Ju bättre kunskap lärare har om mångkulturalitet, desto bättre möjligheter har de att hjälpa elever med invandrarbakgrund. Det säger Emmanuel Acquah, som på fredagen disputerade för doktorsgraden vid Åbo universitet.
Många finländska lärare och lärarstuderande har dåliga kunskaper om invandrarelevers språk och kultur, och alla har inte ens intresse av att lära sig.
Emmanuel AcquahEmmanuel AcquahBild: Turun Yliopisto
- Redan i lärarutbildningen borde man ge kunskaper och verktyg åt lärarna, säger Acquah. Och kurserna borde vara obligatoriska. Det är för lätt att tycka att invandrarfrågor inte berör en.
Invandringen till Finland och Europa har ökat markant, och alla lärare stöter på elever med annan kulturell bakgrund. Acquah visar i sin avhandling hur utländska utbytesstuderande allmänt har en större beredskap att förstå dessa elever. I undersökningen deltog 83 lärarstuderande från 25 olika länder och 380 finländska lärare och lärarstuderande.
I januari utvidgas undersökningen till fler lärare, och Acquah skulle gärna jämföra hur svenskspråkiga lärare och lärarstuderande möter barn och föräldrar från andra kulturer.
- Finns det en större förståelse hos en minoritet för andra minoriteter? undrar Acquah.
Miljösektorn i Åbo är kritisk till höjda hastigheter i farleden mellan Notgrund och Kuva. Trafikverket föreslår att hastighetsbegränsningen kan höjas från 22 till 26 kilometer i timmen, det vill säga från 12 till 14 knop.
Avsikten är att göra trafiken smidigare. Enligt utredningar skulle påverkan på vattenkvaliteten och stränderna vara liten vid norra Erstan.
Miljösektorn anser att påfrestningen skulle vara större än vad som påvisas i utredningen och att resultaten strider mot tidigare undersökningar som VTT utfört.
Julglädje och klirr i klasskassan – det hoppas Kimitonejdens åttondeklassare på då de på lördag ordnar stor julmarknad i skolcentret. Flera av öns företagare, föreningar och elever från grannskolan Kemiönsaaren keskuskoulu deltar. Evenemanget öppnas av Kimitoöns nya kommundirektör Anneli Pahta.
Bord ska bäras in från förrådet, jirlanger ska hängas upp, borddukar och skyltar fås på plats.
Kimitonejdens skola åk 8 skylt. Bild: Yle/Monica Forssell
På lördag går elevernas stora julmarknad av stapeln och eleverna har fullt upp med att ställa i ordning inför evenemanget.
Elever bär bord i Kimitonejdens skola i kimito. Bild: Yle/Monica Forssell
Julmarknaden omdöpt till Julgata
Skolans åttondeklassare ordnar varje år en julmarknad i skolan men i år är marknaden extra stor och har döpts om till Julgatan. Det här för att kiosker och bord ska ställs upp som en slags gata i gymnastiksalen.
- Vi ville hitta på något nytt, förklarar Janina Broman, Richard Simola och Johannes Stenström.
Fyra driftiga klassföräldrar har hjälpt till med arrangemangen och förutom försäljning kommer det också att bjudas på olika slag av program.
Julpynt i julgranen.Bild: Design Pics
Skolans eget band, Jussi Lindberg och Allan Järf & co kommer att uppträda och Kimitoöns nya kommundirektör Anneli Pahta inviger det hela.
- Det känns fint och lite spännande att öppna Julgatan, säger Anneli Pahta om tillställningen. Invigningstalet, som med undantag av ett kort anförande vid Kimitoöns företagares julfest för en vecka sedan, blir hennes första offentliga framträdande på ön.
Inte bara lucia och nya kommundirektören utan också julgubben kommer att besöka Julgatan i Kimito.Julgubben åker iväg från KorvatunturiBild: Yle
Inomhus ska det vara mysig stämning med julbelysning och utomhus bidrar korvgrillning, rökt fisk och julgransförsäljning till julstämningen, redogör eleverna.
Åttorna har hyrt ut bord åt företagare och föreningar på ön och på lördag kommer det att sälja allt från blommor till prydnadsföremål, textilier och mathantverk i skolans gymnastiksal.
Eleverna själva sköter om ett litet café med kaffe, te, bakverk och julgröt samt ett lotteri.
Idén med Julgatan är att samla pengar till klassresan som i Kimitonejdens skola traditionellt går till Lappland och Enare.
Men julmarknaden handlar också om att sprida julglädje, förklarar eleverna.
- Man får julstämning då man går på julmarknad!
Julgatan i Kimito pågår på lördag kl 12-16.
Julmarknader på många håll under veckoslutet
Också på många andra håll ordnas det julmarknader under veckoslutet. Till exempel i Hitis-Rosala ordnas Julrundan och i
Pargas ordnas på lördag Gamla malmens julmarknad. I år har över 130 försäljare anmält sig, vilket innebär att utbudet på produkter är mångsidigare än någonsin tidigare.
En stor del av produkterna är handgjorda och närproducerade. Marknaden på de smala gränderna är öppen kl.12-16.
Julmarknadernas veckoslut på kommande.Bild: Yle/ Philip Stenkula
I Åbo hålls i helgen den sista av fyra julmarknader på Gamla Stortorget. Gammaldags julmarknaden är öppen lördagar och söndagar klockan 11−17.
På söndag bjuds det bland annat på cirkus med eldshow.
Helsingfors IFK besegrade Åbo IFK i herrarnas handbollsliga på fredagskvällen. Det segrande IFK-laget steg därmed upp som trea i tabellen.
Hemmalaget ledde med sex bollar i halvtid och drygade ytterligare ut ledningen till Åbogästerna i den andra perioden. Slutsiffrorna skrevs 35–27.
Målbäst i HIFK var Niclas Ahlgren med åtta fullträffar – lika många som ÅIFK:s skytteligaledare Topias Laine, som efter årsskiftet kommer att lämna ÅIFK för HC West.
