Det politiska Finland samlas igen till största sommarfesten då Suomiareena inleds i Björneborg på måndag. Det blir en vecka med 850 debattörer på 170 evenemang.

Allt började som ett tvådagarsjippo för tio år sedan men nu vågar ingen partiledare stanna borta.

Detta är ”Finlands största samhälleliga debattevenemang” med över 170 evenemang i programmet, öppet och avgiftsfritt för alla. Det börjar idag och avslutas på fredag.

Snart är alla här

De politiska partierna och deras ordförande har inte varit med alla år men i år är de flesta med. Varje dag håller ett eller flera partier egna möten för allmänheten.

Dagens stjärna är statsminister Juha Sipilä. Nästan samtliga ministrar i Finlands regering uppges delta under veckan, och åtskilliga riksdagsledamöter.

Från medborgarorganisationerna kommer ett stort antal deltagare. Många har presentationstält på Medborgartorget, och håller egna evenemang.

Det kan inte bli mycket större. Tiden och hotellkapaciteten i Björneborg räcker inte till.

MTV äger

På Bornholm i Danmark kallas motsvarande arrangemang ”Folkmötet”. På Gotland är det riksdagspartierna som arrangerar Almedalen-veckan lokalt.

I Finland är det Reklam-TV som äger varumärket ”SuomiAreena” och står för arrangemangen, tillsammans med Björneborgs stad.

Årets sponsorer är bland annat Arbets- och näringsministeriet och Penningautomatföreningen.

Folket vill se eliten?

Många av debattörerna hör onekligen till den politiska eliten, men arrangörerna i Björneborg betonar folkligheten. Fjolårets publikrekord på 57 000 besökare kan bli svårt att slå.

Mycket beror på vädret. Kanske känns det mer lockande att stanna inomhus och titta på debattörerna i TV då väderprognoserna i år lovar regn flera av dagarna.

Avslappnade riksdagsledamöter i Björneborg. Här Juhana Vartiainen Riksdagsledamot Juhana Vartiainen under suomi-areena i Björneborg 2015. Bild: YLE/Jaani Lampinen björneborg,juhana vartiainen,suomi areena,suomi-areena,vartiainen

Höjdpunkter

Finländarna vill möta sina politiker, så en höjdpunkt är antagligen partiledarna under veckan. På onsdagen utlovas en kändis-överraskningsgäst, utöver de många politiska kändisarna. Från underhållningens värld verkar det bli allt fler deltagare.

De fackliga centrala organisationernas ordförande är med i Björneborg, liksom alla stora pr-byråer. Också en del näringslivstoppar medverkar i debatterna om arbetslivets och ekonomins framtid, till exempel Casper von Koskull från Nordea, Risto Siilasmaa från Nokia och Christoph Vitzthum från Fazer.

Anne Berner deltog också ifjol i Björneborg Anne Berner på suomi-areena 16.7.2015. Bild: YLE/Jaani Lampinen anne berner,berner,björneborg,suomi-areena

Svenskan får större synlighet på SuomiAreena?

Finlands svenska folkting är en av de få utställare och arrangörer som står för svensk verksamhet i Björneborg, vid sidan av SFP:s tvåspråkiga tältmöte på torsdagen.

Folktinget har dock, enligt Hbl, fått förmaning av arrangörerna att inte använda någon svensk översättning av Suomiareena.

Också Hanaholmen och Nordiska ministerrådet är med i flera arrangemang. Finland har det nordiska ordförandeskapet och Anne Berner, nordisk samarbetsminister, hör till dem som uppträder flitigt i Björneborg under veckan.

Nya partiordföranden Li Andersson syns också i ett stort antal debatter, bland annat när Vänsterförbundet håller sitt evenemang på onsdag.

På torsdag och fredag diskuteras demokrati och riksdagsval utgående från en valundersökning som har letts av professor Kimmo Grönlund vid Åbo Akademi.

Debatt och jazz

Det är inget sammanträffande att Suomiareena och Pori Jazz hålls samtidigt. När debattevenemanget hölls för första gången för tio år sedan fick man draghjälp av jazzen.

Motsvarande är det många debattörer som stannar över helgen för att delta i veckoslutets huvudkonserter på Skrivarholmen (där bland annat Kent är dragplåster i år).

Det finns tiotals utmärkta naturstigar i Åboland. Förutom att de är gratis bjuder de vandraren på fina naturupplevelser och vackra vyer. De allra flesta stigarna lämpar sig också för barn.

På Kimitoön har kommunen och frivilliga rustat upp gamla stigar, försett dem med ordentliga skyltar och i vissa fall till och med låtit bygga vindskydd.

Alla Kimitoöns utmärkta naturstigar finns nu också presenterade på Kimitoöns webbplats. Du hittar också stigarna här.

Vy från Senatsberget i Dalsbruk. Utsikt från Senatsberget i Dalsbruk. Bild: Yle/Monica Forssell Dalsbruk,senatsberget,stigar i åboland,utsikt

I Pargas finns stigarna samlade på webbplatsen www.saaristo.org. Svenskspråkiga beskrivningar av naturstigarna hittar du också här.

Också via Pargas stads webbplats hittar man information om naturstigar i Pargas.

Vandra är en trend

Martti Nilsson som är turismombud vid Pargas stad. Enligt honom är vandring helt klart lite av en trend just nu.

Många frågar efter aktiviteter i Åboland och bland de aktiviteter som erbjuds är det ofta naturstigarna som faller turisterna i smaken, förklarar Nilsson.

- Mycket frågas det efter stigar som passar också barn, säger Martti Nilsson och nämner Nagu Nalle stigen, Westerholm stigen i Nagu samt stigarna i Sattmark och Lenholmen som exempel på naturstigar som är populära i västra Åboland.

Det finns utmärkta naturstigar också på många holmar. På bilden naturstigen på Björkö i Åbolands skärgård. Insjön på Björkö kom till på 1700-talet till följd av landhöjningen. Bild: Yle/Lotta Sundström björkö,insjön på björkö,naturstig i skärgården,skärgårdshavet,skärgårdshavets nationalpark

På Kimitoön är det stigarna i Dalsbruk som lockar just nu. En nyhet för i år är också möjligheten att paddla i Stora Masugnsträsket, som ligger i närheten av de stigar som märkts ut i Dalsbruk.

Längre vandringsled aktuell

Både i Pargas och Kimitoön har man märkt att vandring är populärt.

Många frågar visserligen efter längre vandringsleder, säger Kimitoöns turismchef Benjamin Donner, och de bloggande vandrarna Margherita Ragg från italien och Nick Burns från Australien som Yle Åboland berättat om tidigare efterlyser också längre vandringsleder.

