Flybolaget Finnair ställer in två flyg till Åbo och två flyg från Åbo i dag, fredag. Markpersonal på Helsingfors-Vanda flygplats går i strejk på fredag.

Strejken slår hårt mot Finnair som tvingas ställa in ungefär 100 flyg, eller en tredjedel av sina flygturer.

Från Åbo är det flygen AY224 klockan 14.55 och AY226 klockan 17.10 till Helsingfors som är inhiberade.

Likaså är två turer AY223 och AY225 på eftermiddagen från Helsingfors till Åbo inhiberade.

Bildningsnämnden i Pargas anser att staden kan ta emot lika många kvotflyktingar de närmaste åren som man gjorde i fjol.

Av de kvotflyktingar som Pargas har tagit emot under de senaste åren finns för närvarande fem barn i dagvård och 12 elever i gruppen för förberedande undervisning i Koivuhaan koulu.

Det behövs extra personalresurser beroende på mängden barn och deras bakgrund åtminstone det första året. Också tolktjänster är nödvändiga, men bildningsnämnden anser att man har råd med det. Som bäst görs en utredning av de ekonomiska konsekvenserna av flyktingmottagandet för bildningsavdelningens del. De preliminära uträkningarna visar att inkomsterna för mottagandet av kvotflyktingarna har täckt kostnaderna.

NTM-centralen har skickat ett förslag om att Pargas stad tar emot alla de asylsökande som nu bor i Pargas och som har fått uppehållstillstånd. Därtill föreslår NTM-centralen att Pargas stad ska ta emot 10-20 kvotflyktingar (2-4 familjer) under åren 2017-2018.

Bildningsnämnden i Pargas beslutade på sitt möte i onsdags för sin del att mottagningen av kvotflyktingar kan fortsätta under åren 2017 och 2018, antalsmässigt på ungefär samma nivå som 2016. Dessutom beslutade man att bevilja kommunplats åt de asylsökande som kom till flyktingboendet i Nagu och som nu bor i Pargas och har beviljats uppehållstillstånd. Det slutliga beslutet fattas i stadsfullmäktige.

Under åren 2014-16 har det sammanlagt kommit 36 kvotflyktingar till Pargas.

På onsdagen godkände Patient- och registerstyrelsen Pro Iniös stadgar vilket i praktiken innebär att man nu kan grunda en registrerad förening. Nästa steg blir att samla ihop till en styrelse för föreningen. Styrelsen ska enligt stadgarna ha minst sex medlemmar.

Tanken är att Janne Gröning blir ordförande för Pro Iniö och enligt honom borde det inte bli några problem med att hitta styrelsemedlemmar. Vid senaste mötet, där man beslöt om föreningens stadgar, deltog 19 personer.

Ska jobba för ett attraktivt Iniö

Pro Iniös främsta syfte är att jobba för ett Iniö som är ett levande och attraktivt samhälle. Man vill helt enkelt att folk flyttar till den tidigare kommunen som sedan år 2009 är en del av Pargas.

Enligt Gröning har föreningen goda möjligheter att anställa en person som bland annat skulle jobba med att marknadsföra Iniö.

Anställningen är möjlig via stödpengar från EU:s Leader-projekt, som stöder en levande landsbygd.

Pro Iniö har sitt första årsmöte den 23 april och då bildas styrelsen.

Stadsfärjan Förin i Åbo moderniseras och det betyder att färjan ersätts av m/s Ruissalo i några veckor.

Förins dieselmotorer ska ersättas med eldrivna motorer och därför är färjan ur bruk fram till valborg. Även färjans styrhytt förnyas.

M/s Ruissalo kan ta emot mellan 50 och 75 passagerare men cyklar, barnvagnar och rullstolar kan inte transporteras.

Mandattiden för Åbo Akademis styrelse förlängs och kommer framöver att vara tre kalenderår mot nuvarande två. Universitetskollegiet vid Åbo Akademi beslöt om saken på sitt möte på tisdagen. Beslutet påverkar inte den sittande styrelsen.

Professor Ronald Österbacka, ordförande för universitetskollegiet, motiverar förlängningen med styrelsens strategiska uppgift.

- På det här sättet får styrelsen bättre möjlighet att arbeta strategiskt och långsiktigt, samt ta ansvar för och följa upp fattade beslut. Vi har fört diskussioner med nuvarande och tidigare styrelsemedlemmar och det har visat sig att två år är en kort tid för att hinna fördjupa sig i uppdraget, säger Österbacka i ett pressmeddelande.

Universitetslagen stipulerar att mandattiden för ett offentligrättsligt universitets styrelse inte får vara längre än fem år.

Sjöbevakningens fartyg Uisko har öppnat upp en åtta meter bred farled genom isen mellan Padvagrundet och Dalsbruk.

Det betyder att det är öppet vatten i sundet mellan Södra Mågholmen och Långholmen.

De som brukar gå över isen till exempel från Vänoxa till fastlandet kan inte längre göra det.

Sjöbevakningen påminner dessutom alla som rör sig på isarna att isen är svag nu på alla vattenområden i Finland.

Polisen specialbevakar övergångsställena nästa vecka i Åboregionen. Olycksstatistik visar att riskerna för olyckor vid övergångsställen växer markant om chaufförerna är distraherade och därför granskar polisen också användningen av mobiltelefoner.

Mellan åren 2009 och 2013 ökade antalet olyckor där barn och unga skadades vid övergångsställen med en tredjedel. Barnen förstår inte alltid att vara tillräckligt försiktiga då de går över gatan och därför ligger det på bilisternas ansvar att vara mycket försiktiga då man närmar sig ett övergångsställe, påminner polisen.

Dessutom kommer polisen att granska hur bra bilisterna använder bilbältet.

På fredag och lördag 10-11 mars uppträder Ted Forsström och Kaj Korkea-aho på Åbo svenska teater med sin pjäs Pleppo Två - Vi mårar åpå.

Pjäsen har hela hösten och vintern gått på Wasa Teater, med 56 föreställningar, och den är bland de fem mest sedda pjäserna på teatern. fast helt utan missöden har pjäsen inte gått.

- Vi har massor av klädbyten, men också mustaschbyten, då vi har så många olika roller, berättar Forsström. Efter den första veckan i Vasa var min överläpp ett blödande sår. Nu har vi haft en liten paus, men i kväll blir det mustaschrivning igen.

Pleppoduon Ted och Kaj är nämligen ute på en mini-turné som går till Åbo och Helsingfors. Det är första gången de är på Åbo svenska teaters scen. Ja, det är bland de första gångerna de är på Åbo svenska teater överhuvudtaget.

- Vi har ju bott i Åbo i sex år, men under studietiden hade vi inte riktigt råd med teater, erkänner Forsström.

