Kryssningsfartyget Silja Europa återvänder inte till Åbo. Fartyget körde länge mellan Åbo och Stockholm och togs i bruk 1993.

Från och med hösten 2014 var hon i Oceanien och återvände till Östersjön i början av året. Trots förhoppningar om att fartyget skulle återvända till Åbo, kommer Silja Europa att fortsätta på sin nuvarande rutt.

Silja Europa ligger just nu i hamn i Estland där fartyget genomgår omfattande renoveringar för 16 miljoner euro.

Ilta-Sanomat var först ute med nyheten.

Text: Yle Åboland/ Lina Frisk

Landslagsuppehållet gjorde onekligen gott för TPS. Efter det har Åbolaget sopat rent i ligaspelet. Fjärde raka segern kom mot HIFK.

Före EHT-turneringen i Helsingfors i början av november hade TPS tagit två segrar på åtta matcher. Efter en stark säsongsstart hade Åbolaget kommit in i en djup svacka.

Nu har det profilfyllda gänget verkligen hittat storformen. Förra veckan slog man JYP och Kärpät. Den här veckan har Sport och HIFK fått ge sig.

I fredagens ligaomgång hade TPS tagit sig till Helsingfors. Det blev en dust där TPS gick bestämt till verket och kröp upp i en 3–1-ledning innan de första tjugo minuterna var spelade.

"Krävdes mycket jobb"

I den andra perioden stod en TPS-spelare för en rejäl indianare som bjöd HIFK:s Corey Elkins på öppet läge och han satte en reducering. Det gav nerv inför den tredje akten, men där punkterade gästerna matchen i powerplay.

HIFK:s Joe Finley satt på botbänken när Jasper Lindsten skickade in slutresultatet 4–2. Finley åkte en stund senare i duschen tillsammans med Jonne Virtanen efter ett slagsmål.

– Vi spelade riktigt bra. Det krävdes mycket jobb i dag, men vi var redo att göra det, säger TPS-tränaren Ari-Pekka Selin i en tv-intervju.

Efter fyra raka segrar har TPS parkerat på tredjeplatsen i tabellen. HIFK ligger åtta just nu, men i fredagens match gjorde åtminstone Juhamatti Aaltonen och Arttu Luttinen comeback i uppställningen.

– Vi spelade inte på den nivå som vi ska vara på här hemma, säger besvikna HIFK-tränaren Antti Törmänen.

Stark vändning i Vasa

I Vasa var det desto muntrare miner. Sport låg under med två mål efter en period mot KooKoo, men Vasalaget åt sig in i matchen.

I den tredje perioden klämde Tuomas Vänttinen först in 2–2 i boxplay och med endast två sekunder på klockan frälste Tommi Tikka hemmapubliken med det avgörandet målet.

Lika glada tongångar var det nog i Raumo. Jumbon Lukko, som hade vunnit en av sina sex senaste matcher, tog i ordentligt och slog Pelicans med 4–1 på bortais. Trots segern ligger Lukko fortfarande sist.

Resultat:

HIFK–TPS 2–4 (1–3, 1–0, 0–1)
Mål: 0–1 Erik Thorell (Dave Spina), 1–1 Miro Heiskanen (Roope Hintz, Juhamatti Aaltonen), 1–2 Eric Perrin (Jani Forsström, Tomi Kallio), 1–3 Henrik Tallinder (Elmeri Eronen, Jonne Virtanen), 2–3 Corey Elkins (Tomi Tuomisto), 2–4 Jasper Lindsten (Ilkka Heikkinen, Jani Forsström).

Pelicans–Lukko 1–4 (1–0, 0–2, 0–2)
Mål: 1–0 Marko Pöyhönen (Antti Erkinjuntti, Pasi Puistola), 1–1 Aaron Gagnon (Jesse Virtanen, Ilmari Pitkänen), 1–2 Peter Tiivola (Sami Lähteenmäki, Ilmari Pitkänen), 1–3 Valentin Claireaux (Ville Vahalahti), 1–4 Steven Seigo.

Sport–KooKoo 3–2 (0–2, 1–0, 2–0)
Mål: 0–1 Juha-Pekka Haataja, 0–2 Juha-Pekka Haataja (Mika Koivisto, Mikko Virtanen), 1–2 Olavi Vauhkonen (Markus Nenonen, Joonas Komulainen), 2–2 Tuomas Vänttinen, 3–2 Tommi Tikka (Filip Riska, Robin Salo).

Verksamhetsledaren för Mannerheims barnskyddsförbund i Egentliga Finland, Janina Andersson, längtar inte tillbaka till riksdagen. Men sexton år i granitborgen var den bästa tänkbara skolan för det jobb hon gör idag.

Janina Andersson blev känd för den stora allmänheten då hon som tjugofyra år gammal debuterande riksdagskvinna ammade sitt barn på jobbet. Efter det blev det sammanlagt sexton år i riksdagen för den gröna ledamoten från Åbo, därefter också några år på en kommunikationsbyrå. Idag är hon verksamhetsledare för Mannerheims barnskyddsförbund i Egentliga Finland, en uppgift som hon tycker är den mest meningsfulla i hennes liv hittills.

Riksdagen – den bästa skolan

Att komma dit där hon är idag krävde en hel del erfarenhet. Andersson beskriver tiden i riksdagen som den absolut bästa skolan för det hon gör idag. Hon visste det inte då, men har insett det nu.

– Som 24-åring kunde jag inte alltid avgöra vad som var viktigt att fokusera på och jag satte mycket energi på små detaljer som inte var viktiga, minns Andersson.

Med stora energireserver, men med bristande erfarenhet gjorde Andersson mycket, men det tog samtidigt länge att få saker till stånd i riksdagsarbetet. Och det hon gjorde i riksdagen fick inte alltid det gehör som hon hade önskat sig. Under ett av Anderssons första tal som handlade om barn var det hon själv och en annan ledamot närvarande i plenisalen.

Det betyder ändå inte att hon skulle upplevt arbetet i riksdagen som meningslöst. Orsaken till att hon inte ställde upp i riksdagsvalet år 2011 var att familjen kändes viktigare. Efter sexton år i riksdagen hade barnens uppväxt nästan gått henne helt förbi.

– Min son var sexton år gammal. Hade jag fortsatt fyra år till i riksdagen hade han varit tjugo år gammal och jag skulle inte haft något barn längre.

Hittat sin grej

Idag är Janina Andersson mycket nöjd som verksamhetsledare på Mannerheims barnskyddsförbund i Egentliga Finland. Det är nu hon känner att hon kan utnyttja alla sina tidigare erfarenheter optimalt.

– Det har varit en livets process man gått igenom och jag har aldrig känt mig lika nyttig som nu.

Bland annat har hon haft en stor nytta av det omfattande kontaktnätverk som skapades – på sätt och vis av misstag – under hennes tid som riksdagsledamot. Hon vet vilka behov olika aktörer har och kan lätt skapa samarbeten med ömsesidig nytta för båda parterna, saker som hon hade haft svårt att få till stånd som 24-åring.

Andersson upplever sitt nuvarande arbete mera meningsfullt än någonsin. Hon vet vilka saker hon ska fokusera på och hon ser att det ger snabba resultat. Hon kan greppa helheten och sitter inte fast med att slipa små detaljer.

Meningen i livet

Andersson har hunnit med mycket, men om hon frågar sina barn verkar de inte imponerade. Enligt dem borde hon göra något mera och något häftigare. Men en sak har hon lärt sig:

– Man ska åtminstone kunna se sina barn rakt i ögonen då man berättar för dem vad man gjort i livet. Man ska kunna stå för det man gjort.

När det kommer till vad själva meningen är i livet minns Andersson något som hon snappat upp av någon filosof.

– Det var väl så att man ska göra något som hjälper andra människor, samtidigt som man känner att man är bra på det man gör och att det känns meningsfullt för en själv.

Längtar inte till riksdagen

Någon comeback till riksdagen är inte aktuell för Andersson den närmaste tiden.

– Jag längtar inte dit. Dessutom verkar det inte vara särskilt trevligt där för tillfället. Det gäller politiken överhuvudtaget just nu. Jag undviker att allt för mycket följa med vad som händer i världen och fokuserar hellre på mitt jobb, säger Andersson medan hon formar skygglappar med händerna.

Efter Nio om mening, måndag 21 november 2016, kl. 21.00 i Yle Fem och Yle Arenan.

Konturerna till den utdragna och hittills rätt diffusa vårdreformen börjar bli tydligare. Få beslutsfattare i Egentliga Finland tvivlar längre på att social- och hälsovårdsreformen verkligen kommer att träda ikraft – frågan är bara när och hur detaljerna kommer att se ut.

I Åboland funderar kommunerna på att eventuellt låta ett landskapsägt bolag ta över vården den 1 januari 2019. Men vad betyder det i praktiken? Vad menar man med att patienten ska få välja och att pengarna följer kunden?

Kan Åbolands sjukhus ingå i ett åboländskt vårdbolag? Åbolands sjukhus i Åbo Bild: Yle/ Nora Engström kaskisbacken,sjukhus,åbolands,åbolands sjukhus

- Det utkast till lagförslag som vi nu har fått se är ju inte den slutliga versionen, förklarar Antti Parpo. Men sannolikt blir det så att vi får ett nytt landskap - det nya landskapet Egentliga Finland – som får rollen som organisatör. Organisatören producerar inga vårdtjänster. Landskapet ska dra upp strategier och ser till att alla till exempel får vård på rimligt avstånd, säger Parpo. Landskapet får en styrelse och ett fullmäktige som består av förtroendevalda.

