I föreningen Daisyeläkeläiset i Åbo har man gott om egna erfarenheter av hur det är att komma som invandrare till Finland. Erfarenheter som nu är ett ypperligt stöd för de asylsökande som precis har kommit hit.

Daisyeläkeläiset huserar på Slottsgatan 41 i Åbo och är ett hjälpcenter för äldre invandrare, där man kan få stöd i vardagen som invandrare.

Nu erbjuder föreningen stöd åt de asylsökande som kommit till Åbo och inkvarterats i stadens gamla vandrarhem som ligger mittemot Daisyeläkeläisets lokaler.

- Alla i vår förening vet hur det är att komma till Finland som invandrare och nu får vi chansen att hjälpa de som nu kommer hit, säger verksamhetsledaren Hülya "Hissu" Kytö och fortsätter:

- Då många av oss äldre invandrare har liknande upplevelser är det relativt lätt att bygga upp ett förtroende hos de asylsökande som kommer till Finland. Att få det förtroendet är också viktigt, för då kan man diskutera allt på ett helt annat sätt.

- Samtidigt tar det också lite tid att bygga upp ett förtroende, eftersom många som precis har kommit hit är väldigt trötta och många vill ännu heller inte diskutera något överhuvudtaget. Men många av barnen är som barn ska vara, alltså pigga och glada.

- Framöver kommer vi att ordna minnesmöten, där vi pratar om både glädjeämnen och sorg, och då kommer vi också att lära känna varandra ännu bättre.

"Det finns inget bättre än att göra människor glada"

Något som man redan har hunnit med är att hjälpa de asylsökande med matlagning.

- När vi märkte att männen inte kan laga mat och bara levde på kokta ägg började vi att hjälpa till med den biten. Vi lagar mat som är lik den maten de är vana med och så får de sedan köpa den färdiglagade portionen av oss för två euro. Då får de i alla fall en varm måltid med grönsaker.

- Längre fram har vi även planerat in kurser i finska, textil- och hantverkskurser för kvinnorna och gällande männen ska vi försöka få stadens idrottsföreningar att hjälpa till att ordna aktiviteter för dem. För barnen ska vi försöka ordna så att de kan rita och pyssla.

- Jag tror att alla som kommer hit uppskattar det här och för mig betyder det här oerhört mycket. Det här är mitt liv. Jag gillar att se när människor ler och njuter av det. Det finns helt enkelt inget bättre än att göra människor glada.

- Jag försöker också hela tiden få alla att bara fokusera på positiva tankar. Självklart ska man också minnas och gråta över alla tunga saker, men man måste hela tiden också försöka hitta ljusglimtar i tillvaron.

Hülya "Hissu" Kytös engagemang är ett stort stöd för de asylsökande. daisyeläkeläiset Bild: Yle / Peter Karlberg

Hülya "Hissu" Kytö kom själv till Finland från Turkiet i början av 1970-talet och hon menar att mycket har förändrats sedan den tiden.

- Jag hoppas fortfarande på att hela Finland tillsammans kan se till att göra någonting bra, men nu är fördomarna starka och det syns också väldigt tydligt.

- Jag förstår inte varför det är på det här sättet. För ingen människa vill frivilligt lämna allt man har och plötsligt ta sig till en plats man inte vet någonting om. Jag tycker människor borde se sig i spegeln och vända på det här. Hur skulle det vara om du själv tvingades lämna allt du har?

- Man borde istället se möjligheterna. Jag menar att många av dem som kommer till Finland har mycket att lära oss och det borde man försöka ta tillvara på.

"Hissu" är jättesnäll"

Flickan Maria som kommer från Irak har varit i Åbo i fyra dagar. Just den här dagen hjälper Hülya "Hissu" Kytö Maria och hennes familj med att handla mat.

- "Hissu" och hennes vänner är väldigt snälla med oss. De ger oss kläder och skor och idag får vi hjälp med att handla mat. "Hissu" är jättesnäll.

De stora fåglarna, bland annat tranorna, styr nu i stora plogar söderut.

I fjol flög över 23 000 tranor över Egentliga Finland.

tranor Bild: Petri Vainio

Markku Harmanen hör till de fågelskådare som nästan dagligen samlas uppe på en liten kulle i Björkboda. Från kullen har man utsikt över Bjökbodafälten och med hjälp av effektiva kikare kan fågelskådarna hålla koll på vilka fåglar som flyger över Kimitoön.

En stor del av vadarna har redan flyttat, likaså många insektätande fåglar, vet Markku Harmanen. Rödhake och lövsångare kan man ännu få syn på, men de börjar också minska. Lite senare flyttar trastarna och finkfåglarna.

Sen sommar - sent uppbrott

Enligt Markku Harmanen har den svala sommaren gjort att en del fåglar häckat senare än vanligt, och för dem innebär det att uppbrottet fördröjs en aning.

- Ännu i början av september såg jag svalungar i ett bo, berättar Harmanen.

Fågelskådarna i Björkboda tillbringar gärna hela dagen på den lilla kullen bland fälten. Fågelskådare i Björkboda Bild: Yle/Monica Forssell

De mest aktiva fågelskådarna står med sina kikare i högsta hugg från tidig morgon till sen eftermiddag. Själv räknar sig Markku Harmanen inte till de mest inbitna men medger att hobbyn, som han haft sedan barnsben, fortfarande har honom i sitt grepp.

- Fåglar är fascinerande.

Med tanke på fågelskådning är veckorna i september ypperliga. I Björkboda kan man förutom tranor få syn på en hel del olika rovfåglar. Just i höst har det synts ovanligt många stepphökar men också sparvhökar, ormvråkar och bivråkar.

Bivråk. Bild: © Daniel Burgas

- Stepphöken var länge ovanlig, säger Markku Harmanen. Att den nu blivit vanligare kan bero på att dess häckningsområden på ryska sidan har förflyttats längre västerut.

Kommer de tillbaka?

De finländska tranorna är på väg mot Spanien och Egypten. På frågan om de finländska flyttfåglarna flyger över krigshärjade områden som Syrien och Irak, svarar Harmanen att en del fåglar väljer att följa kusten och därmed passerar oroshärdarna.

Flyttfåglar fångas med nät i vissa länder. Flyttfåglar fångas med nät även i Gazaremsan. Bilden togs i Khan Younis 5.9.2013. Bild: EPA/ALI ALI

På torsdagen inleds EM-kvalet för damernas fotbollslandslag. Finland möter Montenegro i den första matchen i Åbo.

Utöver Finland och Montenegro består grupp 2 av Spanien, Irland och Portugal.

-Det är en jämn grupp. Jag tror att det är många lag som kommer att ta poäng av varandra. Så klart blir alla hemmamatcher väldigt viktiga, att vi klarar av att vinna dem i så stor utsträckning som möjligt.