Niclas Ahlgren valdes till matchens bästa spelare.Bild: Yle
HIFK passerar tack vare vinsten West i tabellen och är ny ligatrea. ÅIFK ligger kvar på sjunde plats.
HIFK – ÅIFK 35–27 (19–13) Målskyttar, HIFK: Niclas Ahlgren 8, Alexander von Numers 5, Nikola Zujic 5, Roman Protsenko 5, Rasmus Hallbäck 4, Sheva Shevtjenko 3, Jasper Heino 2, Christoffer Eneberg 2, Richard Ahlgren 1. Målskyttar, ÅIFK: Topias Laine 8, Andreas Nyström 6, Arttu Tamminen 4, Niklas Manderoos 4, Daniel Söderlund 2, Eemeli Maijala 2, Olli Tamminen 1.
På lördag ordnades som traditionen bjuder julmarknad på Gamla Malmen i Pargas.
Marknaden ordnades i år för 20:de gången och hade i år runt 150 försäljarbord som bjöd få ett stort utbud av bakverk och hantverk. Besökarna bjöds också på levande musik av lucia och hennes tärnor.
Amanda Wiik, Elin Karlsson, Mi Adolfsson, Jelka Björkqvist och Charlotte Sirén.Gamla Malmens julmarknadBild: Yle/Johanna Ventus
Under marknaden var det också möjligt att titta in i flera av stugorna på Gamla Malmen. Bland annat smeden var på plats och visade runt i sin smedja och i Lillstugan fick små och stora träffa julgubben.
Gamla Malmens julmarknadBild: Yle/Johanna Ventus
Vädret i december har bjudit på både regn och storm och Sonja Österholm från föreningen Gamla Malmen var glad att lördagen bjöd på uppehåll och sol.
- Ja tänk hur det har sett ut under veckan. Vilken tur vi har då solen skiner idag, säger Österholm.
Många hade tagit sig till marknaden och trots att det stundvis var väldigt trångt mellan stånden var stämningen god.
- Stämningen är som alltid bra. Det är stämningen som gör marknaden, säger Österholm.
Gamla Malmens julmarknadBild: Yle/Johanna Ventus
Över 1000 personer beräknas ha besökt marknaden på lördag.
Munther al Assaf som vloggar för Svenska Yle skakade hand med FN:s generalsekretare Ban Ki-moon. I sin vlogg Ny i Finland berättar han om sin vardag som asylsökande, men den 9 december blev inte som vanligt på förläggningen.
Den 9 december fick flyktingförläggningen i Vanda överraskningsbesök av FN:s generalsekretarere Ban Ki-moon, flyktingkommissionären Antonio Guterres och inrikesminister Petteri Orpo. Munther valdes till talesman för flyktingarna.
- Jag blev entusiastisk, det var en stor ära att få tala med dem, säger Munther i sin vlogg.
Munther förföljdes i Irak
Munther kom till Finland för några månader sedan för att söka asyl. Han är en 27 år gammal kille som vill rädda världen och som bland annat har ordnat Iraks första flashmob någonsin för att lära barnen att inte skräpa ner. Till utbildningen är han IT-ingenjör men musiken är hans stora passion.
- Jag är väldigt ambitiös. Jag älskar att hjälpa andra och blir lycklig då jag får göra det. Jag var tvungen att lämna Irak på grund av den svåra situationen i min hemstad Bagdad. Där finns folk som inte gillar musik och som anser att det är förbjudet att spela musik. En del av dem har anslutit sig till religiösa miliser som förföljer folk som mig.
I sin vlogg Ny i Finland kommer Munther att berätta om sin vardag, hur det är att vänta på asylbeslutet och om sitt förflutna i Irak.
Munther på sitt favoritcafé.Munther al Assaf som vloggar för Svenska Yle om sin vardag som flyktingBild: Niclas Runeberg/Yle
Karin Holmström ger igen ut en hönskalender för nästa år. Det här är den tredje i raden.
Karin Holmström är född på landsbygden i Pargas så för henne kändes det helt rätt att utbilda sig till agrolog i och med att hon tycker om landsbygden och djur.
Dessutom hade hon efter gymnasiet inga speciella planer hon hellre skulle ha förverkligat och utbildningen var både intressant och givande.
Agrolog blev hon, men via praktiken insåg hon att det här med tidiga morgnar för att sköta djur kanske inte ändå var hennes grej.
Efter den utbildningen blev hon kandidat i svenska vid Åbo Akademi, men det akademiska livet kändes inte heller rätt. Alltså beslöt hon för några år sedan att hon börjar teckna och illustrera på heltid.
Hon grundade ett eget företag och tanken var att kanske bara en sommar teckna blyertsporträtt på beställning. Det gick helt bra och då hösten kom hon på att hon skulle teckna en hönskalender och sälja den.
Också hönskalendern gick bra åt via nätet och nu har hon givit ut sin tredje hönskalender.
Karin Holmström har tecknat på egen hand "hela sitt liv" och är förutom teckningen i skolan självlärd. En gammal dröm har varit att få illustrera böcker.
karin holmströmKarin HolmströmBild: Yle/Maud Stolpe
Höns är roliga djur och fyller en nisch
Hemma hos Karin Holmströms föräldrar i Pargas finns det höns så sådana har hon redan länge kommit i kontakt med.
Hon säger att höns är roliga djur då man lär känna dem några i taget. De har alla sin egen personlighet och kan hitta på ett och annat.
I sina egna bilder drar hon kanske hönsens påhitt till en spets, men inte är det omöjligt att en höna skulle kunna komma in och ta sig upp på kaffebordet och ta för sig.
Karin Holmström säger att hon tänkte att hon med höns säkert har en nisch att fylla i och med att det finns gott om hund-, katt- och hästkalendrar.
Det är inte bara hönsägare som köper hennes kalendrar men grejen är ju inte hönsen i sig utan vad de ställer till med och möter i olika situationer.