Margherita Ragg och Nick Burns vandrar från Borgå till Åland. Vandrarna Margherita och Nick går i Nådendal Bild: Yle/Fredrik Häggman bloggare,the crowded planet,turism,Vandring

- Det finns en trend inom turismbranschen för den här typen av vandringar, och det borde uppmärksammas i ett land med så bra vandringsförutsättningar som Finland. Till exempel kunde man satsa på en rutt av samma typ som vi genomför nu och sedan marknadsföra den ordentligt, säger duon som vandrar från Borgå till Åland.

Pargas med om att bygga upp vandringsled från Norge till Novgorod

I Pargas har man planer på att både rusta upp befintliga naturstigar och skapa nya.

De nya ska bli en del av den långa vandringsled som planeras ända från Norge till forna Novgorod i Ryssland. Tanken är att vandringsleden ska gå genom den Åboländska skärgården, via Nyland vidare österut.

I Sverige och Norge är rutterna redan utmärkta men från och i höst inleds jobbet med att märka ut vägar att vandra i Åboland.

Om två år ska Norge-Novgorod leden vara klar.

Vandringsled i Dalsbruk utmärkt med gult streck på en björk. Bild: Yle/Monica Forssell stigar i åboland,stämplar (märken),vandringsleder

Att göra kortare utflykter för att bekanta sig med miljön och naturen är ändå ingen dålig idé.

Yle Åbolands reporter Monica Forssell tog med sin gudson Linus Forssell, åtta år och provade på en kombination av paddling och vandring i Dalsbruk.

- Åtminstone om det är ett barn som vill ha motion så går det bra att vandra sex kilometer, konstaterar Linus efter turen upp till Senatsberget. Han påminner ändå om att det är viktigt att ha matsäck med sig. I den kan det ingå till exempel smörgås, frukt och saft.

Bilder från vandringen

Här kan du lyssna på reportaget om Linus och Monicas vandring.

Oavsett hur billig el man lyckas köpa av sin leverantör, så är en sak säker; det går inte att påverka priset på överföringspriset. I Åbotrakten finns två stora leverantörer som ställer sig något olika på prisskalan.

Åbo Energi hör till bolagen med de billigaste överföringsavgifterna medan Caruna är bland de dyrare. Jyrki Tammivuori, ekonomidirektör på Caruna, säger att bolaget satsar stora pengar årligen på sitt nätverk och det leder till prishöjningar för konsumenterna.

Enligt Tammivuori investerar Caruna varje år 200 miljoner euro på sitt nätverk. Det minskar risken för elavbrott, men samtidigt märker kunderna det i sin elräkning. I vintras blev det stora rubriker kring Caruna som meddelade om chockhöjningar av överföringspriserna. Nya höjningar av överföringsavgifterna blir ändå av tidigast år 2018, det har bolaget kommit överens om med konsumentombudsmannen. Att Carunas kunder betalar mera i överföringskostnader beror enligt Tammivuori på att bolagets nätverk finns utanför stadsområdet och att kostnaderna därför tenderar att vara högre.

Med undantag för delar av huvudstadsregionen betalar Carunas kunder lika stora överföringsavgifter. Det trots att kundtätheten och de geografiska förhållandena kan vara väldigt olika i inlandet och i skärgården. Priset är något av ett medeltal och det innebär att det finns kunder som egentligen borde betala högre överföringsavgifter än de behöver göra. Det är ändå inget som Tammivuori säger rakt ut, endast att prissättningen är den samma för alla kunder.

Åbo Energis överföringspriser är bland de lägsta i landet. Vesa Vaskikari, nätverksdirektör på Åbo Energi säger att den låga prisnivån beror på att en stor del av elbolagets nätverk finns inom tätbebyggt stadsområde. En annan sak är att Åbo Energi investerar långsiktigt, till och med 40 år framåt i tiden. Det är ändå svårt ändå säga om det blir större prisökningar i framtiden, säger Vaskikari.

För personer som bor i eluppvärmda hus har priserna på elöverföring skjutit i höjden. På åtta år har priserna stigit med i snitt 70 procent.

Elpriset består av två delar. Leverantören av energin går att konkurrensutsätta men för överföringen är man bunden till det bolag som äger elledningarna där man bor. Monopolsituationen gör att överföringsbolagen övervakas av Energimyndigheten och att de bara har rätt att ta ut en "skälig vinst".

På åtta års sikt har priserna ändå skjutit i höjden. För ett hushåll med elvärme har priserna på vissa håll i landet stigit med över hundra procent. Minst har ökningarna varit i Helsingfors och Vanda. Där har priserna stigit med dryga 40 procent.

Prishöjningarna 2008-2016

Klicka på ett område för att se hur priserna har utvecklats. Grafiken visar priserna för ett exempelhushåll med elvärme som förbrukar 18 000 kWh per år. Prisuppgifterna visar läget i juli månad från 2008 framåt och är framtagna av Energimyndigheten.

((vis:1092385))

Energimyndighetens exempelhushåll är uträknat med följande specifikation: Småhus, elvärme med individuell rumsreglering, huvudsäkring 3x25 A, elförbrukning 18 000 kWh/år.

Allt går inte i överföringsbolagens ficka

Prisökningarna har bland annat täckt kostnader för att uppgradera elnäten till exempel genom att gräva ner elledningar. Elskatten har höjts i flera omgångar de senaste åren och stamnätsavgiften till Fingrid har också stigit kraftigt.

För Caruna, ett av de största elöverföringsbolagen syns det här också i en minskad vinstprocent. År 2009 låg bolagets vinst på 29 procent men 2015 var motsvarande siffra 17.

Läs mera:

Flera elbolag har fördubblat priset på överföringen av el på åtta år

Nästan hälften av Finlands elbolag har höjt priset på sin elöverföring det senaste året. Priset på elöverföringen har i snitt blivit nästan 70 procent dyrare på åtta år och de regionala skillnaderna är fortfarande stora.

”Vi behöver ingen annan ammunition än den här!”, vrålar hon och greppar en elgitarr. Patti Smith är lika magisk som alltid, jagar fram både extas och revolt, hon som fyller 70 i december och får avslutande coverlåten My Generationen att kännas hur rätt som helst.

Det finns en formulering från Patti Smiths pressmöte på Richardsgatans bibliotek för elva år sedan som jag aldrig glömmer – ”vi har alla åldrar inom oss, den vi är idag men också den vi en gång var”.

När hon i Åbo som sista låt drar The Whos 60-talsklassiker My Generation väntar jag alltså med spänning på hur hon ska tackla den legendariska frasen ”I hope I die before I get old”.

