Tollanderska priset 2017 tilldelas Max Engman för boken ”Språkfrågan. Finlandssvenskhetens uppkomst 1812 – 1922”. Svenska litteratursällskapet (SLS) belönade i år 20 författare, forskare, dramatiker och institutioner för deras insatser inom litteraturen, teaterkonsten och forskningen. Den totala prissumman är 264 000 euro.
Engman tilldelas det största priset om 40 000 euro. Han är professor emeritus i allmän historia vid Åbo Akademi Enligt prismotiveringen är verket är en imponerande syntes av Engmans över fyra decennier långa forskning om Finlands formation till en nation och stat i växelverkan med Sverige, Ryssland och de övriga europeiska imperierna.
Max Engman tilldelades också det Stora fackbokspriset för samma bok i höstas. Stora Fackbokspriset är Sveriges största fackbokspris.
Dramatikern Milja Sarkola tilldelas ett pris om 20 000 euro av ur Ragnar, Ester, Rolf och Margareta Bergboms fond för pjäsen ”Allt som sägs”. Författaren Zinaida Lindén belönas för boken ”Valenciana” och tilldelas ett pris om 20 000 euro ur Bokhandlaren Bo Carleskogs minnesfond.
Kontaktchefen Emina Arnautovic tilldelas ett pris om 5 000 euro ur Håkan och Katarina Anderssons fond för talekonst och språkfärdighet på svenska i Finland.
De litterära priserna delades ut under SLS årshögtid på Runebergsdagen.
Kvarteret Victoria på Busholmen är det nyaste tillskottet av svenska boendeenheter i Helsingfors. Sista handen läggs vid lägenheterna som bäst och de första invånarna har redan börjat flytta in.
I Víctoria samlas dagvård, kulturcentrum och boende på samma plats. Allt går på svenska.
Arkitekten Stefan Ahlman, som har planerat hela kvarteret, försäkrar att det inte är fråga om ett språkghetto. Idén har från första början varit att ha verksamhet som intresserar och drar folk.
- Det svenska dagiset Pärlan är centralt, likaså kulturcentret. Därför är det naturligt att kvarteret lockar svenskspråkiga, säger Ahlman.
En annan orsak är att organisationerna och stiftelserna som har byggt kvarteret är svenska och följaktligen hyr ut lägenheter i första hand till svenskspråkiga.
Kvarteret Victoria består av över 300 bostäder som säljs eller hyrs ut av organisationerna och stiftelserna som har byggt kvarteret.
Bland annat finns specialboende i husen. Teknologföreningen och Vasa nation förfogar över ara-finansierade studielägenheter. Brita Maria Renlunds stiftelse äger en del lägenheter i en ett av husen. Lise och Thelma Standertskjölds fond äger konstnärsateljéer i kvarteret.
- Det finns också alldeles vanliga familjebostäder här, säger Ahlman. I det här skedet har de ganska långt finlandssvenska invånare, men här finns väldigt många finskspråkiga också och det är bra.
Stefan Ahman är övertygad om att behovet av koncentrerat svenskt boende är stort i Helsingfors.
- Vi behöver kunna identifiera och bygga upp en finlandssvensk vardag också i storstäder som Helsingfors och Esbo, säger han. Finlandssvenskarna minskar inte i antal här, men sprids ut det allt mer. Om de inte finns bra alternativ på svenska väljer många familjer det finskspråkiga alternativet.
Finlandssvenskt idealboende för fattig och rik
Tanken på ett speciellt finlandssvenskt boende föddes i början av 1900-talet. Då började bland annat Martharörelsen ivra för ett bättre boende bland vanligt folk.
1938 grundades Bostadsföreningen för svenska Finland. I trettio års tid riktade den in sig på ett trivsamt boende för finlandssvenskarna.
Filosofie doktorn Mia Åkerfelt har forskat i idealhemstanken.
- Allting skulle vara oerhört praktiskt, säger hon. Det skulle vara genomtänkt och baserat på vetenskap.
I takt med att idealhemstanken slog igenom uppstod en skillnad i hur man såg på inredning och rumsplacering i de finlandssvenska och finska hemmen på landsbygden. Småningom suddades ändå skillnaderna ut och ritningarna för idealhemmet började användas mera allmännt i vårt land.
Idealhemstanken har förändrat byggtraditionen i Svenskfinland, säger FD Mia Åkerfelt.Forskare Mia Åkerfelt betraktar en ritning Bild: Yle/Maud Stolpenb mia åkerfelt
Man hade en stark tilltro till att det rätta sättet att bo och inreda skulle leda till ökad folkhälsa och bättre trevnad.
- Man jobbade mycket med att använda det här naturliga ljuset som kommer från fönstret. Därför har vi än i dag ofta matbordet placerat vid ett fönster. Då kunde man samtidigt sitta och jobba.
En annan viktig sak som Marthorna propagerade för var rationella köksinredningar. Fasta köksskåp skulle placeras på en hel vägg, arbetsbänken skulle stå vid fönstret och spisen skulle placeras så mitt i huset som möjligt.
