Polisens förundersökning gällande värdetransportrånet i Salo i februari är nu färdig och fallet går vidare till åtalsprövning. Sju personer misstänks ha kopplingar till rånförsöket.

Fyra av de misstänkta ska ha utfört själva rånförsöket och tre av de misstänkta har enligt polisen hjälpt till att utföra dådet. Polisen misstänker också att flera personer med kopplingar till brottet fortfarande är på fri fot.

Det var på morgonen den 25 februari som beväpnade personer försökte råna en värdetransport på motorvägen mellan Åbo och Helsingfors. Rånarna fick inte med sig något byte och flydde innan polisen anlände till platsen.

Fem personer greps i början av mars misstänkta för rånförsöket. Fyra av de gripna är fortfarande häktade.

Polisen i Åbo fick i våras veta att Åbo stad upptäckt att två visstidsanställda sjukskötare var obehöriga för sitt arbete. Polisen har nu gjort en förundersökning på de två fallen.

Båda personerna misstänks för grovt bedrägeri och olovlig utövning av ett yrke inom hälso- och sjukvården. Personerna har studerat sjukvård vid Åbo Yrkeshögskola, men har överstigit den tillåtna studierätten och saknar därmed studierätt. En av dem misstänks också för förfalskning eftersom personen har uppvisat ett falskt examensbevis.

I förundersökningen har man också utrett Åbo stads tjänstemäns ansvar. Tre tjänstemän misstänks för brott mot tjänsteplikt eftersom de försummat sin plikt att granska de anställdas behörighet.

Sparåtgärderna på Förlags Ab Sydvästkusten motsvarar fem årsverken. Utgivaren av Åbo Underrättelser och Pargas Kungörelser strävar efter kostnadsminskningar på hundratusentals euro.

Efter avslutade samarbetsförhandlingar kommer två anställda att sägas upp . ÅU skriver på sin webbplats att i lösningen ingår en pensionering och två möjliga omplaceringar. Förhandlingarna gällde hela personalen på 27 anställda.

Tidningen slutar publicera material från Finska notisbyrån och Svensk presstjänst efter årsskiftet. Samtidigt upphör kontraktet med Lehtikuva. Då avtalen upphör uppnås årliga inbesparingar på kring 100 000 euro. Den totala kostnadsminskningen efter alla åtgärder beräknas vara 350 000 euro. Enligt tidningens chefredaktör Pär Landor och förlagets verkställande direktör Harry Serlo är åtgärderna tillräckliga för att bryta bolagets förlusttrend.

Påverkar inte utgivningsdagarna

Några minskningar i antalet utgivningsdagar blir det inte, utan Sydvästkustens båda tidningar ska utkomma som förut. Åbo Underrättelser fem gånger i veckan och Pargas Kungörelser en gång i veckan. Webbplatsen åu.fi ska uppdateras sju dagar i veckan också i fortsättningen.

Johan Backas, förtroendeman för de redaktionsanställda, säger att det varit dystra miner på redaktionen efter att det blivit klart att några kollegor blir utan arbete. I praktiken ska färre anställda än tidigare göra tidningen. Annonsproduktionen kommer att läggas ut på entreprenad och redaktörerna får ett större ansvar för ombrytningen av tidningssidorna, säger han. Största delen av tidningsredaktionerna arbetar redan så, det vill säga redaktörerna skriver själv in sina artiklar i tidningen.

Hårdsatsar på det lokala

Samtidigt som förlaget sparar försöker det få in ny intäkter och satsa på sådant som läsarna vill ha, säger Harry Serlo.
– Då det handlar om att trygga verksamheten, så gör man det inte genom att enbart skära i kostnaderna.

Enligt Serlo är beslutet att frångå byråerna helt i linje med de strategier som sattes i gång för några år sedan. Nu ska vi kraftigare än någonsin satsa på det lokala. Det betyder att vi satsar på sådant innehåll som läsarna inte möter i andra nyhetskällor under dagens lopp, säger han.

Avbrott i distributionen av Soneras kabel-TV i Dalsbruk. Orsaken är ett fel i fibernätet.

Reparationsarbeten utförs som bäst och vid Sonera hoppas man få felet åtgärdat ännu i kväll.
Ungefär sexhundra anslutningar påverkas.

Nooralotta Neziri misslyckades i semifinalen på 100 meter häck och missade final. Neziri slutade trea i sin semifinal och tiden räckte inte till för final.

Nooralotta Neziri har visat fantastisk form under inledningen av säsongen och slagit finländskt rekord vid två tillfällen.

Till EM i Amsterdam kom hon som femma i deltagarstatistiken och var direktkvalificerad till semifinal.

I semifinalen fick hon ingen bra start och hon fick kämpa genom hela loppet. Neziri lyckades ta sig upp till trea men tiden 13,05 räckte inte för final.

– Jag kom inte igång ordentligt och på slutet tog jag inte häckarna riktigt bra. En finalplast var målsättningen så visst grämer det. Jag tror inte det skulle ha varit bättre om skulle ha löpt även i försöken, sa Neziri efter loppet.

Nooralotta Neziris slutliga placering i EM blev 14:e.

Hurske sist i sin semifinal

Reetta Hurske som löpte personligt rekord i försöken kom nu inte upp i samma nivå och slutade sist i sin semifinal. Hurskes tid i semifinalen var 13,40.

– Jag kände mig lite tröttare än igår men ändå helt okej. Jag tar med mig mycket erfarenhet från de här tävlingarna, sa Hurske till Yle efter sin semifinal.

Även Susanna Kallur från Sverige slogs ut i semifinalen. Kallur sprang på 12,96 i samma semifinal som Hurske.