Antti Parpo leder arbetet med att anpassa maskineriet i Egentliga Finland till social- och hälsovårdsreformen. Antti Parpo. Bild: Yle/Linus Hoffman antti parpo

Bashälsovården ska skötas av många nya vårdbolag, specialsjukvården av Åucs

Antti Parpo förklarar att man kommer att skilja på sådan vård där patienten i framtiden själv kan välja vem som ska utföra vården och sådan vård där den vårdande enheten är given. Bashälsovård är sådan vård där patienten själv kan välja vem som ska utföra vården och de här tjänsterna ska konkurrensutsättas och skötas av olika vårdbolag. Specialsjukvård och krävande sociala tjänster kommer däremot inte att konkurrensutsättas, de sköts av något som kallas Landskapets serviceinrättning.

Landskapets serviceinrättning är en offentlig tjänsteproducent som själv producerar sådana offentliga tjänster som inte omfattas av valfrihet, i praktiken byggs serviceinrättningen upp kring Åbo universitetscentralsjukhus (=specialsjukvård och krävande socialtjänster).

Landskapets serviceinrättning byggs upp kring Åucs. ÅUCS i vårsol Bild: Yle/Linus Hoffman åucs

- Vissa tjänster blir valbara för patienten och här har regeringen stakat ut att de tjänsterna ska bolagiseras, förklarar Parpo. I praktiken innebär det bashälsovård och i vissa fall specialtjänster. Men regeringens linjer är fortfarande oklara säger Parpo.

Tvåspråkigt vårdbolag "låter vettigt"

De vårdtjänster som blir valbara för patienten ska alltså produceras av bolag. I Åboland funderar man på två alternativ.

Ifall de åboländska kommunerna går inför att redan nu skapa ett vårdbolag så kommer det bolaget att övergå i landskapets ägo när vårdreformen träder ikraft 1.1.2019. Kommunerna får inte äga vårdbolag.

Antti Parpo tycker att det är en alldeles vettig idé att ett av dotterbolagen inom landskapets serviceinrättnings koncernbolag kunde nischa sig så att det kunde sköta vård på två språk.
- Men jag understryker att vi ännu inte har någon som helst konkret plan kring hur ett sådant bolag skulle se ut, säger Parpo.

Det konkreta arbetet med att till exempel bilda bolag startar först efter det att lagen är helt klar och vi vet hurdan valfrihet vi kommer att ha, säger Parpo. Men kommunerna kan förstås göra vad de vill redan nu, det finns inget hinder för det. Om Pargas och Kimitoön vill agera och börja bilda bolag så gör de det, säger Parpo.

Pargas stadsdirektör Patrik Nygrén informerar förtroendevalda om de olika alternativen under senhösten. Pargas stadsdirektör Patrik Nygrén Bild: Yle/Daniel Korpela patrik nygrén

När du säger att besluten om vårdbolag ska fattas tillsammans – vem avser du då?

- Jag avser hela Egentliga Finland och de kommuner som ingår i landskapet. Lagutkastet talar ju om att vi skulle få ett tillfälligt beredande organ från nästa juli, 2017. Då skulle det här organet ha någon slags rätt att staka ut strategier. Men än så länge är den beslutande makten hos kommunerna. Om någon kommun börjar göra några stora strategiska beslut redan nu, så skulle det ändå vara bra om vi kunde diskutera dem först tillsammans inom landskapet, säger Parpo.

Det folkvalda landskapsfullmäktige väljs 28.1.2018, och börjar sitt arbete därefter.

Massivt förberedande arbete mal på i det tysta

Denna vecka har olika förberedande arbetsgrupper sammankallats för första gången. De består av tjänstemän från kommunerna, samkommuner, regionala myndigheter och intresseorganisationer. Antti Parpo säger att de tvåspråkiga kommunerna är ganska väl representerade i de förberedande organen. I det här skedet har det inte funnits några åsiktsskillnader inom landskapet kring att man bör ta språket i beaktande i beredningsskedet.

- Jag ser det inte som något troll som tvåspråkiga skulle behöva oroa sig för, säger Parpo.

Vad gör de beredande organen?

Antti Parpo förklarar att arbetsgrupperna ska utföra ett slags förarbete för att senare kunna komma igång med de egentliga förberedelserna inför social- och hälsovårdsreformen.

- Jag understryker att fast man skulle diskutera vad som helst i dessa beredande grupper så är det juridiskt entydigt så att det är kommunerna som har beslutanderätten. De beredande grupperna kan inte trampa över en enda kommun, säger Parpo.
- Därför är beredningen inte så enkel, arbetsgrupperna har ju inget mandat att fatta beslut.

- Men det konkreta förberedande arbetet är egentligen omöjligt att utföra ännu eftersom vi inte vet hur den slutliga lagen kommer att se ut. Det finns en massa öppna frågor. Därför måste man behärskat gå vidare så att man åtminstone inte gör onödigt arbete, säger Parpo.

Vem ska styra det tvåspråkiga vårdbolaget?

Tillbaka till det eventuella Åboländska vårdbolaget som ska sköta vård på två språk. I ett kommande landskapsägt vårdbolag - hur ser styrelsen ut i ett sådant bolag?

- I utkastet till lag sägs det att styrelsen i vårdbolagen ska bestå av personer som är professionella inom social- och hälsovård och ekonomer. Där finns alltså ingen politisk styrning, vilket är intressant.

Det finns alltså ingen politisk styrning, vilket är intressant.― Antti Parpo om vårdbolagen.

Jo, jag är själv också oroad för detta. Det är lätt hänt att det här skapar någonslags ”proffsens sandlåda”. Det är inte nödvändigtvis i skattebetalarnas intresse― Antti Parpo om avsaknaden av politisk styrning.

Ingen politisk styrning - vad betyder det för Åboland?

Många personer som är erfarna inom administration som Yle Åboland har talat med är verkligt oroade över att den politiska styrningen saknas, speciellt för vilka konsekvenser det kommer att få för den åboländska skärgården?

- Jo, jag är själv också oroad för detta. Det är lätt hänt att det här skapar någonslags ”proffsens sandlåda”. Det är inte nödvändigtvis i skattebetalarnas intresse, säger Parpo.

Så bolagen ska fungera på marknadens villkor och styras enligt det. Det här kan man kanske tänka sig att fungerar i Åbo centrum, där kan det finnas en marknad för ett bolag som erbjuder tvåspråkig vård. Men hur kommer det att fungera i små byar i Åbolands skärgård?

- Det här har det frågats mycket om. Pyhäranta är ett annat exempel. Det finns en verklig risk för att producenterna inte lockas dit. Men i lagen sägs att om det uppstår ett tomrum, om inget bolag vill erbjuda vård just där, så kan landskapet ålägga ett offentligt bolag att erbjuda service på en sådan ort. Organisatörens uppgift är att se till att det finns ett tillräckligt jämnt utbud i landskapet. Men jag gissar att tröskeln är hög för att man skulle gå in för detta. Men det är landskapets huvudvärk, som måste reagera.

Kommer Houtskär att få behålla sin hälsostation i framtiden? hälsostationen i Houtskär Bild: Yle/Johanna Ventus houtskär,hälsocentral,hälsostationen i houtskär

- Men trenden är ju sådan – det här är min gissning – att oberoende av om social- och hälsovårdsreformen kommer eller inte, så kommer tjänsterna att centraliseras. Det har redan hänt och trenden fortsätter, säger Parpo.

Antti Parpo hoppas att digitala tjänster delvis kan ersätta vissa tjänster som centraliseras.

- Vårdreformen kanske påskyndar processen men trenden finns ju redan. Det är inget nytt, säger Parpo.

Låt oss säga att man går inför att skapa ett bolag som ska sköta den tvåspråkiga vården. Det bolaget ska fungera på marknadens villkor, och har alltså inget moraliskt krav på sig att erbjuda sina tjänster till exempel ute i glesbygden utan kommer att finnas där marknaderna finns?

- Ja, det måste det. Inget bolag kan fungera om den inte får tillräckligt med inkomster, konstaterar Parpo som säger att om icke-ekonomiska principer kommer med i bilden så kan det var en olycklig väg för bolaget.

- Men man kan ju tänka sig att vinsten begränsas, framför allt för offentliga bolag. Men å andra sidan – om ett offentligt ägt bolag gör vinst så kan ju vinsten kanaliseras tillbaka till landskapet och samhället.

Tanken med ett åboländskt vårdbolag är att koncentrera den tvåspråkiga personalen som nu jobbar vid till exempel Kimitoöns hälsostation i ett vårdbolag. Kimito hälsostation Bild: Yle/Monica Forssell hälsocentral,hälsocentraler,hälsostation,kimito hälsostation

Servicehem för äldre är närservice - också i fortsättningen

Skärgårdsborna kan kanske leva med att läkarmottagningen finns på avstånd, men socialtjänster som till exempel åldringsvård – hurdan framtid har de på små orter?

Aftonro i Iniö är närservice som troligtvis kan få bli kvar också på små orter, tror Parpo. Bild: YLE/Niclas Lundqvist aftonro,iniö,servicehem

- Snarare är det specialtjänster för till exempel barnfamiljer, och för personer i arbetsför ålder, som man kan tänka sig att riskerar att försvinna från små orter. Om kunderna är rörliga och kan besöka en vårdproducent på vägen till jobbet till exempel så kan det äta upp den lokala efterfrågan och tjänsten kanske förtvinar på hemorten, tror Parpo.

Så det är alltså vårdbolag som ska sköta socialtjänster som åldringsvård också?

- Så är det, och kunden väljer var den vill bli vårdad. Kunden tar så att säga pengarna med sig. Om kommuninvånarna använder de lokala tjänsterna så finns de kvar. Precis som närbutiken, säger Parpo.

Antti Parpo förklarar vad det betyder att ”kunden tar pengarna med sig”.

Kan kunderna i fortsättningen köpa en plats på till exempel Solglimten med en kundsedel? Serviceboendet Solglimten i Hitis. En byggand i trä med buskar i förgrunden. Bild: Yle/Monica Forssell solglimten

Vem beviljar kundsedlar?

