vara att tillåta parkering på endast en sida av gatorna. Föreningen anser också att staden borde ta en avgift för parkerandet och begränsa parkeringstiden till två timmar för tillfälliga besökare.

Reima Honkasalo frågar sig var bilarna ska stå då. Eventuellt kunde han tänka sig att börja åka buss om det blir omöjligt att parkera.

– Jag bor i Pikis, så att cykla kommer nog inte på fråga.

"Fixa hellre parkeringsplats"

Johannes Andersson parkerar sin bil på Biskopsgatan vid Arken där han studerar. Han säger att det är ganska många studenter som tar bilen till plugget, speciellt de som har en lite längre väg. Han säger att det skulle vara dumt med parkeringsbegränsningar.

– Tidsbegränsad parkering kan vara svårt att kombinera med föreläsningarna och spring av och an till bilen. Hellre en parkeringsplats i så fall.

Inför kommunalvalet uppmanar Finlands svenska lärarförbund kandidater och väljare att sätta skolfrågorna högst på agendan.

Det har man inget emot att göra på Kimitoön, men till skillnad från i många andra kommuner är Kimitoöns lärare tacksamma och nöjda över de resurser som hittills tilldelats skolan.

- Fortsätt värna om skolan, säger Gabriella Byman, ordförande för Kimitoöns lärare rf. Kimitoön är och har alltid varit en skolvänlig kommun.

Byman har lång erfarenhet av jobbet som klasslärare och har också under årens lopp träffat många lärarkolleger runt om i Svenskfinland.

- I motsats till hur det är på många andra håll har vi i Kimitoön aldrig behövt ställa politikerna mot väggen då det gäller material, timresurser, skolmat eller annat.

Skolstängningarna 2010 lämnade djupa sår

Den enda stora spricka som under de senaste tio åren förekommit inom bildningssektorn på Kimitoön är den uppslitande process som ledde till att man år 2010 stängde fyra byskolor på ön.

Med den processen fortfarande i färskt minne säger Nina Oksanen, klasslärare i Västanfjärds skola såhär om att diskutera skolfrågor inför valet:

- Skolnätet behöver inte diskuteras. Det var en stor smäll då för några år sedan. Nu behöver vi arbetsro för att jobba med det vi har.

- Jag önskar att politikerna respekterar det vi gör och att man bibehåller den nuvarande nivån. Jag kan inte klaga, men det finns heller ingenting att ta bort! Det är lagom så här.

Nina Oksanen tillsammans med årskurs 1 i Västanfjärds skola. Lärare står framför en liten grupp elever i ett klassrum. Bild: Yle/Monica Forssell lärare,nina oksanen,västanfjärds skola

Lärare i Åbo slår larm

I Åbo visar den lokala lärarföreningens färska enkät att över hälften av lärarna i grundskolan upplever att elevernas rätt till stöd inte förverkligas.

Lärarna har inte tillräckligt med tid för alla elever och den specialundervisning som en del elever borde få, ges inte. Enligt Åbo lärarförening lider lärarna av en allt tyngre arbetsbörda.

Alltför stora grupper, avsaknad av stöd för elever med särskilda behov, nya arbetsredskap och byråkrati hör till det som lärarförbundet lyfter upp som problem.

I Kimitoöns skolor är till exempel gruppstorlekar inte ett problem. Man strävar också efter att upptäcka eventuella skolsvårigheter så tidigt som möjligt, berättar bildningschef Mats Johansson.

Mats Johansson. Bildningschef Mats Johansson vid sitt skrivbord. Bild: Yle/Monica Forssell bildningschef,mats johansson

Att man mår bra inom bildningen på Kimitoön bekräftas också av den arbetshälsoenkät som utfördes bland Kimitoöns anställda i fjol våras. Enligt den ger öns lärare vitsordet 8.2 på en skala 1-10 då det gäller trivseln på jobbet.

- Man mår nog jättebra, säger Johansson.

I Pargas där man använder sig av en likadan enkät som på Kimitoön, är resultatet beträffande lärarnas trivsel 7.9.

Kimitoön satsar mera på bildning än många andra kommuner

Trots att Kimitoön år 2010 drog in skolor, finns det fortfarande förhållandevis många skolor på ön.