Korkea-aho poängterar att det nog vara mer under studietiden som de hoppade över teater. De senaste åren har det blivit desto mera istället.

Men fastän bägge skådespelarna har en bakgrund i Åbo, så kommer tvåmansshowen nog att vara densamma som på Wasa Teater med rötterna djupt i den österbottniska jorden.

- Kanske vi borde sätta in några onliners om Åbo, så fastän publiken inte förstår våra dialekter så skrattar de åtminstone två gånger, funderar Korkea-aho. Dessutom har vi lustiga kläder.

Ännu på fredag förmiddag fanns några biljetter kvar till föreställningarna på Åbo svenska teater.

Nu står det klart vilka personer som ställer upp i kommunalvalet i Åbo. Listan innehåller 693 kandidater.

Åbo stad gav ut namnen på alla kandidater i kommunalvalet efter att centralvalnämnden granskat listorna. Kandidaterna har också fått sina nummer.

Kommunalvalet går av stapeln den 9 april 2017. Förhandsröstningen pågår mellan den 29 mars och 4 april i hemlandet och mellan den 29 mars och den 1 april utomlands.

Pargas och Kimitoöns kandidater hittar du här.

Mer om vad en kommun är och har för uppgifter kan du läsa på Kommunförbundets webbplats.

Verksamhet på två språk kan ge ett stort mervärde, men det kräver bra planering och ett öppet sinne av deltagarna.

Det konstaterade de mer än 100 deltagarna på fredagens seminarium i Åbo om verksamhet över språkgränserna. Det var slutseminarium för projektet "Sinun Valintasi - Ditt Val" som Yrkeshögskolorna Novia och Humak lett.

Tvåspråkighetsseminarium på Yrkeshögskolan Novia i Åbo. Bild: Yle/Linus Hoffman tvåspråkighet

Det gavs exempel på hur man inom skolvärlden och i projekt har lyckats skapa gruppverksamhet över språkgränserna. De tvåspråkiga lösningarna har varit gymnasiekurser som planerats gemensamt för Pargas svenska gymnasium och Paraisten lukio, Natur och Miljös tvåspråkiga naturäventyrsläger, samt 4H-verksamhet på finska och svenska i Pargas.

– Barn är öppna för nya saker och vill gärna hjälpa, berättade projektledare Martina Uotinen från Natur och Miljö. På våra läger för svensk- och finskspråkiga barn känner sig barnen stolta då de kan översätta åt andra. De är språkexperter och hjälper gärna varandra med språket. På det här sättet utvecklas både barnens språkmedvetenhet gällande det egna språket och självförtroendet att använda det andra.

Martina Uotinen berättade om tvåspråkiga naturäventyrsläger. Martina Uotinen berättar om tvåspråkiga naturäventyrsläger på ett tvåspråkighetsseminarium i Åbo. Bild: Yle/Linus Hoffman martina uotinen

Metoderna går också att använda i andra sammanhang till exempel inom förenings- och fritidsverksamhet. Under fredagen utvecklade deltagarna nya metoder för att förverkliga verksamhet på svenska och finska, och man samlade ihop egna verktygsbackar för att jobba med tvåspråkighet.

Milla Ruuska, Kaisla Koivisto och Aku Eerola, som studerar till samhällspedagoger vid Yrkeshögskolan Humak, har inte ofta gjort saker på två språk, men de var intresserade av att få pröva metoderna.

Aku Eerola, Kaisla Koivisto och Milla Ruuska. Aku Eerola, Kaisla Koivisto och Milla Ruuska. Bild: Yle/Linus Hoffman aku eerola,kaisla koivisto,milla ruuska

– Intresset och förståelsen för det andra inhemska språket ökar, säger Ruuska. Jag har använt svenska på mässor och möten tillsammans med studentrepresentanter från Novia.

Förra året valdes Kökarbon Christian Pleijel till generalsekreterare för European Small Island Federation, ESIN. Nu representerar han 359 000 öbor och lobbar i Bryssel för en miljövänlig attraktiv skärgård.

Christian Pleijel var tidigare skärgårdsutvecklare vid Ålands landskapsregering och han kom då i kontakt med olika EU-projekt som berörde skärgården och via det hittade han ESIN.

Intresseorganisationen ESIN:s verksamhet bekostas av 11 länder och regioner inom EU och man räknar med att man har drygt 1 400 bebodda öar med en sammanlagd befolkning på 359 000 invånare.

Uppmärksammar små bebodda öar

ESIN har två huvudsyften. För det första att medlemsöarna ska komma i kontakt med varandra och lära av varandra, samt för det andra att lobba för sina öars intressen i Bryssel.

Enligt Pleijel är öarna inom ESIN väldigt olika varandra men samtidigt lika. Till olikheterna hör om öarna är i kallt eller varmt vatten eller om de är tätt befolkade eller inte. Till exempel är de grekiska öarna ofta tätt befolkade till skillnad från våra nordiska öar.

Främsta likheten mellan de små öarna i ESIN är att de alla är skilda från fastlandet och därför har samtliga öar samma utmaning – att vara tillgängliga för folk som bor där eller vill flytta dit.

Christian Pleijel anser att det saknas en ordentlig agenda för hur man ska kunna utveckla de små öarna i EU, men att det inom unionen finns ett växande intresse för dem och för ESIN.

Förbindelsebåtar förbrukar mycket energi

Nyligen undersökte ESIN energiförbrukningen på öarna. Allt från hur mycket bilarna, småbåtarna och hushållen förbrukar till hur mycket energi förbindelsebåtarna använder sig av. Man undersökte även varifrån energin kommer – om det är via fjärrvärme, el eller till exempel lokalproducerat.

Det visade sig att 38 procent av den energi man använder går åt till att åka färja till och från ön. Vill man jobba med energieffektivisering så kan man börja med färjesystememet. Man kan fundera på hur man ska effektivera det, göra det energisnålare och samtidigt miljövänligare, anser Pleijel.

Onödiga biltransporter

Enligt Pleijel så flyttar vi i Norden väldigt många bilar med förbindelsebåtar om man jämför med södra och östra Europa. Han nämner Frankrike, Kroatien, Skottland och Irland som länder med öar dit man flyttar färre bilar. Vissa av de här öarna är bilfria, andra har utökad lokaltrafik och vissa har lokala bilparker.

Det här till skillnad från de nordiska länderna där man av tradition transporterar bilar. Pleijel nämner landskapet Åland där skärgårdstrafiken år 2015 hade drygt en miljon (1 077 000) passagerare och över hälften så många biltransporter (575 000).

Alltså man flyttade fler än en bil per två passagerare.

Öcentrum på Kökar

Man har nu sökt Leader-pengar för att utlysa en arkitekttävling för ett öcentrum på Kökar. EU:s Leader-projekt stöder en levande landsbygd.