Kvalet pågår i ett år

Gruppskedet i EM-kvalet håller på i ungefär ett år fram till den 20 september då Finland i sin sista match möter Spanien på bortaplan.

Ettorna till Nederländerna

Länderna är indelade i åtta grupper, ettorna från varje grupp går direkt till slutturneringen i Nederländerna i slutet av sommaren 2017.

-Vi har bra chanser att komma till EM igen, men det krävs mycket för att de andra länderna går framåt hela tiden och det känns att vi har litet stannat på samma nivå. Men nu känns det som om vi är på väg upp igen för att vi har fått in så många nya yngre spelare som är riktigt duktiga, analyserar målvakten Minna Meriluoto läget.

Sex tvåor kvalar direkt

Utöver ettorna går de sex bästa tvåorna direkt till slutturneringen, medan två grupptvåor ännu möter i en dubbelkamp om den sextonde och sista platsen till Nederländerna.

-Förhoppningen är att vi är bättre än vi var i VM-kvalet, där vi inte nådde hela vägen. Förhoppningen är att vi har kommit så mycket längre med vårt spel att spelarna framförallt har tagit ett steg under det här sedan den senaste tävlingsmatchen, säger chefstränaren
Andrée Jeglertz.

EM-kval, Finland-Montenegro, Yle TV2, torsdagen 17.9. kl.18.00, svenskt referat Janne Isaksson
EM-kval, Irland-Finland, Yle Fem, måndagen 21.9. kl.22.00, svenskt referat Janne Isaksson

Jeglertz analys om motståndarna i gruppen.

Spanien
Ett tekniskt skickligt lag som var med i VM i somras. Har bytt tränare och är så klart favoriter i gruppen. Däremot inte sagt att det är laget som kommer att ge oss de största problemen i gruppen. Spanien är ett lag med väldigt bra, individuellt skickliga spelare men också det lag som jag tror att passar Finland ganska bra.

Portugal
Också ett individuellt skickligt lag som är på väg uppåt och har gjort bra matcher under våren mot bra motstånd. Det blir en motståndare som vi kommer att få slita ganska mycket emot.

Irland
Ett typiskt brittiskt lag. Extremt hårt arbetande lag, fysiskt starka och bra på fasta situationer. Ett lag som kommer att ta poäng mot, skulle jag tro, nästan alla lag i gruppen.

Montenegro
Litet land som håller på att utvecklas åtminstone inom damfotbollen som håller på att ta steg framåt. Är i en uppbyggnadsfas och har bytt tränare nu på våren. Individuellt ett par skickliga spelare, men saknar lite struktur och organisation i sitt spel.

Många frivilliga vill hjälpa asylsökande som anländer till Åbo. På tågstationen i Åbo förses asylsökande med med mat, filtar och kläder.

På senare tid har en stor del av de asylsökande som anländer till Åbo, kommit med tåg från Kemi eller Torneå via Tammerfors eller Helsingfors.

På tisdag kväll väntade man en större grupp till centralstationen i Åbo. På plats var ett tjugotal frivilliga som också hade organiserat transporter och övernattning för de asylsökande i väntan på att polisstationen öppnar på morgonen.

Frivilliga vid tågstationen i Åbo. Frivilliga som vill hjälpa asylsökande på Åbo tågstation. Bild: Yle

Den som tog initiativet till att möta de asylsökande var Mia Lempiäinen-Aveci från scoutkåren Mikaelin Sinikellot.

- Jag hörde att asylsökande kommer med tåg till Åbo, men att det inte fanns någon som tog emot dem, och då beslöt jag mig för att ta tag i saken.

Ordet spred sig på de sociala medierna

Ordet spred sig bland annat på de sociala medierna och under tisdagens lopp engagerade sig fler och fler frivilliga, från bland församlingsanställda och universitetsstuderande.

- Jag vill hjälpa på det sätt jag kan, säger Sara Rantamäki, psykologistuderande vid Åbo Akademi, som tillsammans med en grupp studiekompisar kommit till tågstationen.

- Vi har köpt lite mat och tagit med oss filtar till de som kommer. Det känns bra att vara här och kunna bidra med något.

Asylsökande förses med mat, filtar och kläder. Frivilliga delar ut mat åt asylsöklande på Åbo tågstation Bild: Yle/Monica Forssell

Bland annat har Betelkyrkan och Kristillinen Raittiusseura har ställt upp med inkvarteringsutrymmen för de som anländer, då flyktingmottagningarna är fulla.

Tanken är att de frivilliga ska fortsätta ta emot flyktingar vid tågstationen också i fortsättningen.

- Intresset har varit stort för att hjälpa till och alla kunde inte vara på plats ikväll. Bara i dag fick jag över 60 meddelanden av sådana som vill hjälpa till, berättar Mia Lempiäinen-Aveci.

Asylsökande anlände på onsdagen

Det visade sig att de asylsökande som väntades till Åbo på tisdag kväll anlände istället med morgontåget på onsdagen. Ombord på tåget från Helsingfors fanns bland annat irakierna Hussein, Anower, Mustafa och Ali. De fick genast en kopp kaffe av frivilliga på tågstationen och säger att de nu väntar på stationen och hoppas få tala med polisen.

Hussein, Anower, Mustafa och Ali från Irak. Asylsökande på Åbo tågstation Bild: Yle/Monica Forssell

Janne Gröning jobbade länge inom modebranschen, han sov bara fyra timmar per natt i tjugo års tid, men han njöt av livet som framgångsrik företagare. Så kom lågkonjunkturen och på några månader miste Janne allting. Idag lever han i ett betydligt lugnare tempo, han känner efter vad kroppen mår bra av och han saknar varken stadens puls eller sitt gamla liv.

Två saker som skedde när Janne Gröning var fjorton år gammal och bodde i Hangö har bildat stommen i hans liv. Det ena var när han skar sönder tyget till en madrass och sydde sig ett par byxor av det beige-grå-rödrandiga tyget. Det andra som skedde var att han fick en liten billig kamera. I många år försörjde sig Janne på mode. Han introducerade flera välkända klädmärken i Finland och han hade också en klädaffär i centrum av Åbo. I dag försörjer han sig på sina naturfotografier som bland annat har blivit frimärken och använts till att bildsätta dvd:n till klassiska musikstycken.

- Jag vet inte riktigt varifrån idén med byxorna kom. Men jag tyckte att tyget var så snyggt. Mormor blev förstås arg när hon såg vad jag gjort med hennes bolster, men jag gick sedan flera år med de där randiga byxorna.