Till final:

1. Alina Talay BLR 12,76
2. Cindy Roleder GER 12,76
3. Anne Zagré BEL 12,89
4. Clélia Rard-Reuse SUI 12,90
5. Cindy Billaud FRA 12,91
6. Elisávet Pesirídou GRE 12,95
7. Tiffany Porter GBR 12,97
8. Pamela Dutkiewicz 13,02
-----------------
14. Nooralotta Neziri FIN 13,05
21. Reetta Hurske FIN 13,40

Spaningarna efter fyrtionioåriga Vesa Riihiluoma har pågått sedan onsdag kväll. Förutom polisen deltar också gränsbevakningens helikopter samt frivilliga i arbetet.

Hittills har man koncentrerat sig på området Toivonlinna i Pikis samt Pikis vattenområde och Pemarfjärden. Några hus har också sökts igenom.

Efter att myndigheterna gick ut med signalement och bild på den försvunna, Vesa Riihiluoma, har polisen fått in två tips på misstänkta observationer. Tipsen har kontrollerats.

Vesa Riihiluoma är 49 år gammal, har mörkt hår och är normalt byggd. Han bär möjligtvis på glasögon. Det är oklart hur han är klädd. Bild på försvunnen person, Vesa Riihiluoma Bild: Polisen vesa riihiluoma

Efterspaningarna fortsätter med andra ord tillsvidare, även under natten.

Enligt polisen kan Riihiluomas hälsa eller liv vara i fara och den som vet något om försvinnandet ska därför ta kontakt med närmaste polisstation eller ringa allmänna nödnumret 112.

En långtradare och en skåpbil kolliderade på motorvägen mellan Helsingfors och Åbo på onsdag kväll.

Olyckan skedde cirka en kilometer före avtag nummer 11 i riktning mot Åbo.

Ingen skadades i olyckan men skåpbilen, som körde in i långtradaren, fick betydande skador.

Normalt väglag med lite regn rådde vid tidpunkten för olyckan.

-Det är allvarligt när något inte sköts, som ska skötas. Men samtidigt är frågan: Vem behöver det? På något sätt känns det mera som byråkrati för byråkratins skull. Det säger Roger Roos, organisationschef på Finlands svenska brand- och räddningsförbund om kravet på att alltid meddela förändringar i föreningsstyrelserna till Patent- och registerstyrelsen. Många har inte ens känt till kravet.

Ett drygt trettiotal finlandssvenska föreningar inom brandsläckarbranschen antingen finns inte längre, eller sköter inte sin kommunikation med föreningsregistret. Listan börjar med Björkö FBK och slutar med Täcktom frivilliga brandkår.

Hälften av föreningarna har på riktigt lagt ner verksamheten för länge sedan utan att lämna besked om det. Då kunde de ha blivit strukna ur föreningsregistret och saken hade varit ur världen.

Organisationschef Roger Roos Organisationschef, Roger Roos Bild: Yle/Carina Bruun fbk,närbild,roger roos

Omkring 15 av de dödförklarade brand- och räddningsföreningarna har ändå aktivitet, mer eller mindre. Det uppger man på det finlandssvenska centralförbundet för brandkårerna.

De har bara inte sänt in de obligatoriska beskeden till Patent- och registerstyrelsen när de har bytt ordförande eller namntecknare i styrelsen. Det har de inte gjort under de senaste 20 åren. Det är därför man nu planerar att stryka alla sådana föreningar ur registret.

Kimito frivilliga brandkår - levande eller död?

En av de dödförklarade brandkårerna var Kimito frivilliga brandkår. Trots kommunsammanslagningen på Kimitoön har den gamla indelningen funnits kvar, med registrerade brandsläckare i Västanfjärd, Dragsfjärd, Rosala, Hitis samt i Kasnäs och Vänö. Men flera av dem är hotade av uteslutning från föreningsregistret.

När den nyheten nådde Kimito FBK skötte man omedelbart om att pappren sattes i ordning. Så kommer säkert flera andra av de dödshotade föreningarna att göra, om de har krafter. Sammanlagt handlar det om tvåtusen finlandssvenska föreningar, inom alla sektorer.

Ungdomsläger tryggar fortbestånd

I Bobäck, Kyrkslätt pågår ett stort finlandssvenskt läger för brandkårsungdom. Över 300 deltagare sörjer för att det också i framtiden finns kunniga frivilliga brandsläckare.

Brandsläckningsövning på FBK-läger i Bobäck 2016 Bild: Yle/Bengt Östling brand- och räddningsarbete,fbk,frivillig brandkår,organisationsverksamhet,ungdomsarbete

André Sundelin är ungdomsledare och dementerar nyheten att Kimito FBK skulle ha upphört

- Det är nog struntprat. Jag kan inte förstå varifrån det kommer. Vi är aktiva i Kimito, säger André Sundelin och berättar om hur det är fullt av aktiva ungdomar.

FBK-verksamheten är viktig att hålla kvar, anser Sundelin. Han är förvånad över nyheten om att hans frivilliga brandkår skulle vara dödförklarad. Men han är ungdomsledare, och har inte haft att göra med den byråkrati föreningen borde ha skött med föreningsregistret.

Utflyttning och ålderdom hotar ändå

Men det finns också brandkårer som läggs ner. Orsaken är ofta att det inte finns folk och resurser att fortsätta verksamheten.

- Vi blir alla äldre och utflyttningen från orter på glesbygden till städerna fortsätter. Då räcker inte heller personalresurserna till för att bedriva lokal brand- och släckningsverksamhet, förklarar organisationschef Roger Roos. Då övergår ansvaret ofta till frivilliga brandkårer på centralorterna, längre bort.

Ordning bland slangar och vattensprutor

Många väntar sig säkert ordning och reda både bland slangarna och i brandkårsorganisationen. Medborgarna skulle säkert önska snabbhet och exakthet av dem som ska släcka bränder och rädda liv.

Men det finns mycket byråkrati i verksamheten, inte bara till föreningsregistret,

- Pappersbyråkratin hos oss är fruktansvärd, den bara ökar från år till år, förklarar Roger Roos. Förutom föreningens egna papper ska ha man ordning på kontakterna till kommunerna som köper tjänster från frivilligorganisationen. Där krävs en hel del pappersarbete och redovisning. Då finns det en risk att föreningssidan blir lidande, misstänker Roger Roos.