I bilderna finns ofta andra djur med, allt från igelkottar, papegojor, kattor och hundar till hästar och kor. I bilderna finns oftast ett möte av något slag och betraktaren får sedan tänka ut resten av handlingen själv.
Karin Holmströms hönaBild: Karin Holmström
Från idé till handling
Karin Holmström säger att hon får sin inspiration litet härifrån och därifrån. Föräldrarnas höns her gett många ideer och att googla andras höns ger också nya infallsvinklar.
Om hon är ute i naturen hittar hon ofta en miljö där hon känner att en höna eller två skulle sitta bra just här.
Under skissandets lopp kan det sedan hända att hon ändrar om en idé då hon till exempel märker att hönan inte kan vara uppflugen på en traktor om hon vill ha några speciella blommor med på teckningen.
Ibland får hon också förslag via Facebook på vad folk skulle vilja ha i hönsteckningarna och ibland nappar hon på ideerna och ibland inte.
Ett exempel där hon har nappat är en hönsfamilj som träffar en igelkott och som är maj månnads bild 2016. Bakgrunden till igelkotten var helt enkelt en dam som beundrade hennes bilder men saknade en igelkott. Så nu finns den med.
Bilderna som finns med i Karin Holmströms kalendrar ger hon också ut som postkort.
Tusch och blyerts är det som gäller
Hönsbilderna och en del illustrationer gör Karin Holmström i tusch. Den tekniken gör att allt ska bli rätt med en gång i och med att det inte går att ändra på det som finns på pappret.
Visserligen går det att göra alldeles små korrigeringar, men de är ytterst små och själv är hon mycket noggrann för att undvika det.
Tuschen finns i ett otal olika nyanser och hon använder sig av ett hundratal pennor i och med att färgerna inte kan blandas utan man ska ha en penna för varje nyans.
De porträtt hon gör gör hon enbart i blyerts för att kunna korrigera om ett drag blir fel. Folk har nog frågat om hon kan göra porträtt i tusch men här är svaret nej.
babyBild: Karin Holmström
Facebook är en viktg kanal
Karin Holmström jobbar hemma och hon säger att Facebook är en bra kanal då man jobbar ensam. Utan att se en enda människa på en hel dag har hon ändå kunnat ha kontakt med hur många som helst.
Det här är också en viktig kanal då det gäller att marknadsföra sitt arbete. Förutom sitt privata Facebookkonto med "privata" vänner har hon en offenlig profil som vem som helst kan läsa och kommentera.
Här får hon också direkt feedback på sina arbeten som hon kan ta till sig förutom att det är billig marknadsföring. Då det gäller marknadsföringen i övrigt är det djungeltelegrafen som gäller.
Kanske en egen bok
Karin Holmström har illustrerat en svensk bilderbok som heter Juläventyret i Trollskogen och är skriven av Elisabet Österlund. Den här kontakten fick hon efter att ha presenterat sig själv för en del finländska och svenska förlag.
Det här samarbetet gick så bra att det nu är aktuellt med en uppföljning av den här berättelsen.
Med att illustrera böcker för andra ger en inte riktigt så fria händer som om man skulle skriva boken alldeles själv. Drömmen för Karin Holmström är att ge ut en egen bilderbok, men storyn till den har hon ännu inte hittat på.
Fyra studerande vid Åbo Yrkeshögskolas hälsovårdssektor har utarbetat en patientguide för fyra- till femåriga barn som har drabbats av lymfoblastisk leukemi eller ALL.
Vad är ALL?
ALL eller akut lymfoblastisk leukemi är den vanligaste cancerformen, som barn drabbas av. Årligen insjuknar omkring 50 barn i Finland i den här formen av leukemi.
Största delen av barnen klarar sig tack vare att vi idag har goda behandlingsmöjligheter, men vägen till tillfrisknande kan i alla fall vara lång och tung.
Symptomerna på sjukdomen kan vara ganska diffusa. Det kan handla om att barnet har haft många förkylningar och hög feber under en längre tid, värk i benen och lätt att få blåmärken.
I dag kröns Finlands lucia och runtom i Svenskfinland firas dagen med otaliga luciatåg. Vi vill samla bilder och ge stämning - glad luciadag! Följ bildflödet i rutan nedan:
Skicka in eller dela dina egna luciabilder. Använd #finlandslucia på Instagram eller Twitter. Du kan också skicka in dina bilder till katarina.enkvist@yle.fi
Genom att skicka egna bilder till Yle så ger du oss rätten att använda, dela och vid behov modifiera dina bilder i Yles tjänster. Skicka endast bilder som du själv har tagit. Om bilderna är tagna i privata situationer, bör du ha tillstånd av människorna som syns på bilden.
Kröningsceremonin börjar kl. 17 i Helsingfors domkyrka. I år kröns lucia av Hilkka Olkinuora, författare och präst. Valet av Finlands lucia är en del av luciainsamlingen, som i år samlar in medel för att stöda utsatta barnfamiljer.
Det är ett insamlingsändamål som står Hilkka Olkinuora nära. Hon har arbetat som präst med ansvar för familjefrågor och varit med på många liknande läger som också Folkhälsan ordnar för de insamlade medlen.
Hilkka Olkinuora konstaterar att det är viktigt att man når familjerna i så tidigt skede som möjligt.
– Många familjer är rädda för att söka hjälp av myndigheter, eftersom de är rädda för att bli stämplade.
Luciakröningen bjuder på sång och musik
Programmet i kyrkan under luciakröningen är traditionellt med kröningstal och mycket sång och musik. På läktaren sjunger kören Muntra musikanter och dessutom uppträder Tomas ja Maria Höglund med sång.
I årets program finns bland annat sångerna "När juldagsmorgon glimmar”, "När det lider mot jul" och "Julen är här". Jannike Sandström står för sånginstudering och körarrangemang för Finlands lucia och luciakören.