- Det är inte klart ännu. Bara myndigheter kan besluta detta sägs det, och det betyder att det måste göras av landskapets serviceinrättning. Men det är styvt system. Då blir det så att kunden först ska besöka sin vårdcentral, eller ”sote-central” som det också kallas (nuvarande hälsocentraler) som gör en första utvärdering, efter det ska kunden besöka landskapets serviceinrättning och först efter det kan man få sin kundsedel, säger Parpo.

Kunden registrerar sig - vårdbolagen får skattemedel

Vem betalar?

Parpo förklarar att skattemedlen kanaliseras via staten till landskapen. Kommunerna mister i och med reformen 12,3 procentenheter av sin kommunalskatt och den överförs till staten. Staten delar ut pengarna till landskapen som organiserar vården som i sin tur delar ut pengarna till producenterna, alltså till bolagen. Det är öppet hur det i detalj ska förverkligas, säger Parpo.

Till exempel förlossningar sköts av landskapets serviceinrättning, alltså nuvarande Åucs. Förlossningsavdelningen vid ÅUCS Bild: Yle/ Nora Engström baby,bb,förlossning,förlossningar,förlossningsavdelning,nyfödda,sockor,åbo universitets centralsjukhus,åucs

- Men gällande vårdbolagen är det öppet. Det finns en livlig diskussion om att organisatören landskapet direkt borde ge pengar till vårdbolagen, säger Parpo som förklarar vidare:

I Pargas kanske det dyker upp flera vårdcentraler: en offentlig, en som drivs av Mehiläinen, en som drivs av Terveystalo? Kunden väljer vem hon vill bli vårdad av. Mehiläinen Bild: Mikko Ahmajärvi / Yle hälsovård,Mehiläinen,sjukvård

Finns det alls någon kontroll över pengarna längre?

Om vårdcentralen inte kan vårda kunden själv kan den styra kunden till landskapets serviceinrättning. Vårdcentralerna borde fungera som en portvakt till specialsjukvården men det är oklart om den kan vara det. Ett vårdbolag kan inte utöva myndighetsmakt, säger Parpo.

Frågan är hur man kan se till att patienter som vårdas av vårdbolagen och remitteras vidare till specialsjukvården inte vårdas för lite och inte heller för mycket?

Vårdbolagen remitterar till specialsjukvården - men hur garantera att patienten inte vårdas för lite, och inte för mycket? Vem ska agera portvakt? ÅUCS, T-sjukhuset Bild: Yle/ Nora Engström sjukhus,t-sjukhus,t-sjukhuset,åbo,åbo universitets centralsjukhus,åucs

- Därför är det här jättesvårt. För att det här skulle kunna fungera fullt ut så det kräver flera år av systemutveckling. Bara it-lösningarna kräver tid. Vi har ett långt arbete framför oss, säger Parpo.

Också de privata vårdbolagen får alltså finansiering från landskapen. Landskapen beviljar alltså vårdbolagen ett tillstånd att få vårda, en slags vårdlicens som inbegriper vissa kvalitetskriterier och målsättningar. Om vårdbolaget uppfyller dessa krav kan de få börja producera vårdtjänster, förklarar Antti Parpo.

- I Sverige gick det så att det dök upp en massa olika producenter när det blev fritt fram för patienten att själv välja vårdproducent, alltså vem man valde att bli vårdad av. Men efter en tid börjar bolagen falla bort. Jag antar att det kommer att gå så i Finland också, säger Parpo.

Professor emeritus i offentlig förvaltning Krister Stålberg undrade hur planerna på att dela ut offentliga medel till både offentliga och privata vårdbolag ska klara konkurrensregelverket?

- Jag tror inte det är ett problem, för alla bolag behandlas lika oberoende om det är frågan om ett offentligt eller privat vårdbolag. Kunden tar pengarna med sig, här finns ingen egentlig offentlig upphandling, säger Parpo.

Regeringen ska på våren ge sitt slutliga lagförslag till social- och hälsovårdsreform. Inom november ska ett lagutkast om valfrihetslagen skickas ut för en första utlåtanderunda.

För några dagar sedan skrev Iltasanomat att Shefki Kuqi och FC Inter kommit överens om en förlängning. Nu kommer Åbo Underrättelser med nya uppgifter.

Shefki Kuqi inledde förra säsongen i PK-35 men tog över i FC Inter halvvägs in i säsongen med målet att hålla laget kvar i ligan.

Det lyckades han med och ännu på måndag såg det ut som om Kuqi skulle fortsätta i Åbo i ytterligare två säsonger.

– Vi är nog överens. Den sista detaljen som fattas är namnen på kontraktspappren, men det lutar nog mot att jobbet här fortsätter, sade Shefki Kuqi till IS.

Men enligt ÅU ska Åboklubben ha anlitat Jan de Jonge som ny chefstränare och att kontraktet offentliggörs på måndag.

De Jonge kommer närmast från Vfl Bochum där han fungerat som assisterande tränare under Gertjan Verbeek.

Vid 14-tiden på fredag påträffade polisen på Dragsfjärdsvägen på Kimitoön en skåpbilsförare som var berusad.

Rattfylleristen, en man född 1967, blåste resultatet 0.28 mg/l i alkometern.

Chauffören försattes i temporärt körförbud, meddelar polisen.

Allt går som på räls på för TPS i ishockeyligan just nu. Fyra effektiva minuter i början av matchen mot Ilves avgjorde och laget kunde ta sin femte raka seger.

JYP, Kärpät, Sport, HIFK och nu Ilves. Där är lagen som fått känna på TPS starka form under de senaste veckorna. Sedan landslagsuppehållet tog slut har laget tagit 15 poäng.

TPS femte raka seger kom på bortaplan mot Ilves på lördagen och det var en urstark inledning på matchen som avgjorde.

Erik Thorell gjorde sitt elfte mål för säsongen när han satte 1–0 i power play redan efter en dryg minut och 3.58 in i matchen ökade Otto Nieminen på till 2–0.

Det målet blev matchavgörande. Ilves fick till en reducering i början av den andra perioden men närmare än så kom man inte.

Jonne Virtanen och Ilkka Pikkarainen utökade TPS ledning i mitten av matchen och laget vann till slut med 5–1.

TPS är kvar på tredje plats i tabellen och har nu fyra poäng upp till Tappara och KalPa i täten.

Tungt för HIFK

Ett skadedrabbat HIFK förlorade sin andra match på två dagar. På fredagen var det TPS som var starkare och nu fick laget också ge sig mot HPK på bortaplan.

Joonas Lehtivuori gav HPK ledningen i början av matchen men Juhamatti Aaltonen kvitterade då sex minuter återstod av den första perioden.

Segermålet kom i början av den andra perioden och det var Severi Sillanpää som avgjorde för HPK.

HIFK har bara vunnit en av sin sex senaste matcher.

Resultat:

HPK – HIFK 2–1

Ilves – TPS 1–5

KalPa – Tappara 3–2

JYP – Ässät 3–2

Kärpät – KooKoo 2–1 e.fö

Lukko – Jukurit 1–7

SaiPa – Pelicans 1–2

Karislaget BK-46:s starka andra halvlek räckte till för att knäcka Åbo IFK i damernas FM-serie i handboll. BK-46 vann i hemmahallen med en marginal på två mål på lördag (19.11) eftermiddag.

Slutresultatet blev 32-30 (15-19).

Matchen första 25 minuterna var jämna ända tills Åbodamerna ryckte i från. ÅIFK gick till pausvila med en ledning på fyra mål.

Hemmalaget kom väldigt starkt till andra halvlek och då tio minuter av halvleken var spelade ledde BK med 24-20. BK hade alltså gjort nio mål medan gästerna endast lyckades överlista hemmamålvakten Linda Österholm en gång.

Matchens sista 20 minuter gick precis så som BK-46 önskade. Åbo IFK:s slutspurt uteblev och seriepoängen stannade i Karis.

Början av andra halvleken avgjorde

ÅIFK:s Carolina Pettersson medgav efter matchen att lagets svaga andra halvlek orsakade förlusten.

- Vi sov i början av andra halvleken. Vi måste förbättra vårt försvarsspel och förstås göra mål på våra lägen, sade Pettersson.

BK-46:s Emilia Holmberg är inne i sin verkliga genombrottssäsong. Hon konstaterade att försvaret läckte i hemmalaget i första halvleken.

- I början av andra halvleken täppte vi till vårt försvar och jobbade ihop som ett lag. Vi lyckades också med målskyttet, sade hon.

Vi har haft problem hela säsongen med mittförsvaret och det hade vi också i dag, tillade Holmberg.

ÅIFK hade scoutat BK-46

- Vi har ju sett BK-46 spela den här säsongen och visste att mittförsvaret är deras svaga punkt, konstaterade Carolina Pettersson. Hon gjorde flertalet av sina åtta mål i matchen genom att bryta sig igenom BK:s mittförsvar.

ÅIFK:s Anna Harri gjorde sammanlagt nio mål i matchen, samtliga från mitten.

I BK-46 var Sirja Lassinharju den dominerande målskytten i första halvleken medan ansvaret för målskyttet i den andra halvleken fördelades jämnare mellan andra spelare i laget. Pamela Degerman och Emilia Holmberg gjorde sju mål i matchen och var BK:s effektivaste spelare framåt.

Hanna Lehto och Timo Rima dömde inför 75 åskådare.

I serietabellen steg BK-46 till fjärde plats. ÅIFK ligger på sjätte plats. Bägge lagen har spelat åtta matcher.

Serietabell, spelade och kommande matcher finns på Handbollsförbundets webbplats.

ÅIFK spelar sin följande match hemma mot Sjundeå IF 9.12. Dagen där på reser BK-46 till Grankulla för att möta GrIFK.

Målskyttarna:
BK-46: Pamela Degerman 7, Emilia Holmberg 7, Elin Löf 6, Sirja Lassinharju 6, Linda Sjöblom 4, Lina Lundqvist 1, Jannica Kullberg 1.
ÅIFK: Anna Harri 9, Carolina Pettersson 7+1, Elin Symes 4, Sara Pettersson 3, Ellen Norrgrann 2, Emilia Skön 2, Emilia Dahl 1, Daniela Kunzig 1.