Det är frågan om ett hus med mötesrum, ett öbibliotek, ett par arbetsplatser för en liten administration samt platser för gästande forskare eller studenter.

– Vi tänker oss ett superekologiskt hus, helst flyttbart och som värms med värmekollektorer i havet. Fullt tänkbart är att det blir integrerat med ett nytt kommunkansli samt med ett kontorshotell med distansarbetsplatser, säger Pleijel.

Nästan en tredjedel av svenska elitidrottare har lidit av psykisk ohälsa under karriären. Ändå talas det knappt om ämnet.

För Hanna Rintamäki tog det stopp hösten 2015. Den mångfaldiga finländska juniormästaren i diskuskastning inledde sitt tredje studieår på Åbo Akademi och stressfaktorerna hopade sig.

– Det var väldigt mycket i skolan och diverse ekonomisk ovisshet som gjorde att jag helt enkelt gick in i väggen. Inte var det så att jag inte skulle orkat upp ur sängen, men helt vardagliga saker kändes övermäktiga. Jag orkade inte träna och knappt studera nånting alls.

Det blev ingen friidrottssäsong för Hanna i fjol. Hon led av panikattacker och ångestanfall, och fick koncentrera sig på att få ordning på livet utanför idrotten.

Hanna Rintamäki tog sig ur svackan och siktar nu sommarens friidrottssäsong. Hanna Rintamäki, våren 2017. Bild: Yle/Janne Isaksson hanna rintamäki

Hon är allt annat än ensam med sina problem, och det finns många som varit ännu längre ner på botten. Bland annat har konståkaren Kiira Korpi öppet berättat om ångesten hon kände under stora delar av karriären, bland annat eftersom hela hennes identitet var knuten till idrotten.

– Det låter mycket bekant, säger Rintamäki. Den identiteten jag är van med – att idrotten kommer först och allt annat efter det – kastades om den hösten.

– Det gjorde att det var jättejobbigt att identifiera sig själv. Att vem är jag nu riktigt? Och vem skulle jag vara om jag inte skulle idrotta? Det var jättepåtagligt.

Tror du idrottare kan vara mer utsatta för psykisk ohälsa än andra?

– Absolut, vi ska ju prestera både på idrottsplanen och utanför med studier och arbete och allt möjligt annat. Och då man är tävlingsinriktad vill man ju vara jättebra på allt det också, man vill prestera på alla plan. Det är klart man utsätts för en enorm press.

En tredjedel drabbas

Hanna Rintamäki medverkade på fredagen i radioprogrammet Slaget efter tolv (hela diskussionen hittas längst ner i artikeln) i Yle Vega tillsammans med forskaren Cecilia Åkesdotter och tränaren Petra Stenman.

Idrottarna har en benägenhet till perfektionism, vilket även spiller ut över livet utanför. När orosmolnen blir för många och mörka bryter illamåendet ut.

– När man ser på elitidrottare utifrån ser man väldigt fysiskt starka individer och kopplar det samman med att de är väldigt trygga också psykiskt. Men det är ju människor det handlar om.

Det konstaterar Åkesdotter som är doktorand i idrottsvetenskap med inriktning på psykisk ohälsa inom elitidrott vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

Kiira Korpi mådde dåligt bakom den glada fasaden. Kiira Korpi skrinner, januari 2017. Bild: All Over Press Kiira Korpi

I Åkesdotters forskning framgår att nästan en tredjedel av svenska landslagsidrottare under något skede av karriären upplevt psykisk ohälsa. Symptomen speglar delvis samhället i stort med depression, ångest och utmattning, medan bekymmer med överträning och ätstörningar är vanligare bland idrottare.

Problemen är överlag åtminstone lika vanliga bland idrottare som andra, kanske till och med vanligare. Men forskningen i området är bristfällig. I Finland finns till exempel inte någon dylik kartläggning som Åkesdotter format fram i Sverige.

– Fokus har väldigt länge varit på de biologiska och fysiologiska variablerna, och det finns väldigt bra stödsystem när man gör illa ett korsband, säger Åkesdotter och fortsätter att läget är väldigt annorlunda inom det mentala.

”Tungt att se när ung människa lider”

Ex-landslagslöparen Petra Stenman hade själv problem med psykisk ohälsa under elitkarriären, och har efter den aktiva karriären tränat idrottare som haft det jobbigt.

– Många gånger kommer det fram ganska sent. Fastän man har ett nära förhållande med adepten finns det saker vi inte är vana att prata om i vårt samhälle. Det är känsligt, säger Stenman.

– Jag har kanske lättare att som tränare diskutera saken eftersom jag själv hade bland annat panikattacker under karriären. Men såklart är det tungt att se när en ung människa lider. Och idrotten ska ju vara något positivt, inte en börda.

Petra Stenman har varit tvungen att tampas mycket med psykisk ohälsa inom friidrotten. Petra Stenman, läger i Portugal, våren 2016. Bild: Yle/Leif Lampenius Petra Stenman,stenman

Stenman fungerar som sportchef på Finlands Svenska Idrott (SFI) som börjat bjuda in mentaltränare till lägren. Detta för att sänka på tröskeln för idrottare att ta kontakt och prata om sina problem – vilket även förverkligats.

– Vi har alla världens massörer och naprapater, men jag tycker det är viktigt att också den här sidan syns och är närvarande. När vi visar idrottarna att det är helt normalt att prata med en mental tränare, öppnar de sig kanske lite mer.

Våga fråga

De idrottare som tar sig mod och berättar om sin psykiska ohälsa har i allmänhet personer runtomkring sig som förespråkar mental träning. Ifall till exempel tränaren fnyser när psykologiska faktorer kommer till tals skjuter tröskeln i höjden.

Små gester kan betyda enormt mycket.

– Våga ställa frågan när ni ser att nån är trött, inte lika glad som innan, eller reagerar annorlunda på träning. Det kan vara oerhört viktigt att bara våga gå fram och säga att ”hej, hur är det, jag ser att du verkar ha det jobbigt, finns det nånting jag kan göra?”.

– Första gången är svaret kanske att ”nä, det är lugnt, det är ingenting”, men när de ser att nån verkligen bryr sig och visar omsorg kanske de faktiskt vågar berätta, tror Åkesdotter.

Hanna hittade hjälpen

Tränare, familj och vänner kan dock endast hjälpa en bit på vägen. Ibland behövs professionell hjälp i form av till exempel en psykolog.

Det hände även Hanna Rintamäki.

Jag ringde åt honom mitt i natten och grät.

– Det tog jättelänge innan jag faktiskt vågade söka hjälp och sedan berätta om mina problem öppet för familjemedlemmar och tränare. Tröskeln var väldigt hög i början, berättar hon.