De vackraste julsångerna tillsammans med Finlands lucia och luciakören visar Yle Fem på onsdagen den 23.12 kl. 15.30-15.50, med repris på julafton kl. 19.40-20.00.
Efter kröningen går lucia till sin kortege som startar kl. 18 vid Senatstorget utanför domkyrkan och åker genom staden.
Hela kröningsceremonin kan ses efteråt på Yle Arenan och på Svenska.yle.fi.
Se Finlands lucia och andra lucior i hela Svenskfinland i bildflödet nedan. Delta själv med stämningsbilder #finlandslucia.
Skicka in eller dela dina egna luciabilder. Använd #finlandslucia på Instagram eller Twitter. Du kan också skicka in dina bilder till katarina.enkvist@yle.fi
Genom att skicka egna bilder till Yle så ger du oss rätten att använda, dela och vid behov modifiera dina bilder i Yles tjänster. Skicka endast bilder som du själv har tagit. Om bilderna är tagna i privata situationer, bör du ha tillstånd av människorna som syns på bilden.
Finlands lucia 2015 Sonja Lehto
Finlands lucia 2015 Sonja Lehto är hemma från Grankulla i huvudstadsregionen. Sonja blev student från Gymnasiet Lärkan i våras och har som bäst ett mellanår.
Hon spelar flera instrument, främst violin, och älskar att sjunga. Läs mer om Sonja här
På kröningen kommer hon att bära den traditionella, skräddarsydda luciadräkten och i sin kortege en fårskinnspäls formgiven av Josefin Döfnäs från Terjärv. Döfnäs är tradenomstuderande med inriktning på pälsdesign och marknadsföring från yrkeshögskolan Centria i Jakobstad. Körsnär May Björklund har sytt upp pälsen.
Finlands lucia 2015 Sonja LehtoBild: Folkhälsan / Hannes Victorzon
Finlands lucia Sonja Lehto kröntes idag i Helsingfors domkyrka. Ännu en knapp timme före kröningen övade lucia med tärnor i kyrkan. Det har varit en fullspäckad dag. Lucia med följe har varit igång sedan kl. 9 med uppträdanden i huvudstadsregionen.
Till kyrkan kommer hela gänget, lite försenat, men de hinner öva, under stenhård ledning av Jannike Sandström, några sånger före publiken strömmar in i kyrkan.
Luciakröningen är något av det mäktigaste
Fjolårets lucia Vanessa Eriksson, hemma från Åland, sitter några bänkrader ifrån och följer med genrepet inför kvällen. Det är känslosamt, minnen från ifjol väller fram. Kröningen med alla dess delar är en oförglömlig och unik upplevelse – något av det mäktigaste man får vara med om, säger Vanessa Eriksson.
- Alldeles speciellt minns jag när domkyrkans dörrar öppnades, alla fotoblixtar och människorna som väntat utanför kyrkan. Det kändes stort.
Hennes kalender fylls också i år av en hel del luciauppdrag. Dels vill hon vara ett så bra stöd för årets lucia som möjligt, en tutor. Dels får hon hoppa in och lussa istället för årets lucia när uppdragen krockar.
- Det är fint att få vara med ännu i år berättar Vanessa. Ett sätta att trappa ner och ta farväl känns det som. Och iom med att jag en gång varit Finlands lucia får jag inte gå med som tärna i kören.
Nu blir jag nog lite nervös
En knapp timme för kröningen medger årets lucia Sonja Lehto att hon nu är nervös.
- Hittills har jag inte varit så nervös, bara förväntansfull och glad men nu börjar det nog bli lite pirrigt.
- Det känns helt sjukt att dagen nu är här och att det är jag som är Finlands lucia. Luciatraditionen är viktig för mig.
Finlands lucia 2015 Sonja Lehto klarade kröningen med glans.Finalnds lucia sjunger vid luciakröningen.Bild: Yle/Unni Malmgren
Luciatraditionen med kröningen i Domkyrkan är ikväll mycket populär. Det är trångt på bänkarna men stämningsfullt och vackert. Kvart i fem stängs dörrarna. Kyrkan är fullsatt.
Kröningstalet
Hilkka Olkinuora, präst och författare, lyfter fram i sitt kröningstal vår tids stora epidemi enligt henne; fartblindheten. Hon menar att vi blundar för det som är svårt, sorgligt, besvärligt och rusar istället fram utan att se varandra.
- Varje människas rätt är att bli sedd och respekterad för den man är. Därför kommer du långsamt lucia. För att värna om livets låga. Ta dig tid att se, uppmanar Hilkka Olkinuora.
Kröning av Finlands lucia 2015
Enligt tradition är programmet vid kröningen musikbetonat. Så också i år. Thomas och Maria Höglund uppträdde med duetten ”Mary did you know” och tillsammans med luciakören sjöng de låten ”Viskar en bön”.
Det är Jannike Sandström som för åttonde året ansvarar för körarrangemang och instudering av luciakörens sånger.
- Jag har nog sagt redan några år att jag borde gå vidare och göra något annat men det är svårt. Att leda luciakören är ett av de bästa jobben som finns.
Jannike Sandström är glad att i år igen få leda luciakören.Jannike Sandström körledare för lucia med följe.Bild: Yle/Unni Malmgren
Efter tal och sång är kröningen i Helsingfors domkyrka slut. En lättad och glad Sonja Lehto skrider ner för kyrkans trappor.
När Åbo IFK tog emot HC West hemma i Samppalinna var det ett speciellt möte för ÅIFK:s Topias Laine. Det blev nämligen tidigare i veckan klart att Laine kommer gå över till Grankullalaget West i januari 2016.
Söndagskvällens match inledde HC West starkast och kunde hålla ifrån ända från början till slut. Efter att i halvtid lett med 15-11, kunde Grankullalaget i den andra halvleken dryga ut siffrorna och vann till slut med klara 32-21.