Man jobbade mycket med att använda det här naturliga ljuset som kommer från fönstret. Därför har vi än i dag ofta matbordet placerat vid ett fönster.― Mia Åkerfelt
En annan av teserna var att sovplatserna alltid skulle befinna sig vid innerväggarna. Drag från fönster och ytterväggar ledde till olika typer av folksjukdomar som reumatism till exempel. Det ställde nya krav på nya grundritningar för hur hus skulle byggas.
Köksinredningen skulle vara praktisk och hygienisk.Köksinredning på 1940-taletBild: Helsingfors Svenska Marthaförening / Svenska centralarkivetFinlands svenska Marthaförbund,helsingfors svenska marthaförening,hem,idealhem,köksinredningar
Modellen för idealhemmen togs från Tyskland och Sverige.
- Man sammanställde informationen och gjorde en finlandssvensk variant av det hela, säger Åkerfelt. Allt handlade om funktionalism och detaljer. Man ritade bland annat in hur diskhoarna skulle se ut och visade till och med var disktrasan skulle hänga.
Man visade till och med var disktrasan skulle hänga.
Förutom önskan om bättre folkhälsa och större trivsel, hoppades Bostadsföreningen för svenska Finland att en lättare arbetsbörda för lantbrukarhustrurna skulle förhindra att man lämnade landsbygden.
Svenskhus samlar finlandssvenskarna i stan
Trots bostadsföreningens strävan tog avfolkningen av landsbygden så småningom fart och förorterna växte upp kring städerna.
Bland annat Nordsjö i norra Helsingfors fick ta emot en hel del nya invånare.
För att befrämja den svenskspråkiga befolkningens boende grundades Helsingfors Svenska Bostadsstiftelse 1955 av 18 finlandssvenska föreningar och företag.
Mellan åren 1957 och 1970 lät stiftelsen bygga över tjugo så kallade svenskhus.
I dag ägs hyreshusen Babord i Nordsjö, Styrbord i Gamlas och Sesam i Arabiastranden av stiftelsen.
Henry Henriksson har bott nästan hela sin sitt vuxna liv i svenskhusen Babord i Nordsjö i Helsingfors.Man på gården utanför högusbabord bostads ab,henry henriksson,Nordsjö, Helsingfors stad,svenskhus
Henry Henriksson har bott i Babord sedan 46 år tillbaka. 152 lägenheter med daghem, dagklubb och stark samvaro har hållit kvar en stor del av invånarna i flera generationer.
När han flyttade in bodde över 500 personer i bostadsbolaget. Så gott som alla talade svenska.
Här bor några familjer där tre generationer bor i bostadsbolaget.― Henry Henriksson
Runt millennieskiftet minskade svenskarna familjernas antal något, men i dag ökar antalet svenska familjer igen. Barn och barnbarn flyttar tillbaka till Babord när de har bildat familj.
- Här bor några familjer där tre generationer nu bor i bostadsbolaget, säger Henry. Det tyder ju på att man har trivts bra som barn när man flyttar tillbaka.
Kinamuren lockar fortfarande många svenskar
Också i Vasa uppstod boendeenheter med stor svensk majoritet, trots svenskans starka ställning i regionen.
Den så kallade Kinamuren i centrala Vasa är ett exempel.
Huset byggdes i början av 1960-talet och ägdes sedermera av Harry Schaumans stiftelse. Stiftelsen avyttrade med tiden lägenheterna och de invånare som inte ville eller kunde köpa sina hyreslägenheter sades upp. I början var så gott som alla invånare svenskspråkiga. Även om många av invånarna har bytts ut med åren är fortfarande uppskattningsvis omkring hälften fortfarande det.
Ruth Lawast flyttade in i Kinamuren tillsammans med sina föräldrar år 1966Äldre dam sitter i länstol i sitt vardagsrum.ruth lawast
Också Ruth Lawast sades upp när HSS sålde ut lägenheterna. Hon räddades av att Vasabladet köpte lägenheten hon bor i. I dag äger Svensk-Österbottniska samfundet bostaden.
- Under 51 år har jag haft en ordentlig renovering. Om man är snäll och hygglig, inte röker eller har djur så hålls ju nog lägenheten i skick, säger Rut.
Standardhusen tog över efter kriget
Det finlandssvenska idealboendet började alltså med att standardkök lanserades. Efter det var det dags att ta nästa steg och snart kom man på att standardiseringen också kunde vara lösningen i husbyggandet.
Man ansåg att speciellt den mindre bemedlade befolkningen skulle dra nytta av prefabricerade, standardiserade bostäder.
Man slösade inte på stora byggen med dekorationer, utan satsade i stället på goda arbetsytor och fungerande rumsindelning.
I Åbo finns en hel stadsdel där de första standardhusen som byggdes i vårt land har bevarats.
I samband med mellanfreden 1941 byggdes 76 hus på åkern strax utanför stadskärnan. Husen donerades av Sverige och kallas också "Göteborgshusen".
- Man slösade inte på stora byggen med dekorationer, utan satsade i stället på goda arbetsytor och fungerande rumsindelning, säger Åkerfelt.