– Det var i praktiken pojkvännen som fick dra hela lasset, jag ringde åt honom mitt i natten och grät. Men i nåt skede förstod jag att jag inte bara kan dumpa allt på honom, och då sökte jag mig till studenthälsan.

Hur svårt är det att själv orka ta tag i saken när man ligger på botten?

– Det är jättejobbigt. Tanken att jag inte kan ta mig ur det här om jag inte aktivt söker hjälp fanns alltid i bakhuvudet, men det kändes så otroligt tungt och nästan överväldigande att orka ta det där steget.

Förbjudet att visa svaghet

Idrotten är ett av områdena i samhället där psykisk hälsa har allra största tabustämpel. Huvudorsaken till att idrottare tiger om sina problem är enligt Åkesdotter att de tror att det inte är accepterat.

– Det är tydligast inom områden där du ska prestera och vara frisk och psykiskt stark, och där det finns en väldigt stark maskulin norm enligt vilken du ska bete dig. Då är stigmat större för att prata om ohälsa generellt och psykisk speciellt.

– Samma problematik har man sett inom militären, berättar Åkesdotter. Det finns en kultur där man lär sig att stå ut med själsligt obehag, det är ett tecken på svaghet (att lida av psykisk ohälsa).

Cecilia Åkesdotter fungerar även som mental tränare för Sveriges orienteringslandslag. Cecilia Åkesdotter, doktorand vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Bild: Gymnastik- och idrottshögskolan cecilia åkesdotter

Med ökad information och kunskap sänks tröskeln för idrottare att söka hjälp. Inom fransk elitidrott ingår en psykiatrisk bedömning i idrottarnas årliga hälsogranskning, i Sverige har två kliniker specialiserade på elitidrott och hälsa öppnat.

Petra Stenman ser att även idrottsrörelsen i Finland tar stadiga steg framåt i arbetet med att normalisera och avdramatisera psykisk ohälsa – men vägen ända fram är fortfarande lång.

– Jag tycker problemen blivit allt vanligare under åren jag jobbat som tränare. Förutom idrotten som i sig kräver jättemycket och utgör en stressituation på många sätt, har också det allmänna klimatet blivit hårdare, menar Stenman.

– Tidigare ställdes det inte så mycket krav utanför idrotten, men nu är det krav överallt, man ska vara bra på så många saker. Det tar sig sedan uttryck i att många helt enkelt går in i väggen.

”Du är inte ensam”

Hanna Rintamäki, 24, berättade för första gången offentligt om sina problem i sin blogg förra sommaren. Responsen bekräftade hennes aningar: hon är inte den enda som brottas med liknande tankar.

– Nog har jag också tidvis känt mig ganska ensam med alla känslor, säger hon. Men när jag berättade om hur jag mått blev jag jätteöverraskad av hur många som skrev åt mig och sa att de känner likadant.

Vad har du för hälsning till idrottare som sitter hemma med liknande tankar?

– Du är inte ensam. Det är jätteviktigt att komma ihåg. Det finns alltid nån som bryr sig, nån som vill lyssna, nån som kan hjälpa. Det behöver inte vara så här för evigt, du kan ta dig ur det.

Lyssna på hela diskussionen i Slaget efter tolv i klippet nedan:

Just nu förbereds en lag om hur landskapens finansiering ska skötas i framtiden efter landskapsreformen. Förslaget är som bäst på utlåtanderunda.

I finansministeriets utkast får en del landskap klart mer pengar och andra mindre.

Utgifterna för landskapen skulle i dag gå på drygt 17 miljarder euro. Den här summan kommer successivt att minska med cirka 28 miljoner euro fram till 2024.

Enligt utkastet skulle landskapet Päijänne-Tavastland få den största procentuella finansiella ökningen på 6,6 procent. Också Mellersta Finland skulle få mer pengar.

Egentliga Finland skulle förlora mest då finansieringen skulle minska med 3,5 procent.

Summorna slås fast senare

Finansministeriet lyfter fram att det här är en första uppskattning och att den slutliga fördelningen av pengarna görs i ett senare skede. Uträkningarna baserar sig på invånarantal, invånarnas behov av service och andra faktorer.

Landskapen kommer som bekant att i framtiden ta över många ärenden som i dag sköts av kommunerna - de främsta delarna rör social- och hälsovården samt räddningsväsendet.

Så här skulle pengarna fördelas enligt Finansministeriets nuvarande kalkyl:

• Egentliga Finland: -3,5 procent
• Nyland: -0,7 procent
• Satakunta: -1,3 procent
• Egentliga Tavastland: +0,8 procent
• Päiänne-Tavastland: +6,6 procent
• Birkaland: +0,4 procent
• Kymmenedalen: -2,6 procent
• Södra Karelen: +0,1 procent
• Södra Savolax: +0,6 procent
• Norra Savolax: -2,7 procent
• Norra Karelen: +4,7 procent
• Mellersta Finland: +4,6 procent
• Södra Österbotten: -0,6 procent
• Österbotten: +0,7 procent
• Mellersta Österbotten: +0,4 procent
• Norra Österbotten: +0,7 procent
• Kajanaland: -1,3 procent
• Lappland: -2,7 procent

Naturskyddsområdet Vaarniemi i den västra delen av S:t Karins är ett populärt utflyktsmål. Nu satsar staden på att göra områdets vandringsleder ännu bättre.

En av stigarna leder upp till Vaarniemen kallio som är en av stadens högsta punkter.

Trappan upp till berget har varit i dåligt skick i många år, men nu har saken åtgärdats.

- Den gamla trappkonstruktionen var nergrävd i marken och under vårvintern då smältvattnet rann ner längs stigen blev trapporna glashala. Det var nästan omöjligt ta sig fram där, säger stadens miljöchef Jouni Saario.

Då trappan var hal började folk promenera vid sidan om, med påföljden att slitaget på naturen ökade.

- Själva stigen blev till sist 10-15 meter bred och det är inte vettigt på ett naturskyddsområde, säger Saario.

Många, många trappsteg

Nu leder mer än 200 nysnickrade trappsteg upp till berget där utsikten är magnifik.

Från berget i Vaarniemi ser man långt ut över havet. Utsikt över ett fruset hav från Vaarniemen kallio. Bild: Yle/Marie Söderman Friluftsliv,hav,hav på vintern,Skärgårdshavet,utsiktsplatser,vaarniemi naturskyddsområde,vinter

Janne Kaski har byggt trappan och skruvat fast trappstegen ett efter ett. Han håller med om att den nya trappan är en vettig satsning.

- Man ser hur halt det är här under. När stadens tjänsteman var här och kontrollerade den gamla trappan halkade han själv, berättar Kaski.