Den finlandssvenska bloggeliten samlades till Blogg- och nöjesgalan 2016 på lördag kväll. Prisregnet föll också över Svenska Yle då Ted & Kaj fick utmärkelsen årets podd.

Huvudpriset gick till Ellen Strömberg, 28, från Jakobstad som skriver bloggen Blejk, fejt och fab. Publiken har valt hennes blogg till årets blogg 2016.

- Det känns bra så klart, men lite förvirrande med all uppmärksamhet. Hade inte räknat med att vinna och hade inte räknat med all uppståndelse efteråt, skriver Ellen Strömberg till Svenska Yle.

Vad är en bra blogg?

- Jag tycker en bra blogg speglar den som skriver den oavsett om man då är trädgårdsintresserad, kock eller går i skolan än. Sen är den ödmjuk och ärlig. Och lite rolig ibland.

Ellen Strömberg beskriver sitt bloggande så här: "Jag försöker titt som tätt skriva något klokare än vanligt, för jag har en massa åsikter, men jag orkar inte alltid. Dessutom tycker jag Youtube-klipp och musiktips är precis lika viktigt som att skriva om feminism, gemenskap, snällhet och det viktiga i att försöka tycka om sig själv, oavsett om man drar storlek XXL och är blek som Voldemorts röv (alltså jag)."

Ellen Strömbergs blogg Blejk, fejt och fab blev utnämnd till årets blogg 2016. Bild: Skärmdump Blejk, fejt och fab blejk, fejt och fab,bloggalan 2016,ellen strömberg

Blejk, fejt och fab har behandlat flera svåra ämnen. Ellen har skrivit bland annat om hur det känns att få höra att man kanske aldrig kan få barn och om att känna avund mot vänner som blir gravida.

Hon har också lyft upp omgivningens attityder mot övervikt och uppmanat folk att sluta tala om kroppar.

- Jag tycker inte jag har varit speciellt modig faktiskt. Jag har bara skrivit om sånt jag själv hade velat läsa om, skriver Ellen Strömberg till Svenska Yle.

De två andra nominerade till årets blogg var Carola Ekman och Daniela Skoglund som skriver bloggen Danielas Dagbok.

Artikeln fortsätter under bildserien.

Se bilder från Galan här:

Jeppisbloggare klarade sig bra

Galans huvudprogram är prisutdelningen till bloggare och nöjespersonligheter som allmänheten har fått rösta fram. Sammanlagt finns utnämningar i 14 kategorier.

Fjolårets bloggdrottning Carola Ekman som blev utnämnd till årets blogg 2015 bor precis som Ellen Strömberg i Jakobstad. I år blev bloggen carolaekman.fi vald till årets familjeblogg.

Titeln Årets hälsoblogg gick till Lina Björkskog som är född i Jakobstad och bosatt i Helsingfors.

Linn Ljung som bor i Vasa och skriver Mama’s got the magic blev utnämnd till årets bloggveteran.

Ted och Kaj årets podd

Skärmdump av Ted & Kajs podd på Yle arenan. galan 2016,Kaj Korkea-aho,ted & kaj,Ted Forsström,årets podd 2016

Svenska Yles podd Ted & Kaj utnämndes till årets podd 2016. Den görs av journalisten och x3m-profilen Ted Forsström och författaren Kaj Korkea-aho.

- Tack till alla som lyssnat, nominerat och röstat!, skrev Kaj Korkea-aho på Instagram.

Här är alla kvällens vinnare!

Årets blogg
Blejk, fejt & fab

Årets personliga blogg
Caroline

Årets blogginlägg
Karolinas Kaos

Årets familjeblogg
Carola Ekman

Årets hälsoblogg
Linas blogg om träning

Årets mode- och skönhetsblogg
Sandra Emilia

Årets kreativa blogg
Lindas Lantliga

Årets fotoblogg
Jarina

Årets bloggveteran
Linn Jung

Årets nykomling
Cake and beans

Årets inspiratör
Amanda Audas-Kass

Årets podcast
Ted & Kaj

Årets youtuber
Chevelle Ekström

Årets instagrammare
@sirisofiaa

Omröstningen om det bästa finlandssvenska blogg- och nöjesinnehållet sker i två omgångar. Från den 17.10-28.10 kunde publiken nominera sina favoriter. De tre kandidater som fick flest nomineringar i varje kategori gick vidare till en andra omgång. Vinnarna röstades fram 31.10-11.11.2016.

Artikeln uppdaterad 20.11.2016 klockan 12:50 med citat av Ellen Strömberg.

Sveriges polis vill förebygga våldtäkter och misshandel på färjorna i Östersjön, och vill stoppa supande och slarvig alkoholförsäljning ombord, rapporterar SVT. Här hemma intygar Viking Line att utskänkningspolicyn är ansvarsfull ombord.

Den svenska polisen är bekymrad över våldtäkter och andra våldsbrott ombord på färjor i Östersjön. För att få kontroll över situationen vill Sveriges polis att svensk alkohollag ska gälla på färjor med svensk flagg.

– Jag anser att färjebolagen inte vidtar tillräckligt med åtgärder, utan de fortsätter ju att överservera sina gäster. De borde arbeta mer med att kontrollera utskänkning av alkohol och den förebyggande biten i sin verksamhet, säger Olof Bratthall till Svt Nyheter.

Ombord på färjorna gäller nu internationell sjölag trots fartygen är svenskregistrerade och kan ha en stor andel svenska gäster.

Polisen ser att direkt samband mellan alkohol och våldsbrott. Alkoholflaskor bakom disken på en bar. Bild: Yle/ Frida Lönnroos alkohol,alkoholdrycker,alkoholer,Baileys Union Park,Detaljhandel av alkohol- och andra drycker,flaskor

Rederierna slarvar

Om svensk alkohollag gällde ombord skulle polisen polisen få rätt att ingripa i alkoholförsäljning som spårat ur.

– Då får de söka utskänkningstillstånd precis som vilken restaurang på land som helst. Då kan vi också bedriva tillsyn ombord på båtarna. Om det skulle visa sig att de överserverar berusade gäster kan vi dra in tillståndet vilket betyder att ingen längre vill åka med dem, säger Olof Bratthall.

Sveriges polis har vänt sig till regeringen i Sverige för att få stopp på rederiernas slarviga kontroll av alkoholförsäljningen.

Polisens rättsavdelning har redan tidigare lämnat in en skrivelse och polisen har påmint om att både estnisk, finsk och åländsk polis har påpekat alkoholslarvet för rederierna i flera år.

Vikinglines Cinderella är den andra färjan som polisen pekar ut för fler våldtäkter. Bild: Viking Line båt,cinderella,fartyg,kryssning,kryssningsfartyg,line,viking,viking cinderella,viking line

Flest våldtäkter på Cinderella och Galaxy

Finsk och estnisk lagstiftning innebär strängare övervakning av alkoholserveringen ombord på fartyg registrerade i dessa länder.

Flest våldtäkter sker på Tallink Siljas Galaxy och Viking lines Cinderella som båda seglar under svensk flagg, uppger polisen.

Tallink Silja är ett finskt bolag i en estniskt koncern. Viking line är ett finskt bolag, närmare sagt åländskt.

Kryssningsfartyget Cinderella trafikerar rutten Stockholm Mariehamn medan Galaxy åker mellan Stockholm, Mariehamn och Åbo.

Viking lines skyddsinspektör Juri Jalava välkomnar förslaget i en kommentar till P4 Jämtland som var först ute med nyheten.

– Det skulle underlätta övervakningen. Det gagnar oss att det kommer fram om vi har problem eller om vi inte har problem, säger Juri Jalava till P4 Jämtland.

Viking line: "Ingen större skillnad"

Viking lines informationsdirektör Johanna Boijer-Svahnström säger till Yle Nyheter att det knappast skulle innebära någon större skillnad i praktiken om Cinderella lydde under svensk alkohollagstiftning.

Johanna Boijer-Svahnström Johanna Boijer-Svahnström Bild: Ålands Radio johanna boijer-svahnström

Hon tror inte att den svenska polisens kritik är riktad specifikt mot Viking Line.

- Vi har just fört en dialog med den här myndigheten och jag tyckte att den diskussion vi hade med dem var bra och vi berättade vad vi gör. Man måste komma ihåg hur mycket folk det rör sig på fartygen, det här är ju ett samhällsproblem överlag, inte är det så att det skulle ske mera våldsbrott på fartygen än vad det sker i land, säger Boijer-Svahnström.

Åbolands skärgård kunde locka tusentals natur- och kulturturister i form av vandrare längs pilgrimsleden St Olav Waterway. Eller åtminstone några vandrare till en början.

- Det största problemet med det här projektet är ivern, säger projektledaren Nina Söderlund. Folk har varit ivriga att vandra leden redan i vår, och har redan börjat öva. Jag kan ju inte säga åt dem att den är färdig först om tre år, att kom tillbaka då, utan alla är välkomna.

Målet är att skapa St Olav Waterway, en rutt på cirka 625 kilometer från Åbo, genom Åbolands skärgård och Kökar, via Åland till Hudiksvall. Man börjar med den service som finns, samordnar den, och bygger på med mer så småningom.

Det enades de 70-tal intresserade om, då de på lördagen träffades i Korpo för inledningsseminariet till pilgrimsvandringsleden St Olav Waterway.

Det som behöver göras är att samla och paketera den service som finns i form av alternativa rutter, matställen, övernattningsmöjligheter, båttransporter, samt att märka ut historiska platser och sevärdheter. Och marknadsföring.

- Jag tror att det här kommer att öka synligheten i hela skärgården, och det blir ett bättre nätverk mellan alla företagare, trodde Emanuel Jhutti från Backaro på Nötö efter seminariet. Nu erbjuder vi hela skärgården åt turisterna.