Ägendom förvaltas via fastighetsmarknaden
Det finlandssvenska bostadsbyggandet i städerna och tätorterna har till en stor del kopplingar till de finlandssvenska stiftelserna.
Harry Schaumans stiftelse finns bland de viktigaste finlandssvenska stiftelserna i Svenskfinland.
Stiftelsen driver via bolaget HSS-media de österbottniska svenska dagstidningarna och är samtidigt en av de största aktörerna i fastighetsbranschen i Vasa.
- Vår strategi är att äga och förvalta fastigheter i centrum och det har vi i huvudsak hållit oss till under den här tiden med några få undantag. Vi äger fastigheter med bostäder, affärslokaler och kontorslokaler, säger stiftelsens vd Tom Westermark.
Enligt vd:n Tom Westermark har strategin att investera i fastighetsmarknaden har varit en bra strategi.Vd Tom Westermark, Harry Schaumans stiftelse, som är en av stiftelserna som äger Academill.Bild: YLE/Agneta Gladharry schaumans stiftelse,hss vd,tom westermark,vasa,westermark,österbotten
Harry Schaumans stiftelse är svensk, men det påverkar inte hur stiftelsen väljer sina hyresgäster, försäkrar Westermark.
- Vi hyr ut oavsett språkgrupp. Undantaget är stiftelsens lägenheter i Folkhälsanhuset. Där beaktas bara svenska seniorer över 50 år.
Se hela programmet här:
Sänds även i Yle Fem, måndag 6.2.2016 samt tisdag 7.2.2017 kl. 17.25.
Flygledningens nattliga vara eller icke-vara har också fått näringslivet att reagera i Åbo. Det är otroligt viktigt för företagen att det finns förbindelser, menar Minna Arve från handelskammaren.
- Det är viktigt för näringslivet att ha en fungerande och levande flygplats i Åbo, säger Arve, som är vd för Åbo handelskammare.
- Finland är ju som en ö på ett visst sätt. Vi behöver fungerande förbindelser till andra länder. Det gäller både näringslivet här i Åbo och sådana som reser utomlands härifrån. Det är ett sätt att få människor att bli intresserade av Åbo. Åbo kan vara en hur lockande stad som helst, men om det inte finns förbindelser så kommer ingen, fortsätter hon.
Minna Arve (arkivbild).Minna Arve.Bild: Yle/Lotta Sundströmminna arve
Det handlar om de pågående spekulationerna kring huruvida det kommer att finnas flygledning under nätterna i Åbo från och med hösten. Hittills har diskussionen närmast rört sig kring Gränsbevakningens räddningshelikopter och dess förmåga att landa i dåligt väder – men ifall man drar in flygledningen under nätterna skulle också den kommersiella flygtrafiken drabbas.
För tillfället är det Gränsbevakningen som står för den ungefär 400 000 euro dyra notan för nattlig flygledning i Åbo. Det är inget sällsynt arrangemang, då det i till exempel Tammerfors är försvarsmakten som betalar för flygledningen mellan klockan 1 och 6 på morgonnatten.
På sommaren kommer Gränsbevakningen och Finavia att förhandla om fortsättningen och förslaget är att dra in den nattliga flygledningen i Åbo helt och hållet. Gränsbevakningen menar att helikoptern också utan flygledning kunde lyfta i Åbo och sedan landa till exempel i Helsingfors – en motivering som fick enorm kritik av Åbo stad.
"Dåligt för utvecklingen"
I dagens läge landar inga passagerarflyg i Åbo under de drabbade timmarna, men enligt Arve skulle beslutet kunna ha en ödesdiger inverkan på utvecklingen av flygtrafiken i regionen.
- Det som oroar mig är hur flygtrafiken till och från Åbo utvecklas om man inte ens har möjlighet till att landa här på natten, säger hon och påminner om att det finns flyg som landar sent på kvällen och i värsta fall inte skulle kunna avgå över huvudtaget om de blir försenade.
Inrikesminister Paula Risikko (saml) har redan konstaterat att staten vill se till att åtminstone räddningshelikoptern kommer att kunna rycka ut också i framtiden.
Gränsbevakningens räddningshelikopter Super Puma.NB Superpuma i ÅboBild: Yle/Maud Stolpenb superpuma,Åbo
Enligt Arve är också flygplatsens framtid en viktig fråga för hela regionen.
- Det här beslutet påverkar hela kustområdet i Sydvästra Finland. Det gäller Satakunta lika mycket som Egentliga Finland. Till exempel för företagen i Raumo är det väldigt viktigt med en flygplats i Åbo. Jag hoppas faktiskt att man kan hitta en lösning, konstaterar Arve.
Flygfrakten påverkas inte?
Det står också oklart hur det kommande beskedet om flygledningens nattliga verksamhet påverkar flygfrakten. Enligt Yle Åbolands uppgifter ska Finavia ha lovat fraktföretag att enskilda, planerade flyg under de drabbade timmarna också ska kunna landa i framtiden.