Sammanlagt finns det på svenska fyra lågstadium, två högstadium och ett gymnasium och på finska två lågstadium och ett högstadium.

Det sammanlagda elevantalet i grundskolorna är detta läsår 716. Nästa läsår kommer eleverna att vara 695.

Kimitoön satsar mera än många andra kommuner på sina elever. På bilden Alicia Fredriksson, Sonja Karlsson, Alva Söderholm och Noah Bergholm-Montenegro som alla går i Västanfjärds skola. Fyra barn med armarna om varandra utomhus. Bild: Yle/Monica Forssell elever,vänner,västanfjärds skola

I pengar satsar Kimitoön ca 10 500 euro per elev i grundskolan. Kommunen får ett förhöjt bidrag från staten tack vare skärgårds- och glesbygdsstatus men utöver statens bidrag satsar kommunen ungefär 3000 euro extra av egna pengar på eleverna.

Skulle det gå att sköta bildningen billigare?

- Visst skulle det gå att göra det billigare och komma mycket närmare det pris som staten betalar för eleverna. Men det skulle då betyda att vi bara skulle ha tre skolor på Kimitoön: två på svenska och en på finska, svarar bildningschef Mats Johansson.

En sådan modell tror Johansson inte att varken invånare eller politiker vill ha. Själv vill han det inte heller.

- Här vill jag tacka politikerna. Jämfört med mången annan i vårt land har vi jättebra med resurser.

Att skolan ändå gärna får debatteras inför kommunalvalet, det håller Johansson med om.

Elevunderlaget i Kimitoöns skolor ser för tillfället stabilt ut men när kommunerna i och med vårdreformen så småningom mister halva sin nuvarande budget, kan det vara bra att veta var politikerna står då det gäller skola och kvalitet.

- Vill man ha kvalitet som kanske kostar lite mera eller ser man på det marknadsekonomiskt och vill ha det så billigt som möjligt till en början men sedan efter en tid betala mera, frågar sig Johansson.

Den nattliga flygledningen i Åbo är en viktig tjänst för hela samhället och bör därför fortsätta som tidigare. Det säger Roy Myrberg, ordförande för flygledarförbundet i Finland.

Det hela bottnar i de pågående spekulationerna kring om flygledningen nattetid i Åbo blir kvar eller försvinner från och med i höst. Förslaget är att dra in den helt och hållet.

För tillfället är det Gränsbevakningen som står för notan på 400 000 euro för nattlig flygledning i Åbo. Finavia sköter flygledningen i Åbo och Gränsbevakningen betalar för den nattliga flygledningen till dem.

Orsaken till att flygledning nattetid skulle upphöra är att Gränsbevakningen måste spara pengar.

- Som facklig ordförande tycker jag att det är synd att man tänker enbart på kostnader. I den här saken finns många andra aspekter än enbart vad flygledningen kostar, något som jag tycker endast är en bråkdel av helhetskostnaden. Stängningen av flygplatsen skulle bara handla om några timmar och då är frågan om man överhuvudtaget sparar någonting på det, säger Roy Myrberg.

Invånarna får en sämre räddningstjänst.― Roy Myrberg, ordförande för flygledarförbundet i Finland.

Gränsbevakningen beslutade nyligen att från och med i sommar sluta köpa flygledningstjänster av Finavia nattetid. Då tekniken har utvecklats anser man att Super Puma-helikoptern i de flesta fall kan lyfta från Åbo utan flygledning. Nu är frågan därmed vem som ska betala för upprätthållningen av flygledningen i framtiden.

Flygledarförbundets linje i den här frågan är solklar.

- Från fackets sida vill vi att man fortsätter på samma sätt som nu. Flygledningen i Åbo är en viktig tjänst för hela samhället. Både för Gränsbevakningens räddningshelikoptrar och för de allmänna sjukhelikoptrarna, så att de kan operera så snabbt och effektivt som möjligt. Människorna är de första som förlorar på det här förslaget. De får en sämre räddningstjänst och det är den nackdelen jag själv ser som invånare. Kanske inte på hur snabbt räddningshelikoptern kan komma iväg, men kanske på hur den kan komma tillbaka i alla väderförhållanden. Och kanske det också inskränker på operationstiden de kan utnyttja.