Janne Kaski bygger trappa. Janne Kaski står på knä och skruvar fast ett trappsteg i sluttningen. Bild: Yle/Marie Söderman janne kaski,S:t Karins,skogar,trappbygge,vaarniemi naturskyddsområde

Den tjänstemannen var Jouni Saario.

- Jo, jag tog mig upp på berget via en annan stig och halkade i trapporna då jag gick neråt. Det är inget man vill göra i en brant sluttning med en 2000-euros kikare runt halsen, skrattar Saario.

Utsikt över Skärgårdshavet

Högst upp på berget finns också ett utsiktstorn och lite längre in finns ett vindskydd med en eldstad där man kan göra upp en brasa.

- Trappan upp till själva utsiktstornet är brant och det är inte alla som vågar sig dit upp. Men det är byggt enligt dåtidens standard. Hade tornet byggts i dag är det möjligt att det hade gjorts på ett annat sätt, säger Saario.

Utsiktstornet har branta trappor. Utsiktstornet i Vaarniemi i S:t Karins. Bild: Yle/Marie Söderman fågeltorn,utsiktstorn,vaarniemi naturskyddsområde

I fjol renoverade S:t Karins stad utsiktstornet på Kustö och i planerna för detta år finns att se över friluftsområdet Linnavuori i Pikis.

VPS missade gruppsegern i cupen efter en målskillnadsaffär. Nu är laget utslaget. FC Inter var effektivt och vann åttondelsfinalen.

Förra helgen avslutades gruppspelet i finska cupen. Jaro knep förstaplatsen i grupp B efter att ha tvålat till FC Jazz ordentligt.

Storsegern gav Jaro en bättre målskillnad än VPS och petade ner Vasalaget till andraplatsen. Det innebar att VPS tvingades spela åttondelsfinal mot FC Inter.

Efter en mållös första halvlek i Åbo öppnade Inter målskyttet efter paus i dagens möte. Benjamin Källman skickade in 1–0 efter drygt femtio minuters spel.

Hoppa över Twitterpostning

Furuholm stängde butiken

Efter målet fortsatte ett aktivt VPS att jaga en kvittering, men det bar inte hela vägen. I stället stängde rutinerade Timo Furuholm butiken för Shefki Kuqis gäng med en kvart kvar.

VPS är därmed utslaget i cupen. Vasalaget inleder ligasäsongen den 5 april mot HJK.

De två övriga åttondelsfinalerna spelas i morgon och på måndag. KuPS–FC Honka spelas i morgon, medan RoPS och SJK gör upp om den sista kvartsfinalplatsen på måndag.

Inter fortsätter sitt cupäventyr nästa helg. Då spelas kvartsfinalerna.

Resultat:

FC Inter–VPS 2–0 (0–0)
Mål: 1–0 Benjamin Källman, 2–0 Timo Furuholm.

Trion Erika Storbacka, Linnea Henriksson och Alexandra Enlund såg till att fixa guldfest då stafetterna i junior-FM gick av stapeln i Vierumäki. I andra klasser brev det silver för IF Minkens U20-killar och brons för Femmans U18-pojkar.

Det blev en tight fick mellan Femman och Karihaaran Visa om guldet på 3 x 3 km i Vierumäki. Karihaaraflickorna ledde ännu efter det sista bytet, men en stark insats av Alexandra Enlund gav IF Femman guldet.

Hoppa över Twitterpostning

Enlund stod för den snabbaste tiden av alla åkare ute i spåret på lördagen. IF Åsarnas damtrio bjöd också upp till kamp och kom i mål som femte lag, knappa 50 sekunder efter Femman. IF Minken tvingades avbryta.

IF Femman tog också medalj i pojkarnas U18. Trion Anton Damlin, Alex Svartsjö och Robin Sundsten tog brons på 3 x 5 km. Guldlaget One Way Pro Team och silvermedaljörerna i Kouvolan Hiihtoseura var i en klass för sig.

I U18-pojkarnas tävling kom IK Falken i mål som 16:e lag och Sibbo-Vargarna som 21:a, strax före Borgå Akilles trio.

I herrarnas U20-tävling på 3 x 5 km blev det ett silver för IF Minken. Trion Benjamin Sundqvist, Jonas Granlund och Remi Lindholm kom i mål 0,9 sekunder efter Keravan Urheilijat. En fantastisk upphämtning av Lindholm, som fick jaga upp ett försprång på hela 20 sekunder.

Hoppa över Twitterpostning

IF Sibbo-Vargarna kom i mål som sjunde lag, en halv minut efter Kervoskidåkarna. IF Minkens andralag var nia. IF Femman tvingades avbryta.

I flickornas U18 kom IF Minken över målstrecket som bästa FSS-förening på en åttonde plats. Borgå Akilles var 16:e och Pargas IF 21:a.

Samtliga resultat från stafetterna i junior-FM hittar ni här.

Många hade samlats på gågatan i Åbo under lördagseftermiddagen för att demonstrera för en generösare asylpolitik. Evenemanget var en stöddemonstration för de evenemang som samtidigt pågick i Helsingfors.

Demonstrationen i Åbo var stillsam men många hade ritat egna plakat. Budskapet var tydligt: Stoppa utvisningen, var är medmänskligheten?

Många demonstranter hade ritat egna plakat Flera personer på rad med plakat i famnen, stoppa utvisningarna står det på ett plakat. Bild: Yle/Marie Söderman asylpolitik,demonstrationer (samhälleliga händelser),Irak,Åbo

Man måste reagera

Åbobon Peter Backlund hörde om demonstrationen en halv timme innan den körde igång, men då tog han genast på sig jackan och gick ut.

- Jag är här för att visa att man inte kan föra en sådan här asylpolitik längre. Det finns inget människovärde kvar, säger Backlund.

Ann-Christine Snickars som också hade tagit sig till gågatan vill inte längre sitta hemma och bara följa med vad som händer.

- Av moraliska skäl måste man fundera över asylpolitiken och ta ställning. Om människor tror att det här ärendet enbart handlar om asylsökande så tror man fel. Nästa steg är att den här fruktansvärda människosynen drabbar oss själva, oss finländare, säger Snickars.

Irak är inte tryggt

Asylsökande Asaad Al Hamatani från Bagdad i Irak var en av demonstranterna. Han kom som asylsökande till Finland i september 2015 och har ännu inte fått svar om han får stanna i Finland eller inte.

- Det är jobbigt. Jag kan inte återvända till Irak för det är inte tryggt där. Det krigas och många hotar oss. Jag hoppas att jag får stanna här, säger Al Hamatani.

Amin Ammar från Irak har väntat ett år på asylbeslut. En irakisk man demonstrerar med en bild fasttejpad på bröstet. Irak är inte tryggt står det på lappen. Bild: Yle/Marie Söderman asylpolitik,asylsökande,demonstrationer (samhälleliga händelser),Åbo

Demonstrationen arrangerades av en volontärgrupp. Någon motdemonstration syntes inte till.