Intresset var stort på pilgrimsledens inspirationsseminarium i Korpoström. Ett 70-tal personer deltog i inspirationsseminariet i Korpoström om pilgrimsleder. Bild: Yle/Linus Hoffman Nidarosvägarna,pilgrimer,Pilgrimsled,Sankt Olof,st olav waterway,vandringsleder

Allt fler vandrar på pilgrimsleder

Sedan 1980-talet har intresset för pilgrimsvandringar kraftigt ökat i Europa, särskilt till Santiago de Compostela i Spanien.

- År 1984 började den spanska prästen Elias Valiña måla gula pilar längs leden, skrev en enkel guidebok och såg till att det började forskas kring leden, och då ökade antalet vandrare snabbt., berättar Elisabeth Andersson från föreningen Pilgrimstid Sverige. Tre år senare utnämndes Caminon (leden) till den första av Europas kulturvägar. I fjol lockade den drygt 260 000 vandrare med pilgrimspass. Enligt den officiella statistiken gick 898 finländare leden år 2015.

Men också i Norden ökar antalet vandrare. I Norden vandrade man tidigare till S:t Olofs (Olav den heliges) grav i Nidaros, det vill säga Trondheim i dag. Den lättaste vägen till Trondheim gick naturligtvis över havet, men en sann pilgrim skulle vandra till fots, som Kristus till Golgata.

Elisabeth Andersson. Elisabeth Andersson. Bild: Yle/Linus Hoffman elisabeth andersson

I Norden förbjöds pilgrimsfärder i samband med reformationen, och vandringarna till Trondheim var förbjudna i nästan 500 år, tills det i början av 2000-talet spontant började göras vandringar igen. Nu är rutterna till Trondheim också erkända europeiska pilgrimsleder. Vandringen har blivit den snabbast växande turismsektorn i norra Norge. Men ännu är det inte lika många som hittat till Trondheim som till Santiago de Compostela. År 2015 gick nio finländare till Trondheim.

Nidaros-Nagu-Novgorod blir en lång helgonled

Det som gör St Olav Waterway i Åbolands och Ålands skärgård unik är att den också går över vatten. Här är svalare än i Spanien, och det är inte lika trångt på vandringslederna och på övernattningsställena. Det här är saker man hoppas gör leden intressant för vandrare från hela Europa.

Vågskvalp eller stormigt hav? Kan det ha en lugnande effekt på vandrare? solen tittar fram över öar i skärgården, men det är mörka moln och stormigt väder i november. Bild: Yle/Linus Hoffman höst i skärgården,Korpoström,Skärgård,åbolands skärgård

- Pilgrimsleden från Åbo binds sedan samman med andra leder som redan finns i Sverige och Norge, förklarar Aaro Söderlund, som är Finlands kontaktperson i det skandinaviska S:t Olavs nätverket. I förlängningen ska man kunna vandra hela vägen Novgorod (Holmgård)-Trondheim (Nidaros), samma väg som S:t Olof kom från 1000 år sedan. I början av 2017 inleds ett annat projekt för att skapa vandringsleden från Åbo österut.

Det kommer att finnas många alternativ, både att vandra, att rida, längs vägar eller stigar, med kanot, med segelbåt. Och man ska kunna ta sig fram olika rutter. Också Santiago de Compostela-rutten är egentligen åtta olika rutter man kan vandra. En viktig sak är att erbjuda olika alternativ både i fråga om rutter och servicenivå.

- En del vandrare vill ha det väldigt enkelt, medan andra njuter av mat och gästfrihet, förklarar Cina Kedvall från föreningen Pilgrimstid Sverige. Det är svårt att hitta en produkt för alla. En grupp tyska turister som vandrade helgonleden från Sverige till Trondheim tyckte det var alltför lyxigt.

De flesta som vandrar Camino är 30-60 år gamla, men många vandrar efter att de fyllt 80. Alla vandrare har inte religiösa motiv, utan många vandrar för att söka stillhet och ro. Så var det exempelvis för Korpobon Tom Fredriksson. Han har gjort många vandringar, men den till Santiago de Compostela var speciell.

Snäckor hänger vid pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Snäckor hänger vid pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Bild: Airi Forssell santiago de compostela

- Det bästa är känslan. Känslan är speciell, att man är i rörelse. Människan är nog gjord för att röra på sig, anser Fredriksson.

- Det värsta med vandringarna är skoskav och myggor, sekunderar Kedvall.

- Och bland det värsta som finns är att komma fram, att det inte finnas något spännande kvar, säger Andersson. En del brukar gå långsammare och långsammare mot slutet.

Vandringsleden bli nog av, men vilken service ska finnas?

Några testvandringar har redan gjorts, och de fortsätter våren 2017. Helst skulle man redan innan sommaren slå fast var rutten eller rutterna genom västra Åboland ska gå. Det ska göras studieresor och det ordnas flera regionala träffar och seminarier.

På inspirationsseminariet diskuterade man i grupper om de konkreta behov och önskemål som vandrare kan ha, och hur företagen och lokalbefolkningen kan möta de önskemålen.

Maten borde vara lokalproducerad, och gärna enkel mat. Pilgrimsmåltider säljs på andra ställen för 5-10 euro, och där ingår drycker. Egentligen är det sådan mat som i dag erbjuds i Åboland.

Det borde finnas ett gemensamt bokningssystem, för förhandsbokning är mycket viktig. Det är viktigt både för företagare att veta när det kommer vandrare, men också för att kunna ge information om ändrade planer, om någon exempelvis har fått skoskav och vandrar långsammare eller till och med bestämmer sig för att avbryta.

Bed & breakfast eller tent & toast?

Ett förslag var att man kunde ha vandringsveckor då man speciellt lockar folk, hellre än att det kommer enstaka vandrare nu och då.

Borde pilgrimslederna ledas förbi solnedgångar i skärgården? Vågor färgas rosa då de slår mot en klippa i solnedgången. Bild: Yle/Linus Hoffman Bottenhavet,Bottenhavets nationalpark,Enskär,Skärgård,Solnedgång

Å andra sidan kommer allt fler turister enskilt, utan någon grupp. Cyklister eller kanotister kan nöja sig med att sova i skogen, fastän alla inte vet var man får. Då kunde företagare kanske erbjuda något som är lite enklare än bed & breakfast, kanske tent & toast, där du får en tältplats eller ett enkelt tak över huvudet och ett enkelt morgonmål.

En samlande portal behöver inte erbjuda all service på en gång. Den kan utvecklas med tiden. Huvudsaken är att den är uppdaterad och att det inte blir överraskningar för vandraren att något ställe har stängt just då man kommer vandrande.

Man ska kunna boka andra tjänster. Det är bra med en grundrutt med ett grundpaket, men sedan kunde företagare erbjuda tilläggstjänster med båtresor till Nötö, Aspö och andra öar, med guidningar, upplevelser, massage. De tjänsterna behöver kanske inte ges året om, bara vandraren kan lita på att de uppgifter som finns på portalen faktiskt stämmer.

Stig i skogen med bruna löv och en vattenpöl efter regnet. Bild: Yle/Linus Hoffman Nidarosvägarna,Pilgrimsled,st olav waterway,vandringsleder

Man ska inte behöva vandra överallt. Kajaker, roddbåtar och cyklar kunde hyras på ett ställe och lämnas på nästa. Det fungerar redan nu på vissa ställen, men det måste göras tydligt var det gäller.

Nästa höst kommer man att göra testseglingar med storbåtar mellan Åboland, Kökar och Sottunga. Kyrkbåtar och allmogebåtar kanske passar enbart för grupper, men kunde testas.

Lokala smågrupper kunde samlas för att tillsammans lösa problem

- Det är jättebra att vi skapar ett samarbete, tycker Ida Wulff från Backaro på Nötö, att vi kan rekommendera varandra och andra företag och service.

Ida Wulff och Emanuel Jhutti. Ida Wulff och Emanuel Jhutti. Bild: Yle/Linus Hoffman emanuel jhutti,ida wulff

Rutten kunde marknadsföras åt båda hållen, så att vandrare kommer österut med.

Det ska skapas ett vandringspass, som lockar vandrare att besöka kyrkor och andra intressanta platser. Men kyrkorna måste vara öppna. Man ska inte behöva jaga stämplar. Alla företagare som är med får ha en egen stämpel.

En dam tittar igenom ett häfte med stämplar som samlats under pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. En dam tittar igenom ett häfte med stämplar som samlats under pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. Bild: Yle/Linus Hoffman Pilgrimsled,Santiago de Compostela,stämplar (märken),vandringsleder

Ett officiellt pilgrimsmärke ska tas i bruk, och 2018 kan leden börja märkas ut. Då kunde man också sätta upp skyltar med till exempel hur många kilometer det är till nästa färja eller kanot, hur långt det är tills du nästa gång får fylla på din vattenflaska, och var du kan tvätta kläder.

Redan om två år kunde pilgrimsleden alltså vara i användning. Projektet pågår till 30.11.2019.

Vem var S:t Olof?

Olof (på norska Olav) Haraldsson var en framgångsrik viking i början av det förra seklet. Han härjade i stora delar av Europa, innan han blev kristen, återvände till Norge och var kung där 1015-1028.

Efter stridigheter kördes han bort från Norge, men återvände från Novgorod 1030. Hans mannar kom med båtar genom den åboländska och åländska skärgården. De seglade, rodde, vandrade och drog båtarna över Sverige, men Olof dog i strider i Stiklestad utanför Nidaros den 29 juli 1030.

Efter att Olof stupat dröjde det inte länge förrän underverk skedde med dem som fått hans blod på sig, eller med personer som besökt hans grav. Han blev Nordens första helgon och hans reliker förvarades i domkyrkan Nidarosdomen i Trondheim.

