Något omedelbart himmelrike kommer inte att infinna sig den 1 januari 2019, då social- och hälsovårdsreformen träder i kraft. Det var ett av budskapen på ett seminarium om reformen i Helsingfors på torsdagen.
Temat var vad Finland kan lära sig av Sveriges erfarenheter.
Vårdreformen är i högsta grad aktuell efter att regeringen på tisdagen lade fram sitt senaste förslag till valfrihetslagstiftning.
Både ris och ros
Förslaget har på bara ett par dagar väckt mycket kritik och fått beröm.
En sak är säker. Vårdreformen och valfriheten kommer att väcka diskussion och upprörda känslor långt in i framtiden.
På seminariet på Hanaholmen samlades experter och aktörer i branschen för att diskutera och dryfta skillnader mellan systemen i Finland och Sverige.
Alla aktörer har ansvar att informera
Pia Maria Jonsson, ledande expert och avdelningschef vid Institutet för hälsa och välfärd, listade på seminariet utmaningar med systemet som komma skall.
Hur klienterna ska förstå hur och vad de kan välja, och hitta rätt bland olika serivceproducenter inom ramarna för valfriheten är en stor utmaning.
Enligt Jonsson har statsmakten, de blivande landskapen och producenterna alla mycket arbete framför sig som relaterar till informationsgången.
Det måste snabbt klargöras vart man ska vända sig, vilken service man har rätt att få och hur man ska gå till väga i vardagen.
- Aktörerna har också ett ansvar att lyssna och ta med medborgarna och kunderna att utforma tjänsterna, sa Jonsson.
Aktiva klienter är nöjda klienter
Henrik Jordahl, docent och programchef vid Institutet för näringslivsforskning i Stockholm, tog upp jämförelserna mellan Finland och Sverige.
I Finland hörs ibland argumentet att man ska ta lärdom av valfrihetssystemet i Sverige.
Hur väl systemet i Sverige fungerar finns det däremot olika åsikter om.
Jordahl talade mycket om äldreomsorg. Enligt Jordahl är system som sådana svåra att jämföra med varandra. Det är också svårt att mäta hur lyckat ett system för valfrihet är.
En erfarenhet från Sverige verkar vara att patienter som gör aktiva val är mer nöjda.
Inte valfrihet överallt
En sak som debatterades aktivt på seminariet var hur valfriheten ska fungera i glesbygder och vilken roll små- och medelstora företag ska ha i framtiden.
Enligt Jordahls tolkning är det inte så att valfrihet på riktigt existerar överallt. Förutsättningarna för konkurrens och valfrihet finns helt enkelt inte.
- Det finns små kommuner i Sverige som infört valfrihetssystem, men ingen privat utförare väljer att etablera sig i den kommunen. Och då har man ju valfrihet på pappret.
Överföringspriset på elektricitet får inte höjas med mer än 15 procent på ett år, föreslår regeringen i ett lagförslag som gavs till riksdagen i dag.
- Förslaget betyder ingalunda att priset får höjas med 15 procent varje år, säger bostads- energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (C).
Tiilikainen säger att Energiverket kommer att övervaka att överföringspriset hålls på en skälig nivå.
Finlands största elöverföringsbolag Caruna meddelade i början av år 2016 att överföringspriset på elektricitet höjs med närmare 30 procent, vilket väckte förargelse bland bolagets kunder och uppståndelse i offentligheten.
Riksdagens ekonomiutskott ansåg redan i februari i fjol att man måste få till stånd ett tak för hur mycket överföringspriset får höjas.
En orsak till höjda priser är att elföretag förutsätts gräva ned elledningar för att minska risken för strömavbrott orsakade av stormigt väder.
Att gräva ned elledningarna är dyrt. Enligt Energiverket måste överföringsföretagen investera 8,6 miljarder euro i elnätet under de tio följande åren. Investeringarna finansieras bland annat genom att bolagen höjer överföringspriserna.
Fri samverkans Veijo Lücke får ordförandeposten i Kimitoöns fullmäktige.
- Det var ett enhälligt beslut. Veijo har gjort ett bra jobb, säger Rune Friman, ordförande för Fri samverkan.
Fri samverkan får ordförandeposten i fullmäktige medan Svenska folkpartiet får ordförandeposten i kommunstyrelsen.
Förutom ett fullmäktigeprogram har partierna också enats om hur platserna i de olika politiska organen fördelas.
- Vi är nöjda över det klimat som har rådit i de här diskussionerna. Vi har kommit fram till ett fullmäktigeprogam som alla har gått med på. Alla har också spelat med öppna kort, vilket är bra för Kimitoön, säger Rune Friman.
Fullmäktigeprogrammet sträcker sig från 2017 till 2020 och ska revideras om två år.
Åbo yrkesinstituts svenska datanom- och merkonomutbildning ska flyttas till Axxell. Det föreslår undervisningsnämndens svenska sektion.
Den svenska sektionen behandlade ärendet på torsdagkvällen och beslöt precis enligt föredragningslistan, där förslaget var att de 85 studieplatserna ska överföras från yrkesinstitutet till yrkesutbildaren Axxell.
- Vårt förslag är att studieplatserna flyttas över från Åbo yrkesinstitut till Axxell, säger Kenneth Liukkonen, vice ordförande i den svenska sektionen vid nämnden för fostran och undervisning och tillägger:
- Vårt förslag går nu vidare till nämnden för fostran och undervisning. Där behandlas det här ärendet eventuellt redan nästa vecka på onsdag. Annars senast den 7 juni.
Gula band längs vägarna är ett billigt alternativ till viltstängsel för att förhindra hjortdjurskrockar, och de är troligen också effektiva.
På grund av en olycklig ändring i statistikföringen är det svårt att säga hur effektiva de är, men nu börjar jägare hjälpa till även med statistikföringen.
Stammen av vitsvanshjortar och rådjur är mycket stark i sydvästra Finland, och det sker årligen mer än tusen trafikolyckor med dem, i medeltal alltså tre per dag. Det är alltså betydligt fler än älgkrockarna, som det sker knappt hundra per år.
Sommaren 2014 inleddes ett projekt där Viltcentralen, jaktvårdsföreningar och NTM-Centralen satte upp gula band längs vägar där det förekommit mycket viltolyckor.