Andreas Rönnberg visade vägen då BK-46 tog sig ett storkliv närmare den andra raka semifinalplatsen i handbollsligans övre slutserie. Samtidigt fortsätter GrIFK att dominera i den nedre slutserien.

Atlas stod värd för BK-46 då den övre slutseriens näst sista omgång körde igång på lördagen. Efter en jämn inledning klarade Karistruppen av att riva upp en ledning – som höll hela matchen ut.

Vandaherrarna gav aldrig upp men klarade inte heller av att nå BK-46 försprång. Slutresultatet stod 36-31 till BK-46.

– Matcherna mot Atlas är alltid kul eftersom det alltid händer och sker. Vi startade bra, blev lite lata i början av andra halvlek men bytesspelarna spelade starkt mot slutet, säger åttamålsskytten Andreas Rönnberg till ligans hemsida.

Resultatet innebär att BK-46 nu ligger tre poäng före Dicken i den övre slutserien. Karislaget har dock spelat en match mer än helsingforsarna.

Ytterligare en seger för GrIFK – SIF stal poängen i Åbo

I den nedre slutserien fortsätter GrIFK att dominera. På lördagen var det HIFK som fick ge sig med 24-35.

Grankullatruppen med Richard Sundberg i spetsen avgjorde matchen redan under den första halvleken.

– Vi fixade segern under de första 20 minuterna och sedan spelade vi säkert, säger en självsäker niomålsskytt Sundberg.

I Åbo blev matchen mellan kanariefåglarna och Sjundeå IF en jämn historia. Matchen gick av och ann, men till slut klarade SIF av att säkra segern med slutsiffrorna 34-30.

– Det var en jobbig match. Bortamatcher i Åbo är alltid svåra. Vi hade flera chanser att avgöra matchen redan tidigare, men missade våra skottlägen, kommenterar SIF-tränaren Kaj Hagman.

Resultat, FM-ligan i handboll:

Övre slutserien
Atlas – BK-46 31-36 (15-18)
Målskyttar Atlas: Säkkinen Sebastian 8, Maksimovic Milos 7, Hellakoski Anthony 5, Åstrand Kenneth 4, Sarin Klaus 3, Kinos Nikko 3, Laitinen Heikki 1
BK-46: Rönnberg Andreas 9, Weber Ben 8, Westerlund Victor 5, Udd Andre 3, Thor Timmy 2, Sjöman Linus 2, Lindholm Albert 2, Kihlstedt Oscar 2, Dahlberg Kenneth 2, Lindberg Linus 1

Nedre slutserien
HIFK – GrIFK 24-35 (12-20)
HIFK: Zujic Nicola 8, Jansson Kristian 5, Lundqvist Oliver 4, Protcenko Roman 2, Hallbäck Rasmus 2, Shevchenko Sergey 1, Maletic Srdjan 1, Kanerva Robin 1
GrIFK: Sundberg Richard 9, Forss Fredrik 7, Von Numers Alexander 4, Toomla Sten 4, Olsson Benjamin 4, Koljonen Miro 3, Silfver Sami 2, Nyman Benjamin 1, Carlander Axel 1

ÅIFK-SIF 30-34 (17-17)
ÅIFK: Nyström Andreas 8, Sjöblom Christoffer 6, Manderoos Niklas 5, Berglund Oscar 4, Maijala Eemeli 3, Lehvonen Isak 3, Tamminen Arttu 1
SIF: Puna Ardo 10, Westerlund Theo 5, Voutilainen Vincent 4, Hagman Jan 4, Martin Ian 3, Svanbäck Gustav 2, Rehnberg Albert 2, Tibar Taavi 1, Nyman Elias 1, Marjamäki Atte 1, Cabell Vidar 1

Helsingfors IFK har hittat målformen passligt till slutspelet. Mot Ässät satte kamraterna sex mål samtidigt som Kevin Lankinen noterades för sin första nolla. Ilves klarade för sin del av att säkra sin plats i slutspelet.

Det var ett riktigt målkalas som HIFK bjöd sina hemmafans på i ishallen i Helsingfors. För den första gången för säsongen satte HIFK fler än fem mål då man besegrade Ässät med hela 6-0.

Roope Hintz var vassast i offensiven för HIFK – anfallaren noterades för ett hattrick i matchen.

I toppstriden såg det ut att bli torsk för både TPS och JYP. Jyväskylätruppen låg stundvis under mot redan utslagna KooKoo, men klarade av att ta sig förbi och vinner till slut med 5-3.

KalPa tog för sin del en rutinerad hemmaseger över Vasalaget Sport. KalPa förstärkte sina aktier i tätstriden efter en klar 4-2-seger.

TPS såg ut att tappa sin andraplats i tabellen – men en dubelsalva av Erik Thorell räddade poängen för Åbolaget borta mot SaiPa. Ännu halvvägs in i den tredje perioden såg matchen ut att gå in i förlängning, men Thorells två fullträffar gav TPS en 4-2-seger.

Tabellen hittar ni här!

Resultat, ishockeyligan:

HIFK – Ässät 6-0
24.47 1-0 Johansson (Leino,Finley)
26.32 2-0 Hintz (Puustinen,Rask)
33.49 3-0 Hintz (Generous,Rask)
36.00 4-0 Petrell (Generous,Salmela)
41.14 5-0 Johansson (Leino,Luttinen)
57.28 6-0 Hintz (Puustinen,Salmela) PP

HPK – Tappara 2-3
10.02 0-1 Röymark (Savinainen,Nurmi) PP
13.03 1-1 Lehtivuori (Palve,Lahti) PP
23.37 1-2 Nurmi (Kemiläinen,Savinainen)
30.22 1-3 Rantakari (Lajunen,Kuusela)
39.46 2-3 O'Brien (Paajanen,Turunen)

Ilves – Lukko 3-2
11.40 1-0 D'Amigo (Vainio,Liuksiala)
40.16 1-1 Vahalahti (Koivisto,Ahonen)
45.53 2-1 Laakso (D'Amigo) av
49.33 3-1 Liuksiala (Vuoti,Suomi)
59.59 3-2 Saarela (Koivisto,Niskala)

JYP – KooKoo 5-3
07.38 1-0 Louhivaara (Vaakanainen,)
16.11 1-1 Jacobsson (Saarelainen,T)
35.06 1-2 Juutilainen (Hakulinen,Jaco)
35.25 1-3 Virtanen (Broadhurst,Salmela)
43.23 2-3 Löfman (Tuppurainen)
44.53 3-3 Suomela (Yonkman,Niku)
52.29 4-3 Miklik (Louhivaara)
58.32 5-3 Hytönen tm