Minna Arve är ändå säker på att Gränsbevakningen och Finavia kommer att hitta en lösning på flygledningsproblemet.
- Jag är 100 procent säker på att flygplatsen kommer att fortsätta verka som förut. För mig är det inte ett alternativ att istället planera hur man skulle ta sig till Helsingfors, till exempel. Jag är säker på att regeringen förstår att det är till Finlands förmån att Egentliga Finland, med stora företag som sysselsätter många personer, har ett levande flygfält, säger Arve.
Stadsdirektörsvalet i Salo väntas i dag (6.2) ta ett steg vidare.
Stadsstyrelsen väntas på sitt möte i kväll besluta om de kan enas om en stadsdirektörskandidat och om de i så fall tycker fullmäktige om en vecka (13.2) borde välja Raseborgs nuvarande stadsdirektör Tom Simola eller en av de två andra kandidaterna.
Stadsstyrelseordföranden i Salo, Samlingspartiets Annika Viitanen vill inte före mötet ta ställning till om hon tror att styrelsen lyckas enas i frågan utan säger att styrelsen diskuterar frågan och saken klarnar efter mötet.
Tom Simola, Lauri Inna och Esko Poikela har genomgått lämplighetstester. Stadsstyrelsen träffade sedan kandidaterna för tre veckor sedan och fullmäktige för två veckor sedan. I fullmäktige fick direktörskandidaterna analysera en uppgift de hade fått på förhand samt svara på frågor.
23 personer sökte jobbet.
Uppgiften om antalet sökande korrigerades måndagen den 6 februari klockan 15.35. Det stod tidigare i sista meningen att 22 personer sökte tjänsten.
Under veckoslutet spelades de första matcherna någonsin i FM-serien i el-rullstolsfotboll i PIF-Center i Pargas.
Åbolaget FC Inter/Powerchair vann båda sina matcher, och steg till serieledning. Inter vann över HJK från Helsingfors med 1-0, och över TPV från Tammerfors med 6-0.
I Inter fick Pargasbon Aaron Lundell äran att göra det första målet någonsin i elrullstolsfotboll i en FM-seriematch i PIF-Center. Aarons bror Alex Lundell blev hösten 2015 historisk, då han gjorde det allra första målet i en FM-match i elrullstolsfotboll.
Under de senaste två månaderna har ett dagis på Kärrtorpsgränden i Åbostadsdelen Jäkärlä drabbats av flera fall av svalginfektioner (angina), orsakad av streptokock A-bakterier.
Bland dem som insjuknat finns såväl barn, anställda som barnens föräldrar.
För att få bukt med epidemin har man på måndag, 6.2.2017, tagit svalgprov av alla barn och av alla i personalen som har symtom. De som har streptokock A behandlas med antibiotika.
Typiska symtom på halsfluss är plötsligt insjuknande, ont i halsen då man sväljer, feber (över 38 °C), beläggningar eller vita prickar på tonsillerna, ömmande och svullna lymfknutor på halsen eller under käken samt huvudvärk och speciellt hos barn magsmärta, illamående och uppkastningar.
160 nya fredsbevarare ska utbildas vid Björneborgs brigad. Trupperna ska delta i den FN-ledda UNIFIL-operationen i Libanon.
Finland ökar sitt deltagande i UNIFIL-operationen under våren 2017, som svar på Frankrikes förfrågning från november 2015.
Chaufförer och annan specialutbildad personal påbörjade sin utbildning redan i december.
Tilläggstruppen kommer att höja Finlands fredsbevararantal i Libanon till 340 man. Finländarna ska ta över efter ett franskt kompani som befrias från tjänst.
Det nya daghemmet Gunghästen i Österås kommer att erbjuda språkdusch i en dagisgrupp.
Från början var det tänkt att dagiset skulle ha en språkbadsgrupp, men för det krävs en garanti på att det är möjligt att fortsätta med språkbadet i förskolan och lågstadiet. Det finns inte i dagens läge.
- Vi har fått många förfrågningar om möjligheten till språkdusch, främst från finskspråkiga familjer. Därför bestämde vi att vi gör så här, berättar daghemmets föreståndare Stina Saari.
Enligt Saari har daghemmet ännu inte fyllt alla 80 platser, men ansökningarna är många.
- Efterfrågan är hög, så vi kommer nog att få fullt hus till hösten, tror Saari.
Stadsstyrelsen i Salo valde ingen favorit bland de tre kandidaterna som är med på målrakan i stadsdirektörsvalet. Det betyder att Raseborgs stadsdirektör Tom Simola fortfarande är med i leken då stadsfullmäktige väljer stadsdirektör den 13 februari.
Stadsstyrelsen gav i princip stadsfullmäktige fria händer att välja stadsdirektör. Det betyder att stadsfullmäktige också kan välja en person till stadsdirektör som inte har testats eller intervjuats.
Stadsstyrelsens ordförande Annika Viitanen (Saml.) föreslog ändå att det i protokollet står att man har intervjuat de sökande som på basis av sin utbildning och arbetserfarenhet bäst motsvarar det man har letat efter i sin annons.