Sammanlagt satte jägarna ut 170 kilometer gula band i längs vägar i Åboland, övriga Egentliga Finland och Satakunta, och det var meningen att man skulle följa med situationen och jämföra resultaten med antalet olyckor tidigare år.
- Meningen med banden är att få hjortdjuret att välja en annan rutt och också uppmärksamma bilisterna på att sträckan är farlig, förklarar trafiksäkerhetsingenjör Jaakko Klang vid NTM-centralen i Egentliga Finland.
Jaakko Klang.Jaakko Klang vid NTM-centralenBild: Yle/Johanna Ventusjaakko klang,jaakko klang vid ntm,klang
Men hösten 2015 gjorde polisen en omprioritering av sina resurser och slutade föra statistik över viltolyckor med mindre hjortdjur.
NTM-centralen stod plötsligt utan den viktiga statisktiken.
- Det harmar, säger Klang. Det var många som var intresserade av vårt projekt, och vi ville faktiskt veta hur effektiva banden är.
För trots att gula band också tidigare har använts längs vägar eller för att skydda odlingar och nya skogsplanteringar, så finns det ingen forskning om hur effektiva de är.
Som tur var hade Finlands viltcentral redan skapat Oma riista, ett GPS-baserat elektroniskt rapporteringssystem för jaktbyte.
Eftersom jägare alltid kallas till hjortdjursolycksplatsen av polisen, för att avliva ett skadat djur eller för att ta bort kroppen, kunde jägarna i Egentliga Finland nu med små ändringar i systemet samla in informationen och rapportera alla olyckor genom Oma riista.
Ett gult band kantar Skärgårdsvägen vid Kårböle-vägskälet. En blå lastbil kör förbi.Bild: Yle/Linus Hoffmangula band,hjortdjursskador,hjortsjurskrockar,skärgårdsvägen,trafiksäkerhet
Systemet att rapportera viltolyckorna via den elektroniska tjänsten Oma riista blev landsomfattande vid årsskiftet 2017.
- På en del ställen tycker jägarna att de gula banden har haft effekt, på andra är man mer tveksam, säger viltplanerare Jörgen Hermansson från Finlands viltcentrals kontor i Egentliga Finland.
Det har satts ut gula band bland annat i Pargas där det sker många rådjurskollisioner, och på Lillandet i Nagu där det sker många olyckor med vitsvanshjort, men det är för tidigt att dra några slutsatser om effekten av de gula banden.
- Det krävs en lång period innan vi kan säga om banden har varit effektiva, säger Hermansson. Också på de mest olycksdrabbade vägavsnitten är sker det bara en handfull olyckor per år, så det går inte i en handvändning att statistiskt fastställa hurdan effekt de har.
Jörgen Hermansson.Vargen bestämmer själv var den ska bo, säger Jörgen Hermansson på Viltcentralen. Bild: Yle/Henrik Leppäläjörgen hermansson,varg,Vargjakt,viltcentralen
Både Klang och Hermansson konstaterar ändå det här är ett av de billigaste sätten att försöka förhindra klövviltsolyckor, eftersom jägarna på frivillig bas sätter ut de gula banden.
- Att bygga viltstaket, som till exempel finns längs motorvägarna, är betydligt dyrare, säger Klang.
Det återstår alltså att se hur rådjuren och vitsvanshjortarna ändrar sitt beteende på grund av gula banden. Det kan hända att det har större effekt på bilisterna, att de är märker att där finns ett viltstråk och sänker farten.
- Överlag är det väldigt svårt att påverka djurens beteende. Det borde ju vara lättare att påverka människornas beteende, men det är inte så lätt det heller, säger Hermansson.
I mitten av juni publiceras en större rapport om vilka saker som gjorts och vilka åtgärder som behövs för att minska på trafikolyckor med älgar och andra hjortdjur.
Hobbybiodlare i Houtskär vill bli av med varroakvalstret, en parasit som lever på bin. Därför gör man ett försök med att byta ut alla bisamhällen samtidigt till åländska bin, som inte lider av varroa.
De tre hobbybiodlare i Houtskär som känner varandra hoppas nu att alla hobbybiodlare på orten hör av sig, så att projektet kunde genomföras.
- Det finns ett varroakvalster i Finland som plågar bina och som man måste behandla, gärna flera gånger om året. På Åland finns det inte varroa och eftersom Houtskär är en ganska isolerad ö så tror vi att det finns chanser för oss att ha bin som inte lider av varroa, säger Öhman.
Petra Öhmans bin jobbar för fullt i vårsolen.Bin flyger vid bikupa. Bild: Yle/ Nora Engströmbikupa,bin,biodling,bioodlare,honung,pollinerare
Därför hoppas Öhman att övriga hobbybiodlare i Houtskär hör av sig, så att man kan byta ut bina samtidigt.
- Om det finns flera hobbybiodlare så skulle vi gärna vilja veta det. Alla måste byta sina bin för att det här ska lyckas, säger Öhman.
Parasiten försvagar bisamhället
Öhman skaffade sina första bin i fjol från Åland. Även de här bina har ändå angripits av varroakvalstret.
- Tyvärr smittades de här och jag vet inte riktigt hur det gick till. Därför frågar vi nu om det finns flera biodlare.
Arkivbild.Bin.Bild: YLE/Maja Ottelinbi,bikupa,bin,biodlare,biodling,bisamhälle,bivax,bjarne bruce,helsingfors,honung,mia bruce
Enligt Öhman parasiterar varroan på bilarverna.
- Det gör att bisamhällena försvagas så småningom. Bina blir mottagliga för olika virus- och bakteriesjukdomar, förklarar Öhman.
Bina flyger inte långa sträckor, berättar Öhman. Därför finns det ingen varroa på Åland.
- Biet flyger inte så långa sträckor, kanske max 6 kilometer. Och helst inte över vatten. Så vår förhoppning är att vi skulle få en varroafri zon.
Bisamhället är mycket välorganiserat
Petra Öhman har tre bikupor. I en av hennes bikupor kan det leva cirka 20 000 bin vintertid och upp till 60 000 bin sommartid. Alla bin har sin funktion och ett bisamhälle är mycket organiserat.