Brandsläckningsövning på FBK-läger i Bobäck 2016 Bild: Yle/Bengt Östling brand- och räddningsarbete,eldsvådor,fbk,ungdomsarbete

Soundcheck i ungdomsgården Vimma i Åbo på torsdag eftermiddag. Bandmedlemmarna i Åbobandet Viper Arms samlas till genrep och Soffe, Jonne, Niina och Heidi äntrar scenen.

Heidi, Niina, Soffe och Jonne i bandet Viper Arms. Heidi, Nina, Soffe och Jonne i bandet Vipr Arms. Bild: Yle/Monica Forssell viper arms

På söndag är det scenen Minirantalava vid stranden på Ruisrock som gäller. Det är första gången Viper Arms uppträder på en festival av Ruisrocks kaliber.

- Det känns jättebra och en dröm som går i uppfyllelse, säger Soffe och får medhåll av bandkompisarna.

- Vi är förväntansfulla, entusiastiska och så klart lite nervösa, sammanfattar Niina, solist, gitarrist och grundare av bandet.

Bandet har funnits i cirka tio år. Mellan åren 2012-2014 deltog Viper Arms i Turku Rock Academy och det är via rockakademin som bandet nu får en chans att delta i Ruisrock.

Lokala band ska få höras på festivalerna

Att lokala band lyfts fram på inhemska rockfestivaler är viktigt, tycker bandmedlemmarna.

- Det är jättefint av Ruisrock och andra festivaler att samarbeta med rockakademin, säger Soffe. En fin gest!

- Och det är kiva att lokala band får prova på hur det känns att stå på en stor scen, förklarar Jonne.

Viper Arms har fått ovärderlig hjälp av Turku Rock Academy, säger Soffe, bandets basist. Nästa år väntas bandets debutskiva. Soffe, basist i Viper Arms. Bild: Yle/Monica Forssell viper arms

Turku Rock Academy är en slags skola för unga lokala band. Rockakademin lyder under stadens ungdomsservice och har för tillfället tio aktiva band som erbjuds råd, stöd, gratis studiotid, föreläsningar och mentorskap. Konceptet har anammats också av många andra städer. Sedan 2011 då rockskolan grundades har hela 24 band deltagit och ända från start har rockskolan samarbetat med olika festivaler i Finland, bland annat Ruisrock.

Turku Rock Academy håller till i ungdomsgården Vimmas utrymmen i Åbo. Turku Rock Academy finns i ungdomsgården Vimmas utrymmen i Åbo. Bild: Yle/Monica Forssell bänd,rock (musik),vimma

Första året uppträdde två av skolans fem band på festivalen. I år uppträder tre av skolans nuvarande adepter och ytterligare ett band, Mursusikari som redan står på egna ben, bokades direkt av Ruisrock, berättar Mark Bertenyi som håller i trådarna för Turku Rock Academy.

- Kontakten till Ruisrock är en av de viktigaste delarna av rockakademin, säger Bertenyi. Det är helt enastående att små lokala band får en chans att visa vad de går för på en stor rockfestival som Ruisrock.

Också från Ruisrocks sida uppskattas samarbetet.

- Att lyfta fram lokala förmågor är jätteviktigt, konstaterar promotor Mikko Niemelä och fortsätter: All musikalisk aktivitet bidrar till att öka intresset för festivalen.

Ruisrock pågår 8-10.7. Bara på lördag väntas 35 000 festivalbesökare till Runsala i Åbo. Ruisrock 2014. Bild: Yle/Louise Lindberg publik,ruisrock,ruisrock 2014

Viper Arms uppträder på Ruisrock på söndag kl 14.45 på scenen Minirantalava. De andra lokala banden som uppträder på Ruisrock via Turku Rock Academy är Awake Again (fredag kl 17.30 Minirantalava) och New Fashioned (lördag kl 14.30 Minirantalava). Mursusikari uppträder på lördag kl 17.45 på Minirantalava.

Skärgårdsmiljö och forskning inspirerar Korpokonstnären Antonia Ringbom. Hennes nya film om den lilla skärgården Arkipellina hade premiär på onsdag.

Ett ekologiskt animationsäventyr, så beskriver Antonia Ringbom sin nya film om den fiktiva skärgården Arkipellina som hade premiär i Korpoström på onsdag. I filmen Arkipellina och den konstiga kölden försöker fågeln Krä, flickan Neppa och flundran Unda stoppa havet från att frysa till is mitt på sommaren. För att lyckas måste de hindra skurken Surpump som stjäl värme från havet för att tjäna pengar.

Flickan Neppa och fågeln Krä är två av figurerna som bor i skärgården Arkipellina. Antonia Ringboms nya film hade premiär i Korpo. Bild: Antonia RIngbom animation,antonia ringbom,arkipellina

Vill göra barn intresserade av miljöfrågor

Skärgård och miljö går som en röd tråd genom filmen som riktar sig till barn och visst är filmen ett försök att göra barn intresserade av miljöfrågor, konstaterar Antonia Ringbom.

- Jag har jobbat mycket med animationsworkshopar för barn med havet som tema. Det är viktigt att implementera en tanke av vad man kan göra och hur viktigt det är för oss alla att ha ett levande hav.

Konstnären Antonia Ringbom. antonia ringbom Bild: Privat antonia ringbom

Men fokus ligger inte bara på problem som hur man ska stoppa skurkar från att stjäla värme från havet. Antonia Ringbom vill också inspirera barnen genom att visa vad man kan göra för att havet ska må bättre.

- Jag ville inte bara visa hur mycket vi människor förstör så att barnen går hem med en känsla av hur synd det är om världen och att allt är vårt fel. Jag ville hitta något positivt och visa hur vi kan förbättra havet och få Östersjön att må bra.