Men vi är inte där ännu.

Köer när Patti Smith boksignerar i Åbo. Köer när Patti Smith ska signera sin bok i Åbo. Bild: YLE/Tomas Jansson Patti Smith

Tidigare på dagen har Patti Smith dragit kvarterslånga köer när hon signerar sin bok i lilla Sammakko-bokaffären, men nu är klockan tidig kväll en söndag på Åbofestivalen Ruisrock, som också i år är Finlands största rockfestival. Slutsålt (35 000) både fredag och lördag, 30 000 på söndag – så har man spräckt drömgränsen 100 000 för första gången sedan 1971. En festival som i år introducerat en andra tältscen, vilket jag själv applåderar stort, och också annars gjort en del lyckade ingrepp i områdesdesignen.

Musikaliskt sett hade Åbofestivalen för all del inte mycket att bjuda på för en som jag, som känner sig mera hemma i Flowfestivalens utbud. Patti Smith och hennes idé att live spela igenom hela debutskivan Horses (1975), var faktiskt enda orsaken att ta mig till årets Ruisrock – även om jag var rädd för att bli besviken.

Ömtåligt att göra en 40 år gammal klassikerskiva

När jag såg henne första gången i Helsingfors (Huvilatältet) för elva år sedan hade jag redan på förhand bestämt mig för att det skulle bli en oförglömlig konsert, vilket det också blev. Nu är det annorlunda. Jag har redan en kanonupplevelse med henne i bagaget, nu måste hon faktiskt övertyga mig, och att 40 år senare göra en av 70-talets mest banbrytande rockskivor är vågat, skivan som var så total så laddad och som redan med skivkonvolutet signalerade en så tuff attityd, den androgyna kvinnan som bara är, självsäker och cool.

Dessutom raderar det här med att spela en gammal skiva från början till slut alla överraskningsmoment, du vet redan på förhand vilka låtar och i vilken ordning.

Men så kommer bandet in, stiligt klätt i vita skjortor och svarta västar, Patti Smith själv med det långa stolta gråa håret och mörk överrock – och kör igång med den klassiska skivans klassiska öppningsord. Jesus died for somebody’s sins, but not mine.

Patti Smith under en tidigare konsert från Horses-turnén, Patti Smith under en livekonsert. Bild: EPA/Walter Bieri Patti Smith

Och ja, senast i tredje låten Birdland jagar hon fram en så extatisk utstrålning. Låten som mera är poesi till musik än en rocklåt, det är som (hennes förebild) poeten Rimbaud goes rocknroll, texten så fylld av bilder och starka känslor på ett sätt som får mig som lyssnare att försvinna in i hennes värld, lyckas med det som litteratur gör när den är som bäst, tvingar in dig i ett känslohav som är så stort och starkt, och hon som mässar på, ”I’ll give you my eyes, take me up, oh now please take me up, I’m helium raven waiting for you, please take me up, don’t leave me here...”.

Allt är rätt

Efter den låten är jag inte längre orolig, skäms nästan för att jag alls varit orolig för att hon inte längre skulle göra skivan rättvisa. Allt är rätt. Eller, visst hade jag hellre sett henne på en intimare tältscen, och det finns stunder när pianot mixas på ett sätt som smakar hotellmusik (ja jag måste väl hitta något att klaga på...). Men hon hanterar livesituationen fenomenalt.

Som när a-sidan är genomspelad och hon tar en kort paus, plockar fram en Horses-vinyl, vänder på den, berättar att det är så vi borde göra nu, vända fram b-sidan och igen snurra igång skivspelaren.

Eller när hon i Land improviserar fram ny text, om vårt vackra land, hur vi måste beskydda det vi har, inte låta företag och business stjäla och förstöra det (ett budskap till Talvivaara kanske), och leder den långa långa expressiva dikten tillbaka in i öppningslåten Gloria.

Eller när hon tonar ner till skivans avslutande Elegie, skriven till minnet av Jimi Hendrix men nu framförd med tanke på alla vänner som inte längre finns ibland oss, med den avslutande raden som alltid fick mina tårar att rinna när jag gång på gång spelade min Horses-vinyl på 80-talet. ”But I think, it’s sad, it’s much too bad, that our friends, can’t be with us, today”.

Det blir två låtar till, som bonus.

People have the power – hennes comebacklåt 1988 efter en nio år lång skivpaus. Med budskapet som hon alltid har velat manifestera. Om vi bara förenar våra krafter, kan vi uppnå vad som helst.

Och så avslutande My Generation, The Who-klassikern från 1965. Med frågan som dök upp i min skalle, vad ska hon som fyller 70 i december göra av den där ena textraden?

Förstås fixar hon det snyggt. ”I hope I live ’til I get old!”, skrålar hon med sin raspigaste röst, ”jag ska leva tills jag blir 100”.

Och så mässar hon vidare, ut i publiken: ”vår generation skulle rädda världen, nu är ni framtiden, och framtiden är nu, ni måste förena er globalt, ni ska bygga upp historiens största fredsrörelse”, griper tag i en elgitarr, ”det här är all ammunition vi behöver”, jagar fram gitarrfeedback, jagar fram klimax, sliter med bara händer av gitarrens strängar, en efter en fram till den urtjocka bassträngen. Ja, hon är tuff, hon är revolt, hon är poesi, hon är känslig, hon är glad, hon är punk, hon är definitivt rocknroll.

Och just då är det precis som hon formulerade det i Richardsgatans bibliotek i Helsingfors. Hon har alla åldrar i sig. Hon är den stolta 69-åringen, men hon är också fortfarande 28-åringen som spelade in Horses.

Så visst, vi är många som önskar som du, att du får leva tills du blir 100.

Solen och dammet lägger sig över Ruisrock-området. Vy över området. Bild: YLE/Tomas Jansson ruisrock 2016

Om levande och döda katter, om dikter som inte behöver analyseras och en erotisk tidning som trots löfte eller hot aldrig eldades upp.

Ann-Sophie Sandström och katter Bild: Ann-Sophie Sandström. Privat arkiv. Sandström

Är Ann-Sophies nisch att skriva dikter som folk verkligen läser, dikter där en dörr är en dörr och Koskenkorva, Koskenkorva - dikter som inte behöver analyseras?

I podden försöker Ann-Sophie och Peter också komma fram till interrailresan till Jugoslavien. Utan att lyckas trots att Peter har en resedagbok i en gammal plastpåse med då han hälsar på i Nykarleby.

Sandström och katter Bild: Ann-Sophie Sandström. Privat arkiv.

Men de minns resecheckar insydda i kläder men mest minns de katter som korsat deras liv. En av katterna flyttade faktiskt till Rödbergen i Helsingfors men kom tillbaka till Nykarleby med svansen mellan benen.