Bästa målskytt i matchen var HC Wests Sten Toomla som stod för nio baljor, medan Laine gjorde åtta mål mot sitt kommande klubblag.
Landslagserfarne Laine flyttar på grund av sin militärtjänstgöring, som han kommer genomföra i Sandhamns idrottsskola i Helsingfors.
HC West stiger i och med segern upp som ny tabelltrea i herrarnas handbollsliga. ÅIFK parkerar på en sjunde plats i tabellen med fem inspelade poäng på tolv matcher.
I dag lanseras ånni-kampanjen. En kampanj där man främst ställer frågan hur tidigt ska man tala med barn om rusmedel.
I samband med dagen för barnens rättigheter den 20 november gjordes en undersökning i Åbo. Totalt 171 personer deltog i enkäten där man ställde frågan i vilken ålder ska man börja prata med barn om rusmedel. Det vanligaste svaret var i åtta- till nioårsåldern. Många var också överens om att man bör börjar diskutera rusmedel i ett tidigt skede och att de vuxnas beteende och agerande har stor betydelse i den här frågan.
Den här enkäten och kampanjen är en del av ett projekt som pågår i flera år och projektledaren Anne Ahlefelt berättar att det första snabba svaret ofta skiljde sig en hel del med det slutliga svaret.
- I den här pop-up-undersökningen ställde vi frågan helt spontant och vi fick också väldigt spontana svar. Först tänkte många att det nog är i tonåren det är aktuellt att börja tala om rusmedel. Men när de funderade en stund kom de flesta på att det är ganska sent att börja med det först i 13-15-årsåldern.
Syftet med hela det här projektet är att skapa en bättre och mer ansvarstagande diskussion mellan barn och vuxna, både i hemmen och i skolorna. Man vill helt enkelt få människor att fundera på vad som är bäst med tanke på framtiden, alltså svara på frågan när ska man börja prata alkohol, tobak och droger med barn. I dag ligger det största fokuset på högstadiet och tonåringarna, ett fokus som ånni-projektet vill tidigarelägga och framför allt aktivera de vuxna så att rusmedel och allt vad det innebär verkligen tas upp med barnen.
Anne Ahlefelt.Bild: YLE/Carina Bruun
Själv tycker Anne Ahlefelt att det är viktigt att börja prata med barnen om rusmedel så tidigt som möjligt.
- Jag tror inte att man kan börja prata om det här för tidigt. Låt barnen ställa frågor och försök svara på deras frågor. För barnen har många frågor redan i en tidig ålder. Jag har själv en 6-åring där hemma och han har redan nu ställt en hel del frågor. Barnen vet tidigt att det är farligt att använda rusmedel och förstår inte varför folk använder rusmedel trots att det är farligt. Det är inte alltid så lätt svara men ett bra råd till föräldrar är att fråga barnen vad de tycker. Vad väcker det här för tankar hos dig och vad funderar du på? Då svarar oftast barnen vad de tycker och tänker och så kan man sedan fortsätta därifrån.
- Ge inga färdiga svar, utan låt barnen fundera själva på det här. Barn kan lätt vara rakt på sak och kanske lite svart-vita. Hemskt vanligt är ju frågan varför dricker man alkohol eller röker, då det är skadligt och kan döda. Men vi som vuxna behöver inte prata om det värsta som hända, man kan alltid ta det till en lite mer vardaglig diskussion och försöka förklara varför man ändå väljer att använda rusmedel. Försök få in det i vardagen, till exempel om man råkar se någon röka eller om någon blir lite full på någon fest så våga ta upp det till diskussion. Det är vårt ansvar som vuxna att ta upp det och gör vi det ger vi barnen en tydlig signal att man får tala och ställa frågor om det.
"Dagens ungdomar gör kloka val men behöver absolut de vuxnas stöd"
En vanlig tes bland vuxna är att om jag tar upp det här med mitt barn så kanske jag startar ett intresse hos barnet. Anne Ahlefelt förstår den tanken.
- Jag känner till den här rädslan som finns hos många föräldrar, men jag skulle nog våga påstå att den dagen vi kommer på att nu skulle det vara bra att tala om rusmedel har barnet redan för länge sedan kommit i kontakt med det på något sätt. I dag finns information i överflöd och barnen kommer åt den här information i ett mycket tidigare skede än vad vi vuxna ens kan tänka oss. Därför är det så viktigt att vi är med i de här diskussionerna. När det kommer till rusmedel och lågstadiebarn så väcker det ofta en rädsla när man inte förstår det och det gör det extra viktigt att det finns någon som kan förklara det och vad det beror på. Det är också viktigt att komma ihåg att skolan och föräldrar har ett gemensamt ansvar. Jobbar man aktivt både hemma och i skolorna kan man nå strålande resultat. Åtminstone hoppas jag på det.
- Positivt nu är att dagens ungdomar funderar ganska mycket på det här och gör ganska kloka val. Det syns även i statistiken att fylledrickande har minskat ordentligt och rökande håller på att försvinna. Självklart kommer det alltid in andra grejer, men dagens ungdomar gör ganska medvetna val. Det betyder inte att vi får lämna de ensamma. De behöver absolut de vuxnas stöd och det är där vi ska ta vårt ansvar och hjälpa till.
"Föregå med gott exempel bättre än en predikan"
Andreas Slama som är huvudklassförälder för Sirkkala skola i Åbo tycker att mycket beror väldigt mycket på situationen och hur mogna barnen är. Även på vilken bakgrund barnen har och hur ofta de kommer i kontakt med rusmedel eller ser det i hemmet.
- Har man föräldrar som använder mycket alkohol och röker är det förstås en naturlig del av deras vardag. För dem som inte har just den vardagen behöver man inte pracka på informationen, men så småningom visa dem vad det handlar om. Inte är det här något som man behöver hemlighålla för barnen. Utgående från barnens nivå kan man säkert snacka om det här redan med en femåring. Om man till exempel ser någon som röker eller någon full människa på stan kan barnen fråga vad som händer och då måste man förklara vad som händer.