Folk köar till säkerhetskontrollen vid Åbo flygplats. Bild: YLE/ Mathias Sjöberg flygplats,flygstrejk,åbo flygplats

Utöver att samhällsfunktionerna påverkas lyfter Roy Myrberg även fram personalaspekten.

- Jag tror inte att det blir några stora besparingar på löner genom att stänga flygledningen några timmar, utan det kan i stället förorsaka många andra problem. Personalen får sämre och obekvämare arbetstider och det förorsakar sedan andra saker, som till exempel hur man orkar med många tidiga morgnar eller sena kvällspass. Jag vet att det här har diskuterats tidigare på andra flygplatser, men då har man i slutändan ändå kommit fram till att det är lättare att hålla öppet på natten än att sluta sent och sedan börja jättetidigt på morgnarna. Jag har inte heller hört om att någon annan flygplats som nu har öppet dygnet runt skulle ha planer på att dra in den nattliga flygledningen.

- Allt har fungerat bra i Åbo och om man vill ändra på det skulle vi vilja se grunderna till det beslutet och sedan hur man löser det för de som arbetar där. Alltså att de har möjlighet att orka med även de kommande arbetstiderna. Sedan har det också betydelse av hur mycket annan trafik det finns nattetid. Om det finns fraktflyg eller annat som använder Åbo på natten finns det överhuvudtaget inga grunder till att ha stängt på natten.

Det känns som att vi borde få vara involverade.― Flygledarfackets ordförande Roy Myrberg.

Vad har er arbetsgivare Finavia sagt till er inom facket?

- Förra året frågade Finavia oss vad vi tycker om att i stället för öppet på natten skulle ha någon form av jourverksamhet. Det är det enda vi har hört från Finavia. Resten har jag bara sett i medierna. Vi sade då att vi ville ha mer fakta om vad det skulle innebära, men det har vi ännu inte sett. Det är det vi nu väntar på. Något konkret att ta ställning till. Det känns som att vi borde få vara involverade, då vi har någonting att ge så att saker och ting kan lösas på bästa sätt. Alltså för de runt tio stycken som nu jobbar med flygledning i Åbo.

I Sverige har man på vissa orter infört fjärrstyrd flygledning. Roy Myrberg tror dock inte på en sådan lösning redan nu. Åtminstone inte i Åbo.

- Sverige är det enda land i Europa som har fjärrstyrd flygledning, så det finns inte så mycket att jämföra med. Dessutom har de flygplatserna som använder det i Sverige en betydligt mindre volym än Åbo.

Bild: Yle/Peter Karlberg åbo flygplats

Finavia: Det måste finnas en efterfrågan

Chefen för Finavias flygtrafiktjänst, Raine Luojus, är tydlig med att efterfrågan styr, eftersom Finavia drivs som ett aktiebolag.

- Gränsbevakningsväsendet har meddelat att de inte längre behöver våra flygledningstjänster nattetid. Vi utreder nu hur vi framöver ska göra med flygledningen nattetid. Finavia är ett aktiebolag, så vi får inga pengar ur statens budget. Vi måste få in våra pengar från våra kunder. Så om vi har en beställare som vill ha vår service även nattetid kan vi också erbjuda service nattetid. Men då måste det alltså finnas en efterfrågan för flygledning nattetid. Och just nu har Åbo några timmar varje natt där det inte finns någon efterfrågan.

På fackets argument gällande att man knappast sparar någonting på att stänga flygplatsen nattetid, säger Raine Luojus att Finavia ännu utreder det hela och därför har man inte heller ännu inte tagit några beslut. Därför har man just nu heller inget konkret att visa för facket. Finavia ska också reda ut vilket behov det finns gällande fraktflyg.

- Helheten kommer att avgöra. Ett alternativ är också att vi inför en jourverksamhet, som sedan kallas in vid behov. Exempelvis om något plan är försenat. Ett alternativ som vi redan har på många flygplatser som annars är stängda nattetid, säger Raine Luojus.

Kimitoöns kommun har reserverat pengar för en skylt som välkomnar besökare då de susar över kommungränsen efter Pungböle bro. Men vad ska det stå på skylten?

Just nu tar kommunen emot förslag på hur skylten kunde se ut och vad som kunde stå på den. Under veckan har kommunen ett popup-kansli i affärscentret Kompassen i Kimito centrum. Där kan besökare fatta pennan och skissa upp sin egen idé för skylten.