Varje bi har sin uppgift. Arkivbild.biodlingBild: Yle/Johanna Ventusbin,biodling,biodling i gullranda
- Ända sedan de föds som yngel tills de dör så har de olika uppgifter. De som nu är ute och flyger är honor, dragbin, som hämtar in pollen, nektar och vatten. Inne i kupan finns ambin, som sköter om yngel och larver och matar dem. De tar också hand om drottningen, som passas upp. Hon har ett hov. Lite senare under säsongen kommer hanar, drönare. De lever en kort tid och deras enda uppgift är att befrukta drottningen. Sedan kastas de ut ur kupan av de andra bina och det ser ganska grymt ut, berättar Öhman.
Trots att bina är en ny hobby för Öhman, så har hon redan länge varit intresserad av hobbybiodling.
- Jag var intresserad av det här som yngre och gick också en omfattande bikurs, men skaffade inga bin då. I fjol tänkte jag att jag ska prova. Det är fascinerande att se hur de jobbar, säger Öhman.
"Honungen smakar jättegott!"
Öhman hoppas på att få honung i år, även om bina har angripits av varroa. Även den pollen som bina samlar kan användas som kosttillskott. Hon hoppas också på en bättre bär- och fruktskörd med hjälp av binas pollinering.
- Det är klart att jag gärna vill ha honung. Jag fick lite i fjol och hoppas på lite i sommar, så jag vill inte göra mig av med de här bina. Jag ska se om jag kan flytta dem till Nagu eller Pargas och se om jag kan få honung och sedan sälja dem vidare.
- Honungen smakar jättegott! I fjol fick jag en ganska stark sensommarhonung med ljung i. På försommaren är honungen mera blommig till smaken, berättar Öhman.
Petra Öhman tycker om att följa med sina bin.Petra Öhman betraktar sin bikupa. Bild: Yle/ Nora Engströmpetra öhman
De bin som Petra Öhman har är snälla och anfaller inte, om de inte exempelvis blir i kläm. Hon rekommenderar att prova på hobbybiodling om man är nyfiken på det.
- Man vågar nog och kan. Det finns ilskna bin men man gör avelsarbete och avlar på snälla bin och drottningar. Det finns olika stammar men de flesta av de här är väldigt snälla. Och så har man ju skyddsutrustning när man jobbar med dem så man behöver inte vara rädd, säger Öhman.
Arbetet med att utreda om Pargas och Kimitoön kunde grunda ett gemensamt vårdbolag börjar nu på allvar. Enligt Marcus Henricson, som utreder frågan, borde ett linjebeslut fattas redan vid årsskiftet.
Frågan verkar ändå inte ha diskuterats i en större usträckning bland politikerna i Åboland. Frågorna kring vårdreformen och om kommunerna borde bilda ett vårdbolag är alltså ännu många.
"Viktigt att frågan utreds"
Enligt stadsstyrelsens ordförande i Pargas, Mikael Holmberg (SFP), är det bra att saken utreds.
- Så som det nu ser ut så är det absolut viktigt att vi utreder frågan. Det är jätteviktigt att vi tryggar den tvåspråkiga servicen inom vården. Det är också bra att Åbo stad och sjukvårdsdistriktet är med på noterna för de är viktiga och stora aktörer i det här sammanhanget, säger Holmberg.
Mikael Holmberg.styrelsens ordförande Mikael holmbergBild: Yle/Johanna Ventusmikael holmberg,styrelsens ordförande mikael holmber
Vårdbolaget kunde vara ett sätt att trygga tvåspråkig service, anser Holmberg.
- Fördelen är den att man kan bygga på en befintlig organisationsmodell och använda personal som redan nu känner till hur tvåspråkigheten fungerar och vad den kräver.
Samtidigt är det svårt att i det här skedet säga hur starkt bolaget skulle vara och hur det skulle klara av konkurrensen om kunderna, säger Holmberg.
"Klarar bolaget av konkurrensen om kunderna?"
Om vårdreformen genomförs innebär det att all social- och hälsovårdsverksamhet kommer att utsättas för konkurrens. Kommunerna kommer inte att ha några egna vårdtjänster utan det är bolag som kommer att erbjuda de här tjänsterna och sedan får patienten själv välja producent. Därför kunde ett åboländskt vårdbolag trygga den svenskspråkiga servicen.
Åbolands sjukhus i ÅboBild: Yle/Nora Engströminremedicin,poliklinik,sjukhus,vård,åbolands,åbolands sjukhus,ögonläkare
- Kommer bolaget att klara av konkurrensen med andra aktörer som kommer att finnas på marknaden? Det är väl kanske en av riskerna, säger Holmberg.
Snäv tidtabell för planeringsarbetet
SDP:s Carita Henriksson, som sitter i Pargas stadsstyrelse, ställer sig mer tveksam till ett gemensamt vårdbolag, speciellt om privata aktörer tas med. Samtidigt har politikerna fått rätt så lite information om saken säger hon.
- Visst kan man utreda och fundera på saken. Men med den information som jag har i dag så har jag svårt att uttala mig om det i det här skedet. Jag tror inte att något blir bättre, vi kan ju redan nu välja mellan privat och offentlig vård, säger Henriksson.
Dörr med texten laboratorium, provtagning. Bild: Yle/ Nora Engströmblodprov,hälsostation,hälsostationen i houtskär,hälsovård,laboratorieprov,laboratorium,prover,provtagning,sjukdom
Tidtabellen är snäv, både för beslutet om att grunda ett vårdbolag och för själva vårdreformen, anser både Holmberg och Henriksson.
- Tidtabellen är alldeles för snabb. Vi ska ha is i magen och gå mycket försiktigt framåt, säger Henriksson.
Frågan har varit oklar även i Kimitoöns kommun - "det är nu som frågan ska utredas"
Frågan har inte heller diskuterats ännu i någon större grad på Kimitoön, berättar SFP:s Ghita Edmark.
Ghita Edmark.Ghita Edmark, ordförande för SFP på Kimitoön. Bild: Yle/Monica Forssellghita edmark
- Vi har inte diskuterat den frågan specifikt. Däremot har vi diskuterat att vi måste rusta upp oss här i Kimitoöns kommun, så att vi vet vad vi vill när vårdreformen är här. Alltså vilka frågor som vi tycker att är viktiga att driva i det kommande landskapsfullmäktige via våra representanter. Det har vi diskuterat och är något som vi måste ta fram och verkligen fundera över, fortsätter Edmark.