Andreas Slama.Andreas SlamaBild: Yle/Lotta Sundström
Andreas Slama menar vidare att det här också beror på föräldrarnas åsikter och barnens nyfikenhet.
- Är du en förälder som är kedjerökare blir det så att du ska inte göra som jag gör utan som jag säger. Och är du en absolutist så är det en annan story, så det är mycket det det handlar om. Säger man att det är absolut förbjudet kan det ju också väcka nyfikenhet hos vissa barn. Jag tror mer på exempel än på predikan. Alkohol är en del av vår kultur och att man kan använda alkohol på ett måttligt sätt är ju fullt acceptabelt.
- Det här beror också lite på barnens egen nyfikenhet. Sedan ska man inte heller vara blåögd och tro att säger man ingenting så vet barnen ingenting. Det handlar om att ge en saklig information och föregå med gott exempel. Om mamma och pappa är redlöst berusade varenda veckoslut tycker nog inte barnen att det är så jättehäftigt i längden, säger Andreas Slama.
Den här delen av ånni-projektet pågår från och med i dag måndag den 14 december till och med den 27 december. Kampanjen syns främst i kommunerna Åbo, Vanda och Joensuu, som alla deltar i det här projektet. I de här kommunerna kommer man främst att jobba med 10-13-åringar, en ålder där man enligt Anne Ahlefelt redan är väldigt insatt i det här ämnet. Samtidigt poängterar hon att man redan som åtta till nioåring uppmärksammar sin omgivning väldigt mycket och därför är det inte heller så konstigt att många tycker att man bör prata om rusmedel i redan i den åldern.
Mer tid för diskussion under julen
Att just den här kampanjen kommer i samband med julen är ingen slump.
- Under julen har familjer oftast lite mer tid tillsammans än under den hektiska vardagen och vår tanke är att man kanske kan använda en del av den tiden till att diskutera tillsammans kring just de här frågorna, säger Anne Ahlefelt.
Ånni-projektet som fortsätter på olika håll och plan i två år till finns även på Facebook , där man försöker få föräldrar att stanna till och tänka efter kring frågorna vet ditt barn tillräckligt om droger och vad ska ditt barn få veta om droger.
Oljepriset fortsätter att sjunka och ligger just nu på ungefär 70 cent per liter. Som uppvärmningssystem hör ändå el och fjärrvärme till de vanligaste, ungefär vart tionde småhus i Åbo använder oljevärme.
På Skarpskyttegatan i Österås i Åbo bor Erika och Bjarne Holmbom i ett småhus. Huset är byggt på tjugotalet och paret flyttade in där 1974.
- Då fanns här fyra kakelugnar, två köksspisar och en illaluktande oljekamin, säger Bjarne Holmbom.
Med tre våningar och tvåhundra kvadratmeter blir det mycket att sköta, för att inte tala om att värma upp.
Bjarne Holmbom värmer med olja.Bjarne HolmbomBild: Yle/Alexandra Granberg
Nöjda med oljevärme
För fyrtio år sedan stod paret Holmbom inför två alternativ. Valet låg mellan att installera ett system med direkt elvärme eller ett centralvärmesystem med vatten och oljepanna. Tanken på värmeelement kändes inte lockande, och efter att ha suttit ner med olika offerter kom de fram till att en oljepanna var vad som passade dem och huset bäst.
Oljepannan installerades i potatiskällaren där det fanns gott om utrymme och oljecistern svetsades på plats.
Att välja att värma sitt hus med olja mitt under sjuttiotalets oljekris är något som då antagligen uppfattades som ganska kontroversiellt, men fyrtio år senare säger Bjarne Holmbom att de fortfarande är glada över sitt beslut.
- Vi har varit nöjda på alla sätt, det är ett bekymmerslöst och driftsäkert system. Cistern är fortfarande i fullt gott skick, oljepannan har vi bytt en gång för femton år sedan. Vi bytte från en kombipanna där man kunde elda både med olja och ved eller koks. Fast det var bara olja som gällde, så vi bytte till slut ut den gamla till en för bara olja.
Sjunkande oljepris inte nödvändigtvis en trend
Oljepriset har sjunkit radikalt under den senaste tiden och ligger just nu på ungefär sjuttio cent per liter. En del förutspår att priset kommer fortsätta peka nedåt också en tid framöver.
Matts Almgrén som är energirådgivare vid Åbo stads byggnadsinspektion säger däremot att oljepriset är väldigt oförutsägbart, bland annat för att det är så beroende av politiska faktorer. Att priset på olja sjunker nu säger enligt Almgrén ingenting om framtiden.
- Oljan var jättebillig 2009 men bara tre år senare hade priset nästan fördubblats. Det är väldigt opålitligt och ingen kan ju säga säkert vad det är om två, fem eller tio år. Det är dessutom för oljan som det är för elen som också sjunkit lite nu, om marknadspriset inte höjs under de kommande åren höjer vi i Finland istället skatten.
Bjarne Holmbom beräknar att deras årliga oljeförbrukning uppgår till cirka tretusen liter. När det är kallt kompletterar de värmen som oljepannan ger med att också elda i två kakelugnar. På sommarstället i Houtskär fyller de två släpvagnar med ved som räcker över vintern.
- Vi sparar kanske tusen liter olja genom att elda med ved. Och det här med att elda i kakelugn är ju riktig mysvärme.
Oljepannaoljepanna i småhusBild: Alexandra Granberg
Dyr fjärrvärme i Egentliga Finland
I Åbo uppvärms närmare nittio procent av höghusen och ungefär hälften av radhusen med fjärrvärme. Under fem procent av hög- och radhusen uppvärms med olja.
Däremot står olja för uppvärmningen av cirka tio procent av egnahemshusen i Åbo.
Enligt Matts Almgrén är lönsamheten beroende av både hurdan bostad det är fråga om och var på kartan bostaden ligger.