- Under åren har det varit väldigt många som tyckt till och undrat varför vi inte har någon skylt, och då tyckte vi att det skulle vara på sin plats att ställa frågan tillbaka till invånarna, säger utvecklingschef Gilla Granberg.

Många kommuninvånare har redan passat på och bidragit med sina idéer. Ett femtontal förslag har redan lämnats i idélådan i popup-kansliet. Flera av förslagen tar fasta på att kommunen är en ö, till exempel har man föreslagit texterna "Välkommen till ön", "Barnens ö" och "Världens bästa ö".

Att be om förslag är ett sätt att inkludera invånarna.

- Vi tar alla våra kloka invånare med i beslutet om hur den här skylten ska se ut, säger Granberg.

Kimitoöns reklamkampanj syntes på bussar i Åbo 2015. "Varför i hela friden köar du?", frågar Kimitoöns reklamkampanj på bussar Bild: Yle/Linus Hoffman bussreklam,kimitoön,kimitoöns reklam,reklamkampanj

- Jag tror att vi kommer att försöka utreda möjligheten att fortsätta med att ha en förfrågan på webben, säger Granberg.

Efter att ha hört intervjun med Granberg i Yle Vega ringde en lyssnare in och undrade om det inte kunde finnas idélådor också på andra håll i kommunen. Enligt Granberg ska man nu fundera på hur det kunde förverkligas.

Kommunens popup-kansli i Kompassen i Kimito centrum har öppet klockan 9-17 till och med fredag 10.2.

Colorado Avalanches Mikko Rantanen blev den tredje finländaren inom en vecka att mäkta med ett hattrick i NHL, när han i natt sänkte Montreal Canadiens.

Förra onsdagen öppnade Sebastian Aho hattrickkontot i NHL, på helgen slog Mikael Granlund in tre puckar – i natt var det Mikko Rantanens tur att presentera sig.

Colorado Avalanches 20-åring gjorde ett mål per period när gästande Montreal Canadiens föll med 4-0. Andreas Martinsen stod för den fjärde fullträffen.

Hoppa över Twitterpostning

Det första målet överrumplade en skymd Carey Price – enligt många världens bästa målvakt – från distans, det andra styrde Rantanen stiligt in från luften och det tredje slog han stenhårt in direkt på passning i powerplay.

Fjärde finländaren, tredje rookien

Rantanen, som samlat 24 poäng (11+13) denna säsong, har nu gjort fem mål på de fem senaste matcherna. Han blev tack vare hattricket den tionde finländaren att nå tio mål i vinter.

Åbobördiga Rantanen debuterade i Colorado, som draftade honom som nummer tio sommaren 2015, redan förra säsongen men räknas fortfarande som nykomling i och med att han endast spelade tio matcher.

Hattricket var Rantanens första i karriären och han blev den fjärde finländaren denna säsong att näta tre gånger i NHL. Förutom Aho och Granlund – som valdes till etta och tvåa i ligan förra veckan – har Patrik Laine lyckats med konststycket två gånger.

Colorado Avalanche-spelarna fick revansch för förnedringen i Montreal när Canadiens gästade Denver i natt. Det var genant, säger matchhjälten Mikko Rantanen som gjorde karriärens första NHL-hattrick.

För knappt två månader sedan krossade Montreal Canadiens gästande Colorado Avalanche med 10-1 i Kanada. I natt var rollerna ombytta när Colorado hemma i Denver orsakade Montreal lagets fjärde raka förlust med 4-0.

– Vi fick en liten revansch för det som hände i Montreal. Ingen var nöjd med det, det var genant, säger Mikko Rantanen på NHL:s webbplats.

Rantanen hörde tillsammans med målvakten Calvin Pickard, som höll nollan med 27 räddningar, till hemmalagets stora matchvinnare.

Dröm i uppfyllelse

Den 20-åriga rookien stod för NHL-karriärens första hattrick, då han träffade rätt en gång i varje period.

– Det är en dröm som går i uppfyllelse, summerar Rantanen som ändå är noggrann med ett poängtera att de individuella bedrifterna kommer i andra hand.

– Det viktigaste var att vi tog två poäng. Vi var riktigt vassa i kväll och spelade stabilt i 60 minuter.