Då man valde vilka som lämplighetstestas fäste man vikt vid erfarenhet av att vara stadsdirektör, hurudant nätverk man har skapat och personliga egenskaper som kom fram under intervjuerna.
Stadsstyrelsen godkände enhälligt Viitanens förslag till text i protokollet.
Många var intresserade av jobbet
Ursprungligen var det 23 personer som sökte jobbet som stadsdirektör i Salo.
På vägen gallrade politikerna i Salo bland kandidaterna och till sist var det tre sökande som staden lät lämplighetstesta.
Det tre som testades var Raseborgs stadsdirektör Tom Simola, Hattulas kommundirektör Lauri Inna och Lundo kommundirektör Esko Poikela.
Nuvarande stadsdirektör Antti Rantakokko går i pension den sista augusti, men torde jobba sin sista dag i slutet av maj.
Stadsdirektörsvalet i Salo väntas i dag (6.2) ta ett steg vidare. I kväll klarnar det om stadsstyrelsen kan enas om en stadsdirektörskandidat och om den kandidaten i så fall är Raseborgs nuvarande stadsdirektör Tom Simola. Fullmäktige i Salo väljer stadsdirektör om en vecka (13.2).
Invånarna längs Biskopsgatan i Åbo har tröttnat på den livliga trafiken i området och vill sätta stopp för gratisparkerandet i kvarteren bakom domkyrkan. Hälften av bilarna ska bort och gatan ska bli gårdsgata, anser deras förening.
Dagtid är det näst intill en omöjlighet att få en plats att parkera bilen på i kvarteren bakom domkyrkan. Det kostar ingenting att parkera i kvarteren mellan domkyrkan och Tomasbron. Många platser upptas av Åbo Akademianställda som bilar till jobbet, men det finns också andra som konkurrerar om platserna.
Märker av höjda parkeringsavgifter annanstans
Leena Saarto, ordförande för föreningen Piispankatu-Biskopsgatan, säger att trafiken ökat markant under de senaste åren och kvarteren kring Biskopsgatan är bland de sista i centrala Åbo med gratis parkering. Hon tror att situationen beror på att många arbetsgivare i närheten, till exempel ÅUCS, har höjt kraftigt på sina parkeringsavgifter för de anställda. Summor på någon tia kan nu vara hundra euro i månaden.
Och trycket lär inte minska, det finns redan planer på att klämma in nya bostadshus i kvarteren och det kommer att öka på antalet bilar längs gatorna.
– Tanken att bygga nya byggnader och förutsätta att ett visst antal parkeringsplatser byggs fungerar inte om parkeringsavgifterna är för höga. Då väljer invånarna att parkera vid gatan.
Saarto säger att det finns alltför få boendeparkeringar i domkyrkokvarteren. Åker man därifrån med bilen under dagen, så är det nästan omöjligt att hitta parkering då man återvänder, säger hon.
Ingår i stadsparken
I oktober 2015 vände sig föreningen Piispankatu-Biskopsgatan till Åbo stad för att försöka åtgärda trafiken och parkerandet i kvarteren, men tillsvidare är läget oförändrat. Föreningens krav är att hela området ska bli ett gårdsgata och att minst hälften av parkeringsplatserna blir avgiftsbelagda med två timmars begränsning. Det skulle gynna fotgängare och cyklister som rör sig i området och göra det lättare för invånarna i området att parkera.
Saarto har hört att Åbo stad i år ser över planeringen av centrumkvarteren och åtgärder kan eventuellt bli aktuella. Hon säger att Biskopsgatan är en del av stadsparken i Åbo och att det därför redan finns planer på att minska på trafiken. Miljöministeriet borde också ha godkänt planerna, men nu har det inte hörts någonting, säger hon.
Rikard Andersson, arbetarskyddschef på Åbo Akademi känner till problematiken, men ser både för- och nackdelar med eventuella parkeringsbegränsningar. Han säger att ÅA har på området tre parkeringshus för de anställda, men att de inte räcker till. Saarto har en annan uppfattning, hon har hört att de delvis står tomma för att det är för dyra avgifter i dem.
– Det finns otroligt många anställda som bor i Pargas och kommer hit med egen bil. Kommer man väldigt mycket efter halv nio på morgonen, så blir man nog utan parkeringsplats och måste föra bilen längre bort. Det här är ett stort problem, det håller jag med om. Men det blir ju inte lättare om vägen görs till en cykel- och gångbana som det visst också finns planer på i ett framtida campus. Det skulle säkert vara vackert och trafiksäkert, men parkeringsproblemet skulle inte försvinna, tvärtom.
På onsdag anländer fem syriska kvotflyktingar till Dalsbruk och om en vecka anländer de resterande femton av den grupp på tjugo flyktingar som Dalsbruk tar emot i år.
Nu är det tre familjer med föräldrar, några myndiga barn, tonåringar och ett barn på sju år som anländer.
Mycket mer än så vet man inte om de nya invånarna.
- Vi får bekanta oss med varandra när de väl är här, säger flyktingkoordinator Sini-Tuulia Numminen.