Den helige Olof eller S:t Olof har gett namn bland annat åt S:t Olofs kyrka i Nagu och i Jomala, S:t Olofsklostret och S:t Olofsskolan i Åbo, staden Ulvsby, Olofsborg, S:t Olofs torn på Viborgs slott. Den 29 juli firades länge som Olofsmäss, i Nagu har man firat Olofsmarknad, och Olof har namnsdag den 29 juli.

Ett par hundra kyrkor med hans namn har grundats i de nordiska länderna och Olofskyrkor finns i bland annat London och Novgorod. Till och med i Konstantinopel och i Betlehem har det funnits kyrkor helgade åt Olof.

S:t Olofsskolan i Åbo har fått sitt namn efter Den helige Olof Bild: YLE/Linus Hoffman elev,elever,elever i aula,s:t olofsskolan,sankt olofsskolan,skola

Nagu kyrka är tillägnad S:t Olof. Nagu kyrka Bild: Yle/ Marina Saanila gråstenskyrka,kyrka,nagu,nagu kyrka

Kortspel, körsång och matlagning är tre vitt skilda finlandssvenska traditioner, som lever starkt i Svenskfinland och har förutsättningar att leva vidare länge ännu.

Det är spelkväll i Nämpnäs by i Närpes. Varje tisdag kväll samlas herrar i olika åldrar i ungdomsföreningslokalen för att utmana varandra i pidro.

Kortspelet pidro är populärt bland österbottningar. Det är ett anrikt spel, som enligt vissa källor spelades i England redan under 1600-talet. På 1800-talet hämtades spelet till Österbotten av USA-emigranter.

Genom möjligheterna att spela pidro elektroniskt, hoppas man att också barn och unga ska börja spela spelet aktivt. pekplatta med bild av pidrospel applikationer,Närpes,Pidro,Södra Österbotten

Johan Langels är en hängiven pidro-spelare. Lotten har avgjort vem han spelar mot.

- Det är intressant och avkopplande, säger han. Det är ett intressant sällskapsspel. Inga pengar inblandade. Det är ett rent och skärt sällskapsspel.

Johan började spela pidro i högstadiet, men som för många andra aktiva pidrospelare hade han sett föräldrarna spela det hemma. I dag, några tiotal år senare, är han en aktiv spelare.

- Det är så det går, säger Tommy Westling. I många hushåll sätter man sig ner på fredags- eller lördagskvällar och tar en ”pider”. Äldre och yngre generationer spelar tillsammans.

Tommy Westling är snart klar med den uppdaterade spelappen för Pidro. man i sitt arbetsutrymme applikationer,kortspel,Pidro,tommy westling

Tommy Westling utvecklade redan för tio år sen den första digitala pidroversionen. Nu är det dags för en uppdaterad version med spelanvisningar och videor om hur man spelar spelet. Målet är förutom att nå tonåringar att föra spelet vidare till ännu yngre personer.

- Det är en väldigt kulturell grej i Sydösterbotten bland finlandssvenskarna, säger han.

Pidro utgör en stor del av Svenska Österbottens ungdomsförbunds verksamhet. Förbundets representanter åker runt i skolor och lär ut spelet och det ordnas också världsmästerskap i spelet.

Alla bidrag är välkomna

Bakgrunden till jakten på ett levande kulturarv i Svenskfinland är att Finland för tre år sedan ratificerade Unescos lista över immateriellt kulturarv som behöver få ett särskilt omnämnande. Unesco är FNs organisation för fostran, vetenskap och kultur.

Med ett levande kulturarv menas traditioner och färdigheter som är närvarande i vardagen och förmedlas vidare från generation till generation. Julfirande, påsktraditioner, sommarteater och bärplockning är exempel på sådana.

Katriina Siivonen vid Åbo Univesitet hoppas att föreningarna är aktiva. Hon välkomnar allt från kunskapen att sticka tröjor till att bygga träbåtar och dansa runt midsommartången i registret. Katriina Siivonen i en vävsal Bild: Yle/Maud Stolpe nb katriina siivonen

Varje land får högst en tradition per år med på Unescos lista. Finland har ännu ingenting på listan.

Förutsättningen är nämligen att landet först har en nationell lista över sitt levande kulturarv. Det är den listan som Museiverket håller på att göra upp.

För att hitta underlag för listan gör Museiverket upp ett Wiki-register. I det kan organisationer, föreningar och samfund fritt skriva in lokala traditioner och seder.

Bland de finlandssvenska bidragen på listan finns artiklar om hur man stickar korsnäströjor, bygger klinkbyggda träbåtar båtar och dansar runt midsommarstången. Många fler traditioner skulle rymmas med i registret.

Katriina Siivonen från Åbo Universitet uppmanar finlandssvenska föreningar och organisationer att vara aktiva.

- Pidrospel, körsång och mattraditioner skulle passa väldigt bra i wiki-registret, säger hon.

Museiverket väljer sedan bland de traditioner och färdigheter som ingår i wiki-registret vilka som föreslås för den nationella förteckningen.

"Amatörerna håller liv i körsången"

Ett annat finlandssvenskt kulturarv som skulle kunna platsa på den nationella listan är körverksamheten.

Finlandssvenskarna är ett körsjungande folk. Det finns omkring 360 körer i Svenskfinland utöver kyrko- och skolkörerna.

Maarit Seppäläinen är aktiv i damkören Eviva i Helsingfors.

- Kören är mitt andningshål, den är ett avbrott från vardagen. Den gör veckorna värda att leva. Ibland känns det faktiskt så, säger Seppäläinen.

Hanna Kronqvist med damkören Eviva. Dirigent Hanna Kronqvist och damkören Eviva. Bild: Yle/Mira Myllyniemi damkören eviva,eviva,evivakören,hanna kronqvist,närbild foton

Evivas dirigent, Hanna Kronqvist, gjorde en kartläggning av finlandssvenska körer för ett par år sedan. Den sociala gemenskapen och glädjen att få sjunga tillsammans är viktiga orsaker till att körsången har ett så starkt fotfäste i Svenskfinland.

- En annan aspekt är ju förstås att körsången i Svenskfinland av tradition är väldigt språkpolitiskt bunden, säger hon.

Evivakören förbereder sig för konsertsäsongen. Damer sjunger i kör. evivakören,körsång

De finlandssvenska fondernas och stiftelsernas betydelse för körverksamheten ska inte heller underskattas.

- Vi kan verkligen finansiera vettig verksamhet, säger Kronqvist. Vi kan avlöna dirigenter samt ordna konserter och resor på ett helt annat sätt än man kan i finska Finland.

Det som Kronqvist ändå saknar är en professionell körverksamhet, både i Svenskfinland och landet i övrigt. Hon nämner Key Ensemble och Helsingin kamarikuoro som exempel på körer som håller professionell standard, men som inte avlönas som de skulle förtjäna.

- När vi jämför med orkestersidan eller teatersidan så finns det både institutionsorkestrar och -teatrar samt amatörverksamhet. På vokalsidan är det amatörerna som helt och hållet upprätthåller hela fältet.

Kronqvist önskar också en större satsning på klassiskt material i körerna.

- Vår bekvämlighetszon i dag är populärmusiken. Det skapar en allt större tom fläck på körkartan när allt färre körer sjunger klassiskt material.

Musikskolorna avgör körsångens framtid

Ett kriterium för att ha en chans att platsa på den nationella listan över det levande kulturarvet är att traditionen förs vidare till nästa generation. Det gäller alltså att få ungdomar engagerade i det finlandssvenska körlivet. Det är en utmaning.

- Svenskfinland har i dag en ganska stor brist på både barn- och ungdomskörer, säger Kronqvist. Det kunde finnas betydligt fler, speciellt mot det mera ambitiösa hållet.

Hon ser orsaken till att det har blivit så i musikundervisningen i skolorna och i musikinstitutens inriktning. Musikundervisningen är numera mera spel- än sångbetonad

- Jag skulle vilja skicka en brandfackla till musikinstituten i Svenskfinland att grunda körer, säger hon. De har ett fint elevmaterial och en stor kompetens bland lärarna, så att jag upplever nog att det är musikinstitutens uppgift att utbilda nya körsångare. Det lyckas väldigt väl på finskt håll, så jag kan inte säga att det inte skulle lyckas också i Svenskfinland i dag.

Klimpsoppa och sylt välkomnas i registret

Fördelarna för föreningar och organisationer som skriver in sig på wiki-registret "immateriellt kulturarv" är att det höjer självförtroendet och ger synlighet för det man håller på med.

Bland kategorierna i registret finns bland annat matkultur. Mathantverk är ett exempel på det.

Margot Wikström kokar prisbelönta sylter och safter. Mathantverkare Margot Wikström kokar sylt Bild: Yle/Maud Stolpe nb margot wikström

Begreppet mathantverk är relativt nytt hos oss. I korthet handlar det om att människans hand och kunnande är med i hela processen, samt om produkter som kan spåras till sitt ursprung. Ofta handlar det om att ta tillvara gammal matkunskap.

- Mathantverk är ett sätt att förädla, det är alltid frågan om en förädlad produkt, förklarar Margot Wikström, som är aktiv mathantverkare i Nagu. Man förädlar i huvudsak produkter från sin egen gård vidare till ett format som ger längre försäljningstid och lång hållbarhet.

Wikströms produkter är främst sylter, geléer, marmelader och safter. De framställs enligt traditionella metoder, men har en hållbarhet som motsvarar dagens krav.

- Vi använder inga tillsatsämnen eller konserveringsmedel utan bara råvarorna rakt av som de är. Med den kunskap vi har inom hygien och kokkunskap får vi en hållbar produkt helt utan tillsatsämnen, förklarar hon.

Margot har vunnit flera priser för sina produkter båda i Sverige och i Finland. Trots det fortsätter hon att utveckla sina recept och sitt kunnande hela tiden.