I Egentliga Finland är priset för fjärrvärme till exempel jämförelsevis högt, cirka sjuttio procent dyrare än i Uleåborg.
Här är det därför inte ekonomiskt lönsamt för småhus att installera fjärrvärme, medan den dyra installationen lönar sig för större fastigheter som hög- och radhus.
Miljöinverkan
Olja är som känt inte den miljövänligaste lösningen. Än så länge används fossila bränslen i så gott som alla oljepannor, medan en del av den olja som kan användas i fjärrvärmesystem utgörs av förnybara bränslen vilket lämnar ett mycket mindre ekologiskt fotavtryck.
Effektiviteten för oljepannor är dessutom mycket beroende av när pannan är installerad. En oljepanna som är installerad senast på nittiotalet har en hög effektivitet på 90 procent, säger Matts Almgrén.
- Men om vi talar om en gammal oljepanna från sjuttiotalet är effektiviteten endast 70 procent. Det här betyder att 30 procent av energin går till spillo. Det är inte effektivt och alltså inte ekonomiskt lönsamt.
Av de "traditionella" värmeenergisystemen lyfter Almgrén upp ved och pellets som de mest ekologiska bränslena, och ett bra alternativ till den gamla oljepannan.
Pellets är däremot inte världen enklaste att använda och kräver dessutom mycket extra lagringsutrymme vilket bidrar till extra kostnader och riskerar bli en ganska dyr investering.
Värmepumpar är enligt Almgrén bland de mest ekonomiska lösningarna, men en värmepump är inte effektiv i stora hus och i riktigt kalla temperaturer då den inte kan värma vattnet till lika höga temperaturer som till exempel olja. En vattenpump klarar en maximaltemperatur på 55-60 grader, medan riktigt kyliga dagar kan kräva att vattnet värms upp till 70 grader. Att välja rätt värmesystem kräver med andra ord en del kunskap och betänketid.
Stadsfärjan Förin i Åbo är tillfälligt ur trafik nu på måndagsmorgonen.
Anledningen till det är ett tekniskt fel och så fort man har åtgärdat det kommer färjan att gå som vanligt igen, vilket beräknas bli senast klockan 18.
Uppdaterad 08:50 med vilken tid reparationsarbetet beräknas vara klart.
Planerna på en spårväg i Åbo går vidare och i dag måndag behandlas frågan i Åbo stadsfullmäktige.
Förra veckan var stadsstyrelsens utlåtande att det ska göras tilläggsutredningar. Tjänstemännen ska bland annat utreda hur Åbos vänorter Göteborg och Rostock använder spårvagnar.
Åbo ska också jämföra spårvägsalternativet med långa led-bussar, eller så kallade superbussar. Dessutom är det svårt att veta hur mycket stöd man kan få av staten, om alls med tanke på dessa ekonomiska tider.
Julmarknaden på Gamla Stortorget i Åbo har varit en populär tillställning. Under de fyra veckoslut marknaden har hållits har den totalt lockat 75 000 besökare.
På marknaden såldes bland annat julmat och hantverk.
Julmarknaden ordnades alla fyra veckoslut sedan den 21 november.
Jag vill inte bo bland främlingar. Alltså vill jag lära känna några av de 140 nyanlända flyktingarna här i Nagu. Då slutar de vara främlingar.
Det var utgångspunkten då ett femtiotal personer på Svenska Dagen gick på #flyfie -vandring (uttalas "flyffig") från Nagu flyktingcentral i Hotell Strandbo till Jungfrudansen i Finby.
Flyfie-vandringBild: Sofia Ek
Att jag nu skulle känna dem vore kanske att ta till överdrift, men i varje fall har jag kommit i kontakt med dem och känner mig själv väl till mods. Av flyktingarnas glada ansikten att döma gillade också de vandringen. Jag kan bara spekulera i vad de egentligen tycker om att plötsligt befinna sig i Åbolands skärgård, på en idyllisk men avlägsen ort med 1400 invånare och 3000 öar.
Kommunikationen haltar
Själv har jag knappast varit med om någon större kulturkrock. Eller snarast språkbarriär. Även till de i engelska mest bevandrade var det svårt att förmedla tankar:
"Det kan bli svårt att gå med barnvagnen bland stenbumlingarna". - "Cyklar du ned för den hala bergsklacken, unge man, riskerar du att dratta ikull". - "Jo, visst får du bilderna. Vi delar dem i morgon på Facebook och Dropbox."
Flyfie-vandringBild: Sofia Ek
Den djupaste kommunikationen hade jag med en bilchaufför från Bagdad. Han hade lärt sig helt skapligt ryska på jobbet och jag frustrerades av att min egen ryska är allt annat än haraschå. Men lite frågor kunde jag ändå ställa.
Vilka vägar hade han kommit? Jo, först med båt från Turkiet till Grekland. Han bar "maja malinka datsch" (sin lilla dotter) och hade jämte packning 32 kg på ryggen. Efter Grekland kom de till "Estonia". Vadå Estonia? Nejnej, Macedonia. Sedan Serbia, Avstria, Germania, Danemark, Sverige och så hit. Nå hur känns det här då? Här är det "spokojnoj" (lugnt).
Vandringen organiserade jag med andra frivilliga, som jag jobbat med tidigare i andra Nagu-sammanhang. Sofia Ek tog fotografier, Matilda Åberg gick och pratade med flyktingförläggningens personal på förhand, och fixade det så att våra medvandrare på förhand skulle ha en aning om vad vi hade tänkt oss.
Flyfie-vandringBild: Sofia Ek
Nå, blev #flyfie-vandringen lyckad? Ja och nej. Ja, vi trivdes och hade det bra. Ja, vi fick ett ömsesidigt förstahandsintryck av varandra, och intrycket var gott. Nej, vi kunde inte berätta så mycket för varandra, om vare sig Nagu eller Irak. Nej, vi hade inte så mycket informationsutbyte, helt enkelt för att mängden gemensamma ord var så liten.