Janne Gröning är född och uppvuxen i Hangö. Han har bott bland annat på Åland, i Stockholm, Helsingfors, Åbo och Nådendal. Numera bor han och hans fru Marja ute på den lilla ön Keistiö i Iniö, långt ut i den åboländska skärgården. Där bor de med cirka 30 andra skärgårdsbor. Så länge Marja ännu jobbade i Åbo hade paret kvar en lokal i Nådendal, men i dag är de båda pensionerade.

Tomtekullen

På Keistiö i Åbolands skärgård har Janne Gröning sitt eget lilla paradis, Tomtekullen.

På den drygt sextusen kvadratmeter stora tomten odlar Janne och Marja sina egna grönsaker och sommartid möts man också av ett magnifikt blomsterhav. Det är vackert på Tomtekullen. Här finns totalt sju olika hus och skjul och man förstår mer än väl att Janne och Marja trivs här.

- Nu vill vi inte fara till stan längre. Vi har båda fått tillräckligt av det sociala livet eftersom vi alltid jobbat med en massa människor runt oss. Här är lugnt och tyst. Man hör bara naturens alla ljud.

Märkeskläder

När Janne Gröning var ung var det däremot stadsliv han längtade efter och trivdes i. Han skulle aldrig bo i en mindre stad än Stockholm.

- Jag är egentligen ingenjör, men hur det nu var kom jag i kontakt med mode. Jag råkade vara på rätt plats och i rätt tid.

- I Sverige förstod man sig på kläder, man klädde sig så mycket bättre där än i Finland. Jag beslöt mig därför att jag skulle göra samma sak som svenskarna. Jag återvände till Finland och byggde upp sju olika varumärken.

Det här var under 1980- och 1990-talet och det gick bra för Janne.

- När man förverkligar sina drömmar, då har man energi och ger järnet. Man njuter av det som man håller på med. Pengarna kommer sedan i andra hand.

Janne jobbade hårt i många år. Han reste mycket, sov lite, drack litervis med cola, men funderade inte desto mer på sina levnadsvanor.

Så kom 90-talets lågkonjunktur. På kort tid förlorade Janne allt han ägde. I samma veva skilde han sig också från sin första fru.

- När stressen blev negativ och för stor så var det inte speciellt roligt längre. Det var nog tuffa, svåra tider. Jag jobbade några år på Silja Line, där jag hade ansvar för deras klädaffärer.

Utbrändheten ledde till nytt liv

Jannes liv tog en ny vändning i slutet av 1990-talet. Han blev utbränd och sjukskriven. Läkarna ville skriva ut antidepressiv medicin, men Janne märkte att han mådde dåligt av att alla piller. Till sist träffade han en läkare som rådde honom att bara ta det lugnt och göra sådant som Janne gillade.

- Då hade jag just börjat fotografera igen. Det kändes bra att vara ute i naturen och fotografera. Det var meditativt att zooma in på en liten detalj i naturen. Läkaren däremot hörde jag aldrig av. Han fick sparken under den tid jag var sjukskriven. Han förstod sig tydligen för bra på människor.

Efter nio månaders sjukledighet återvände Janne Gröning till sitt jobb på rederiet, men efter en kort tid sade han upp sig. Han hade nämligen fått upp ögonen för Iniö och Keistiö.

- Jag har en massa kompisar som har hyrt stugor på Keistiö och på 80- och 90-talet när jag hade båt besökte jag dem alltid i samband med Keistiö-dagen. Men inte trodde jag då att jag skulle flytta hit.

- Sedan köpte en kompis ett ställe här i mitten på 90-talet. Jag hade nyligen skilt mig och hjälpte kompisen att renovera huset. Det kändes bra att vara här, energierna passade mig.

Janne började söka hus eller tomt på Keistiö och efter flera om och men fick han köpa en tomt. Tomten köpte han för pengar han fick när han sålde en liten agentur för arbetskläder.

Så kom det sig att Janne blev Keistiöbo. Året var 1999. Ett år senare flyttade Marja ihop med Janne och tillsammans började de bygga upp Tomtekullen. Efter ett par år kunde paret flytta in i gårdshusets bastukammare. Planen var att Janne rätt snabbt skulle bygga klart själva bostadshuset, men det tog sist och slutligen elva år. Orsaken var att hobbyfotograferandet blev en heltidssyssla, med ett sextiotal utställningar, beställningsarbeten, med mera.

Janne Grönings ursprungsplan på Keistiö var att börja med ekologisk odling. Han hade tänkt arrendera åkrar och han hade också långtgående planer på hallar och direktförsäljning. Men så skadade Janne sin tumme i en cirkelsåg och var tvungen att ta det lugnt i några månader. Det var frustrerande och långtråkigt att inte få göra något.

- En av Marjas bekanta ville ha av mina tavlor. I gengäld hjälpte han mig att bygga upp en fin hemsida. Hemsidan väckte uppmärksamhet och jag fick otroligt fin feedback för mina fotografier. Sedan blev jag ombedd att ordna en utställning och efter det var det rull rulle.

Det blev i medeltal en utställning per varannan månad på olika håll i södra och mellersta Finland samt i Stockholmstrakten.

- Sen gjorde vi några böcker, dvd:n, postkort, kalendrar och så vidare. Jo, det hände nog mycket under de åren.

Drömmen om ett ekologiskt samhälle

Idag är Janne officiellt pensionerad, men han fotograferar fortsättningsvis. Dessutom drömmer han om ett ekologiskt Iniö. Modellen har han tagit från Findhorn i Skottland, världens äldsta ekologiska samhälle, känt också för sin nyandlighet.

- I synnerhet på Keistiö finns närmare hundra hektar åkrar som direkt är i ekologiskt skick. Allt fler yngre vill leva lyckligt och lugnt i nära samspel med naturen. I stället för att alla flyttar in till städerna borde vi få människorna att flytta ut på landsbygden. Det är ändå här maten produceras.

Janne pratar om sina morföräldrar, som odlade sina grönsaker själva. Också på Tomtekullen på Keistiö frodas bland annat potatisblasten.

- Vi har över trettio olika grönsakssorter här. De ekologiskt odlade rotfrukterna och grönsakerna smakar så gott. Dessutom måste man ta vara på sin hälsa. Efter alla åren med stress och litervis med cola har man lärt sig något.

- Jag är också intresserad av andlighet. Alla har sin egen tro, min tro är naturen. Naturen är andlighetens hemvist. Vi är en del av naturen. Vi måste bara få tillbaka kontakten till naturen. Så borde vi lyssna mera till hjärtat, hjärtat är vår största energi.

- De här frågorna blir oftast viktiga när man drabbas av en kris.

Jannes säger att den största krisen i hans liv var utbrändheten. Men han upplevde också en kris när han vid fyllda femtio fick veta vem hans pappa var.