Vissa av katterna som förekommer i podden lever ännu:

Sandströms katt Bild: Ann-Sophie Sandström. Privat arkiv. Sandström

Sandströms katt Bild: Ann-Sophie Sandström. Privat arkiv. Sandström

I Nykarleby gjorde man dessutom fantastiska amalgamplomber på 1970-talet.

Peter minns också att han som ung var så svag, att han inte ens fick till en hyfsad kattgrav. Dessutom sanglar han och försöker googla fram en låttext vars titel beskriver hur det är att podda: ”Easy money”.

Under helgen anmäldes tre våldtäkter och två sexuella trakasserier som inträffat på festivalområdet i Åbo. Två av anmälningarna har visat sig vara obefogade.

Sedan utredningarna inleddes har det framgått att inga misstankar om brott föreligger i två av de anmälda våldtäkterna. Kring ett av fallen fortsätter utredningen. Trakasserierna handlar om festivalbesökare som utsatts för tafsande och oönskad kroppskontakt i publiken. En av de misstänkta har påträffats och fallet utreds. I det andra fallet är förövaren okänd och har inte påträffats.

Polisen avslutar sin rapport med ett påpekande om att det inte finns indikationer på att sexualbrotten kan kopplas till utländska gärningsmän som på festivaler i Sverige. Enligt polisen är fallen på Ruisrock separata händelser och samtliga förövare som är misstänkta är finska medborgare födda i Finland, alltså ”kantasuomalainen”, som polisen uttrycker det.

Vågorna går höga i Verkans hamn på Korpo och himlen är grå som granit. Vid kajen ligger teaterskutan m/s Sälö förtöjd, med en färgglad ”Skärgårdsteatern”-banderoll ovanför däcket.

Ingen rörelse syns ombord.

Jag tittar på klockan, min fördom är att teatermänniskor sover länge, men visaren står på den avtalade intervjutiden halv elva. Jag ropar ett försiktigt ”hallå” och möts av välkomnande röster från under däcket.

Där öppnar sig en krumbuktande kajuta fylld av kojer, böcker, folk och frukostmat.

Under däck m/s Sälö huserar Skärgårdsteaterns ensemble. På bilden Dennis Hansson. Kajutan på m/s Sälö. Bild: Yle/Ylva Perera den nya gudomliga komedin,dennis hansson,m/s sälö,skärgårdsteatern,teater povre

Fotografen och hopp-i-land-kallen Frank A. Unger har kokat gröt och det debatteras huruvida de dyrare grötflingorna med frön eller de billigare, ”hederliga” havreflingorna är bättre. Gruppens producent Carla Fri har precis återvänt från en joggingtur.

En arbetsdag på Skärgårdsteatern står i beråd att börja och arbete är just vad jag ska prata med skådespelarna om.

Ida i arbetshelvetet

Årets pjäs är ett samarbete med Teater Povre, som sätter upp Erik Holmströms ”Den nya gudomliga komedin – en humoristisk föreställning om vårt arbetssamhälle” som gjorde succé i Vasa år 2013 och turnerade i Svenskfinland 2014.

På scen står, nu liksom då, Tuuli Heinonen, Dennis Hansson och Carla Fri. Som regissör fungerar Teater Povres grundande medlem Agneta Lindroos.

Tuuli Heinonen som arbetsnarkomanen Ida och Dennis Hansson som hennes ciceron. Tuuli Heinonen och Dennis Hansson i "Den nya gudomliga komedin". Bild: Frank A. Unger carla fri,den nya gudomliga komedin,dennis hansson,skärgårdsteatern,teater povre,tuuli heinonen

Under pjäsen färdas vi – i analogi med Dantes förlaga – genom helvetets nio kretsar, men här befolkas de inte av människor som brutit mot kristendomens dygder, utan med folk som brutit mot arbetssamhällets dygder. Folk som hoppat av sin utbildning och valt att vara arbetslösa, folk som lever för semestern, folk som kritiserat arbetssamhället, som strejkar och så vidare.

- Du tär på samhället!
- Samhället tär på mig.― Den nya gudomliga komedin

Den vi får följa genom helvetet är Ida, som alltid följt samhällets förväntningar till punkt och pricka, men som plötsligt en morgon inte klarar av att stiga upp ur sängen. Den gnagande frågan ”vad är meningen med allt?” har infunnit sig och trots att Ida gång på gång upprepar att hon valt allt av fri vilja blir det allt tydligare att så inte är fallet.

Via förnedrande arbetskraftsbyråsamtal, video-cv:n och personlighetsfixerade konsulter hamnar vi till slut i paradiset: en plats där arbete inte längre finns, eftersom arbetet har blivit Allt.

Carla Fri, Dennis Hansson och Tuuli Heinonen i pjäsens version av paradiset. Carla Fri, Dennis Hansson och Tuuli Heionen på scen i "Den nya gudomliga komedin". Bild: Frank A. Unger carla fri,den nya gudomliga komedin,dennis hansson,skärgårdsteatern,teater povre,tuuli heinonen

Exakt hur det är tänker jag inte avslöja. Men hjärtklappningen från stresshormonerna har ännu inte lagt sig.

Hårt jobb för arbetskritik

Skådespelarna i Teater Povre medger att arbetet med pjäsen var en enda stor paradox under den intensiva repetitionsperioden 2013.

- Vi hade ett enormt manus att bearbeta och lära oss på fruktansvärt kort tid och vi var en väldigt liten grupp som gjorde allt från skådespeleri till klädinköp och marknadsföring. Vi jobbade dygnet runt, vilket var väldigt paradoxalt eftersom pjäsen i sig handlade om att ifrågasätta just det sättet att arbeta. Å andra sidan gav det oss en hel del insikter, säger Tuuli Heinonen.

Dennis Hansson berättar att han knappt minns något från repetitionsperioden, eftersom det var så stressigt, men att det känns väldigt annorlunda att spela pjäsen nu.

- Det är som dag och natt när jag står i kulisserna och väntar på samma scen som för två år sedan. Att spela när man ännu inte riktigt känner att man behärskar textmängden är inget kul, men nu här i skärgården känner jag bara ”I kill it!”

Flytande teaterliv fungerar bra

Hur ser då arbetsdagen för Skärgårdsteatern egentligen ut?

Turnéns första föreställningar i Östnyland gjordes med bil, men när jag träffar skådespelarna i Korpo har de befunnit sig ombord på m/s Sälö i fem dagar.

- Dagarna här är oändliga! Fast på ett bra sätt, säger Tuuli Heinonen.