Frågan har länge varit på tapeten, men mycket har varit oklart. Det är en orsak till att frågan inte ännu har diskuterats, säger Veijo Lücke från Fri Samverkan.
- Jag tycker att det är viktigt att vi är med i saker och ting och att vi får den bästa möjliga informationen och fattar våra beslut efter det, säger Lücke.
Regeringen presenterade i tisdags förslaget om hur valfriheten inom vården ska se ut i framtiden. Innan det var det osäkert om vårdreformen kommer att kunna genomföras.
- Den här frågan utreds ju nu, för nu har förslaget på valfrihetslagen kommit och vi kan se vad den innebär. Det är ett otroligt intressant projekt och givetvis ställer vi oss positiva till det här. Sedan får vi se vad det blir och vilka möjligheter det finns för att landa i den här modellen, säger Edmark.
Tjugofyraåriga Jonna Grönholm skäms inte över att hon lider av en psykisk sjukdom. Att berätta om känslor och tankar som sjukdomen väcker är ett sätt att försöka skingra fördomar.
Jonna Grönholm var 19 år då hon fick diagnosen bipolär typ 2. I dag är hon 24 år och försöker komma till rätta med sin sjukdom.
Boken När döden knackar på, anteckningar av en bipolär består av dagboksanteckningar, dikter och några korta texter.
I fokus står sjukdomen och kampen för att överleva.
Jonna Grönholm vill berätta om hurdant det är att leva med en psykisk sjukdom. Det är ett sätt att försöka skingra de fördomar som finns mot psykisk sjukdom.
- Man ska inte behöva skämmas över sina psykiska sjukdomar. I dagens läge är det många som har diagnosen bipolär, borderline, ångest och liknande. Det är samma sak som att ha diabetes eller ett brutet ben till och med. Man ska inte behöva skämmas och tänka att det är fel på en.
Jonna Grönholm har bland annat låtit tatuera semikolonet på sin arm. Det tatuerade semikolonet står för att man kämpar för ta sig igenom psykiska svårigheter men vill leva.Tatuering av bland annat ett semikolon.Bild: Yle/Monica ForssellSemikolon,tatuering
Grönholm är född och uppvuxen på Kimitoön men numera bosatt i Åbo där hon studerar till svetsare. På lördag den 13 maj ordnar Grönholm boksläpp i Dalsbruk på Rosala handelsbod där hon också kommer att berätta om sjukdomen och ge tips och råd.
Politices magister Amanda Enberg från Högsåra blir specialmedarbetare för Europaparlamentariker Nils Torvalds.
Hennes anställning gäller sex månader under hösten och vintern 2017-18, då hon vikarierar Katarina Dahlman.
- Jag ser verkligen framemot att börja arbeta i Nils Torvalds team. Miljö- och klimatfrågor har alltid varit mig nära hjärtat och att nu få chansen att arbeta med de här frågorna inom EU med kunniga kollegor känns både spännande och utmanande, säger Amanda Enberg i ett pressmeddelande från SFP.
Med sin bakgrund inom miljö- och klimatpolitik kommer Enberg att ha en central roll i miljöutskottet, där Torvalds är ordinarie medlem och där stora lagstiftningshelheter speciellt inom klimatpolitiska ärenden fortsättningsvis sätter agendan för de kommande åren.
Kimitoöns nyvalda politiker har kommit överens om ett gemensamt fullmäktigeprogram för 2017-20, där man bland annat säger att vindkraftsplanerna ska slutföras.
I programmet enas man om att vindparksplanena i Gräsböle, och Olofsgård avslutas. Nya planläggningsavtal för industriell vindkraft ingås inte.
Dessutom sägs att vindparksdelgeneralplanen för Nordanå-Lövböle är remitterad till ny beredning för uppgörande av en bullerutredning som uppfyller kraven. Planen förs därefter till beslut utan fördröjning.
Föreningen Pro Kimitoön tolkar fullmäktigeprogrammet så att det i praktiken stoppar alla vindkraftsplaner på Kimitoön.
- Om man ska följa Miljöministeriets anvisningar så går det inte att bygga vindkraftverk på Nordanå-Lövböleområdet emedan Ministeriets fastslagna bullergränser överskrids, säger Pro Kimitoöns ordförande Janne Salonen, som också är ny fullmäktigeledamot för Fri Samverkan.
- I Nordanå-Lövböle har tekniska nämnden redan tidigare fordrat att bullermodelleringarna görs om så att de uppfyller ministeriets anvisningar.
Pro Kimitoön hoppas att alla Kimitoöns vindkraftsplaner avslutas senast under början av år 2018.
Belysningen på fotbollsstadion i Kuppis i Åbo uppdateras så att den motsvarar de krav som det europeiska fotbollsförbundet Uefa fastställt.
Finlands herrlandslag i fotboll spelar i år två matcher i Åbo, mot Liechtenstein den 7 juni och mot Turkiet den 9 oktober.
Belysningen på stadion utökas och förnyas därför under våren 2017 för att säkerställa att internationell fotboll kan spelas i Åbo också i fortsättningen.
Stadion är Finlands bästa riktiga fotbollsstadion.― Stefan Håkans.
- Fotbollsintresset är stort i Åboregionen, så stadion och de toppfotbollsevenemang som den möjliggör har säkert en egen positiv och inspirerande effekt på intresset för fotboll och motion, säger Markus Kalmari, direktör för idrottstjänsterna i Åbo stad i ett pressmeddelande.
- Förutsättningen för att internationell verksamhet ordnas på Veritas Stadion är att alla de internationella kriterierna uppfylls, nu också för belysningens del. Min åsikt är att Veritas Stadion är Finlands bästa riktiga fotbollsstadion, den har en äkta gräsmatta och inga löparbanor runt planen, säger Stefan Håkans, styrelseordförande för Fastighetsbolaget Kuppis Stadion Ab.
Åbo centrum är vitalt och välmående, visar en undersökning om livskraften i finländska stadscentra.