De syrier som nu anländer kommer att bo i Tordalen.Höghus i Dalsbruk.Bild: Yle/Monica ForssellTaalintehdas - Dalsbruk,tordalen
Vackra trasmattor välkomnar i hallen.Höghuslägenhet i Dalsbruk. Bild: Yle/Monica Forssellflyktingarbete,Taalintehdas - Dalsbruk
Obäddad säng för två. Bild: Yle/Monica Forssellsäng,Taalintehdas - Dalsbruk
Liksom för ett år sedan är det frivilliga från Finlands röda kors Dragsfjärds avdelning som ställer i ordning lägenheter och samlar in kläder och andra förnödenheter åt de nya invånarna.
Och liksom för ett år sedan, har det gått över förväntan.
- Vi har fått bra saker och mycket saker så vi är jättenöjda och tacksamma, berättar Annica Lindroos, en av de cirka tio frivilliga som jobbat med att samla in kläder, möbler och husgeråd åt de nya invånarna.
- Det ska bli spännande att se vad de tycker!
Kärl samlade på spis och arbetsbänk i kök.Bild: Yle/Monica Forssellkärl,Taalintehdas - Dalsbruk
Kappor hänger på galgar. Bild: Yle/Monica Forssellkläder
Kvinna står i ett varddagsrum.Bild: Yle/Monica Forssellflyktingar,sini-tuulia numminen,Taalintehdas - Dalsbruk,vardagsrum
De barn som anlände för ett år sedan började alla i skola strax efter ankomsten till Dalsbruk och åtminstone början verkade lovande. Den här gången har man i alla fall bestämt att skolgången inte inleds mitt i terminen utan först på hösten.
Flyktingkoordinator Numminen är nöjd med hur integrationen av syrierna som kom för ett år sedan hittills förlöpt.
- Alla tjugo bor kvar i Dalsbruk och ytterligare en flyktingfamilj från Tammerfors har flyttat till Dalsbruk, berättar Numminen.
Alla vuxna har fått praktikplatser. Ahmed Shenshari och Abedalelaah Mohbani fick praktikplats i Kimito där de jobbar i en av de stora mataffärerna.Två män radar in produkter i butikshyllor.Bild: Yle/Monica Forssellabedalelaah mohbani,affärskedjor,ahmed shenshari
Under året som gått har ett nytt syskon fötts i en av familjerna och två bebisar till är på kommande.
- Det berättar också något om att familjerna trivs på Kimitoön, säger en nöjd Numminen.
Nästa år träder en ny lag som berör landets enskilda vägar i kraft. Den gamla lagen är från 1963, och det har hänt mycket på 50 år säger vägdisponent Peter Karlsson från Finlands vägförening.
Vad som händer med det statliga stödet som riktats till väglag som grundförbättrar vägarna eller reparerar exempelvis broar är ännu oklart.
Peter Karlsson rekommenderar att väglagen ser vad den nya lagen för med sig innan man skrider till åtgärder.Vägdisponent Peter Karlsson i Reso bibliotek.Bild: Yle/Jesper Alm.peter karlsson,vägdisponent
Det är svårt att säga hur det blir och risken är stor att stödsummorna sjunker― Kimmo Kallio.
- Situationen är helt öppen för ingen vet idag vilka summor de nya landskapen kommer att ha att röra sig med, säger Karlsson. Det gäller nog för väglagen att det lugnt nu och vänta ut läget.
Väglagen kanske konkurrerar med hälsovården
I värsta fall kan landskapsreformen innebära att väglagen i framtiden tävlar om samma stödmiljoner som social- och hälsovården.
- Den risken finns nog om statens stöd till enskilda vägar inte öronmärks men ingen vet idag hur det blir då summorna riktas till landskapen, säger vägfinansieringsexpert Kimmo Kallio vid närings- trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland. Det är svårt att säga hur det blir och risken är stor att stödsummorna som vi jobbat hårt för nu sjunker igen.
Vägfinansieringsexpert Kimmo Kallio är oroad för framtiden.Vägfinansieringsexpert Kimmo Kallio från närings- trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland.Bild: Yle/Jesper Alm.kimmo kallio,ntm-centralen i egentliga finland,vägfinansieringsexpert
Kallio är oroad för hur det går med de enskilda vägarna som är en viktig del av Finlands vägnät i framtiden.
- I år ligger summan efter många skrala år på 13 miljoner euro men behovet är stort och många står i kö för att få reparationsunderstöd, säger Kalllio. För dem kan den nya lagen betyda problem men det är förstås ännu för tidigt att säga.
Det har blivit svårt att hitta frivilliga och blir säkert ännu svårare i framtiden― Guy Nordström.
Väglagen verkar ta det hela med ro
De väglagsrepresentanter som Yle Åboland träffar på Reso bibliotek, där det nya lagförslaget presenterades i måndags, är inte oroade för den nya lagen oavsett hur det går med de statliga stöden.