Ungefär varannan dag är resedag och varannan dag är speldag.

På speldagarna vaknar ensemblen vid tiotiden och äter frukost. Tolvtiden kommen en traktor med släp ner till hamnen och all scenografi, rekvisita och teknik lastas på – tillsammans med skådespelarna och roadarna.

Rekvisita och scenografi lastas av m/s Sälö i Korpo. Rekvisita lastas av m/s Sälö i hamnen i Korpo. Bild: Yle/Ylva Perera den nya gudomliga komedin,m/s sälö,skärgårdsteatern,teater povre,teaterbåt

Traktorn tar dem till föreställningslokalen, där dagen går åt till att montera upp scenografin, äta lunchen som teknikern Tomi Korhonen tillreder och ta det lugnt i några timmar innan föreställningen som spelas klockan sju.

Efter det lastas allting tillbaks upp på traktorflaket och forslas tillbaka till båten och bärs ombord igen. Det blir långa dagar, men idyllen väger upp bördan.

- Det känns mycket lättare än då vi turnerade på land. Dessutom har jag fått lära mig lite om hur man slår knopar och tar i land och liknande – vi har en väldigt pedagogisk kapten, säger Hansson.

Kaptenerna växlar under resans gång och delar av den övriga besättningen likaså. Sex personer utgör kärntruppen som är med hela turnén, men diverse familjemedlemmar, partners och andra inblandade åker med vissa etapper.

Dennis Hansson, Tuuli Heinonen och Carla fri har spelat "Den nya gudomliga komedin" sedan 2013. Dennis Hansson, Tuuli Heinonen och Carla Fri äter frukost ombord på M/S Sälö. Bild: Yle/Ylva Perera carla fri,dennis hansson,m/s sälö,skärgårdsteatern,teater povre,tuuli heinonen

Den romantiska kombinationen båtliv och teater fungerar uppenbarligen ypperligt.

- Det här är det bästa sommarjobbet jag någonsin haft, och någonsin kommer att ha, slår Heinonen fast.

Det finns arbete och skådis-arbete

Teater Povre vill kritisera utbrändhetskulturen och duktighetskravet i dagens samhälle, men både Carla Fri och Tuuli Heinonen säger att de har svårt att tänka på skådespelandet som ett jobb.

- Jag har jobbat inom restaurangbranschen sedan jag blev myndig och det är ju verkligen ett jobb! Man springer runt och det är tungt. Teaterjobb är också tungt, men jag räknar varken timmar eller euron när jag sysslar med det här. Så är det inte när jag står och blandar drinkar på studentkrogen Oliver’s Inn i Vasa, även om det också kan vara roligt, säger Heinonen.

- För mig har det varit klart att jag vill jobba med något som jag tycker om oberoende av hur knepigt det är ekonomiskt. Verkligheten som frilansskådespelare är tung, men jag är lyckligt lottad som har möjlighet att göra det här, för det känns verkligen inte som ett jobb, säger Fri.

Men kan man inte bränna ut sig på ett jobb man älskar också?

- Jo, det gäller att vara försiktig där med, och försöka att inte ställa så höga krav på sig själv, säger Fri.

Fri lyfter upp ett citat ur Den nya gudomliga komedin, som är lånat av filosofen Hannah Arendt:

Att vara konstnär eller filosof är inget yrke. Filosofin är ett tillstånd som bara kan uppnås när man är befriad från arbete och konsten är ett resultat av den fria tanken. Och den fria tanken är arbetets motsats.― Hannah Arendt, Den gudomliga komedin

- Så tänker jag nog också. Men samtidigt måste man förstås betala hyra, säger Fri.

Fastnar man då inte i en ständig konflikt, om man försöker försörja sig på något som inte fungerar på samma sätt som resten av arbetslivet?

- Ja, det är knepigt. Jag fascineras av folk som hittar egna system, till exempel bygger sitt eget hus av miljövänligt material och håller levnadskostnaderna låga. Tyvärr är jag inte så bra på att bygga, men till exempel medborgarlön tycker jag låter intressant, säger Fri.

Friheten uppväger ekonomisk osäkerhet

Tuuli Heinonen och Dennis Hansson menar att man som frilansande skådespelare helt enkelt vänjer sig vid att perioder av mer och mindre pengar avlöser varandra.

- Det gäller att acceptera att man inte blir rik på det här, bara man väl gjort det går inser man att det går att klara sig på väldigt lite. Fast visst tackar jag gud för att jag har min mamma! säger Heinonen.

- Mitt jobb är egentligen bara den produktion jag för tillfället är engagerad i, och det är skönt. Är det något jag inte gillar vet jag att det kommer ett nytt skede snart. Antingen ett nytt jobb, eller så en tid då jag är hemma, stämplar eller lyfter bidrag, och jag är okej med det, säger Hansson.

Alla njuter av påverkningsmöjligheten och engagemanget som arbetet i fri grupp innebär.

- Den nya gudomliga komedin ligger väldigt nära mitt hjärta just för att vi bearbetade texten själva. Visst är det tungt med allt jobb, men samtidigt har vi större möjlighet att påverka vad vi gör än om vi skulle jobba på en stor institution, säger Heinonen.

Att ideologiskt kunna stå bakom en föreställnings budskap är viktigt för alla tre skådespelare.

- Som frilansare är det svårt att välja och vraka bland jobb, men jag skulle till exempel aldrig kunna vara med i en rasistisk produktion, säger Carla Fri.

Vad skrattar vi åt?

Den nya gudomliga komedin är en humoristisk pjäs, men sticker ändå ut bland klassiska sommarteatrar med sin politiska udd och skarpa kritik. Tuuli Heinonen berättar att publiken på flera håll har blivit lite chockerade över några av scenerna, men ändå visat uppskattning.

Under föreställningen njuter jag själv av att se intelligent teater, som imponerar både fysiskt och visuellt. Det är befriande att se en pjäs där kvinnliga skådespelare får vara roliga och ta plats.

Emellanåt undrar jag ändå vad vi skrattar åt, vi som sitter i publiken och ser flera av samhällets grundfundament blottas i sin meningslöshet genom pjäsens tillspetsade komik.

Varför går vi med på att leva så här? På att förvandla oss själva till varumärken och göra oss till slavar under en nyckfull marknad.

Pjäsen ger egentligen inget svar, men tankar om arbete snurrar i mitt huvud medan jag avslutar min 15 timmar långa arbetsdag med att köra hem till Åbo.

Jag vet hur det känns att ha ett jobb som inte känns som ett jobb, men också att det går att bränna ut sig hur meningsfullt och roligt jobbet än är.