Mathantverket kategoriseras i fem kategorier. De är bär, frukt och grönsaker; fisk och fiskprodukter; kött och charkuteriprodukter; mejeriprodukter samt spannmålsprodukter, alltså bröd och bakverk.

Producenterna väljer en eller flera branscher som de jobbar inom. De får sedan lära sig om råvaran, tillredningsmetoderna, hygien, hållbarhet, mikrobiologi samt försäljningstekniska detaljer som etikettering och livsmedelslokaler.

Margot Wikström tror att trenden med mathantverk har kommit för att stanna.

- Vi håller på att söka oss tillbaka till de rena, ursprungliga produkterna bort från de processade produkterna man får köpa i butiken, säger hon. Det skulle vara jätteroligt om mathantverket kunde komma med på Unescos lista.

Den nationella förteckningen över det levande kulturarvet publiceras år 2017.

Undervisnings- och kulturministeriet beslutar sedan vad som tas med i den nationella listan och vad som nomineras till Unescos lista.

Se programmet här:

Sänds även i Yle Fem, måndag 21.11.2016 kl 20.00 samt tisdag 22.11.2016 kl. 17.25.

Från och med nästa sommar ska det finnas ungdomsfullmäktige i alla kommuner. I dag finns det ungdomsfullmäktige i cirka 230 kommuner, vilket betyder att det saknas ungdomsfullmäktige i ungefär 70.

Att skapa ungdomsfullmäktige är ändå inte den största utmaningen, säger Kimi Uosukainen ordförande för Finlands ungdomsfullmäktiges förbund.

- Den största utmaningen utgörs av beslutsfattarnas inställning till unga som vill vara delaktiga i det kommunala beslutsfattandet, slår Uosukainen fast.

Tanken med ungdomsfullmäktige är nämligen att de unga ska ha reella möjligheter att påverka och delta i beslutsgången.

Kimitoön ett praktexempel

Kimitoöns kommun hör till de kommuner som haft ett ungdomsparlament ända sedan 2009 då kommunerna på Kimitoön gick samman.

Röstning i Islaparlamentet i fjol. Islaparamentet röstar Bild: Yle/Monica Forssell islaparlament 2015

Alla öns högstadium samt gymnasiet är representerade i parlamentet, möten hålls ungefär en gång i månaden och utöver möten ordnar man olika slag av evenemang, avger utlåtanden och sist men inte minst håller ungdomsparlamentet i trådarna för Islaparlamentet, barnens och ungdomarnas egen årliga kongress på Kimitoön. På kongressen avgörs hur 10 000 euro fördelas mellan olika projekt som gagnar barns och ungas trivsel i kommunen.

I Kimitoön har ungdomarna också närvaro- och yttranderätt i alla kommunens nämnder samt kommunstyrelsen.

I fjol beslöt Islaparlamentet att bland annat satsa på gitarrer, trivsammare elevutrymmen i skolor och idrottsredskap.

Islaparlamentet besluter om egen budget

I år samlas barn och unga på Kimitoön till Islaparlament på måndagen den 21.11 och inför årets kongress har det skickats in uppemot 60 projektansökningar.

3D pennor, en motorbåt åt sjöscouterna, klättervägg, böcker och caféverksamhet i skolorna är några exempel på vad barn och unga på Kimitoön i år vill satsa pengar på.

På frågan vad som är avgörande för hur väl ett ungdomsfullmäktige fungerar, svarar ordförande Peppi Wilson att vuxnas engagemang är mycket viktigt.

- Det måste finnas vuxna som fungerar som handledare och samlar ihop gänget som sen ska hålla i gång ungdomsparlamentet. Och det behövs också äldre ungdomar som drar kälken och lär de yngre hur man gör.

"Man lär sig genom att lyssna och iaktta"

Wilson har själv varit aktiv i Kimitoöns ungdomsfullmäktige i fem år och säger att de äldre ledamöternas engagemang var viktigt för henne.

- När jag gick på sjuan hade jag kanske inte så mycket att säga men man lär sig genom att lyssna och iaktta och en dag kanske man vågar säga lite mera och sen mitt i allt kanske man märker att man är ganska intresserad och vill vara med och besluta om saker, förklarar Wilson.

Överlag verkar intresset för att delta i Kimitoöns ungdomsparlament vara hyfsat stort på ön.

- Nog finns det intresse. Man måste bara hitta just de unga som vill vara med och påverka.

Att alla unga ändå inte är intresserade av att försöka påverka sin närmiljö genom att engagera sig kommunalt är ändå klart.

- Istället för att sitta på sidan om och klaga borde man faktiskt försöka göra något då det finns möjligheter att påverka, säger Wilson.

I Pargas har det varit en utmaning att engagera unga från alla gamla kommundelar. Nu hoppas man att öppna ungdomsforum ska bryta trenden.

Från och med nästa år ska det finnas ungdomsfullmäktige i alla kommuner. Till skillnad från Kimitoön som sedan sammanslagningen 2009 har haft ett ungdomsparlament har det i Pargas varit svårt att få igång ett organ där ungdomarna själva kan besluta om frågor som rör dem.

- Målet har sedan kommunsammanslagningen varit att det i varje kommundel ska finnas en ungdomsstyrelse med invalda ungdomar från den orten. Två ungdomar från varje styrelse skulle sedan väljas till ett ungdomsråd. På så sätt skulle det finnas representanter från varje tidigare kommundel i rådet men så blev det inte, säger Joel Kronqvist som är fritidsledare i Nagu.

Joel Kronqvist hoppas öppna ungdomsforum ska engagera ungdomarna i Pargas. Joel Kronqvist på plats vid ungdomsgården Lyan i Nagu. Bild: Yle/Johanna Ventus joel kronqvist,nagu,ungdomar,ungdomsgård,ungdomsgård i nagu,ungdomsgården lyan i nagu,ungdomsledare

Svårt att engagera ungdomar i alla kommundelar

De senaste åren har det funnits fungerande ungdomsstyrelser i Nagu, Korpo och Iniö, men i Pargas och Houtskär har intresset bland ungdomarna varit för lågt för att få en styrelse till stånd.

- Att jobba med ungdomar är alltid en utmaning och deltagandet går i trender. Ibland finns det en stor grupp aktiva ungdomar, andra gånger är det svårt att hitta ungdomar som vill vara med, säger Kronqvist.

Något enkelt svar på varför intresset för att sitta med i ungdomsparlamentet i Kimitoön varit så stort då det samtidigt varit svårt att locka ungdomar i Pargas har Joel Kronqvist inte. Men han tror det handlar om att det är svårt att bryta invanda mönster.

- Där verkar man ha fått det att fungera från början vilket ger ringar på vattnet. De har nu haft ungdomsparlament en lång tid och nya ungdomar som kommer in kan ta exempel av äldre på ett sätt som inte fungerar här då vi haft några mindre aktiva år.

Nya lag kräver att alla kommuner ska ha ett ungdomsfullmäktige

Den nya kommunallagen förutsätter att alla kommuner senaste efter kommunalvalet 2017 ska ha ungdomsfullmäktige. I Pargas jobbar man nu för att öka intresset. Joel Kronqvist är optimistisk och tror att det kommer att lyckas.

- Vi kommer att få det att fungera, det finns inga alternativ. Lagen kräver att ungdomarna ska höras i frågor som rör dem och det duger inte att säga att vi försökte och det inte gick.

Därför testar man nu i Pargas ett nytt koncept för att väcka intresset bland ungdomarna. Man ordnar nu regelbundet så kallade öppna ungdomsforum där tanken är att ungdomarna själva ska få komma med idéer som de vill förverkliga. Till skillnad från ungdomsstyrelserna ordnas det inte några val för att få vara med, utan målet är att det ska vara en mycket låg tröskel att komma med en idé.

- Vi hjälper förstås till men strävar till att det är ungdomarna själva som förverkligar sina idéer, säger Joel Kronqvist.

I Nagu ordnar de unga själva en konsert

Fyra ungdomar som kom med en idé de nu jobbar för att se bli verklighet är Willjam Henriksson, Robin Tapio, Christian Fagerholm och Alfrons Leham från Nagu. De spelar alla någon form av instrument och ville se fler konserter i Nagu. De har nu tagit saken i egna händer och fredagen den 2 december blir det konsert vid Framnäs i Nagu med band som The Community från Åbo, Pargasbandet Another Wasted Night och Nagus egna Skrain Hallux.

Robin Tapio, Alfons Leham, Christian Fagerholm och Willjam Henriksson hoppas konserten i Nagu blir lyckad. Ungdomar på plats vid ungdomsgården Lyan i Pargas. Bild: Yle/Johanna Ventus alfons leham,christian fagerholm,nagu,robin tapio,ungdomar,ungdomsgård,willjam henriksson

- Det har varit ganska mycket jobb. Det är mycket som ska göras inför en konsert, säger Robin Tapio.

- Eller egentligen är det inte så mycket som ska göras, bara vi tog oss tid att göra det, säger Christian Fagerholm.

Vad allt är det så som ska göras?

- Det ska ordnas med polistillstånd, man ska söka pengar och få ut reklam om konserten, säger Willjam Henriksson.

Jobbet med att boka band gick bra säger Alfons Leham.

- Det var inte så svårt. Vi kände många av dem från förut och då ungdomsledaren kände några så det fixade sig ganska lätt.

Hoppas det ska inspirera att se sin idé bli verklighet

Joel Kronqvist hoppas de ungdomar som får se sin idé bli verklighet ska fatta tycke för att delta i till exempel ett framtida ungdomsfullmäktige och fortsätta påverka frågor som rör ungdomar där.

- Det är lätt att skriva i en kommunallag att det måste finnas ett organ för ungdomar men frågan är hur man ska göra det. Jag tror på en personlig kontakt och att man hittar nyckelpersoner och inspirerar dem att påverka. Att vara med på ett öppet ungdomsforum och förverkliga sina egna idéer hoppas jag ska vara ett sätt att inspirera, säger Kronqvist.