Guy Nordström är inte värst oroad för den kommande lagförändringen.Guy Nordström som representerar Lilltervo enskilda väg.Bild: Yle/Jesper Alm.guy nordström,lilltervo enskilda väg
- Det som staten har gett bidrag för är endast vägbyggen och andra speciella saker och vi har inte fått stöd eller statliga pengar på många år så inte berör förändringarna oss, säger Guy Nordström som representerar Lilltervo enskilda väg.
Nordström får medhåll av Rainer Johansson som representerar Brattnäs-Pargas enskilda väg.
- För mycket länge sedan ansökte vi om ett bidrag från staden men nu på senare år har vi inte haft några behov för vi har inga broar eller dylikt att underhålla, säger Johansson.
Rainer Johansson tror inte att Brattnäs-Pargas enskilda väg berörs i någon större utsträckning av det nya lagförslaget.Rainer Johansson tror inte Brattnäs-Pargas enskilda väg berörs av lagförslaget om enskilda vägar.Bild: Yle/Jesper Alm.brattnäs-pargas enskilda väg,rainer johansson
De kommunala stöden ändras inte i och med den nya lagen och kommunerna kan fortsättningsvis understöda väglag och enskilda vägar som tidigare.
Svårt att hitta frivilliga
- Jag skulle rekommendera att väglagen väntar och ser vad den nya lagen för med sig, säger Karlsson. Det som kan höja väglagsavgifterna är om underhållet sköts mer och mer av yrkesfolk då det blir allt svårare att hitta frivilliga.
Den risken finns naturligtvis medger Nordström men så länge kommunen eller staden stöder väglagen kan man troligtvis hålla väglagsavgifterna på en skälig nivå.
- Det har blivit svårt att hitta frivilliga och blir säkert ännu svårare i framtiden, säger Nordström.
I lördags (4.2.2017) stals smycken i en guldsmedsaffär i Hansakvarteret i Åbo.
En man hade vid 10-tiden kommit gående från Universitetsgatan, längs Kristinegatan till Eriksgatan, därifrån han gick in i köpcentret. Efter att han tagit smycken i guldsmedsaffären återvände han samma väg. Spåren efter honom slutar vid gågatan på Universitetsgatan.
Hästen Kiss My Turku är Årets Åbobo 2016. I omröstningen fick Kiss My Turku 1 343 röster, eller nästan en tredjedel av de sammanlagt 4 385 rösterna.
Priset togs på tisdagen i Åbo stadshus emot av uppfödaren Hannu Nivola, tränaren Harri Koivunen och hästens ombudsperson Virpi Ylitalo.
Kiss My Turku, eller "Kisu" som hon också kallas, är en travhäst som samlar in pengar till Åbo barnsjukhus. Dels kan organisationer och privatpersoner köpa andelar i hästen, dels skänks den vinstsumma som hästen löper in under sin karriär till kliniken. Tills vidare har Kiss My Turku bidragit med över 16 000 euro.
Tävlingen om Årets Åbobo ordnades av Yle Turku, Kaupunkilehti Turkulainen, Åbo stad och Radio City Turku och det är deras representanter som nominerat kandidaterna.
Kiss My Turku vid prisutdelningen på tisdag.Årets Åbobo 2017 är hästen Kiss My Turku.Bild: YLE/Yrjö Hjelthäst,kissmyturku,årets åbobo
De övriga kandidaterna till Årets Åbobo 2016 var Tommi Kinnunen, Mari Sandell, Olli Ojala, Heli Nieminen, Rasmus Ristolainen, Jan Meyer, Seppo Lahtinen & Riikka Majanen, Teija Raninen och Riku Sukari.
Tidigare vinnare av tävlingen Årets Åbobo:
2015 fribrottaren Makwan Amirkhani
2014 restaurangägaren, köksmästaren Erik Mansikka
2013 freestyleåkaren Pekka Hyysalo
2012 hockeylegenden Juhani Tamminen
2011 rockartisten Michael Monroe
2010 Putous-gestalten Marja Tyrni från Pallivaha
2009 företagaren, tv-kändisen Jethro Rostedt
2008 djurskyddsövervakaren Heidi Leyser
2007 professor Sirkka-Liisa Kivelä
1999 infanterigeneralen Adolf Ehrnrooth
1998 djurskyddsövervakaren Anja Eerikäinen
1997 infanterigeneralen Adolf Ehrnrooth
1996 Miss Finland Lola Odusoga (Wallinkoski)
1995 ishockeyspelaren Saku Koivu
1994 kommodoren Raimo Tiilikainen
1993 radioreportern Antti Korhonen
1992 vd för Masa-Yards Oy (senare Kvaerner Masa-Yards Oy) Martin Saarikangas
1991 radiopersonligheten Markku Heikkilä
1990 vd för Sydvästra Finlands cancerförening Kari Ojala
1989 överträdgårdsmästaren för Åbo universitets botaniska trädgård Arno Kasvi
1988 djurskyddsövervakaren Anja Eerikäinen
1987 Studentaktiva Petteri Sinervo från Åbo Handelshögskola
1986 djurskyddsövervakaren Anja Eerikäinen
1985 underhållningsartisten Anneli Saaristo
Gunilla har en överlopps finsk flagga 310 x 190 cm. Skänker den till någon som behöver. Flaggan finns i Pargas. Ring 0400 421 217.