Kaj, 8 år
Mina reflektioner blir därför mest spontana och intuitiva betraktelser, sådant som barn är bra på, och känner jag mig själv rätt tror jag Kaj 8 år skulle ha skrivit om upplevelsen ungefär så här:
Nu ska jag berätta om när vi gick till Jungfrudansen med flyktingarna här i Nagu. När vi hade kommit dit där de där flyktingarna bor kom det en arabisk farbror fram till mig och sa något på ryska åt mig. Då sa jag kom, kom, för jag ville visa ett sjökort med ryska bokstäver, som finns på ett café.
Han hade en blå yllemössa (som det stod Luleå på) och tog en bild av sjökortet, för han kunde ju ryska. Han skulle visa bilden åt sina vänner. Han sa nog vad han hette, men det var svårt. Azaldin tror jag.
Bilchauffören från BagdadFlyfie-vandringBild: Sofia Ek
Sedan gick vi mot Sportplanen. Då märkte jag att en tant hade en barnvagn med. Den kan bebisen ju inte åka i sedan i skogen! Jag försökte säga det åt Azaldin, men jag är så dålig på ryska. Jag låtsades gå in i skogen bredvid vägen och pekade på barnvagnen och sa på svenska att det kan bli svårt. Jag vet inte om de förstod.
När vi sedan kom in i skogen blev de glada. De fick nästan klättra för stigen är ibland litet stenig. En pojke hade en stor cykel som han ville cykla med på ett halt berg. Jag tänkte att jag skulle säga att han kan trilla. Men han såg så glad ut och skrattade, så jag sa ingenting.
Efter en stund kom vi fram till Jungfrudansen och då gick jag först in. Det är en labyrint som svänger åt olika håll, och så är där en sten i mitten som man kan sitta på. Alla var glada. Jag tog bilder och Fia tog bilder och de där flyktingarna tittade på bilderna. De ville också ha dem. Endel hade egna kameror och tog egna bilder.
Jungfurdansen i Nagu/FinbyFlyfie-vandringBild: Sofia Ek
Sen pratade jag med Azaldin, han min ryska kompis från Bagdad. Han sa att de som inte är från Irak, de är från Afghanistan. Men så såg jag två flickor som såg ut precis som om de skulle vara från Afrika. Då sa Matilda att endel är från Somalia.
Sen bjöd jag morötter fast jag sa att det var karameller men de är så små och söta så de är ju som karameller. De där barnen från Irak var glada och åt av morötterna. Matilda bjöd på vatten.― Kaj, 8 år
Och sen gick vi tillbaka till Strandbo. Vi pratade inte så mycket med varandra som jag skulle ha viljat, för de förstod inte vad jag sa och inte förstod jag heller vad de sa. Det tycker jag är synd.
Flyfie-vandringBild: Sofia Ek
Dessutom tycker jag det är dumt att de skulle lära sig prata på finska och inte svenska som nästan alla mina kompisar i Nagu. Det är ju dumt om jag ger dem morötter och de tror att jag ska bli glad om de säger kiitos och inte säger tack.
Aj jo, ännu en sak, när vi gick hem så var det en farbror som måste bära en stor stor barnvagn på ryggen genom blåbärsrisen i skogen, för han hade nog inte förstått vad jag sa när jag sa att det skulle bli svårt. Jag tog en bild av honom, för det såg så lustigt ut. Vi skrattade båda två.
Flyfie-vandringBild: Sofia Ek
Och när vi kom hem sa Matilda att hon hade hört om en pojke som var med som inte kunde sova på nätterna, för han drömmer ännu om när de hade bombat huset där han bodde. Honom tycker jag synd om. Fast det är ju bra att han har det bättre nu i Nagu. (Kaj, 8 år)
Förstås hade jag kunnat skriva ovanstående med annat ordval och annan meningsbyggnad, men tyvärr hade analysen inte blivit mer djuplodande. Men kanske man måste nöja sig med ett förstahandsintryck som är naivt och känslomässigt.
Välkomstkulturen i Nagu
Glädjande nog är känslorna i huvudsak positiva, för Nagu verkar vara fullt av hjälpsamma människor. Utanför flyktingförläggningen stod en nybliven Nagumamma som undrade när hon kunde ge bort kläder som hennes dotter vuxit ur. Med tanke på att dottern just fyllt fem veckor fanns det nog en ännu större vilja att hjälpa, än att bli av med överblivna kläder.
Flyfie-vandringBild: Sofia Ek
Till sist en ögonblicksbild av Nagus egen variant av det som på tyska kallas Willkommenskultur, nämligen Matildas lista.
Nagus egen fru Schindler, Matilda Åberg, har upprättat en lista som finns i Strand café. Nagubor kan för två euro betala in en kopp kaffe här och en kopp te där, och så när det kommer flyktingar till caféet (för att använda dess wifi som är mindre överbelastat än Strandbos, och man vill ju fortsätta umgås med sina vänner över nätet), ja då får de en kopp från Matildas lista.
"Den här koppen bjuder Kaj Arnö på." Genialiskt, tycker jag. Minskat främlingskap mellan nyanlända och Nagubor, det mår alla parter bättre av.
Det går bra för Åbo filharmoniska orkester just nu.
Samtliga konserter i december har varit slutsålda. Också under hösten har flera av de övriga konserterna varit välbesökta eller slutsålda. Inför vårens säsongsöppning med Carl Orffs Carmina Burana har man satt in en extra konsert onsdagen 13.1 eftersom de två första konserterna redan sålt slut.
Orkestern firar sitt 225-års jubileum i år och intendent Emilie Gardberg är mycket nöjd.
- Vi försöker hela tiden nå nya publiker samtidigt som vi vill erbjuda bekanta lyssnare nya och ännu rikare musikaliska innehåll. Musikerna har varit redo att ge sitt allt under ett mycket krävande jubileumsår och publiken har tackat dem med en ökad närvaro.