Frågan är helt klart inte slutdiskuterad. Gränsen mellan himmel och helvete är skrämmande tunn.

På Åbo slotts innergård finns tre stora lådor, där barn och vuxna bygger högre och högre slott - sandslott.

- Vi ville skapa något roligt att göra för hela familjen och nytt program på slottet, säger forskaren Seija Väärä vid Åbo museicentral. Det är också viktigt att alla själv får göra slott och göra konst. Och intresset för sandslott ökar.

Idén kommer från Villmanstrand, där man redan för trettonde sommaren byggt sandskulpturer. Och euopamästerskapen i sandslottbygge hölls i början av juli i Laukas. Men det är bara deltagarna som får röra vid skulpturerna.

- Det roligaste är att själv få bygga sandslott, på stranden eller vid Åbo slott, anser Väärä.

Hela sommaren kan man bygga slott på Åbo slotts gård. Och varje morgon byggs slotten upp på nytt.

Iiris Huuki från Vasa står klädd i prinsesskläder och skulpterar på ett slott. Familjen är på semesterresa, och riddartemat på Åbo slott på populärt. Men ännu populärare var sandslottet.

- Här i tornet ska en prinsessa bo, säger Huuki bestämt.

Daniel Florström, Kia Weurlander och Lotta Florström från Esbo tycker det är en bra sysselsättning att bygga sandslott. Särskilt då man blandat lite lim i vattnet så att slotten säkert håller.

- Det är roligt för då kan man på samma tid ta modell av slottet, säger Weurlander. Då kanske man är mer kreativ än hemma.

- Och man kan hålla på i många timmar, anser Lotta Florström.

Läs också (på finska):
Sandslott i Villmanstrand för trettonde året.
EM-tävlingar i att bygga sandskulpturer

Kimitoöns musikfestspel bjuder på tre uruppföranden. Huvudtemat för i år är kvartetter.

Den artonde kammarmusikfestivalen bjuder på toner av stråkkvartetten Meta4, blockflöjtskvartetten Bravade samt festivalens egen kvartett.

Vid öppningskonserten uruppför Meta4 festivalens beställningsverk, Kimmo Hakolas Stråkkvartett nr 4. Petteri Pitko uruppför Jyrki Linjamas Sonata da chiesa III för cembalo i Hitis och vid avslutningskonserten uruppför Bravade ett verk beställt av Sebastian Fagerlund.

I festivalen medverkar flera meriterade kammarmusiker. Under veckan uppträder klarinettisten Eduard Brunner, pianisten Bengt Forsberg och altviolinisten Hariolf Schlichtig. Förutom åtskilliga stråkkvartettklassiker bjuds publiken på verk av barockens och renässansens mästare. Festspelen kulminerar i den traditionella konserten Grande Finale i Kimito kyrka med Finländska barockorkestern.

Åboregionen är ett av tre regionala försöksområden som testar nya tjänster för arbetssökande. Tjänsterna ska produceras med näringslivet som utgångspunkt i samarbete med både företag och aktörer inom tredje sektorn.

I modellen som lagts fram söker en arbetslös person arbete på egen hand under de första tre månaderna. Den arbetslösa anmäler sig som arbetslös arbetssökande, men blir inte föremål för nuvarande kontrollåtgärder. Om arbetslösheten pågår i tre månader, kartlägger man tillsammans med arbetssökanden dennes kompetens och potential och hjälper att inleda de sysselsättningsfrämjande åtgärder som kartläggningen ger anledning till.

Om arbetslösheten pågår i 500 dagar och det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa tar slut, hänvisas den arbetslösa genom utbildningsavtal eller arbetsprövning till företag. Om arbetslösheten fortsätter, gör man en kartläggning av hälsan och försöker sysselsätta den arbetslösa i kommunen, företag eller tredje sektorn genom stödd sysselsättning.

Fungerar det att skrämma bort skarvar genom koordinerade satsningar eller är det är det bara ett sätta att flytta problemet från en plats till en annan? Den frågan diskuterades friskt inför en nyfiken och stor publik på Suomiareena i Björneborg.

Frågan aktualiserades genom orten Sastmola, där man efter myndighetstillstånd och med enade krafter lyckats skrämma iväg en hel skarvkoloni under några månader.

Sastmolaborna överöstes med beröm för sin insats från flera debattörer, både från myndighets- och politikerhåll. Till och med Tapani Veistola från Finlands naturskyddsförbund kom med en komplimang.

- Sastmola är ett exempel på att det går att hantera skarvfrågan inom ramen för den rådande lagstiftningen och genom samarbete. Det behövs ingen ny lagstiftning.

Men när det gäller just lagstiftningen och regelverket kring skarven, så går åsikterna isär. Verkställande direktör Kim Jordas från Yrkesfiskarförbundet hör till dem som vill se en lagändring.

Jordas satt med i den så kallade skarvarbetsgruppen som leddes av SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson.

Gruppen gav i juni ut sitt betänkande med förslag på fler lokala initiativ och på att man lättare ska få undantagstillstånd att skjuta skarv.

Nu erkänner Jordas att förslagen väger lätt.

- Vi hade hoppats på en lagändring. Många av våra medlemmar är besvikna.

Att skrämma bort skarvarna löser inga problem på lång sikt, tror Jordas.

- Jag gläder mig för Sastmolaborna som blev av med skarvarna, men frågan är var dessa fåglar är nu? Vi behöver en helhetslösning på skarvfrågan.

Vad menar du med en helhetslösning?

- Det gäller att decimera beståndet, att minska på antalet fåglar helt enkelt. Oljering eller prickning av ägg, den typen av åtgärder. Och vi behöver mer samarbete mellan samtliga länder i Östersjöregionen.

Kritik mot långsam byråkrati

Myndigheternas arbete och byråkratin kring skarvfrågan utsattes också för välbekant kritik.

- Vår lagstiftning och våra myndigheter borde vara snabbare på att reagera i skarvfrågan. Det dröjer alltför länge i dag, tyckte Vänsterförbundets riksdagsledamot Jari Myllykoski.

Inspektör Tapio Aalto från Egentliga Finlands NTM-central svarade genom att påminna om att myndigheterna måste beakta flera aspekter innan de beviljar till exempel undantagslov för skarvjakt.

- Det räcker inte med att vi beaktar skarvbeståndet. Vi måste till exempel också enligt lagen bedöma ifall skarven kan anses orsaka stor skada, och det är ofta svårt att definiera.

Debatten om huruvida ett stort hjortdjursbestånd förvärrar fästingproblemen eller inte har pågått en längre tid och delar forskare i två läger. Jägarna hör till dem som behöver ett stort bestånd för sin fritidssysselsättning.