Marita söker en gammaldags skivspelare för stenkakor. Om någon har en sådan så ring Marita 050 918 7220.
Tage i Västanfjärd söker en roddbåt helst från Kimitoön. Tage nås på 0400 888 457.
Susse i Pargas behöver en fungerande gammal skruvtving i trä. Ring Susse på 040 727 3590.
Staffan i Pargas efterlyser speciellt en lämplig radio och en handbok till en Pobeda av årsmodell 1955 (Se bild!). Har du något sådant så ring 0500 926 722.
Helga i Västanfjärd vill ha en fungerande stickmaskin. Ring 050 573 3486.
Tomas i Pargas vill ha tag på lp eller singel med Bobby Vee och låten Rubber ball från 1961. Ring 0400 223 313.
Kjell i Pargas har en apparat för manikyr och pedikyr som han skänker bort. Ring 050 359 6540.
Yngve i Nagu har en stereo av märket Luxor med två kasettdäck och en lp-spelare och högtalare av märket Grundig. Om du behöver en stereo ring 0400 579 706.
En av världens framgångsrikaste dansshower kommer till Åbo i september.
Den irländska dansgruppen Riverdance uppträder under tre kvällar i Logomo i Åbo, 26-28 september. Under turnén ger man också fyra föreställningar i Helsingfors.
Senast gruppen hade föreställningar i Åbo var för tre år sedan. Riverdance fick sitt stora genombrott vid Eurovisionen 1994 i Dublin.
Det tar ofta tid för Camilla Hynynen att somna. När Camilla väl har fått tag i sömnen är hon dessutom lättväckt och efter det är det nästan omöjligt att få sömn på nytt.
Camillas sömnhistoria är på inget sätt unik. Många finländare sover dåligt. Camilla är nöjd om hon får sova sex timmar per natt. Ibland blir det bara tre till fyra.
När jag träffar Camilla i hemmet i Pargas har hon något så ovanligt som en helt ledig dag. Det är i och för sig bra, eftersom hon har en dålig natt bakom sig. Hon somnade sent, vaknade tidigt och låg och vred sig i sängen i väntan på att mannens väckarklocka ringde. Då steg hon upp.
Men den lediga dagen har delvis också gått till spillo. Efter en kort natt med max tre till fyra timmar sömn är Camilla trött. Ändå kan det hända att följande natt blir lika kort. Eller så inte. Det här är något som går i perioder.
- Om vi ska ta till ett modeord så är jag väl hypersensitiv. Det behövs inte mycket för att rubba min nattsömn, säger Camilla som ändå säger att hon inte upplever sig ha några större sömnproblem.
Oftast är det bekymmer som jag inte tänker desto mera på när jag är vaken, men som blir oproportionerligt stora i nattens mörka timme.
Pargasbon Camilla Hynynen är fotograf och har en egen studio. Dessutom jobbar hon som frilansjournalist och säljer bildreportage till inredningstidningar. För att ytterligare dryga ut ekonomin jobbar hon deltid i ett möbelvaruhus. Det är när jobben hopas som sömnen blir lidande, fast ibland kan sömnproblemen bero på helt andra saker.
- Det kan vara ekonomiska bekymmer, det kan ha med mina barns studier att göra eller med mina åldrande föräldrar som har blivit opererade. Jag har också diskbråck som gör att ryggen värker ibland, Dessutom kan jag ha värk i fötterna och jag gnisslar tänder vilket gör att jag måste använda bettskena. Den är inte heller bekväm, men ändå bättre än att sova utan.
Camilla småskrattar själv åt allt som hon räknar upp, men egentligen finns här inget att skämta om. Många kan säkert känna igen sig och det är inte enkelt att komma ur den här situationen när sängen plötsligt blir ens fiende.
- Jag får inte bli för trött då är det omöjligt att få sömn, men jag kan inte heller gå för tidigt i säng. Jag är nattuggla samtidigt som jag tycker om att stiga tidigt upp. Jag får mycket uträttat på mornarna, på eftermiddagarna är sedan ganska trött.
Prövat många metoder
Under årens lopp har Camilla prövat på de flesta sömnråd och –knep. Hon har däremot inte sökt proffshjälp och hon har inte heller ätit receptbelagda sömnmediciner.
- Jag har prövat på melatonintabletter på kvällen för att varva ner och bli dåsig. Jag har också testat yoga och försökt skriva ner mina tankar, både bekymmer och lösningar innan jag går och lägger mig för att inte behöva älta dem när jag vaknar mitt i natten.
Ibland hjälper de här knepen, ibland inte.
Camilla har i alla fall antagit sömnutmaningen, #lepohaaste, som är Yles riksomfattande kampanj. Helt lätt blir det inte eftersom hon har en massa program inbokat i kalendern.
- Det blir minsann en utmaning. I slutet av februari får vi se om jag fortfarande är lika mörk under ögonen.