Fotnot: I dag finns det ungdomsfullmältige i cirka 230 kommuner, vilket betyder att det saknas ungdomsfullmäktige i ungefär 70 kommuner.

Den 1 april 2017 införs passageraravgifter igen på försök på förbindelsebåtarna i Skärgårdshavet och Finska viken. På Åland har man redan länge haft avgifter på förbindelsefärjorna i skärgården. Minister Mika Nordberg tycker systemet fungerar, företagare Otto Hojar håller inte med.

Mika Nordberg, minister som ansvarar för infrastruktur- och trafikfrågor vid Ålands landskapsregering, säger att när avgifterna infördes stötte man på ett motstånd.

- Men vi stod inför valet att införa avgifter eller skära ner på trafiken. Skärgårdsborna förstod att så var fallet och sa till och med själva att de hellre betalar en liten summa för att trafiken inte ska skäras ner, säger han.

Ungefär 15 miljoner finns budgeterat för färjtrafiken på Åland, så största delen finansieras med skattemedel, även om inkomsterna från avgifterna bidrar med dryga en miljon euro.

Nordberg säger att man på landskapsregeringen har ett helhetstänk när det gäller skärgårdstrafiken.

- Om företagarna i skärgården upplever att det inte längre är lönsamt att driva sin verksamhet där förlorar alla på det. Då försvinner arbetsmöjligheter vilket gör att också skärgårdsborna lider av det. Därför håller vi avgifterna på en rimlig nivå, säger han.

Otto Hojar, som driver en stugby på Föglö i den åländska skärgården, säger däremot att avgifterna har höjts varje år.

- Avgifterna höjs med mer än inflationen kräver. I början såg jag att det var skäligt att betala en liten kostnad för trafiken, men nu har avgifterna höjts. Det börjar snart bli ett stort problem för vår verksamhet, säger han.

För tillfället betalar fordonslösa passagerare ingen avgift på färjorna. För man ombord ett fordon varierar avgifterna. Cyklar är billiga men ju större ekipaget är desto dyrare blir det. I vissa fall kan det vara fråga om en engångsavgift på över hundra euro.

Ålänningar som har en fast adress i skärgården har möjlighet att köpa ett årskort som gäller hela kalenderåret och kostar 105 euro. Ålänningar som är bosatta på fasta Åland, finländare och svenskar har möjlighet att köpa ett årskort för 158 euro. Då får man åka gratis hela året.

För de som använder färjorna dagligen är det en liten avgift. Men Hojar säger att hans kunder i stugbyn och också eventuella reparatörer betalar väldigt höga engångssummor.

Delade åsikter om rimliga kostnader

Företag som transporterar varor till skärgården med paketbil kan köpa ett årskort och transporterar man med en större lastbil benämns det som nyttotrafik och då är engångssumman 26,50 euro.

Nordberg säger att sett till de totala utgifterna som transport ut till skärgården kräver är färjavgiften en ganska del.

- Det är frågan om ett projekt som tar halva eller till och med hela dagen, så en färgavgift på 26,50 euro är en försvinnande liten del av hela utgiften.

Hojar däremot menar att tilläggskostnaden gör att konkurrenskraften påverkas negativt.

- Om men lägger till alla kostnader för hur länge det tar att ta sig ut till skärgården och ännu färjavgiften till på köpet blir en reparation plötsligt väldigt mycket dyrare här ute än i till exempel Mariehamn, säger han.

Turismen klarar sig trots avgifter

Nordberg säger att turismen på Åland inte lidit trots avgiftsbelagda skärgårdsfärjor.

- Det finns inte belägg för att säga att det skulle vara avgifter på färjorna som gör att vi inte skulle ha turister på Åland.

- Folk som reser runt i Norden är beredda att betala för den service de får. De blir snarare positivt överraskade över att vi inte tar betalt för passagerare utan fordon.

Nordberg säger att det har diskuterats att införa avgifter även för passagerare men att för tillfället gäller avgifterna endast fordon.

Rauman Lukkos ligasäsong 2016-2017 har gått totalt i moll och efter den urusla första tredjedelen på säsongen byter jumbolaget tränare.

Samma dag som KooKoo meddelat om sitt tränarbyte i Kouvola går även Lukko på sin webbplats ut med nyheten om en förändring på tränarfronten.

Juha Vuoris sejour vid bänken i Raumo blev 22 matcher lång och han ersätts omgående av den 58-årige ligaräven Kari Heikkilä. Heikkilä tar över omedelbart och leder Raumo-laget i tisdagens hemmamatch mot hans gamla arbetsgivare Kärpät.

– Med den här lösningen siktar vi framförallt på att bli ett vinnande hockeylag igen och vi vill också ge oss in i kampen om en slutspelsplats nästa vår, säger VD:n Timo Rajala på klubbens webbplats.

Heikkiläs CV är onekligen imponerande. I ligan har han lotsat Kärpät, HPK, Blues och Ilves och även tränar KHL-klubbarna Dinamo Riga, Dinamo Minsk Metallurg Magnitogorsk, Neftehimik och Lokomotiv Jaroslavl. Under säsongen 2011-2012 var Heikkilä även vitrysk landslagslots.

Kontraktet mellan Lukko och Heikkilä gäller för säsongen 2016-2017.

Kari Heikkilästä Rauman Lukon uusi päävalmentaja!

Hän aloittaa työnsä tänään maanantaina, lue lisää: https://t.co/t2sqSADPtt#Lukko #Liiga pic.twitter.com/5DlgfzHqYM

— Rauman Lukko (@TeamRaumanLukko) November 21, 2016

Telestes personal har på måndagsmorgonen marscherat ut från det Åbobaserade företagets lokaler. Det här skriver tidningen Turun Sanomat.

Anledningen är en konflikt mellan arbetsgivaren och de anställda gällande konkurrenskraftsavtalet.

Arbetsgivaren föreslår en utökning av arbetstiden med 24 timmar, ett förslag som inte direkt går hem hos de anställda.

Eftersom arbetsgivaren enligt huvudförtroendeman Janne Laulumaa inte ens har velat diskutera alternativ så uppstår en konflikt.

Teleste har runt 150 anställda.

Egentliga Finlands landskapsstyrelse är mycket kritisk till de föreslagna avgifterna i förbindelsebåtstrafiken.

Styrelsen godkände ett enhälligt utlåtande där man fördömer försöket med avgifter. De skulle ha mycket stora negativa konsekvenser för invånarna och företagarna i vår skärgård.

I utlåtandet sägs att de föreslagna avgifterna är så höga att de dödar allt företagande och försvårar turismen. Det är svårt att tro att markandsekonomins mekanismer skulle leda till bättre service.

Kommunikationsministeriet meddelade förra veckan att passageraravgifter på försök igen införs på förbindelsebåtarna i Skärgårdshavet och Finska viken.

Alla passagerare skulle betala en avgift. Försöket pågår från den 1 april 2017 till slutet av 2018. Förslaget är på remissrunda till den 16 december.

Egentliga Finlands landskapsstyrelse säger i dagens utlåtande att skärgårdstrafiken och sevicen behöver förnyas, men det nuvarande förslaget verkar enbart vara att återinföra avgifter på förbindelsebåtarna, de avgifter som avskaffades för sju år sedan efter ett domstolsbeslut.

För småföretagare i skärgården blir det orimliga tilläggskostnader, som kan leda till konkurs. För en jordbrukare, som regelbundet behöver djur-, foder- och mjölktransporter, innebär det ökade utgifter på tiotals tusen euro.

Enligt förslaget kan skärgårdskommunerna ge subventioner åt den fast bosatta befolkningen, om man tycker det behövs, men i dessa tuffa ekonomiska tider kan man redan i förväg gissa hur villiga kommunerna är, säger styrelsen.

Egentliga Finlands förbund kommer att uttala sig en gång till i samband med att den ger sitt officiella svar i utlåtanderundan.

- Då kommer följande kanonad från oss, säger Stefan Wallin (SFP).

November var månaden då farfar ”avsluta”, något som tog hårt på Papp. Ann-Sophie och Peter Sandström minns all skit som hänt under olika höstar, ofta familjerelaterad sådan.

Det har varit cancer och arbete som upphört och Ann-Sophie råkar dessutom veta att en människas liv är sämst då hon är 46 år gammal.

För henne har livet efter 46 ”blivit bättre fast det är fittigt ändå”.

Mitt i det annalkande novembermörkret sitter alltså syskonen och poddar men dagen lyses upp av att en kompis, Eva-Maria Björk, hälsar på med sin pudel.

Det blir samtal om hur det är att vara barn då föräldrarna är ute på krogen och man själv ligger hemma och oroar sig, och om att inse att man inte kommer att ärva annat än psykiskt illamående.

Dålig julstämning blir det då Eva-Maria delar med sig av det relationstips hon själv fått under en partnerfri jul; uppmaningen att ändra på hur hon själv är för att slippa vara ensam.

Nya katter Tre kattungar på filt Bild: Ann-Sophie Sandström. Privat arkiv. Kattungar

I Ann-Sophies hus växer dessutom en kull kattungar upp och en av dem hittas plötsligt i en stekpanna.

- Lägg på plattan, ropar Peter.

Inga djur skadades under inspelningen av Sandströms glada ångestpodd.

Kimitoöns Musikfestspel gjorde ekonomisk vinst under 2016 och besökarantalet uppgick till drygt 2 000, vilket är ungefär som året innan. I de här siffrorna har man också räknat med musiklägret.

Evenemanget fick uppmärksamhet också genom två konserter som Yle Vega bandade och sände.

Planeringen av nästa år har redan hunnit långt. Nästan alla artister är bokade och en blåskvintett kommer att uruppföra ett beställningsverk av Kimmo Hakola.

Kimitoöns Musikfestspel består också nästa år av 16 konserter under sju dagar 10-16.7.2017, det vill säga genast efter Baltic Jazz.