Skärgården i Korpo inspirerar

Därför har hon valt att lyfta fram ålgräsets betydelse i filmen. Inspirationen kommer från skärgårdscentret Korpoström där filmen hade premiär och där man forskat mycket i hur havet mår. Förutom forskning får Ringbom mycket av sin inspiration från naturen i Korpo.

- Det mesta av min inspiration kommer från Korpo. Jag bara älskar skärgården och njuter av att segla omkring här. Det är klart det inverkar då jag gör mina filmer.

Antonia Ringbom hittar mycket av sin inspiration från Korpo och skärgårdscentret Korpoström. Skärgårdscentret Koproström. Bild: Yle/Johanna Ventus korpo,korpoström,skärgårdscentret korpoström

Animationsäventyret om den lilla skärgården Arkipellina är också helt och hållet tillverkat i Korpo.

- Jag har min ateljé här där jag tecknar och målar och så gör jag också själva animationsjobbet här. Så filmen är en Korpoprodukt från början till slut.

Hoppas göra en tv-serie av skärgården Arkipellina

Filmen som är ungefär en halvtimme lång är också tänkt som ett slags pilotprojekt som ska presentera många av de figurer som bor i fantasivärlden Arkipellina. Tanken är att skapa en tv-serie om Arkipellina.

- Vi har fått ljusgrönt ljus att göra en serie i tretton delar. Tanken är att skapa en värld där det finns plats för relationer, konflikter, hot, glädje och fest. Alla möjligheter finns. Miljö och skärgård skulle också vara ett centralt tema för det är så viktigt för oss alla, säger Antonia Ringbom.

Filmen Arkipellina och den konstiga kölden är producerad av Långfilm produktion i samarbete med Svenska Yle, SVT, Finlands filmstiftelse, Svenska kulturfonden och Konstsamfundet.

Polisen har man tidigt på fredag morgon hittat den man, som var försvunnen och som man spanade efter i Pikis och S:t Karins sedan onsdagskvällen.

Enligt polisen hittades Pikisbon Vesa Riihiluoma vid liv. Polisen misstänker inget brott men är annars förtegen om detaljerna kring försvinnandet.

Spaningsarbetet inleddes sent på onsdagskvällen med hjälp av polishundar och gränsbevakningens helikoptrar. Den frivilliga räddningstjänsten deltog också i spaningsarbetet.

Vesa Riihiliuoma är känd som solist i Åbobandet Eurooppa 3.

Kanadensaren Aaron Gagnon fortsätter i Lukko nästa säsong.

30-åringen anlände till Raumo under säsongen 2013-2014. På 155 matcher han har producerat 56+58=114 poäng.

Ifjol stod han för en mycket bra säsong då det blev 48 poäng på 60 matcher.

Nu blir det också en fortsättning i Raumoklubben.

Aaron Gagnon jatkaa Lukossa myös ensi kaudella!

Lue lisää: https://t.co/5CZuWxK2Xc#Lukko #Liiga #CHLfi #LS24 pic.twitter.com/I9tl8B76oV

— Rauman Lukko (@TeamRaumanLukko) July 8, 2016

Sextio frivilliga från Finlands Röda Kors hjälper till på rockfestivalen Ruisrock under veckoslutet.

Förutom att Röda Korset har ett tält där det erbjuds akutvård för skrubbsår och mindre olyckor rör sig frivilliga på hela området för att vid behov hjälpa festivaldeltagare.

Röda korsets arbetare känns igen på de röda västarna.

Röda korset har också en tillnyktringsstation med nästan tjugo frivilliga som fått utbildning i hur man hjälper personer som druckit för mycket alkohol eller använt droger.

På festivalområdet finns också en sexkiosk där det är möjligt att avlägga kondomkörkort och prata om sex och hälsa.

Alla Röda korsets frivilliga har fått utbildning för sina olika uppdrag.

Massfinansieringen av fotbollsklubben TPS är inne på slutrakan. Den 15 juli avslutas kampanjen och då hoppas man ha ihop 300 000 euro.

På fredag (8.7) hade man ännu inte lyckats få ihop den nödvändiga summan. Klubben har lyckats samla in drygt 216 000 euro.

Klubben säljer aktier för 50 euro styck och har sedan kampanjen startade i april fått hela 600 nya aktieägare. Målet är att få ihop hela tusen nya ägare. Klubbens ekonomi är ansträngd på grund av gamla lån och nedflyttningen från liga till division 1.

Trafikljusen i korsningen mellan Bangårdsgatan och Humlegårdsgatan i Åbo är ur bruk 8.7-11.7 på grund av reparationsarbeten.

Bilister uppmanas beakta att det kan uppstå köer i korsningen och om möjligt undvika det aktuella vägavsnittet.

Polisen uppmanar båtförare att undvika onödigt körande av och an i sundet utanför Runsala och Ruisrocks festivalområde och de bilister som kan, gör klokt i att undvika Pahaniemi bron.

Med undantag av Airisto segelsällskaps marina mittemot festivalområdet är det under veckoslutet förbjudet att kasta ankar i eller i närheten av farleden.

Längs med Runsala stranden från folkparkens brygga till fyren på Jänissaari är det också förbjudet att ens tillfälligt stanna sin båt. Det är inte heller tillåtet att simma från båten i vattenområdet utanför festivalen.

Polisen, Gränsbevakningen och Ruisrocks ordningsvakter övervakar vattenområdet där begränsningar i trafiken är gällande.

Bilister – välj en annan rutt!

Vid Pahaniemi bron råder andra trafikarrangemang än normalt under tiden 8.7 kl 12-11.7 kl 8.

Två körfiler är i bruk i riktning mot Pansio och en körfil i riktning mot Åbo centrum. Ett område på bron har reserverats för cyklister och fotgängare.

Bilister uppmanas att, om möjligt, utnyttja andra vägar än den som går över Pahaniemi bron och festivalbesökare uppmanas att använda buss eller taxi för att komma till och från Ruisrock.

Bussar och taxin plockar upp och lämnar av människor vid bron till Runsala.