- Fram till dess hade jag levt i tron att inte ens min mamma visste vem det var. Under hela min uppväxt har jag dessutom bott hos mina morföräldrar. Min mamma gifte sig när jag var fem år och hennes man adopterade mig. Men jag fortsatte bo hos mommo. Hon var världens finaste människa.

Janne har försökt få kontakt med sin pappa, utan egentlig framgång. Idag är pappan död.

- Det här traumat har jag jobbat mycket med.

Stenspiralen

Janne Grönings stenbeläggning uppe på ett berg.

Uppe på ett berg har Janne Gröning radat stenar i spiralform, en labyrint eller jungfrudans.

- Alla energier går i spiralform. Det behöver inte vara så högt utvecklade mojänger. De som gått i stenspiralen har fått tårar i ögonen.

Jag avslutar dagen hos Janne Gröning med att gå uppför hans berg. Där går jag i den spiralformade labyrinten.

Du kan höra mera med Janne Gröning i ett Samtal om livet fredagen den 18.09 kl 11.03 och lördagen den 19.09 kl 20.03. Programmet finns också på Yle Arenan.

Många löntagargrupper gav under måndagen besked om att de deltar i fredagens storprotest mot regeringens nedskärningar i arbetslivet. Något som inte verkar beröra Åbo flygplats desto mer.

Juha Aaltonen jobbar för Finavia som chef för Åbo flygplats. Bild: Yle/Peter Karlberg

Vid Helsingfors-Vanda flygplats förväntas störningar i flygtrafiken förekomma under hela fredagen. Men på Åbo flygplats ska allt gå som planerat.

- Åbo flygplats kommer att vara öppen som vanligt. Flygledningen och servicen här ska fungera precis som normalt, men exakt vad varje enskilt flygbolag gör och inte gör på fredag kan jag inte uttala mig om, säger flygplatschefen Juha Aaltonen.

På Finavias webbplats hittar du löpande information om hur det kommer att se ut på fredag.

Här hittar du mer information om Åbo flygplats.

Den nordiska körmusikens jätteevenemang Nordklang arrangeras nästa sommar för första gången i Åbo. Evenemanget väntas locka mer än 1000 körsångare från hela Norden.

Festivalen är en viktig mötesplats för körsångare och kommer att bjuda på en mängd konserter runt om i Åbo, men Nordklang handlar i högsta grad också om utbildning.

Under fem dagar i augusti kan körsångare delta i workshopar som leds av proffsiga dirigenter och kompositörer från olika delar av Norden och Baltikum.

Man behöver inte höra till en kör för att delta, utan kan delta ensam.

Proffsen ger idéer

Musikmagistern, dirigenten Kari Turunen är festivalens konstnärliga ledare och vill satsa på kvalitet.

- Mitt mål har varit att utbildarna är av så hög kvalitet som möjligt. Vi vill ge nya impulser till korister och dirigenter i Norden så att de får nya idéer att jobba med. Vi vill helt enkelt ge rågbröd i stället för bulle, säger Turunen.

Bland utbildarna kan nämnas danskarna Jesper Holm och Line Groth som leder workshopar i vokal jazz, respektive pop.

Jesper Holm är dirigent och kompositör för jazz- och vokalgruppen Touché. Han undervisar bland annat vid det kungliga musikkonservatoriet i Danmark.

Line Groth är sångare, kompositör och dirigent i den världsberömda danska kören Vocal Line som har uppträtt med bland annat The Rolling Stones och Bobby McFerrin.

Dirigent Kari Turunen, Sulasols verksamhetsledare Virpi Häyrynen och Håkan Wikström från Nordisk Korforum ser fram emot Nordklang16 i Åbo Kari Turunen, Virpi Häyrynen, Håkan Wickström planerar festivalen Nordklang. Bild: Yle/Marie Söderman

"Populära låtar i enkla arrangemang"

Precis som i samhället i övrigt går det också trender i körmusik. Enligt Kari Turunen är den starkaste trenden i dag att körer vågar vara olika - det syns också i festivalens program.

- Mångfalden bland körerna är en positiv sak. För 20-30 år sedan var trenden den att körerna följde en ledstjärna. Det Tapiolakören gjorde, ville alla andra barnkörer också göra, säger Turunen.

Allt fler körer vill också sjunga poplåtar i enkla arrangemang men det är en utveckling som Turunen inte alltid uppskattar.

- Visst avspeglar det vårt samhälle, men det blir inte automatiskt bra bara för att en kör sjunger pop. Välgjord popmusik kräver hårt arbete, säger Turunen.

Anmäl redan nu

Förhandsanmälningen till Nordklang har redan kommit igång. De som har förhandsanmält sig kommer att ha förtur när anmälan till workshoparna öppnar nästa år.

- En del av workshoparna kommer garanterat att fyllas fort, så det gäller att vara ute i tid. Dessutom kan sångare i manskörer och damkörer pröva på att delta i workshopar för blandade körer, tipsar Håkan Wikström, Åbobo och ordförande för Nordisk Korforum.

I mitten av juni ska de finlandssvenska körsångarna samlas till stor sång- och musikfest i Karleby, men det konkurrerar inte med Nordklang, säger Wikström.

- I juni är vi i Karleby och i augusti är vi i Åbo, det är bara att pricka in båda i kalendern!

Arrangörerna tar gärna emot fler idéer på var i Åbo de nordiska körerna kunde uppträda. Det går också att höra av sig ifall man önskar få en kör på besök till exempel till sin arbetsplats.

Festivalen avslutas med en huvudkonsert och galafest.

Nordklang pågår den 3-7 augusti 2016 i Åbo.

Nu har det klarnat hur fredagens stordemonstration påverkar trafiken i Åbotrakten. En del bussturer körs enligt en undantagstidtabell medan den internationella färjtrafiken torde avgå enlig tidtabellen.

En del turer körs enligt en undantagstidtabell. Tidtabellerna preciseras ännu under veckan men redan nu har Föli, som sköter kollektivtrafiken i Åbo, S:t Karins, Reso, Nådendal, Lundo och Rusko publicerat information om vilka busslinjer som kör vilka tider. Informationen hittar du här.

Medlemmar i bil- och transportfacket AKT deltar i stordemonstrationen och medlemmarna inom bussbranschen är borta från sitt arbete ett dygn mellan 3 på fredagsmorgonen och 3 på lördagsmorgonen.

Löntagarorganisationerna ordnar på fredag en stordemonstration i Helsingfors mot regeringens planerade arbetsmarknadsreformer.

Sverigefärjorna torde avgå normalt

Rederiet Tallink Silja meddelade på onsdag att de kommer att driva normal verksamhet på fredag.

Fartyget Baltic Princess som kör under finsk flagg mellan Åbo och Stockholm är ute till havs under dagen och påverkas således inte av stordemonstrationen eller strejkerna.