Föreningen Levande Stadskärnor har beställt undersökningen, som kartlägger affärslokaler i centrumområden i sex av de största finländska städerna. De är Tammerfors, Åbo, Esbo, Lahtis, Jyväskylä och Uleåborg.
Städerna har tilldelats jämförelsetal utifrån antalet tomma lokaler i centrum samt antalet restauranger och affärer med helgöppet. Åbos jämförelsetal på 3,833 är näst högst efter Tammerfors. Medeltalet bland städerna är 2,69.
Situationen i Åbo har inte förändrats nämnvärt under det senaste året, men små förbättringar har ägt rum. 26 tomma affärsutrymmen har tagits i bruk och antalet företag som betjänar på lördagar har ökat med 21 stycken.
Åbo stadscentrumsförenings ordförande Katariina Räike säger att utvecklingen är bra, men att det är för tidigt att prata om stora förändringar. Hon konstaterar att det är viktigt att uppfattningen om centrums livskraft baserar sig på konkreta siffror.
- Med stadscentrum i åtanke hoppas jag att utvecklingsprojekten går vidare i snabb takt och att de goda nyheterna från Åboregionen fortsätter, berättar hon.
Livskraftsmätningen gjordes för första gången våren 2015 och Åbo har varit med sedan starten. Resultaten ska användas för att underlätta beslut om hur centrum kan utvecklas.
Då Yle Åboland träffar Alvar Svartsjö vid Cygnaeusskolan där han går i fyran, har det gått ett antal veckor sedan han fick höra om finalplatsen i MGP. Beskedet togs förstås emot med glädje.
- Jag tyckte det var jätteroligt. Det var ganska överraskande, jag sjunger ändå på finska och det är ju en svensk tävling, funderar Alvar.
Alvar är tio år gammal och bor i Åbo.
Alvar Svartsjö är en av tio finalister i MGP 2017.Kollage med 10 bilder på finalisterna i MGP 2017alvar svartsjö,asta sharma,elin laihorinne,elvira nyrönen,finalister,hugo käld,mgp,mgp 2017,mgp 2017 finalister,mgp finalist,mgp finalister,mgp2017,rasmus ekholm,silvia kela,smilla påvall,the freez,the freez är ellinor kevin, alexandra lundin, sofie rosström, josefina saarinen och ebba lundström.
Alvar har hållit på med musik redan en längre tid. Han sjunger, spelar piano, har nyligen börjat spela också bas, och lyssnar förstås också på musik.
- Jag tycker ganska mycket om pop-låtar. Nu har jag också börjat lyssna ganska mycket på rock för jag spelar i rockskolan och vi spelar mycket rock. Jag brukar lyssna på I love rock n roll med Joan Jett, berättar Alvar.
Låten Alvar har skrivit heter Hei Tom.
- Den handlar om en typ som har en fantasikompis och också riktiga kompisar, berättar Alvar.
- Jag ville skriva en låt och så tänkte jag att "Tom" passar bra till rytmen, och sen kom jag på andra ord.
Bild från generealrepetitionen inför MGP-finalen 2016.Ella Sanoo under genrepet 2016.Bild: Yle / Catariina Saloella sanoo,Generalrepetition,mgp,mgp 2016
Låtskrivarprocessen började med texten.
- Jag ville göra en låt så jag skrev lite text och sedan kom jag på melodin. Sedan tänkte jag att jag kan ju skicka in den till MGP om den blir bra.
Det blev den tyckte Alvar, så låten skickades in och nu är han en av tio finalister. Finalen går av stapeln i september. Före det ordnas ett sommarläger för finalisterna, där de får fila på sina låtar och framträdanden.
Finalen den 23 september visas i tv.Kontrollrummet för MGP 2016.Bild: Yle / Catariina Salokontrollrum,mgp,mgp 2016
Finalen visas i tv och tusentals människor runt om i Finland kommer att få höra finalisternas finfina låtar.
- Det känns spännande, säger Alvar. Jag kommer nog att öva jättemycket på min låt.
MGP - Melodi Grand Prix är en låtskrivartävling för 8-15-åringar som arrangeras av Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU, produktionsbolaget Five Corners och Svenska Yle.
Pargas stad säljer Hyppeis skola och värdshus till Sam och Outi Fagerlund, som är personerna bakom Hagarell Invest Oy.
Hagarell Invest Oy lämnade in det högsta anbudet på 240 000 euro.
Totalt 6 anbud lämnades in och anbuden varierade mellan 35 000 euro och 240 000 euro.
I Hagarells anbud ingår en verksamhetsplan enligt vilken logi- och restaurangverksamheten fortsätter.
- Hyppeis Värdshus är en pärla i skärgården och erbjuder mycket möjligheter. Vi kommer att fortsätta på den redan tidigare påbörjade verksamheten, det vill säga hotellverksamhet och restaurang, säger Sam Fagerlund i ett pressmeddelande och tillägger:
- Men vi kommer att utveckla konceptet så att det finns liv och rörelse i Hyppeis Värdshus också under vintern och hösten.
En revisionsbyrå vill inte ge fyra tjänstemän i Raseborg ansvarsfrihet för år 2016. Tidigare stadsdirektören Tom Simola är en av tjänstemännen. Det handlar om byte av ett nytt e-postsystem som blivit dyrt för staden. Det kan leda till en skadeståndsprocess om stadsfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet.
Raseborgs stadsstyrelseordförande Anders Walls (SFP) säger att det inte är varje dag som revisorer reagerar så här starkt.
- Jag är förvånad över att de faktiskt gör så och att så många tjänstemän berörs.
Revisorerna förordar inte ansvarsfrihet åt Raseborgs förra stadsdirektör Tom Simola, stadssekreterare Thomas Flemmich, stadskamrer Thomas Karlsson och den förra IT-chefen Samuel Nissfolk.
Tom Simola är numera vd för Förlags Ab Sydvästkusten. Thomas Flemmich vikarierar som stadsdirektör i Raseborgs tills staden har valt en ny stadsdirektör.
Staden använde program utan licens
Det hela handlar om att staden beslöt att övergå till ny programvara huvudsakligen för e-postfunktionerna år 2015. Det var en stor övergång och man uppskattade fel hur länge bytet skulle ta.