Yle Åboland har tidigare rapporterat om de som inte ser hjortdjuren som ett problem och de som anser att hjortdjuren agerar transportmedel åt fästingarna. Jaktföreningar utfodrar rådjur och vitsvanshjort under vintern för att se till att deras bestånd hålls på en stadig nivå.

- Det går praktiskt till så att man har utfodringsplatser dit man för säd, och betor har ju många. Jag kan ju inte säga vad alla jaktlag har, men nog är det mest betor och säd, berättar Lundström.

Lundström konstaterar att det är ett stort jobb att sköta utfodringen, som måste upprätthållas hela vintern. Lundström understryker att man inte får inte avbryta utfodringen när den väl har startats på hösten för att inte förorsaka djuren onödigt lidande.

-Det är närmast för jaktens skull, det behövs för att hålla upp jaktintresset och hjälper också till att hålla dem från bebyggelsen eller vägar där de inte hör hemma, säger Per Lundström från Pargas Jaktvårdsförening.

Enligt Lundström har man inte diskuterat fästingproblematiken närmare inom jaktkretsar, men han ser det som en praktisk omöjlighet att rensa ut hela hjortdjursbeståndet.

- Det går inte för jägarna att utrota hjortdjuren, de trivs lika bra i skogen som på bebodda områden där man inte kan jaga. Det skjuts åtskilliga rådjur här i Pargas men likväl ökar beståndet.

Lundström anser inte att det bara är jägarnas eget ansvar att hålla nere hjortdjursstammen för att de sprider fästingar, utan att det borde skötas från statens sida. Han påpekar också att fästingarna inte är någon nyhet i trakten.

- Jag har arbetat i skogen hela mitt liv och hela tiden har vi haft fästingar. Visst har de ökat men det har också de varma vintrarna, så klimatförändringarna spelar också en stor roll.

Om fästingspridda sjukdomar har blivit vanligare, påverkar det då ert ansvar att stoppa spridningen av fästingar?

- Det viktigaste är ändå att man vaccinerar sig och kontrollerar sig noggrant efter att ha varit i skogen, avslutar Lundström

Det började med att man hittade Hjalmari Mäkeläs spritsläde gömd i vassen i Korpo. Nu har man hittat gömda fotografier och dokument som avslöjar nya hemligheter om smugglarkungen.

Det var över 20 år sedan man hittade resterna av handelsmannen Hjalmari Mäkeläs gamla spritsläde gömd i viken nedanför Korpo hembygdsmuseum. Släden fick en plats i dåvarande båtmuseum i Korpo, men har sedan Skärimuseet öppnade för fem år sedan haft hedersplatsen i museet och släden kröner utställningen om smugglarkungen.

En låda full av gamla dokument och fotografier

I sommar öppnar en utställning där nya hemligheter om Hjalmari Mäkelä avslöjas. En avlägsen släkting till smugglarkungen visade sig i sin källare ha en hel låda full av dokument och fotografier som nu finns utställda vid museet.

I utställningen finns förutom ett tjugotal fotografier också Hjalmari Mäkeläs plånbok med 60 mark från 1940-talet, hans körkort och så smugglarkungens eget spritkort som avslöjar att han köpte laglig sprit åtta gånger mellan åren 1945 och 1946.

Hjalmari Mäkeläs identitetsbevis. Smugglarkunden Hjalmari Mäkelä. Bild: Yle/Johanna Ventus hjalmari mäkelä,Korpo,smugglarkungen hjalmari mäkelä

Enligt spritkortet köpte Hjalmari Mäkelä sprit lagligt första gången den 9 april år 1945. Smugglarkunden Hjalmari Mäkeläs sprikort. Bild: Yle/Johanna Ventus hjalmari mäkelä,hjalmari mäkeläs spritkort,korpo,spritkort

Viktig dokumentation om smugglarkungen

Enligt Korpobon Torgils Bäckman som är guide på Skärimuseet är pappren och fotografierna ett viktigt fynd.

- Historierna om Hjalmari Mäkelä har ju inte blivit dokumenterade utan gått vidare från person till person, så vi har fått ta historierna med en nypa salt. Det har funnits några suddiga bilder men nu har vi bland annat fått bilder på omgivningen kring hans hus och bilder på velodromen han byggde på gården, säger Bäckman.

Stort intresse för cyklar

Många av fotografierna visar vilken viktig roll cyklar hade i Hjalmari Mäkeläs liv. På flera av bilderna poserar Mäkelä, som i tiderna var finsk mästare i cykling, med sin sportcykel. Intresset för cyklar kommer också tydligt fram i och med att han lät bygga en velodrom, alltså en lutande bana för cykeltävlingar, på gården bakom sitt hus.

Smugglarkunden Hjalmari Mäkelä. Bild: Yle/Johanna Ventus hjalmari mäkelä,kopro,smugglarkungen hjalmari mäkelä

Smugglarkunden Hjalmari Mäkelä. Bild: Yle/Johanna Ventus hjalmari mäkelä,korpo,smygglarkungen hjalmari mäkelä

Det så kallade Stabshuset, där i dag bland annat restaurang Hjalmar´s finns och där stadens personal sitter, byggde Hjalmari Mäkelä år 1935. Det efter att hans gamla hus brunnit ner till grunden. Hur branden startade vet man inte, men enligt historien ska Hjalmari Mäkelä inte varit allt för olycklig över branden. Tvärtom lär han ha ha bett brandmännen låta huset brinna ner. Det stora och ståtliga stenhus han lät bygga på samma plats såg han sedan till att var en meter längre än Korpo gård.

Stabshuset som det såg ut på Hjalmari Mäkeläs tid. Hjalmari Mäkeläs gamla bostadshus i Kopro. Bild: Yle/Johanna Ventus hjalmari mäkela,korpo

Stabshuset i Korpo i dag. Restaurang Hjalmars i Korpo. Bild: Yle/Johanna Ventus hjalmars,korpo,restaurang hjalmars

Historien om smugglarkungen Hjalmari Mäkelä slutar dock inte lyckligt. Förbudstiden tog slut 1932 och även om Mäkelä hade hunnit bygga upp en stor förmögenhet på spritsmugglingen gick han så småningom i konkurs. Mannen som så stolt poserar framför sitt mäktiga stenhus med sin sportcykel, kom att sluta sina dagar på mentalsjukhus i Ekenäs år 1956.

Skärimuseet i Korpo. Skärimuseet i Korpo. Bild: Yle/Johanna Ventus korpo,skärimuseum

Utställningen om smugglarkungen Hjalmari Mäkelä vid Skärimuseet i Korpo är öppen onsdag till söndag klockan 12-16 fram till den 14 augusti.