Bottengäng

Rantanen har gjort fem på de fem senaste matcherna, och spelar sin bästa NHL-ishockey någonsin.

– Jag har försökt spela lite mer rätlinjigt i de senaste matcherna, eftersom vi ju haft problem med målskyttet. Jag har försökt skjuta mera och spela mer ”north-south-hockey”, som man säger här. Det har funkat, säger han till Yle Urheilu.

Rantanen fjärde finländare att mäkta med hattrick den här säsongen. Mikko Rantanen, januari 2017. Bild: Rex Features Ltd 2012 / All Over Press Mikko Rantanen

Colorado har samlat minst poäng av alla lag i NHL denna säsong och är nu uppe i en två matcher lång segersvit för första gången sedan november.

– Vi spelar som vi borde ha spelat de senaste 30 matcherna. Vi har jobbat hårt hela tiden, men nu studsar också puckarna vår väg, säger Rantanen till Denver Post.

Överlistade superstjärna

Rantanen räknas fortfarande som nykomling i och med att han förra säsongen endast medverkade i nio NHL-matcher. Colorados tiondeval i draften 2015 blev klubbens tredje rookiehattrickskytt efter Marek Svatos (2005-2006) och Radim Vrbata (2001-2002).

Den första tremålskvällen kom dessutom mot en av världens bästa målvakter Carey Price. Price fick kapitulera efter bara 30 sekunders spel, då Rantanens skott från sargkanten letade sig in.

– Jag var överraskad att den gick in, säger målskytten till Denver Post och berömmer lagkamraterna Gabriel Landeskog och Nathan MacKinnon som skymde stjärnkeepern.

– Det är svårt att näta mot Price från så långt håll om ingen går in framför mål, menar Rantanen som på 45 matcher denna säsong stått för poängen 11+13=24.

Tågtrafiken till Nådendals hamn återupptas efter en lång paus. Från och med nästa vecka kommer godståg att trafikera regelbundet på banavsnittet.

Tågen kör till Suomen Viljavas spannmålslager i Nådendals hamn.

Eftersom det sedan 1980-talet inte förekommit regelbunden trafik på avsnittet som leder till hamnen uppmanas fotgängare nu att se upp i närheten av tågbanan i Nådendal.

Den regelbundna tågtrafiken kommer att pågå åtminstone fram till mitten av mars.

Luftkvaliteten har blivit särskilt dålig i Åbo centrum på grund av gatudamm. Luftkvaliteten är dålig också utanför centrum i hela regionen. Det är trafiken och vinden som får gatudammet att yra, och dammproblemet förvärras av att det just nu inte finns någon snö på marken och på grund av det kalla och torra vädret.

För första gången under det här året överskreds gränsen för hur mycket små partiklar det får finnas i luften. Den gränsen får inte överskridas fler gånger än 35 per år, säger Åbos egna direktiv.

Att luften innehåller för höga halter av små partiklar kan förorsaka mer astmatiska problem, nedsatt lungkapacitet och irritation i luftvägarna. Det kan förorsaka snuva, hosta, svidande och kliande ögon.

Fotgängare och cyklister kan minska på risken för sådana symptom genom att undvika de mest trafikerade vägarna. Bilister kan å sin sida minska problemen genom att sänka körhastigheten.

Att alla känner alla i svenskspråkiga Åbo och stigmatiseringen av minnessjukdomar gör det svårt att nå alla som skulle behöva dagverksamhet

Dagverksamheten för personer med minnesproblem, Solrosen, har funnits i Åbo sedan 2003. Det är Folkhälsan Välfärd som ordnar den och Åbo stad som köper tjänsten. För deltagaren i verksamheten kostar det 20,40 euro per dag. I den avgiften ingår transport, lunch, kaffe och hela dagens program.

Stigmatiserade minnesproblem

För svenskspråkiga ordnas i detta nu 3 dagars verksamhet mellan klockan 8 och 14 och för finskspråkiga 2 dagar. Det här för att de svenskspråkiga inte räcker till för hela veckan. Och det handlar inte om att det inte skulle finnas betydligt fler som skulle behöva sådan här verksamhet. Janna Lehtimäki som är enhetsansvarig på Solrosen vet att det finns många fler som kunde ha glädje av verksamheten.
Åbo stads minneskoordinator Merete Luoto kommer i sin verksamhet i kontakt med cirka 40 svenskspråkiga personer som lider av minnesproblem. Men hon tror att det finns fler som hon inte kommer i kontakt med. I Solrosens verksamhet deltar 14 svenska personer.