Raseborgs stadsstyrelseordförande Anders Walls med förra stadsdirektören Tom Simola.Anders Walls och Tom Simola.Bild: Yle/Marica Hildénanders walls,anders walls tom simola tillsammans,fixhuset,raseborg,tom simola,västnyland
Den tidigare programvaran sades också upp för tidigt och den nya programvaran var inte i fullt bruk då uppsägningstiden gick ut. Det här märkte inte tjänstemännen i tid, så staden måste förhandla om ett nytt avtal med den tidigare leverantören.
Leverantören krävde först cirka 860 000 euro i ersättning eftersom programvaran användes utan licens. Under förhandlingarna lyckades man komma överens om en lägre summa genom att i stället för ersättningar göra ett nytt licensavtal på tre år med den gamla leverantören. Avtalet innehöll även IT-stöd för 2016.
Staden fick också en ersättning på cirka 30 000 euro från försäkringsbolaget. Det slutliga beloppet blev enligt revisorn 135 216 euro.
Anders Walls konstaterar att det är ett stort belopp.
- Revisorerna har förstås inte beaktat att staden i praktiken har användning för det nya epost-systemet flera år framåt. På det viset kan det vara förmildrande för tjänstemännen.
Revisorerna: Brister i stadens interna kontroll
Revisionsberättelsen från OFR-samfund BDO Audiator Ab är undertecknat av Tove Lindström-Koli den 20 april i år.
Där står att stadens förvaltning har skötts enligt lag och fullmäktiges beslut, men att stadens interna kontroll och riskhantering samt koncernövervakning inte har till alla delar ordnats på behörigt sätt.
Revisionsbyrån anser att det funnits klara brister i den interna kontrollen som lett till att Raseborgs stad vid byte av e-postsystemet lidit ekonomisk skada på 135 216 euro. Det beror på att ansvarspersonerna inte handhaft och övervakat sin verksamhet i enlighet med stadens interna kontrolldirektiv och förvaltningsstadga.
Revisorerna förordar att bokslutet godkänns, men förordar inte ansvarsfrihet för stadsdirektören, stadssekreteraren, stadskamreren och dåvarande IT-chefen för tiden 1 januari till 31 december 2016. Byrån förordar att de övriga redovisningsskyldiga beviljas ansvarsfrihet för 2016.
Revisionsnämnden föreslår ansvarsfrihet
Raseborgs revisionsnämnd å sin sida beslöt enhälligt på sitt möte den 9 maj att föreslå att tjänstemännen beviljas ansvarsfrihet.
Nämnden konstaterar att det finns brister i den interna kontrollen och att arbetet med det måste prioriteras.
Nämnden anser att den totala skadan är mindre än det som revisorerna uppger. Revisionsnämnden anser alltså att summan är mindre än 135 216 euro, men kan inte säga vilket det exakta beloppet är.
Att summan är mindre än revisorerna säger beror enligt revisionsnämnden på att huvudsaken till händelsernas förlopp beror på brister i förvaltningssystemet.
Walls: Det är ett mänskligt misstag
Anders Walls tror att revisionsnämnden har beaktat att det finns förmildrande omständigheter. Walls menar att det är ett mänskligt misstag att avtalet inte förnyades och att staden använde programmet utan avtal.
- Men då det här upptäcktes så vidtog staden kraftiga åtgärder för att minimera skadan. Stadsstyrelsen har också konstaterat att de system man har för att minimera misstag måste bli bättre.
Risker ska minimeras
Det som stadsstyrelsen föreslår som åtgärder är bland annat att ansvarsförsäkringen för ledningen bör utvidgas till att omfatta samtliga tjänsteinnehavare som fattar sådana beslut som de kan bli personligt ansvariga för.
Direktiven för den interna kontrollen måste också uppdateras. Walls säger att ett papper med direktiv kanske inte är det effektivaste sättet att minimera risker, det behövs också ansvarspersoner som har en överblick när stadens avtal går ut och vem som har ansvar att förnya dem.
- Det är bättre att flera vet när avtal går ut så att det inte hänger på en person, den personen kan ju av någon orsak inte vara på alerten men då finns det någon annan som reagerar.
Misstaget ledde också till att IT-chefen böts ut och ansvarsfördelningen har omfördelats på ekonomiavdelningen.
Vad besluter fullmäktige?
Anders Walls anser personligen att tjänstemännen borde beviljas ansvarsfrihet eftersom de tog sitt ansvar då felet upptäcktes.
- I förhandlingarna lyckades man också få fram en acceptabel summa jämfört med bolagets ursprungliga krav.
Vad händer om stadsfullmäktige inte beviljar tjänstemännen ansvarsfrihet på måndag den 15 maj?
Anders Walls förklarar att det kan leda till att tjänstemännen blir personligt ansvariga.
- Då kan staden bli tvungen att starta en process om skadestånd. Det är en väldigt hård åtgärd, så vi måste fundera på om det är skäligt med tanke på helheten.
Gratis idrottsklubbar i alla lågstadieskolor, fortsatta rätt till subjektiv dagvård och förberedelser inför social- och hälsovårdsreformen. Åbo stads insatser för barn och unga prisas av Mannerheims barnskyddsförbund.
- Åbo har visat att man vill satsa på förebyggande arbete fast det skulle kosta, säger Janina Andersson, verksamhetsledare för barnskyddsförbundet.
- Vi uppskattar priset väldigt mycket, det hedrar stadens insatser för barn och unga, säger social- och hälsovårdsdirektör Riitta Liuksa.
Barnskyddsförbundets representant Taina Salmi tackade Åbo stads representanter Riitta Liuksa och Sirpa Kuronen.Från höger: Taina Salmi, Riitta Liuksa och Sirpa Kuronen.Bild: Yle/Adrian Pererabarnskyddspris 2017,Mannerheims barnskyddsförbund,riitta liuksa,sirpa kuronen,taina salmi
Viktigt att större kommuner och städer föregår med gott exempel
Traditionellt söker Mannerheims barnskyddsförbund efter en stad som satsar på förebyggande arbete för barn och unga, men i år har även social- och hälsovårdsreformen spelat en viss roll i bedömningen.
Andersson är glad att Åbo lyft fram vikten av samarbete mellan organisationer och förebyggande verksamhet i samband med social- och hälsovårdsreformen.