KalPa – Sport 4-2
23.54 0-1 Tikka (Nenonen,Kubalik)
26.58 1-1 Riikola (Timonen,Pitkänen)
27.28 2-1 Ilomäki (Jokinen,Lukka)
44.49 2-2 Ainali (Paukku,Kankaanperä)
51.37 3-2 Keränen (Rissanen,Riikola)
56.16 4-2 Junnila (Luostarinen,Riikola)

Pelicans – Kärpät 3-4 efter förlängning
15.11 0-1 Albert (Trotter)
19.56 1-1 Leimu (J Tyrväinen,Hodgman)
26.44 2-1 Poulsen (Heikkinen,Rukajärvi)
31.08 2-2 Heshka (Niemelä,Lehtonen)
44.23 3-2 Pöyhönen (Sopanen,Rukajärvi)
54.12 3-3 Trotter (Heshka,Albert) PP
64.50 3-4 Albert (Trotter,Heshka)

SaiPa – TPS 2-4
08.14 1-0 Sjöholm (Kaksonen) BP
14.27 1-1 Lindsten (Kallio,Tikkanen)
37.57 1-2 Eronen (Tallinder,Thorell) PP
47.53 2-2 Piironen (Mäkinen,Kettun) PP
56.46 2-3 Thorell (Tikkanen)
57.41 2-4 Thorell (Virta)

Hela samhällen har förändrats genom civil olydnad, det finns det flera exempel på också i vår egen närhistoria. Men när kan ett brott mot lagen ses som civil olydnad? Och är det som är lagligt alltid rätt?

År 1902 var Finland fortfarande ett storfurstendöme. Under den här tiden inleddes en våg av värnpliktsstrejker. Bakgrunden var att den finska armén i praktiken hade upplösts, och de värnpliktiga skulle kallas in till ryska trupper. Värnpliktsstrejken pågick från år 1902-1904. Många människor lät helt enkelt bli att infinna sig vid uppbåden. En del emigrerade.

Generalguvernör Nikolaj Bobrikoff, som förknippas med förryskning, hotade vapenvägrarna med att dra in studieplatser och att införa yrkesförbud.

1905 inleddes storstrejken som var en betydelsefull episod för historien om Finlands självständighet. Fabriker, skolor och ämbetsverk stod stilla. Strejkarna hade sinsemellan olika mål, men följden blev att förryskningsåtgärderna drogs tillbaka, vägen mot allmän rösträtt (som omfattade både kvinnor och samtliga män, oavsett förmögenhet) var påbörjad och Finland fick en enkammarriksdag genom lantdagsordningen 1906. Tittar man på de här åren märker man att en sorts civil olydnad spelade en avgörande roll.

Det här historiska exemplet väcker många tankar om vad det kan betyda att i en viss situation se sig tvungen att bryta mot en lag som uppfattas som orättfärdig.

Att respektera eller inte respektera lagar

Civil olydnad är ett ord som inte finns i rubrikerna i dagstidningarna så ofta. Ändå är det ett viktigt tema, också just nu.

Ett exempel som väckt en del diskussion är att en del präster i den finska evangelisk-lutherska kyrkan helt öppet meddelat att deras församling för en begränsad tid kan bevilja vissa människor kyrkoasyl. Det innebär att människor som inte fått asyl som en sista utväg, om det bedöms att de befinner sig i fara om de skickas tillbaka, tas under kyrkans beskydd. Kontakt hålls kontinuerligt med myndigheter och polis.

Kyrkoasylen har ingen juridisk kraft i sig, och hindrar inte att en person utvisas, även om myndigheterna hittills har tenderat att respektera denna tradition. Det är snarare frågan om en markering. En präst i Åbo församling har i Åbo Underrättelser talat om ”legaliserad civil olydnad”. Bland annat inrikesministern har ifrågasatt denna praxis.

Men kyrkan bryter inte explicit mot några lagar genom kyrkoasylen.

Att blåsa i visselpipan

Whistleblowing i olika skepnader - tänk till exempel på Edward Snowden och Chelsea Manning - kan vara exempel på civil olydnad, där någon väljer att avslöja olägenheter, trots att avslöjandet är straffbart. Visselblåsande hänger ihop med civil olydnad också på det sättet, att syftet är att väcka diskussion om sådant som tidigare inte varit allmän kunskap.

Många oroar sig för de högerextrema krafter som breder ut sig i Europa och USA. En dimension det inte går att blunda för är att lagstiftarmakten i flera länder (tänk på Polen och Ungern) hamnat i händerna på makthavare som vill skapa exkluderande, instängda samhällen.

Den här utvecklingen föder två reaktioner som kan verka ganska olika.

Den ena är att säga att ett sunt juridiskt system måste försvaras, eftersom det håller på att krackelera. En annan reaktion är att det finns utrymme att vägra vara laglydig om lagarna är sådana, att de inte kan respekteras.

Jag tror inte att de här två nödvändigtvis alltid måste vara skilda från varandra. En och samma person kan stå för båda: att försvara en rättsstat, och att säga att det finns situationer där lagar måste brytas i protest mot en stat som inte lever upp till att vara en riktig rättsstat.

Vad betyder civil olydnad?

Men vad betyder civil olydnad? I vilka fall kan ett lagbrott ses som civil olydnad? Jag ska skriva om varför det inte är så lätt att svara på de frågorna.

I en numera klassisk text från 1849, ”Om civil olydnad” skriver den amerikanska filosofen Henry David Thoreau att det kan komma en gräns där individens eget samvete övertrumfar lagen. Den specifika kontext han skriver om i texten är USA i mitten av 1800-talet, ett land där slaveriet fortfarande upprätthölls och där ett krig mot Mexiko pågick.

Thoreau vägrade betala krigsskatt för att han inte ville stöda en regim som upprätthåller krig och slaveri. Texten har varit enormt inflytelserik i diskussionen om varför en moralisk övertygelse ibland kan berättiga att lagen inte följs.

En viktig sida i civil olydnad är att väcka andras olydnad.

Suffragetterna i Storbritannien och USA är exempel på en rörelse som såg sig tvungen att ta till civil olydnad för att få in kvinnors rösträtt på den politiska agendan, för att få allmänheten och de etablerade politiska institutionerna att lyssna. I filmen Suffragette som kom härom året skildras på ett intressant sätt oenigheterna inom rörelsen angående vilka medel som skulle tas till för att nå förändring: är det berättigat att krossa fönster och bränner ner hus? Hur får man människor att reagera?

Formerna för civil olydnad varierar: det kan till exempel handla om blockad, ockupation, vägran att utföra arbetsuppgifter, värnpliktsvägran, offentliggörande av dokument. En viktig sida i civil olydnad är just att väcka andras olydnad - att väcka reaktioner mot en regim eller en viss lag som betraktas som korrupt. Att få människor att ifrågasätta sin egen laglydighet, sin egen lydnad. Att få människor att ta ställning.