Hantverkstad och Knattelabb är årets nyheter vid Skärgårdscentrum Korpoström. Nya verksamhetsledaren Micaela Jansson tycker verksamheten kommit bra igång sedan Åbolands skärgårdsstiftelse tog över.

Det var i januari i fjol som Åbolands skärgårdsstiftelse gick in som största ägare i fastighetsbolaget Sunnan som äger Skärgårdscentrum Korpoström efter att stiftelsen för Åbo Akademi donerat sina aktier till skärgårdsstiftelsen.

Verksamhetsledare med lokal förankring

Vid årsskiftet tog Korpobon Micaela Jansson över som verksamhetsledare för Skärgårdscentrum Korpoström. Hon fick frågan redan i augusti i fjol och har inte ångrat att hon tackade ja.

- Jag fick några dagar att fundera på saken och kom fram till att det här är en jätterolig uppgift som jag absolut vill tacka ja till. Samtidigt har jag största delen av mitt yrkesliv jobbat med utvecklingsarbete, administration, förvaltning och ekonomi så jag kände att jag hade allt i bagaget jag behövde för att klara av uppdraget, säger Jansson.

korpobon Micaela Jansson är ny verksamhetsledare för Skärgårdscentrum Korpoström. Micaela Jansson vid Skärgårdscentret Koproström. Bild: Yle/Johanna Ventus korpo,korpoström,micaela jansson,skärgårdscentret korpoström

Hon ser det också som ett styrka att hon som verksamhetsledare är bor i Korpo.

- Som Korpobo har jag en lokalkännedom och ett nätverk och kommer i kontakt med människor som har tankar och åsikter om centret vilket jag kan dra nytta av, säger Micaela Jansson.

Utställningar och seminarier som vanligt men också nya satsningar

Som ny verksamhetsledare för Skärgårdscentrum Korpoström sitter Micaela Jansson ändå inte ensam vid rodret. Till sin hjälp har hon ett programutskott bestående av 13 personer, allt från marinbiologer till konstnärer som tillsammans styrt upp årets program.

Mycket är sig likt, det blir utställningar, seminarier och kulturevenemang. Just nu visas till exempel Veronika Ringbom och Hanna Tammis utställning Föränderligheter och utställningen Havets ängar som består av undervattensfotografier av marinbiologen Christoffer Boström från Åbo Akademi.

Veronika Ringbom ställer ut i stora hallen i Skärgårdscentrum Korpoström. Veronika och Hanna Tammis utställning Föränderligheter vid Korpoström. Bild: Yle/Johanna Ventus föränderligheter,utställning

Ett av verken i Hanna Tammi och Veronika Ringboms utställning Föränderligheter. Veronika och Hanna Tammis utställning Föränderligheter vid Korpoström. Bild: Yle/Johanna Ventus föränderligheter,utställning

Men visst märks det också att det nya är Åbolands skärgårdsstiftelse och inte stiftelsen för Åbo Akademi som sköter ruljansen i sommar.

- Den kanske största förändringen är att under tiden stiftelsen för Åbo Akademi ledde verksamheten här var mycket koncentrerat kring renodlade konstutställningar. Visst blir det utställningar här också i fortsättningen men vårt uppdrag från skärgårdsstiftelsen är att behandla människans förhållande till skärgårdsnaturen och det kommer framöver att synas tydligare än vad det kanske hittills har gjort, säger Micaela Jansson.

Hantverkstaden och Knattelabbet årets nyheter

Ett exempel på det här är väv- och hantverksverksamhet som Korpo kulturgille ordnar i en av utställningssalarna i samarbete med Marthaföreningen och Korpo Hembygdsförening. Det kommer bland annat att ordnas växstuga och kurser ullhantering och segelsömnad.

I en av utställningssalarna kan man beundra lokalt hantverk. Hantverkstadens utställning vid Koproström. Bild: Yle/Johanna Ventus hantverkstaden,koprotsröm,utställning

Förutom Hantverkstaden är Knattelabbet en nyhet för den här sommaren.

- Knattelabbet är en direkt följd av diskussionerna inom programutskottet där vi kunde konstatera att vi måste ordna något också för barn, säger Micaela Jansson.

Knattelabbet vid Korpoström ordnas i samarbete med föreningen Vårt skärgårdshav och projektet Finlands öar. Labbet har öppet måndagar, onsdagar och torsdagar från kl.12-18 och då får barnen lära sig mer om vad som finns under havets yta och bekanta sig med Östersjöns växter och djur.

Det är spännade att se närmare på vad som finns på botten tycker fyraåriga Iris Ringbom. Flicka ser närmare på fisk hon fångat i akvariet. Bild: Yle/Johanna Ventus akvarium,knattelabb

Tanken är dels att barnen till båtgästerna som lägger till vid hamnen ska ha något roligt att göra men också att väcka barnens intresse för hur havet mår, berättar Malin Ekblom från projektet Finlands öar.

- Tanken är att de ska bli intresserade av Östersjön och vad som påverkar livet i havet men också väcka ett intresse hos barnen att sköta om Östersjön så det till exempel blir en naturlig sak att slänga skräp på rätt ställa och inte kissa i havet, säger Malin Ekblom.

Malin Ekblom lär barnen som besöker Knattelabbet vad som finns under ytan. Malin Ekblom leder Knattelabbet vid Korpoström. Bild: Yle/Johanna Ventus knattelabb

Att förlänga säsongen en utmaning

Förutom Knattelabbet och Hantverkstaden bjuder man vid skärgårdscentret också på andra nyheter för i år. I september ordnas bland annat en filmfestival och en vetenskapsdag för hela familjen. Att evenemangen ordnas just i september är ingen slump.

- En av de stora utmaningarna är att hålla liv i centret året om. Det är en utmaning som alla som jobbar med turistverksamhet i skärgården kämpat med. Förutom evenemangen jobbar vi nu med hur vi ska profilera oss. Våra kärnområden som biosfärområdet och den marina miljön är självklara men nu jobbar vi med hur vi ska profilera inom de områdena för att få liv i huset också vintertid. Det arbetet har nu startat och kommer att fortsätta i höst, säger Micaela Jansson.