- Åbo är ändå lokomotivet i det här landskapet. När hälsovård, socialvård och allt händer på en gång i samband med reformen är det lätt att barnskyddet glöms. Vi skulle troligtvis ha gett priset till Åbo ändå på grund av de konkreta åtgärderna staden vidtagit, men stadens engagemang i vårdreformen är ett bonus.
Bland annat de gratis idrottsklubbar som nu finns i stadens lågstadieskolor lyftes upp i samband med prisutdelningen.fötterBild: Yle/Erica Vasamakoskenkylän koulu,koskenkylän koulu i lovisa,lek,lågstadiebarn,rast,rastlek,skolmotion
Den nalkande social- och hälsovårdsreformen oroar Mannerheims barnskyddsförbund, särskilt då kundernas korta bindningstider kan leda till att utsatta barnfamiljer faller mellan stolarna.
Liuksa understryker att det är viktigt för staden att den grund som lagts för barnskyddsarbetet inte ska rinna ut i sanden inom två år.
- Nu gäller det att fortsätta på samma sätt, för det hjälper alla i framtiden.
I år var fjärde gången Mannerheims barnskyddsförbund delade ut ett pris till en stad för förebyggande arbete för barn och ungdomar.
På mors dag uppvaktas mammor med frukost, gott kaffe, blommor och presenter. Men hur började man fira mors dag och hur kom traditionen till Finland?
Det moderna morsdagsfirandet anses ha rötterna i USA och i England. Men redan i antikens Grekland firade man modersgudinnan Rhea med en vårfest. I grekiska mytologin är Rhea mor till Zeus och flera andra olympiska gudar.
Romarna införde kulten av den "Stora modern" gudinnan Kybele år 204 f.Kr. Modergudinnan firades extatiskt i naturen med högljudd musik och dans. Kybeleprästerna kunde vid extasens höjdpunkt frivilligt kastrera sig själva för att komma närmare gudinnan. Förebilden var en myt om Kybeles unga partner Attis som var otrogen mot gudinnan och kastrerade sig som en självbestraffning.
En del forskare anser att den katolska kyrkans Mariakult, det vill säga dyrkan av Jesu moder, kan vara en ersättning för antikens moderskult. I många kulturer är kärleken till modern ett viktigt begrepp.
Staty på modersgudinnan Kybele.Staty på modersgudinnan KybeleBild: Fotograf:Marshall Astor gudinna,Kybele
Mothering Sunday
Firandet av mors dag har gamla anor i folktraditionen. Redan i början på 1600-talets England firades Mothering Sunday. Då brukade barn som inte längre bodde hemma besöka sina föräldrar. Detta kallades “go-a-mothering”.
Ursprungligen handlade ”go-a-mothering” om att man på midfastosöndagen, det vill säga fjärde söndagen i fastan, besökte sin ”moderkyrka”, alltså kyrkan där man blivit döpt. På vägen till kyrkan plockades vilda blommor till mödrar. Traditionen att ge blommor till mammor kommer alltså från England.
Så småningom utvecklades traditionen från ett kyrkligt firande till ett mer världsligt firande koncentrerat kring modern i familjen. Mothering Sunday var en av de få dagarna om året som hela familjen kunde samlas. Då fick tjänstefolk ledigt för att åka hem och besöka sina föräldrar.
I de äldsta tryckta engelska uppgifterna om firandet av Mothering Day talas inte enbart om modern utan om båda föräldrarna som föremål för uppvaktningen. Men genom benämningen Mothering Day har moderns roll på ett naturligt sätt blivit större och mammorna har ensamma fått ta emot gåvorna som tidigare tillkom båda föräldrarna.
Traditionen att ge blommor till mammor kommer från EnglandFlicka med blommor i handen.Bild: Flickr Commons/downing.amandablommor (prydnadsväxter)
Anna Jarvis skapar mors dag
Den amerikanska lärarinnan Anna Jarvis anses vara den som skapade mors dag. Hennes mamma Ann Reeves Jarvis hade varit aktiv fredsaktivist och organiserat kvinnor som vårdade skadade soldater under amerikanska inbördeskriget. Dessa sällskap kallades ”Mother´s Day Work Clubs” och de fortsatte att uppmärksamma hälsofrågor efter inbördeskriget.
Efter sin moders död år 1905 ville Anna Jarvis skapa en nationell helgdag för att hedra kvinnor som gjorde uppoffringar för sina familjer. Jarvis tyckte att allt för många helgdagar var dedikerade till män och att kvinnor inte fick tillräckligt erkännande för sina prestationer.
Några år efter sin moders död övertalade Anna Jarvis sin församlingspräst att hålla en gudstjänst med predikan över det fjärde budet och moderskärleken. Själv prydde hon kyrkan med vita nejlikor och efter gudstjänsten delade hon ut en vit nejlika till varje kyrkobesökare. Detta anses vara den första morsdagsgudstjänsten i världen.
Anna Jarvis var en energisk kämpe för sin idé om mors dag och 1914 fick hon uppleva triumfen att president Woodrow Wilson gjorde andra söndagen i maj, Jarvis mammas dödsdag, till officiell helgdag i USA.
Affärsmännen luktade pengar när de insåg vilka möjligheter att tjäna pengar det fanns bakom denna dag. De satt igång en våldsam reklamkampanj om lämpliga gåvor till mors dag och lyckades lätt väcka köplusten hos människor.
Morsdagskort, bakverk, blommor, smycken, parfymer och lyxvaror sålde som smör. Också restaurangerna var fullbokade. Anna Jarvis blev förskräckt över kommersialiseringen av hennes fridsamt tänkta dag och gjorde allt för att stoppa utvecklingen. Men lavinen gick inte att stoppa.
Anna Jarvis anses vara den som skapade mors dagAnna Jarvis som anses ha skapat mors dag.Bild: Getty Images/Bettmann/ContributorAnna Jarvis,Mother's Day
Traditionen kommer till Finland
Folkskolläraren Vilho Reima bekantade sig med traditionen att fira mors dag på sin resa till Amerika år 1910. Han skrev om mors dag i tidningar och försökte introducera seden år 1912 och 1913, men idén fick inte stöd. 1918 gjorde Vilho Reima ett nytt försök och skrev en text för mors dag i Föräldraförbundets tidning "Koti-lehti".