Också Viking Line meddelar på sin hemsida att alla fartyg avgår enligt tidtabellen. Båda rederierna uppmanar att passagerare att ta sig i tid till hamnen på grund av mindre personal.

Inte heller Finnlines avgångar från Nådendal påverkas av stordemonstrationen.

Finlands fotbollsdamer inleder EM-kvalet i Åbo på torsdag mot en oförutsägbar motståndare.

Några erfarna lirare – framför allt i de nedre leden – finns kvar, men chefstränaren Andrée Jeglertz har också plockat in yngre krafter som ska slå igenom i EM i Holland 2017. För där ska Finland spela.

– Målet är givetvis att spela i EM. Och det tycker jag vi har väldigt realistiska chanser till. Vi möter svåra motståndare men ska ha möjlighet att vinna alla matcher, slår Jeglertz fast på dagen före premiären.

Finland spelar i en grupp med Spanien, Irland, Portugal och Montenegro, där det sistnämnda – och på förhand sett svagaste – laget står för öppningsmotståndet.

Andrée Jeglertz välkomnar Montenegro som premiärmotståndare. Andrée Jeglertz, september 2015. Bild: Lehtikuva

– De har mycket individuell skicklighet och är ganska oförutsägbara, men jag vill nog påstå att Finland är bättre organiserade, säger assisterande tränaren Gary Williams som stått för motståndarscoutingen.

”Passligt att inleda mot Montenegro”

– Våra motståndare spelar väldigt annorlunda, fortsätter Jeglertz. Vi måste anpassa vårt spel enligt kraven motståndarna ställer. Det handlar om att hitta lösningar ute på planen.

Jeglertz, som lotsat Finland sedan 2010, betonar att man inte kan gå in och underskatta motståndaren, trots att Montenegro spelade sin första landskamp så sent som 2013.

– När jag tar ut laget bör jag tänka på att ta ut de spelarna som är bäst just då. Om man börjar laborera med uppställningen tror jag man hamnar snett, menar svensken.

– Men givetvis är Montenegro ett passligt lag att inleda kvalet mot. Jag hoppas vi kan jobba mycket med anfallsspelet, nöta olika kombinationer och hitta olika sätt att skapa målchanser.

Äldre lär de yngre

Tinja-Riikka Korpela, 29, hör till landslagets mest rutinerade garde. Bayern München-målvakten, som valts till Finlands bästa spelare de två senaste åren, tror landslaget kan bättra på från VM-kvalet som slutade i en besvikelse.

– Vi kan och ska utvecklas. De yngre har kommit in med buller och bång, och vi äldre försöker hänga med och lära dem, säger Korpela som är klar etta i vårens Bundesligamästare.

Tinja-Riikka Korpela och Manuel Neuer, Bayern Münchens målvakter, firar varsin Bundesligatitel. Tinja-Riikka Korpela och Manuel Neuer, Bayern Münchens målvakter, firar varsin Bundesligatitel våren 2015. Bild: EPA / All Over Press

Färskare namn som under kvalets gång lär stiga in och få ansvar är bland annat Julia Tunturi (19 år), Ria Öling (21), Emma Koivisto (20) och Katarina Naumanen (20).

Därtill har redan spelare som Adelina Engman (20), Nora Heroum (21), Natalia Kuikka (19) och Juliette Kemppi (21) redan tidigare fått hyfsat med minuter.

– Laget har många unga spelare men jag tycker vi har en bra mix, där flera av de erfarnare kan peaka i karriären ungefär vid EM 2017, tror Jeglertz.

”Mest lovande någonsin”

Finlands juniorlandslag har rönt en del framgång under de senaste åren, till exempel i form av en semifinalplats i U19-EM i Wales 2013. Man tog sig också till U20-VM i Kanada förra sommaren där man dock kammade noll.

– Jag skulle säga att vi kanske har vårt mest lovande och utvecklingsdugliga lag på benen någonsin, säger Jeglertz. Alla kanske inte ännu är på toppen av sitt kunnande 2017, men potential finns.

– Såklart jag skulle vela att alla som Tinja-Riikka spelar regelbundet i europeiska topplag, men vi är inte riktigt där än. Det viktigaste för mig är ändå att spelarna har nyckelroller i sina respektive lag.

EM-karsinnat alkavat huomenna! #Helmarit toivottaa kaikki tervetulleiksi avausotteluun Veritas Stadionille klo 18. pic.twitter.com/6KV6ForoS6

— Naisten A-maajoukkue (@HelmaritFI) September 16, 2015

Finland möter Montenegro i Åbo på torsdag klockan 18.05. Yle sänder matchen på TV2 och Yle Arenan med svenskt referat av Janne Isaksson med start klockan 18.00. Även bortakampen mot Irland på måndag visas på Yles kanaler.

Färjtrafiken uppskattas stå stilla i minst två timmar på fredag. NTM-centralen i Egentliga Finland uppskattar att flera rutter påverkas med start klockan 11.

Enligt NTM-centralens uppskattning avbryts färjtrafiken på rutterna mellan:

Pargas – Nagu
Nagu – Korpo
Korpo – Norrskata – Houtskär
Iniö – Gustavs
Kasnäs – Hitis
Karlö förbindelsefartygsrutt
Velkua förbindelsefartygsrutt
Nagu norra förbindelsefartygsrutt
Kotka-Pyttis förbindelsefartygsrutt

JS Ferryways trafikerar som normalt på tvärtrafiksrutterna i Houtskär, Iniö och Nagu samt södra Nagu. Också Nordic Coast Lines förbindelsefartygsrutt i Pargas kör helt normalt.

Enligt ett pressmeddelande på Finferries hemsidor normaliseras trafiken efter klockan 13 på de större rutterna och efter klockan 18 på de mindre vajerfärjrutterna.

Det kan ännu uppstå ändringar i tidtabellerna. Yle Åboland följer med läget.

Artikeln uppdaterad 16.9.2015 kl. 19.57: Pargas förbindelsefartygsrutt var felaktigt bland rutterna som avbryts.

Processen att vaska fram en ny kommundirektör för Kimitoön avancerar. De två kvarvarande kandidaterna, Mika Mannervesi och Anneli Pahta träffar fullmäktigegrupperna på fredag.

Rekryteringsgruppen samlas på måndag för att göra ett försök att välja mellan de två. Om de inte kan enas, får kommunstyrelsen två namn att ta ställning till på tisdagens möte. Sista ordet har kommunfullmäktige som samlas i början av oktober.

Möteshandlingarna för kommunstyrelsen publicerades under eftermiddagen. Något namn går inte att läsa där, endast att styrelseordförande ger sitt förslag senare.