Här hittar du hela årets program och utställningar vid Skärgårdscentrum Korpoström.

Skärgårdscentrum Korpoström ägs av fastighetsbolaget Sunnan. Åbolands skärgårdsstiftelse äger drygt 80 procent av aktierna i bolaget, resten delar Pargas stad och Fortstyrelsen på. Hotellet och gästhamnen i Korpoström sköts av företaget Galonis.

Enligt flera källor kommer den finska landslagsmittbacken Niklas Moisander att flytta till Bundesliga och Werder Bremen. Landslagskaptenen ska enligt uppgifter undergå en läkarundersökning på lördag.

Det skriver bland andra De Telegraaf, Kicker och flera italienska medier. Moisander spelar för tillfället i Sampdoria i den italienska toppligan Serie A.

Enligt uppgifter rör sig transfersumman runt 1,7 miljoner euro. Mittbackens nuvarande kontrakt sträcker sig till sommaren 2018.

Moisander ska undergå en läkarundersökning ännu under lördagen, men efter det ska affären vara klappad och klar.

Tidigare har Petri Pasanen representerat det nordtyska laget. Moisander har för sin del erfarenhet från fostrarklubben TPS, Ajax, FC Zwolle och AZ Alkmaar.

Jag är ingen festivalräv. Jag har aldrig varit på Roskilde, Flow eller Way Out West.

I fjol åkte jag till Stockholm Music & Arts för att andäktigt få skrika ikapp med Thåström, och det visade sig bli en ultimat festivalupplevelse eftersom också Frida Hyvönen, Hello Saferide, Tori Amos och Anna von Hausswolff öppnade upp fantastiska världar.

Just så tänker jag att en festival ska vara - du får se artister du länge drömt om att få uppleva live, och får upp ögonen för artister du inte haft lika bra koll på tidigare.

I år bestämde jag mig för att ta mig an Ruisrock igen, åtta år efter mitt senaste besök. Då drog min brorsa med mig för att se Flogging Molly, och året innan drog en vän med mig för att se The Ark.

De är de enda uppträdandena jag kan komma ihåg när jag rannsakar mitt minne, vilket känns märkligt när jag nu tittar på listan över uppträdanden 2007 och 2008 och inser att jag hade kunnat se både Kent, Interpol och the National - band som senare skulle komma att ingå i soundtracket till min studietid.

Matt Berninger i The National i Helsingfors 2013. Fem år tidigare uppträdde de på Ruisrock. The National gör en låt till Game of Thrones Bild: ESTELA SILVA / EPA / ALL OVER PRESS matt berninger,the national

Jag blir fysiskt harmad när jag märker det. På att min musiksmak inte hade hunnit ikapp mig än, eller snarare på att jag inte tog ansvar för den själv, utan bara valsade runt dit mitt festivalsällskap gick.

Men det säger kanske något om en viss sorts festivalbesök - banden är inte nödvändigtvis i centrum. Speciellt inte om man jämför med att gå på en enskild spelning på en klubb eller annan konsertlokal. Då man valt att köpa biljett till precis den här konserten, för att man vill se just det här bandet, eller i alla fall medvetet har valt att ge den här artisten sin kväll.

Jeansshorts och mönstrade klänningar

När jag nu styr stegen mot Ruisrock på fredagen som inleder festivalen gör jag det med den uttalade ambitionen att observera festivalen som fenomen - så som den ter sig för mig i dag.

Jag är ensam, så jag bestämmer precis själv vilka band jag ska se. Det första jag konstaterar när jag kliver av båten på stranden på Runsala (en lyx som tonårsjaget bara kunnat drömma om - då var det buss och evighetslång promenad genom skogen som gällde för att komma fram) är att jag har klätt mig helt rätt.

Flätor och blommor i håret är något av en festivaluniform på Ruisrock 2016. Flickor med blommor i håret på Icona Pops konsert. Bild: Yle/Ylva Perera festival,Icona Pop,ruisrock,ruisrock 2016,Ruissalo

Hellång mönstrad sommarklänning hör till de vanligaste plaggen man ser, i konkurrens med svarta sjok, korta jeansshorts och magkorta toppar som antingen är virkade eller tillverkade av vit spets. Hippielooken är förvisso sommartrendig också annars, men på festivalområdet blir den nästan en parodi på sig själv. Det känns som om varannan tjej har konstgjorda blommor i håret.

Jag börjar med att söka mig till strandscenen, där svenska pop-duon Icona Pop ska spela. Stämningen är pumpad från början, jag får trängas med tonårsgäng, men det är en glädjefull trängsel.

Caroline Hjelt och Aino Jawo i Icona Pop får stranden att vibrera Icona pop uppträder på Ruisrock 2016 Bild: Yle/Malena Holmström artister,festival,festivaler,icona pop,ruisrock,ruisrock2016,sommar,åbo

När hits som "Girlfriend" och "I love it" dundrar över stranden blir jag både lycklig och avundsjuk på att tonårstjejer (och -killar) i dag får festivaldansa till hård och stenproffsig pop av coola kvinnliga artister utan att det är något konstigt med det. Jag minns inte att jag skulle ha sett ens en enda kvinnlig artist under mina tidigare Ruisrock-år.

Talking bout the lights, the dirt, the shit, that hurts
We're not gonna turn around
We're doing this for good, for worse
The gift, the curse, we're not gonna back down
All I need in this life of sin is me and my girlfriend― Icona Pop, "Girlfriend"

Lite irriterad blir jag över de gäng i publiken som nödvändigtvis ska lyfta upp varandra och ta selfies, och överlag när någon bredvid mig avbryter dansandet för att posera för kameran, eller diskutera vilken spelning man ska gå på härnäst.

Samtidigt vill jag inte förminska vikten av att i viss mån få iscensätta konsertupplevelsen - det behöver inte nödvändigtvis betyda att man inte upplever den. Även om jag själv hör till dem som helst bara dansar.