I texten hyllade han den vackra idén om att fira mors dag. Vilho Reima uppmanade folk att ordna morsdagsfester till alla mödrar som drabbats av inbördeskriget. Han skriver bland annat på följande vis: "Också fiendens mor har en moders hjärta. Också de älskar sina söner. Också de behöver tröst i sorgen, stöd och hopp i livet."
Samma år firades den första morsdagsfesten på folkskolan i Alavieska. Eventuellt ordnades också andra morsdagsfester 1918, men enligt flera källor är festen i Alavieska den 7 juli 1918 Finlands första morsdagsfest.
Den första morsdagsfesten firades med tal, musik, sång och poesi. Det bjöds också på te, men gästerna ombads att ta med sig eget socker. Festen blev förebild för kommande morsdagsfester som ofta firades i folkskolornas dekorerade festsalar. I Finland arbetade Mannerheims barnskyddsförbund för att sprida traditionen till glesbygden.
Riksdagsmannen Vilho Reima tillsammans med sin familj.Riksdagsmannen Vilho Reima tillsammans med sin familj. Bild: Museovirasto - Musketti, CC BY 4.0Vilho Reima
Officiella hyllningar
Under fortsättningskriget, den 10 maj 1942, beviljade marskalk C.G. Mannerheim utmärkelsen Frihetskorset till alla Finlands mammor. I många av landets kyrkor finns kopior på denna dagorder fortfarande inramad.
Befolkningsförbundet som grundades 1941 ordnade årligen en riksomfattande morsdagsfest. Från och med 1946 delar presidenten ut förtjänsttecknet Finlands vita ros på denna fest.
I början var det flerbarnsmammor och krigsänkor som fick förtjänsttecken som tack för att de trots svårigheter uppfostrat sina barn väl. Med åren har kriterierna ändrats och nuförtiden ligger tyngdpunkten på allmänna moderliga insatser, alltså även arbete med barn som inte är ens biologiska eller barn som man inte bor i samma hushåll med.
Finlands Vita Ros orden delas ut till mammor på mors dag.Finlands Vita Ros orden delas ut till mammor på mors dag.Bild: Ordenskanslietfinlands vita ros,förtjänstmedalj,förtjänsttecken,orden
Kontroversiell festdag
Mors dag är på flera sätt en kontroversiell festdag. Troligen har ingen annan festdag mött så mycket kritik och motstånd som mors dag. Dagens grundare Anna Jarvis ville avskaffa firandet efter att mors dag blivit ett kommersiellt jippo.
Efter att mors dag blivit en kommersiell succé tvekade affärsmännen inte med att införa fars dag. Man försökte också införa brors, systers och hundens dag, men dessa blev inte värst långlivade.
På 1970-talet gick filmstjärnan Shirley MacLaine i spetsen för sällskapet “Emergency Committee to Boycott Mother´s Day". Samtidigt ordnade “Rödstrumporna” anti-morsdagsdemonstrationer i Köpenhamn. De ansåg att firandet handlade om en reaktionär könsrollsuppdelning. Somliga anser att firandet av mors dag är psykologiskt och socialt olämpligt, med tanke på olika familjekonstellationer.
Barn uppvaktar sin mor på mors dag.Barn uppvaktar sin mor på mors dag. Bild: Fotograf:Kalle Kultalamors dag
Tidpunkten varierar från land till land
I Finland firades de första morsdagarna den tredje söndagen i maj, men sedan 1927 har man firat en vecka tidigare. Den tidpunkten passade bättre för alla lärare. I Finland blev mors dag en officiell flaggdag 1947.
Mors dag firas på olika datum i olika delar av världen. I Sverige firar man sista söndagen i maj, men i alla länder uppmärksammas mammor inte på våren. I Norge firas mors dag andra söndagen i februari och i Indonesien 22 december.
en bukett vitsippor till morEn liten bukett med vitsippor.Bild: Fotograf:Laura Mainiemi/YleVitsippa
Presenter, blommor och kort
På mors dag hissas flaggan mot en blå vårhimmel och mammor uppvaktas med presenter, blommor och kort. Mammor vaknar till sång och vissa kanske njuter av frukost på sängen.
Många barn plockar vitsippor till sina mammor. Gladast blir mammorna troligen av att få ett morsdagskort eller en överraskning som barnen själva gjort.
Mor lyfter barn i luften. Bild: National Library of Australia/Flicker Commonsmoderskap
Sjukvårdsjätten Mehiläinen växer. Vårdbolaget köper upp den privata läkarstationen Neo.
Uppköpet innebär att Mehiläinen nu erbjuder Egentliga Finlands mest omfattande munvård, skriver Mehiläinen i ett pressmeddelande.
Neos ledande läkare Jussi Rantanen, som hör till dem som grundade företaget, hävdar att bägge parter är nöjda med köpet.
- Vi tror att Neo fortsättningsvis är ett allt för litet företag för att möta de kommande årens utmaningar utan stöd, trots att vi är en avsevärd aktör på lokal nivå, säger Rantanen med hänvisningar till social- och hälsovårdsreformen.
Efter köpet fortsätter verksamheten i läkarstationens nuvarande lokaler, med samma personal. Neos verkställande direktör Matti Markkula fortsätter som enhetschef på Mehiläinen.
Förundersökningen av rattfyllerimisstankarna mot major James Mashiri är snart slutförd, säger kriminalkommissarie Jaakko Haukka som leder utredningen.
Polisen har hört parterna och nu väntar man bara på resultaten från blodprovet. Det kan dröja en månad. När resultatet står klart går fallet vidare till åtalsprövning.
Mashiri misstänks för rattfylleri, grovt äventyrande av trafiksäkerheten och grovt vållande av personskada.
- Jag skulle inte egentligen få ge hälsouppgifter, men jag kan säga så mycket att den andra partens skador är allvarliga enligt polisens uppfattning, säger Haukka.
Mashiri är avdelningsstabsofficer vid Försvarsmaktens logistikverk. Han är en känd kommentator av säkerhetspolitik, eftersom han skriver om ämnet på sin egen blogg och aktivt deltar i diskussionen i andra medier.