Kommunstyrelsen i Kimitoön ställer sig positiv till att Röda Korset verkar för att inrätta nödinkvartering för flyktingar på orten.

Styrelsen konstaterar att i nuläget har kommunen inga lediga fastigheter som lämpar sig för ändamålet. Kommunen ska ändå vara i fortsatt kontakt med Röda Korset om olika möjligheter att bidra till situationen.

Två invånarinitiativ gällande grundande av mottagningscentral för flyktingar har lämnats in. Styrelsen behandlar ärendet på tisdag.

De många flyktingarna som kommer till Finland just nu har överraskat flera kommuner. I Åbo tar nu stadens utvecklingsgrupp på sig ansvaret att samordna arbetet kring flyktingfrågor.

Det kommer mellan 30 och 50 flyktingar varje dag till Åbo. De behöver tak över huvudet, få hjälp med att söka asyl och och integreras i samhället.

För att den här processen ska gå smidigt för de myndigheter som jobbar med flyktingfrågor måste man veta vad läget och vilka behoven är bland de olika myndigheterna.

Någon måste ha helhetskoll

- Vet vi hur situationen i sin helhet ser ut - då kan vi reagera med de åtgärder som krävs, säger stadsutvecklingsdirektör Pekka Sundman, som sammankallat representanter för stadens olika verksamhetsområden, men också polis, migrationsverket och Röda korset till regelbundna möten.

En förbättrad insyn kan hjälpa de olika instanserna stöda varandras verksamhet på ett ändamålsenligt sätt. Samtliga gör ett fint jobb, men för att effektivera insatserna och undvika dubbelarbete, behövs det en koordinerande kraft med insyn i helheten.

Både myndigheter och flyktingar vinner på detta, tror staden, som arbetat på ett liknande sätt för att hjälpa långtidsarbetslösa.

- Det gynnar framför allt flyktingarna, men också på sikt staden, eftersom det också ligger i stadens intresse att så fort som möjligt göra nykomligarna till en del av samhället, påpekar Sundman.

Unga män från Irak kommer till Åbo

För tillfället är de flesta flyktingar unga män från Irak. Enligt Migrationsverkets preliminära uppskattning kommer de flesta av dem från Bagdadtrakten, och de omstädigheter som råder där just nu ger sannolikt anledning att bevilja flyktingarna asyl.

Då de flesta dessutom har familj, är det troligt att det kommer att anlända fler asylsökande till Åbotrakten på sikt. Syrier har det tillsvidare kommit mindre av, men de kommer sannolikt att öka under hösten och vintern.

Trots att läget tidvis varit pressat på flyktingförläggningen, är situationen under kontroll, säger Sundman.

- För tillfället ligger utmaningen i att det är svårt att förutspå hur många som kommer till Åbo och hur länge situationen kommer att pågå och då är det bra att ha nätverket i skick så att man kan reagera fort, säger Sundman.

Cocks är överlägsen förhandsfavorit men fler lag än ifjol kämpar om medaljer i handbollsligan som inleds på fredag. Yle Sporten rankar lagen inför säsongen.

Förutom Cocks kämpar Dicken, Atlas, HC West och kanske också HIFK om medaljer i årets handbollsliga. BK-46 och Sjundeå IF ställer upp med unga och slagkraftiga lag som inte blir enkla att slå.

– Den övre halvan av ligan kommer att vara betydligt tätare än ifjol. Det går fler matcher i kors, tror Dickentränaren Björn Monnberg.

Laget som har tappat mest jämfört med förra säsongen är Åbo IFK. Om det vill sig riktigt illa blir ÅIFK en slagpåse i ligan som i snitt håller högre nivå än ifjol.

– Det är jättetråkigt. De har ju haft en positiv trend nu de två senaste åren och det har varit bra för hela handbollsligan att vi har ett slagkraftigt Åbo IFK, säger Atlas assisterande tränare Ken Sirenius.

1. Cocks

6 mästerskap; 2014-15: 1:a i grundserien, FM-guld

Efter tre raka mästerskap har Riihimäkilaget fått sju nya utländska förstärkningar. Cocks kan förlora någon enstaka match under säsongen men i det långa loppet skall det överlägsna spelarmaterialet räcka till för en grundserieseger och ett fjärde raka FM-guld.

På lång sikt vill Cocks nå gruppspel i EHF-cupen. I år blev det respass i den första kvalomgången mot TSV St. Otmar St. Gallen.

– Den största frågan är att få spelarna motiverade, speciellt nu i början av säsongen efter den enorma besvikelsen i EHF-cupen. Som tur är tävlingen så tuff inom laget att det finns alltid spelare som är motiverade att kämpa även i den inhemska ligan, berättar cheftstränaren Kaj Kekki.

2. Dicken

1 mästerskap; 2014-15: 2:a i grundserien, FM-silver

Endast Cocks har varit bättre än Dicken under de tre senaste åren. Efter tre raka silver är Dicken klar medaljfavorit även i år, men laget kommer att utmanas hårt av framför allt Atlas och HC West.

Drumsölaget har tappat Timmy Thor till BK-46 men stommen i laget är densamma som tidigare. SIF:s unga Christoffer Modig en duktig ny spelare i Dicken. Laget har varit mycket intakt i flera år och någon stor förändring mot varken det bättre eller det sämre är att vänta.

– På det hela taget är våra killar i bättre kondition än tidigare men samtidigt har vi tappat en del rutin i truppen, säger tränaren Björn Monnberg.

3. Atlas

1 FM-silver, 2014-15: 4:a i grundserien, förlorade bronsmatchen

Säsongen 2015-16 blir den första i Atlas under nya chefstränaren Mikael Källman. Spelarmaterialet har förstärkts med bland annat tre nya serber.

Atlas förlorade klart mot Cocks, Dicken och HC West ijfol och slutade fyra i grundserien. I år tar Vandalaget sannolikt minst ett steg uppåt.

– Det ser bra ut. Vi har bra tempo och jättebra attityd på träningarna, myser den nya assisterande tränaren Ken Sirenius.

4. HC West

2 mästerskap; 2014-15: 3:a i grundserien, FM-brons

Tränaren Mikael Källman lämnade Grankullalaget efter sju år och han har ersatts av Mikko Koskue som ger lite mer friheter åt enskilda spelare. Lagets viktigaste kugge än Richard Sundberg som återvände efter ett år i tyska TV Bittenfeld.

Truppen är tunnare än tidigare. Avsaknaden av Roman Protjenko (HIFK), Robin Karlsson (BK-46) och Jan Hagman (SIF-damernas tränare) kommer att märkas speciellt ifall West drabbas av skadeproblem – och då kan laget sluta sämre än fyra.