Suggestiva toner i tältet

Från att ha kunnat skråla med i de flesta låtar beger jag mig sedan till tältscenen för att lyssna på danska MØ, electropopparen som jag inte lyssnat på särskilt mycket tidigare. Stämningen i tältet är suggestiv, liksom musiken, men efter att ha gungat med i rytmerna i en halvtimme inser jag att min koncentration tryter.

MØ:s electropop lockade många dedikerade lyssnare. Publiken på MØ:s konsert på Ruisrock. Bild: Yle/Ylva Perera mö,publik,Ruisrock,ruisrock 2016

MØ själv är fantastiskt cool, men eftersom killen framför mig envisas med att skymma scenen genom att hålla upp en skylt som det står "marry me" på tappar jag feelisen och köper lakrits istället.

Bäst under kvällen

Det är nästan tomt framför strandscenen när jag kommer fram några minuter innan svenska Seinabo Seys spelning ska köra i gång. Jag är förvånad, det här en den spelning jag sett fram emot mest under kvällen. Hennes soulklingande, mäktiga röst och integritetsspäckade låtar pulserar sig in i blodomloppet på ett underbart sätt.

- Ni har gjort rätt som kom hit, det här är en artist som kommer att växa, säger scenens konferencier innan spelningen börjar, och hon blir omedelbart sannspådd eftersom folkmassan på stranden stadigt ökar.

Magiska Seinabo Sey. Seinabo Sey på Ruisrock 2016 Bild: Yle/Malena Holmström artist,festival,festivaler,ruisrock,ruisrock2016,seinabo sey,åbo

Ändå blir det inte trångt och bökigt, det är som om publikens beundran för Seys drottninglika karisma skapar ett lugn i de böljande rytmerna. Under hela kvällen är det här den mest konsertlika spelningen - på ett positivt sätt - genom den intima stämning som uppstår mellan Sey, bandet och publiken.

There is a light to all this darkness if only we
Fight against them telling us how we should be
I refuse to have you break me
When you know you ain't getting any
Younger, younger, younger― Seinabo Sey, "Younger"

Artistlista som bedrar

Som avslutning på kvällen går jag tillbaka till tältet för att lyssna på det enda mansdominerade bandet som letat sig in i mitt program. Att Ruisrock annars lyckats fylla min kväll med kvinnliga artister gör mig först imponerad över line up:en, innan jag räknar igenom programmet och ser att det bara handlar om hur jag själv råkat välja.

Bara 6 av fredagens 23 framträdanden görs av kvinnor. Det är skrattretande.

Nå, jag parkerar mig i tältet och tillbringar den kommande timmen i den franska duon Airs elektroniska syntpop-värld. Uppträdandet är mer mekaniskt och robotlikt än de andra jag sett under kvällen - helt i enlighet med deras stil, givetvis - men det gör att mina tankar ständigt svävar i väg.

Franska Air låter bygger mjuka elektro-landskap. Air spelar på Ruisrock 2016. Bild: Yle/Ylva Perera Air,Ruisrock,ruisrock 2016

Inte för att det gör så mycket, det är skönt att stå och filosofera för sig själv medan mjuka ljudvärldar som Cherry blossom girl och Sexy boy vibrerar omkring en.

Obehaglig stämning

När Air spelat klart är det midnatt, och min ursprungsplan var att ännu dansa till den amerikanska sångerskan Kelis hip-hop-toner på stranden, men när jag går genom festivalområdet känner jag att jag inte orkar vara kvar, trots att hittills har varit nöjd med kvälllen, med att få glida runt i det speciella tillstånd som många bra kulturupplevelser i rad ger.

Mörkret har lagt sig, och marken är täckt av skräp och mer eller mindre berusade tonårsgäng. Temperaturen har sjunkit till den milda grad att vantar känns som en mer ändamålsenlig klädsel än blommiga klänningar och virkade shorts.

Skymningen är stämningsfull, men förändrar atmosfären på Ruisrock rejält. Ruisrock-området i skymningen. Bild: Yle/Ylva Perera festival,Ruisrock,ruisrock 2016

Jag tänker på alla rapporter om våldtäkter från festivaler i Sverige under den senaste tiden, och det känns riktigt obehagligt att röra sig över festivalområdet. Inte för min egen del egentligen, men för alla undgomar jag ser omkring mig.
Samtidigt känns det viktigt att de ska få vara här och ha sin festivalupplevelse tillsammans, jag kan inte se hur påtvingad separatism skulle kunna främja ett tryggare samhälle.

"Ta hand om din kompis" står det på flera ställen på festivalområdet, och jag kan bara hoppas att folk lyder det.

Alla är inte lika trygga att utforska nytt

Medan jag söker mig tillbaka till båten förstår jag plötsligt bättre varför det kändes viktigare för mig att hänga med mina vänner än att själv snoka upp intressanta band när jag var på Ruisrock som tonåring. Det handlade troligen om ren självbevarelsedrift.

Hemvägen från Ruisrock. Åbo skymtar i fjärran. Åbo sett från havet i skymningen. Bild: Yle/Ylva Perera båt,hav,Ruisrock,ruisrock 2016,skymning,Åbo

"Lämna mig inte här", är faktiskt meningen jag hör unga tjejer säga till varandra flest gånger under kvällen.

Omtanken är fin, men samtidigt blir jag arg - undra på att musikbranschen fortfarande är vansinnigt mansdominerad om man som tonårstjej instinktivt förstår att det är en dum idé att gå ensam på en festivalspelning om ens kompis har andra preferenser.

Vi behöver fler kvinnor på scenen och vi behöver en tryggare festivalkultur. Allting hänger ihop.

Nästan hälften av Finlands elbolag har höjt priset på sin elöverföring det senaste året. Priset på elöverföringen har i snitt blivit nästan 70 procent dyrare på åtta år och de regionala skillnaderna är fortfarande stora.