Finland får ett nytt politiskt parti. Djurrättspartiet i Finland (DRP) har samlat in 5 400 namn och har lämnat in en ansökan om att bli infört i partiregistret.

Partiet har ett 50-tal aktiva medlemmar, de flesta i Åbotrakten. Man siktar på att ha kandidater i kommunalvalet bland annat i Åbo, Björneborg, Helsingfors, Tammerfors och Jyväskylä.

Ordförande för Djurrättspartiet är Åbobon Saana-Maria Majatie. Partiet arbetar för att att göra Finland till ett samhälle för alla djur.

I år har två nya partier redan registrerats i partiregistret, Det na­tio­nel­la whis­ky­par­tiet och Pi­rat­par­tiet. De tio övriga är Fin­lands So­cial­de­mok­ra­tis­ka Par­ti, Cen­tern i Fin­land, Sam­lings­par­tiet, Svens­ka folk­par­tiet i Fin­land, Krist­de­mok­ra­ter­na i Fin­land, Grö­na för­bun­det, Väns­ter­för­bun­det, Sann­fin­län­dar­na, Fin­lands Kom­mu­nis­tis­ka Par­ti samt Kom­mu­nis­tis­ka Ar­be­tar­par­tiet - För Fred och So­cia­lism.

Också Paavo Väyrynens Medborgarparti har samlat in mer än 5 000 namn och väntar på att Justitieministeriet godkänner underskrifterna och registrerar det som politiskt parti. Det samlas in namn också för ett nytt feministiskt parti.

Har du något du inte behöver, som du vill byta eller skänka bort? Eller finns det något du letar och gärna skulle efterlysa?

Bytesbörsen i Yle Åboland, tisdagar ca 9.20 till 10.00. Numret till studion 02 - 271 78 33, epost radiovega.aboland@yle.fi

• Marita på Kimitoön (050 918 7220) efterlyser en säng i storlek 160x200 med eller utan madrasser och en gungstolsmatta.
• Stigge i Norrskata (050 590 0815) skänker bort en TV, 28 tum JVC med bildrör och digibox VISION som man kan banda program med. Båda är i bra skick och ca. 10 år gamla. De skänkes till den som hämtar dem senast 13.7.kl 12 från Havträsk på Norrskata. Efter det förs de till sorteringsstationen i Korpo.

En tv. bytesbörsen

En digitalbox bytesbörsen
• Tove i Åbo (040 565 8044) skänker bort mot avhämtning, en 160 cm Ikea Sultan madrass i naturfiber och med spiral, ca 8 år gammal.
• Anne i Pargas (040 777 4493) skänker bort två ljusa fåtöljer. Tyget vid armstöden sönder.

armstöd bytesbörsen

fåtölj bytesbörsen
• Gunnel i Nagu (040 368 7899) byter bort en gammal men fungerande grönmålad gungstol.
• En lyssnare i Norrskata (040 572 67 38) efterlyser enkla bänkar till stugan, också sådana som kan användas utomhus.
• Marianne i Västanfjärd (0440 902 436) efterlyser metallstegar för ett renoveringsprojekt. Ifall man inte vill byta bort sin stege, kan man också låna ut den i utbyte mot något.
• Martin i Rosala (040 55 14 922) har ett eller två el- och gasdrivna kylskåp som han gärna byter bort. Han efterlyser också en grässamlare till sin gräsklippare.

Minfartyget Pohjanmaa var marinens flaggskepp fram till 2013. Från slutet av juli ska fartyget segla på Barents hav i sjömäteriuppgifter.

Fartyget såldes under våren till det statliga bolaget Meritaito, som har hand om en del av de uppgifter som tidigare hörde till sjöfartsverket. Meritaito har hand om bland annat sjömätning, farledsplanering, vattenbyggnation och oljebekämpning.

Till en början ska fartyget användas för ett sjömäteriprojekt på Barents hav och har nu försetts med behövlig utrustning. Meritaito har haft ett sjömäterifartyg på Barents hav sedan i maj. Pohjanmaa, som nu fått det nya namnet Pohjanmeri, ska delta i arbetet med att kartlägga kring 9000 kvadratkilometer hav fram till slutet av oktober.

Så här såg fartyget ut i Försvarsmaktens tjänst. Minfartyget Pohjanmaa Bild: YLE/Mira Myllyniemi minfartyget pohjanmaa,pohjanmaa

Meritaito fick punga ut med 100 000 euro för fartyget. Enligt Meritaitos affärsverksamhetsledare Jukka Suonvieri var kostnaderna för ombyggnaden av fartyget betydligt större och han kallar köpet för en relativt stor investering.

Pohjanmeri har målats om och seglar nu i Meritaitos färger, vitt och blått. I dag, tisdag, lämnar Pohjanmeri varvet i Tykö för en testkörning till Hangö.

Joakim Håkans rederi fick inte köpa Pohjanmaa. Joakim Håkans ser stora möjligheter med Runsalavarvet. Bild: Yle/Carmela Johansson alfons håkans,joakim håkans,runsalavarvet,varv

Håkans misstänkte då att Försvarsministeriet inte vågade sälja Pohjanmaa till honom eftersom hans rederi för några år sedan sålt ett gammalt militärfartyg till ett finskt företag med ryska ägare.

– Kanske det är det som Försvarsministeriet oroar sig för men då kan man ju fråga mig. Vi hade inga planer på att sälja fartyget vidare och vi hade förbundit oss till vissa villkor i offerten, sade Håkans i en intervju för Yle Åboland i december 2015.

För snart två år sedan godkände kommunfullmäktige i Kimitoön planen på en vindpark i Nordanå-Lövböle. Efter beslutet inlämnades besvär som nu behandlats.

Planerna på en vindpark i Nordanå-Lövböle har kämpat framåt i kraftig motvind. I december 2014 sade kommunfullmäktige sitt om långköraren och godkände delgeneralplanen för vindparken. Ari Alonen, Katriina och Heikki Murtomaa samt Stefan Strandberg jämte medparter protesterade och anförde besvär över godkännandet.

Förvaltningsdomstolen meddelar att ansökningarna avslagits. Kommunstyrelsen har inte bestämt att delgeneralplanen ska träda i kraft innan den vunnit laga kraft. Således saknas grund för att förbjuda beslutets verkställighet, fastlår Förvaltningsdomstolen.

Björneborgs stad har tvingats stänga en lekpark i stadsdelen Musa på grund av måsar.

I närheten av Suulotinpuisto häckar ett stort antal skrattmåsar i en damm. Nu har de erövrat hela området och skitit ner lekparken.

Staden håller lekparken stängd tills måsarna flyttat bort.