- En orsak är att svenska Åbo är ganska litet och alla känner varandra här. Minnesproblem kan ännu idag upplevas som stigmatiserande. Man kanske skäms för att man lider av en minnessjukdom, fast det inte borde vara så i dagens läge. En minnessjukdom är en sjukdom bland andra.

Folk är rädda för att det finns bekanta på Solrosen och vågar kanske därför inte komma med i verksamheten. Det är något som både kolleger och chefer har funderat över, enligt Janna Lehtimäki. Men naturligtvis kan det också handla om att alla inte trivs i grupper. Alla är inte gruppmänniskor....

Personlighet beaktas

Verksamheten för de 6-8 personer per dag som deltar på Solrosen är både varierande och individuellt anpassad. Både Janna Lehtimäki och hennes kollega Tina Stenlund betonar att man strävar till att verkligen lära känna alla personligheter som deltar. I samband med den första träffen fyller kunden själv eller med hjälp av en anhörig i ett formulär om sitt liv.

När Yle Åboland besöker Solrosen är det fyra män som deltar i programmet. Det pågår läsning av Åbo Underrättelser. Sedan blir det stolgymnastik till bekanta låtar från Svensktoppen. Och när hela kroppen har fått röra på sig blir det Memory. Det är minnesövning, men bara på lek. Ingen ska känna sig tvungen eller pressad. Här behandlas alla som de individer de är. Den ena tycker om något och den andra avskyr det.

Stöd för klienten och de anhöriga

Utrymmena på Luolavuorivägen är ljusa och trevliga. Det ser alldeles färdigt ut trots att verksamheten har flyttat in bara för ett par veckor sedan. Mycket av verksamheten bygger på samtal och berättande, men det finns också rum för spel och musik, vardagliga sysslor, rolig motion, utevistelse och utfärder. Syftet med verksamheten är att stöda de äldre att bo hemma så länge det är möjligt. För många anhörigvårdare är det också en viktig avlastning.

Det ordnas Öppet hus på Solrosen den 9.2. kl 14-16. Adressen är Luolavuorivägen 7 B.

Flygtrafiken vid Björneborgs flygplats återupptas. Det svenska flygbolaget Nextjet och Björneborgs stad förhandlar som bäst om ett avtal om flygrutter till Helsingfors och Stockholm.

Avtalet är värt fem miljoner euro. Björneborg skulle bidra med 3,5 miljoner euro under åren 2017-2019.

Meningen är att flygbolaget inleder rutterna i april. Då skulle man flyga tre turer till Helsingfors och två turer till Stockholm under vardagar. Även en flygtur på söndagar planeras.

Frågan ska ännu godkännas i stadsfullmäktige i Björneborg.

Det var bolaget Airest som senast skötte flygrutter vid flygplatsen, men lade ner rutterna i oktober för att de var olönsamma. Även Nextjet har tidigare skött flygrutter från och till Björneborg.

44-åringen som sett det mesta, Petteri Nummelin, återvänder enligt uppgifter hem till Åbo. Om det blir spel i FM-ligan eller Mestis är tillsvidare oklart.

Den finländske backveteranen har den gångna säsongen spelat i Storhamar i Norge, där han gjort fina 3 + 10 = 13 poäng på 17 matcher.

Nu kan han ändå vara på väg tillbaka till Finland. Nummelin ska före sejouren i Norge ha fört förhandlingar med Åbolaget TuTo, som spelar i Mestis.

Nummelin har en lång och framgångsrik karriär bakom sig. Förutom spel i FM-ligan och i Norge har han fått pröva skridskorna i NHL, SHL och även i Schweiziska ligan.

Nummelin var också med och vann Finlands första VM-guld i Stockholm 1995.

Hoppa över Twitterpostning

Oskar Lundström från Axxell Pargas, tog sig vidare till final i yrkesskicklighetstävlingen Taitaja-Mästare i timmermansarbete.

Semifinalen avgjordes i Valkeakoski på tisdagen.

Finalen i FM i yrkesskicklighet ordnas i Helsingfors 15-18 maj.