Ingen neutral beskrivning

Intressant med civil olydnad är att fenomenet inte alls låter sig sorteras på en höger-vänsterskala. Sådan olydnad har försvarats på religiösa grunder, av liberala, av medborgarrättskämpar, av anarkister, av miljöaktivister, av motståndare till totalitära samhällen (som Sovjetunionen).

Tittar man närmare på debatten om civil olydnad kommer man att märka att det inte finns någon given, neutral beskrivning av den. Civil olydnad är ingen juridisk term. Det är snarare ett normativt begrepp, ett begrepp som innehåller en värdering. Talar man om civil olydnad (snarare än exempelvis om ett brott), brukar man ofta mena att handlingen är berättigad, vilket i sin tur kan utmanas genom att beskriva handlingen på ett annat sätt.

Är det lagliga alltid rätt?

Thoreus text om att respektera eller inte respektera lagen berör ett tema som i högsta grad är levande: vilken är relationen mellan lag och moral? Att dessa inte är synonymer skulle de flesta hålla med om. Rasistiska, kvinnofientliga eller homofobiska lagar påminner oss om detta (tänk på Apartheid-systemet).

Lagstiftning som leder till beslut som försätter människor i fara visar också på skillnaden.

Ändå lever en rätt allmän föreställning kvar: att det lagliga är lika med det moraliskt godtagbara.

Så här sade bibliotekarien och aktivisten Sunniva Drake nyligen i Hufvudstadsbladet:

"Jag levde länge i tron att vårt system fungerar, att de som måste få asyl för att saken gäller liv och död verkligen också får det via våra lagliga kanaler. Men så drev regeringen genom lagförändringar som lett till att massor av människor som hotas till liv och lem får avslag på sina ansökningar. De kan inte stanna kvar och de kan inte heller resa hem".

Citatet uttrycker den desperation som sprider sig: hur ska vi få politikerna att lyssna? Hur ska vi nå fram med budskapet? Att lagarna åtminstone formellt sett stiftats enligt demokratisk ordning är här inte det sista ordet – diskussionen och försöken att förändra pågår.

Ändå lever en rätt allmän föreställning kvar: att det lagliga är lika med det moraliskt godtagbara. ”Det vi gör är faktiskt lagligt” – det är kanske det vanligaste sättet att som politiker fösa undan kritik. Här framstår lagen som något oemotsägligt och självklart. Lagen är lagen. Mer med det är det inte. Om något är lagligt kan det inte kritiseras.

Men som filosofen Jonas Ahlskog skriver i en bloggtext för ett par veckor sedan: att följa lagen betyder inget mer än att man följer samhällets minimikrav – genom det kan man inte bli moraliskt frikänd.

Samtidigt lever som sagt hela tiden en moralisk utvärdering av lagar ett synnerligen aktivt liv. Lagar är inte fixerade, och utvärderandet av dem sker inte bara i riksdag och regering. Medborgare debatterar lagars ändamålsenlighet, humanitet, rättvisa. ”Att allt har gått rätt till” är inte ett övertygande sätt att avfärda den desperation som upplevs av dem som oroar sig för vänner och bekanta som nekats asyl.

Att följa sitt samvete

Att människors samvete inte ger auktoritet åt en lag finns som sagt som ett betydande stråk i civil olydnad.

Men samvetet kan åberopas på många sätt. Utrikesminster Timo Soini, Sannfinländarnas partiledare, var alldeles nyligen förgrymmad på att medlemmar ur hans riksdagsgrupp röstade för jämlik äktenskapslag och gick emot partilinjen genom att åberopa samvetet. Samtidigt är det just samvetet de som motsatt sig samma lag också ibland talat om.

Men att samvetet åberopas på olika sätt betyder inte att samvetets roll är godtycklig eller problematisk. Att säga att någon åberopar samvetet för att, säg, vägra ha med kvinnliga präster att göra, väcker frågan: Är det verkligen samvetets röst som talar här? Att vädja till samvetet kan ses som början på ett samtal, en markering som bjuder in till reflektion – inte en inåtvänd deklaration om vad samvetet råkar säga i mitt fall.

Men hur är det då med civil olydnad och samvetet?

En vanlig kritik mot civil olydnad är just att den påstås ge plats för att försvara lagbrott som berättigas på godtyckliga grunder.

”Får jag bryta mot lagen, om min egen moral står i konflikt med lagen?” Det här är ett vanligt sätt att ställa upp frågan, och en sådan uppställning får moral att se ut som något helt subjektivt, godtyckligt. Utifrån detta sätt att fråga tror jag många är benägna att svara nej – bilden av den oberäkneliga moralen mot den stabila och demokratiskt grundade samhällsordningen anmäler sig. Men jag tänker alltså att man inte måste tänka på samvetet så här.

Civil olydnad som del av demokrati

Att civil olydnad handlar om det personliga samvetet har också ifrågasatts, bland annat av filosofen Hannah Arendt, som menade att samvetet är något privat. Enligt henne utövas civil olydnad av ett kollektiv av människor i offentligheten. Arendt ansåg att civil olydnad tillhör en levande demokrati som förmår ifrågasätta sig själv, som visar att nya initiativ är möjliga. I sina texter oroar hon sig för att samhället börjar snurra på som ett väloljat maskineri.

I linje med detta kunde man tala om öppet motstånd som en inbjudan att tillsammans granska makten. Enligt det här är civil olydnad inte ett undantagstillstånd som strävar efter att återupprätta rättsstaten som idealt sett rullar på som vanligt.

Omstritt begrepp

Civil olydnad är ett omstritt begrepp och ett omstritt fenomen. Så måste det också vara. Det är inte givet att en aktion som är avsedd att vara civil olydnad betraktas så. Det visar också de klassiska exemplen på civil olydnad, från suffragetterna till medborgarrättsrörelsen.

Att något anses vara en moralisk övertygelse som berättigar ett lagbrott med avsikt att förändra samhället, kommer alltid att omges av konflikt och kontrovers. Frågan om civil olydnad i sig ska uppmuntras går inte att svara på, eftersom civil olydnad kan vara så olika saker, som tjänar olika syften.

Men man kan ändå säga att ett samfund som slutar reflektera över huruvida lagar är moraliskt rättfärdigade är ett skräckscenario: ett samhälle där vi slutat bry oss och maskineriet rullar på i all stillhet. Kanske rullar det mot något alldeles fruktansvärt, utan att någon protesterar.

Vad tänker du: är det lagliga alltid moraliskt rätt? Är det alltid moraliskt rätt att följa lagen?

Text: Mari Lindman