– Det är en del skillnad på träningarna men grundsakerna är desamma. Båda (Mikko Koskue och Mikael Källman) har sin tränarskolning i Tyskland, vilket är riktigt toppen, prisar assisterande tränare Mikael Westerholm.

5. HIFK

7 mästerskap; 2014-15: 6:a i grundserien, förlorade i kvartsfinal mot HC West

HIFK är ett av lagen vars spelarmaterial har förstärkts mest under sommaren. Roman Protjenko (från West), Sergiy Sevtjenko (från Atlas) och Rasmus Hallbäck (från Tyresö i Sverige) hör till profilvärvningarna.

Mirza Mimic lämnade HIFK för spel i Cocks, Aivar Paist åkte tillbaka till Estland och Thomas Åkermarck fortsätter spela i Sjundeå. Trots bortfallen har HIFK kapacitet att utmana de flesta topplagen i år. Toni Kallio ersätter den tidigare chefstränaren Kenneth Bäcklund som fortsätter i HIFK som sportchef.

6. BK-46

20 mästerskap; 2014-15: 8:a i grundserien, förlorade i kvartsfinal mot Cocks

Spelarna och den goda stämningen har återvänt till Karis. För ett år sedan var BK-46 i kris men nu ser man optimistiskt på framtiden. Klubbens kultur har förändrats. Spelarnas röst respekteras.

Laget har mera bredd och kvalitet än ifjol då man slutade åtta i grundserien. Nygamla Robin Karlsson (från HC West) bidrar med rutin och Timmy Thor (från Dicken) är ett intressant tillägg i den unga spelartruppen. Teddy Nordling har kommit in och delar på tränaransvaret tillsmamans med Peter Kihlstedt. Kämpar med SIF om titeln ”bäst i Västnyland”.

– Vi ska inte rusa för det här är ju bara startstrecket. Nästa år fyller vi jämnt och då ska vi försöka knipa den där medaljen, konstaterar Kihlstedt.

7. Sjundeå IF

4 mästerskap; 2014-15: 7:a i grundserien, förlorade i kvartsfinal mot Dicken

SIF har ett ungt och intressant lag på benen. Under en bra dag kan laget utmana nästan vem som helst i ligan men rutinen räcker inte till för att blanda sig in i medaljstriden. Ifall Kaj Hagmans adepter gör en pangsäsong kan Sjundeå sluta bättre än BK-46, som man gjorde ifjol.

Patrik Grönberg och SIF-damernas nya tränare Jan Hagman (i den mån han hinner ställa upp) förstärker laget med sin rutin. Thomas Åkermarck är en intressant värvning från HIFK. Lovande Anton Luuppala lämnade Sjundeå för spel i IFK Tumba i Sverige och Christoffer Modig flyttade till Dicken.

– Laget består mest av P96-landslagets stomme. De var och spelade i Sverige och så var de också med A-juniorerna på en utlandsresa. Det har förstås lite rubbat vårt upplägg, poängterar Kaj Hagman.

8. Dynamo Riihimäki

2014-15: 9:a i grundserien

Riihimäkis andra lag debuterade i ligan ifjol. Saldot var noll segrar, en oavgjord match och 23 förluster. Truppen är långt densamma som ifjol.

Dynamo har nu mer erfarenhet och kommer att vinna några matcher. Den tidigare Cocksspelaren Niko Leikama är en bra förstärkning.

– Vårt kortsiktiga mål är att ta den första segern i ligan. Vi har en seger i tankarna redan på lördag när vi åker till Idrottshuset i Helsingfors. Killarna är i bättre form än ifjol och laget har blivit bättre, säger Dynamotränaren Pekka Lappalainen.

9. ÅIFK

inga FM-medaljer; 2014-15: 5:a i grundserien, förlorade i kvartsfinal mot Atlas

För ett år sedan var det BK-46 som var i kris. Rubrikerna om Åbo IFK:s trängda läge har inte varit lika framträdande men situationen i laget är allt annat än optimalt. ÅIFK har tappat en av sina viktigaste spelare i Christoffer Nyström samt den svenska tränaren Ulf Andersson.

Den nygamla tränaren Besim Qemiri har fullt upp med att försöka få ihop ett slagkraftigt lag till varje match. Kämpar tillsammans med Dynamo för att inte sluta jumbo i grundserien.

– Vi har en lite smal spelartrupp och det är det största orosmomentet, men killarna gillar vår nya tränare, säger Jan Sundström från ÅIFK.

Besiktningsbolaget K1 med huvudkontor i Reso meddelar om samarbetsförhandlingar. 130 anställda berörs.

Bolaget har kring femtio besiktningsstationer i landet, av dem nio i Egentliga Finland. Förhandlingarna kan medföra stängningar av stationer och personalminskningar. Främst berörs främst anställda inom kundbetjäning.

Har du sett en hårig illaluktande mörk hög i skogen?
Då är det kanske vargspillning du råkat få syn på.
Sådana högar är nu föremål för forskning.

Det är första gången som de finländska vargarna i omfattande skala ska DNA-analyseras. Det sker inom ramen för ett treårigt projekt som Naturresursinstitutet Luke och Finlands Viltcentral håller i trådarna för.

Metoden går ut på att under hösten samla in en mängd avföringsprov i åtta bestämda områden.

Varg i Ähtäri djurpark Bild: YLE/Antero Tenhunen

Ett område innefattar Raseborg och där är det Henrik Rehn vid Tenala jaktvårdsförening som är kontaktperson.

- Det är vissa personer som vidtalas för uppgiften så det är inte frågan om en allmän insamling, förklarar Rehn.

I praktiken handlar det om jägare och andra som brukar röra sig mycket i naturen.

Proven samlas in i plastpåsar som sen fryses ner och senare under hösten skickas till Åbo universitet för analys.

Vargavföringen är hårig då vargens föda ofta består av pälsdjur. Bild: Antti Härkälä/ Luke.

Dokumenterade vargrevir

Alla områden där folk inom ramen för projektet under september-november håller ögonen öppna för vargspillning har dokumenterade observationer av vargar.

I Raseborg handlar det om en vargflock med ett alfapar och sju, åtta valpar. Flocken är ny, paret har setts till i några år och ungarna föddes i våras.

- Det är den första vargflocken så här långt söderut, säger Rehn.

Rörliga djur

Vargar vandrar mycket. De kan galant gå hundratals t.o.m. tusentals kilometer.

- Bland de vargar som tidigare utrustats med gps har den längsta sträckan här i Finland varit rejält över 2000 kilometer, konstaterar Samuli Heikkinen i Uleåborg, forskare vid Naturresursinstitutet och en av de ansvariga för det nystartade projektet.

Eftersom vargarna är rörliga, speciellt de ensamma utan ungar, så kommer DNA-analysen att ge värdefull information om hur vargarna rör sig.