Det kan kosta nästan 700 euro mer per år om man råkar bo på ett område med dyr eldistribuering. I Vichtis betalar man nästan 14 procent mer för elöverföringen nu än för ett år sedan.

Vichtisbon Hans Brummer står med sin senaste elräkning och är arg över de prishöjningar elbolaget gjort på överföringen. För hans del är det en ökning på nästan 14 procent på ett år och det syns i plånboken.

Brummer är en storförbrukare av el eftersom alla husen på Hiiskula gård uppvärms med el.

- Jag har uträknat att den här höjningen är lite över 3 000 euro på årsbasis. Det är väldigt mycket pengar. Det ska vara skäligt att få eldistributionen ordnad också här i glesbygden, tycker Hans Brummer som är delägare i Hiiskula gård i Vichtis.

Vichtisbon Hans Brummer är förargad över prishöjningarna på eldistributionen. Vichtisbon Hans Brummer är förargad över prishöjningarna på eldistributionen. Bild: Yle/Karita Lehikoinen-Stedt hans brummer

Och tittar man på elpriset i Nyland på det område som eldistributören Caruna ansvarar för så har priset på elöverföringen nästan fördubblats på åtta år.

- Jag tycker att det är alldeles för mycket. Jag tycker att en skälig prisökning årligen skulle vara kring 5-6 procent. Nu är det för mycket. De här ägarnas avkastningskrav är alldeles för höga. Nu när det är utländska ägare så är det vi som ska bestå de här kostnaderna, funderar Brummer.

Pedersöreborna betalar det sjunde dyraste priset

Ett av de bolagen som höjt mest är Pedersöre-baserade Esse Elektro-Kraft i Österbotten. De har det sjunde högsta priset för elöverföring i hela landet. Bolaget förklarar att en orsak till prishöjningarna är de lagstadgade kraven på investeringar i elnätet.

- Av vårt sju kilovolts nät så är det cirka 200 kilometer som går rakt genom skogen. Det här måste vi få bort, en stor del av detta måste fås bort, flyttas att gå utmed vägarna eller grävas ner, och göras till kabelnät, förklarar verkställande direktör Ingvar Kulla.

Kulla påpekar också att det är dyrare att bygga och underhålla ett landsbygdsnät än ett elnät i tätorten. Han tror att familjerna på deras ansvarsområde uppskattar att bolaget håller elnäten i skick.

- Kunderna ser att vi investerar och förbättrar elnäten och om de kan uppleva att elkvaliteten blir bättre i de områden där de bor så har de också förståelse för att det kostar och att vi höjer avgifterna just för att kunna investera och förbättra näten, säger Ingvar Kulla från Esse Elektro-Kraft.

Också Caruna, som är det bolaget som i Nyland ansvarar för eldistributionen, ska investera. I Vichtis ska de gräva ner 65 kilometer elledning i år.

- Nog hälsar vi det här med glädje, men hoppas att det inte syns alltför mycket i plånboken, för vi vet ju att i och med att de här investeringarna görs så kommer nog priserna igen att höjas, befarar Hans Brummer.

Det kan skilja med 670 euro

Prisskillnaderna är stora, för ett eluppvärmt hus kan det skilja 670 euro mellan det dyraste och billigaste årspriset.

I snitt kostar överföringen av el 1 200 euro årligen. Men för elkonsumenten kan det kosta 450 euro mer per år om man råkar bo där det är dyrast överföring.

För närvarande är det Keravan Energia som har det billigaste årspriset, 980 euro, på elöverföringen och Lankosken Sähkö i Satakunda som har det dyraste årspriset, 1 650 euro.

Enligt energimyndigheten har många elbolag höjt sina priser på grund av att de behövt förnya exempelvis sina elmätare och elledningar.

Bolagen prissätter enligt egna behov

Energimyndigheten, som ska övervaka elbolagen, förklarar de stora regionala skillnaderna i distributionspriserna med att det är så olika förutsättningar att bedriva verksamhet på glesbygden än i tätorterna.

- Kostnadsstrukturen mellan olika bolag kan skilja sig väldigt mycket och varje bolag prissätter enligt sina egna utgifter och det leder oundvikligen till en situation där det finns prisskillnader mellan bolagen. Det finns också skillnader hos ägarna till bolagen. En del vill ha vinst på verksamheten och andra vill sen kanske inte ta ut hela vinsten, säger marknadschef Antti Paananen på Energimyndigheten.

Marknadschef Antti Paananen på Energimyndigheten har förståelse för att elbolagen höjer på sina priser. Marknadschef Antti Paananen på Energimyndigheten har förståelse för att elbolagen höjer på sina priser. Bild: Yle/Karita Lehikoinen-Stedt antti paananen

Verkställande direktör Ingvar Kulla på Esse Elektro-Kraft förstår om många abonnenter upplever de stora prisskillnaderna som orättvisa.

- Det att om du finns på ett landsbygdsnät eller om du är på landsbygden i ett nät som har lite tätort, så kan skillnaden mellan de två vara riktigt stor. Men det här är inte så mycket att göra åt. Det är den modellen vi har, säger Kulla.

Fördubblade priser

I snitt kostar elöverföring 70 procent mer nu, än för åtta år sedan. Men det finns flera bolag som fördubblat eller nästan fördubblat sina priser på överföringen på den här tiden.

För närvarande finns det inga gränser på hur stora höjningar bolagen kan göra, så länge deras vinster hålls på skälig nivå. Det här håller Energimyndigheten ett öga på.

Men Arbets- och näringsministeriet håller på och bereder en lagändring som skulle sätta ett tak på hur stora prishöjningar elbolagen kunde göra årligen. Det har föreslagits att en maximal höjning årligen skulle vara på 15 procent.

- Energimyndigheten har uppskattat att allt som allt under de kommande drygt tio åren så borde det investeras 8-9 miljarder i elnäten. Det kommer oundvikligen att synas i överföringspriserna, säger Antti Paananen på Energimyndigheten.