För varje nytt varg-DNA som dyker upp i avföringsproven ges ett id-nummer. Med hjälp av det identifieras just den individens spillning också nästa gång den dyker upp i laboratoriet.

Korsning varg - hund?

Det har diskuterats huruvida det förekommer vargar som parat sig med hundar.

- De är antagligen väldigt få. Endast några dokumenterade fall finns, säger Heikkinen.

I samband med DNA-bestämningen kommer också den saken att utredas vid varje enskild analys.

I ett senare skede kan man ta fram fler genetiska detaljer som t.ex. hur vargarna är släkt med varandra. Men det gör man bl.a. av kostnadsskäl inte i detta skede.

Vargarna på nätet

En viktig målsättning med projektet är att ge publiken en tydligare bild av vargstammens storlek och rörelsemönster.

I slutet av året öppnas en kartbaserad nättjänst där den nya informationen finns till påseende för allmänheten.

- Vi hoppas att det ska ge en känsla av trygghet då vargarnas rörelser och beteende kartläggs, säger Henrik Rehn.

Se även den redan existerande nättjänsten för rovdjursobservationer som förts in i TASSU-systemet.

Hör intervjun som ingår i veckans Kvanthopp i Radio Vega.

Här kan du läsa mer om vargstammen i Finland. En rapport sammanställd vid jord- och skogsbruksministeriet.

Läs mer om det aktuella DNA-projektet.

Lyssna på mer om raseborgsvargarna här.

På onsdag kväll träffades Åbo och kranskommunerna Nådendal, Reso, Lundo och S:t Karins för att diskutera de stora frågorna som rör regionen. Flyktingsituationen var också på tapeten.

Åbo stadsstyrelseordförande Olli A. Manni berättar att alla kommuner är överens vad som gäller flyktingläget. Man måste kunna samarbeta.

- Vi måste lösa problem tillsammans, det höll alla med om, säger Manni till Yle Åboland.

Enligt Manni är situationen i Åboland inte längre akut, så desto mer diskuterades inte flyktingsituationen.

- Just nu finns det tillräckligt med sovplatser för asylsökande. Vi samarbetar med Röda Korset och utvärderar situationen, säger Manni.

Förutom flyktingläget diskuterades också social- och hälsovårdssituationen i regionen. Detta i väntan på regeringens kommande reformer.

- I det här skedet är det bara frågan om diskussioner. Vi vet inte vad regeringen kommer att besluta, men vi vill vara redo, konstaterar Manni.

Mötet behandlade också näringslivssituationen och andra frågor, men inga beslut gjordes. Enligt Manni var det viktiga att upprätthålla samarbetet mellan kommunerna.

Efter nästan 20 år på fotbollsplan och ett rekordantal ligaguld tänker Mathias Lindström nu satsa på familjen.

- I vår familj har vi levt så länge enligt mina tidtabeller. Det är dags att barnen får sitt också, säger Lindström.

Enligt mittbacken har beslutet att sluta vuxit fram under årets lopp.

- Fotboll är fortfarande kul. Det är bara så att man inte kan spela för alltid, konstaterar Lindström.

Inom den finska fotbollsvärlden är Lindström känd som den mest meriterade spelaren i hela landet med bland annat sju ligaguld.

- Jag har alltid fått spela till mina styrkor. Jag kan läsa situationen och tjuvstarta lite, skrockar Lindström.

Ger Piffen godkänt

Ifjol lämnade Lindström elitfotbollen och återvände till sina blåa rötter i Pargas IF.

- Jag ville avsluta på liganivå så att jag fortfarande hade något att ge Pargas. Jag tycker vi har gjort en helt godkänd säsong och jag har gjort mitt bästa, säger Lindström.

Enligt Lindström har laget lyckats sätta en god grund, trots att Piffen inte lyckades uppnå sitt mål och ta sig till andra divisionen.

- Det finns en skillnad mellan att få godkänt och att spela bra. Men vi har lyckats få en massa Pargaskillar till laget. Det är något att bygga på.

I samband med att mittbacken återvände axlade han också rollen som andra tränare i Piffen.

- Jag slutar också som andra tränare. Antagligen återvänder jag till Piffen i någon kapacitet, men det är ännu öppet.

I dag kör Röda Korsets hungersdagsinsamling i gång. Via katastroffonden går pengarna i år till Nepal och Syrien.

FN rapporterar att nästan 80 miljoner runtom i världen är i behov av humanitär hjälp. Enligt Finlands Röda kors är hjälpbehovet idag större än det varit på flera årtionden.

De nödställda lider oftast av regionala konfikter, naturkatastrofer och fattigdom.

I hemlandet används katastroffondens pengar också till bland annat mentalt och ekonomiskt stöd vid stora olyckor och kriser.

Hungersdagsinsamlingen pågår från och med torsdag till och med lördag.

Delta i Hungerdagen via Tongåvan

Den tre dagar långa skrattfestivalen som ordnas den 1-3 oktober i Åbo har utvecklats en hel del under åren.

Festivalen började som ett slutarbete för kulturproducentstuderande. Satsningen var liten men ambitiös till innehållet under det första året och den första festivalen fick ett varmt välkomnande. Nu är man inne på det tionde året.

Festivalen har förändrats en del under åren, berättar Wickström. Dels är tempot snabbare på scen, men också de ämnen som engagerar komikerna förändras under årens lopp.

- Standupen har blivit mer personlig och man lyfter fram mer personliga saker i sina skämt, säger Wickström.

Bland komikerna som uppträder på årets festival finns Sami Hedberg, Mika Eirtovaara, Niko Kivelä, Krisse Salminen, Ismo Leikola, Jaakko Saariluoma, Anders Helenius och André Wickström.

Det är många män bland ståuppkomikerna, något som André Wickström tror kan bero på att det verkar finnas ett större behov hos män att få stå på scen och visa upp sig än hos kvinnor.

Politiskt inkorrekta skämt och enkla ordvitsar

På årets festival kommer det att skämtas på en rad olika sätt. Förutom traditionell standup, kommer det att ordnas klubbkvällar med speciella teman. Under Puujalkaperjantai bjuder komikerna på sina favoritordvitsar och under Törkytorstai slår man på stora trumman och tar till politiskt inkorrekta skämt. Det blir ett sätt för komiker att kunna skämta om svårare saker, och för publiken att kunna skratta åt dem då alla vet vad kvällen går ut på.

Standupkomiken handlar ju också om att ta upp dagsaktuella ämnen. Men hur skämtar man om till exempel flyktingar?

- Man kanske inte skämtar om själva flyktingarna, det är politiskt inkorrekt. Men man kan exempelvis skämta om finländarnas reaktioner till flyktingar i Finland, som växlar från bisarra rädslor till en översvallande empati, säger Wickström.