En trafikolycka där tre bilar körde in i varandra stängde av trafiken för en timme på Skärgårdsvägen intill Segelrondellen i Pargas på torsdageftermiddag.
Trafiken dirigerades under röjningsarbetet via Kalkvägen och Strandvägen via centrum ut mot skärgården.
En person skadades lindrigt i olyckan.
Nu, klockan 17, förlöper trafiken som normalt igen.
Ledande brandinspektör Knut Lehtinen vid Egentliga Finlands räddningsverk uppmanar till försiktighet ifall man planerar att bränna en midsommarbrasa.
Vädret har varit regnigt men det garanterar inte att en olycka inte kan ske och då är goda råd dyra.
- Det är inte förbjudet att bränna en brasa, men jag skulle inte säga att det är klokt att göra det, säger Lehtinen. Det gäller att vara försiktig och man får endast bränna ris och trämaterial och inte avfall som gamla båtar och dylikt.
Enligt Lehtinen kan det också vara bra att vara förberedd på en olycka och ha en plan redo för vad man gör om elden kommer lös.
- Det kan låta överdrivet, men det kan nog vara bra med en handlingsplan om man vill kalla det så då man bränner en midsommarbrasa, säger Lehtinen. Så att man snabbt kan börja släcka branden och kalla på mer hjälp om det skulle behövas.
Vädret är för tillfället optimalt för dem som planerar att bränna en midsommarbrasa men det kan vara lokala skillnader så det gäller att se upp.
- Vi hade en längre torr period men lyckligtvis hade vi då inte heller så många markbränder i vår region, säger Lehtinen. Nu har det regnat så terrängen är våt, men det kan se olika ut på olika håll i skärgården.
Lehtinen påminner att man omedelbart ska kontakta räddningsmyndigheterna ifall det visar sig att olyckan är framme och eldsvåda hotar.
- Det är bra om man själv kan släcka, men det gäller nog att kontakta oss för att förhindra större skador, säger Lehtinen. Vi har normal beredskap men om det börjar brinna ute på någon holme så kan det ju dröja innan hjälpen hinner fram.
Lehtinen uppmanar alla att ha det roligt men med förståndet i behåll.
- Tar man det lugnt så sker det kanske inte olyckor och det glädjer alla, säger Lehtinen.
Fredric Portin är ett av de finländska hoppen i VM i orientering som inleds nästa vecka. För den finländska orienteringen är det en seger i sig att han över huvud taget deltar. I fjol höstas hade han nämligen problem med motivationen.
Ett drygt halvt år senare är det annat ljud i skällan. Den 27-årige Portin berättar till Yle att ivern och glädjen över det han gör varje dag är tillbaka.
– Själva orienteringen och tävlingsmomentet är det jag njuter av allra mest och den känslan försvann aldrig. Det som jag hade problem med var att hitta glädjen i det vardagliga jobbet. Av olika orsaker så tycker jag att jag har hittat den igen. Det är en orsak till att det gått bra i år, säger han.
Portin säger att han är säker på att den process han genomgick gjorde honom starkare.
Han funderade länge om elitsatsningen är värd allt det besvär och all den tid den kräver då det också finns annat i livet som familjefar.
– Det har varit bra för mig att jag haft annat i livet att göra. Det blir så lätt då man bara idrottar att man identifierar sig med idrottaren, fast man inte borde göra det. Då det går dåligt så känner man att man inte fått någonting gjort, säger han och fortsätter:
– Jag litar mer på mig själv nu. Jag tycker att jag har rätt att välja den här livsstilen. Även om jag inte tillför så mycket hårda värden till samhället. Men kanske det är någon som får glädje av det jag gör.
I vintras då det kändes som jobbigast för Fredric Portin valde han att åka skidor mer än tidigare. Det hjälpte honom att komma ur den mentala svacka han befann sig i i fjol höstas.
– Den svackan är inte obekant. Den kan komma efter ett VM eller en säsong, men oftast kommer ivern snabbt tillbaka. I fjol gjorde det inte. Numera har jag ett helt annat driv för den här livsstilen än jag hade för några månader sedan, belyser han.
VM i orientering inleds nästa veckoslut med tävlingar i sprint. Portins plan är att delta i alla andra tävlingar utom i öppningsdistansen.
Fjolårets motivationsproblem har emellertid lett till att hans inställning till VM-tävlingarna har förändrats. Han tänker inte längre lika mycket på placeringar som tidigare år.
– Som tävlingsmänniska så kan jag förstås inte påstå att jag är nöjd om det går dåligt men den känslan är inte bunden vid placeringen. Det handlar om känslan om att ”jag gjorde vad jag kunde i dag”. Och att jag är nöjd då jag kommer i mål. Då tror jag nog att jag kommer att vara nöjd med placeringen också, funderar Portin som representerar Paimion Rasti.
Fredric Portins bästa individuella VM-placering är tionde platsen i medeldistansen för två år sedan. I år i estniska Tartu är det långdistansen han ser fram emot mest.
– Skogsdistanserna är det som jag i första hand har tränat för. Långdistansen ligger mig nära hjärtat. Terrängtypen borde passa mig. Och stafetten är ju alltid kul. Den vill jag vara med om.
– Jag lägger så mycket tid och energi på det här att jag skulle vilja uppnå något bättre än den där tionde platsen. Det skulle betyda väldigt mycket att få något bättre än det, men jag försöker tänka på annat.
Uppladdningen inför VM har inte gått som på räls för den Nykarlebybördige Portin. Han har lidit av en förkylning och kunde inte delta i Jukolakavlen förra veckan.
– Det är klart att det inte är den bästa uppladdningen. Nu får jag vila men jag borde också göra några hårda träningar för att få ut det mesta ur kroppen. Det här gör inte gott åt VM, det kan jag inte påstå. Men jag hoppas att grunden är på en sådan nivå att jag inte ska tappa alltför mycket.
VM i orientering i Tartu arrangeras från den 30 juni till den 7 juli. Tävlingarna kan ses i direktsändning på Yles kanaler.
Kritiken mot den nya fastighetsvisa insamlingen av avfall duggade tätt före systemet skulle tas i bruk i Pargas stads skärgårdsdelar. Många var övertygade om att det skulle bli både dyrare och sämre med egna låsta avfallskärl.
En av farhågorna var att allt mer avfall skulle dumpas i terrängen då det inte längre fanns allmänna sopinsamlingar.
Nu, några år senare, har det visat sig att förändringen har haft flera positiva effekter. Mängden avfall som dumpas i skog och mark är mindre än tidigare och vid sorteringsstationerna har trafiken ökat rejält.
- Det har lugnat ner sig ganska mycket med olovlig nedskräpning efter det. Det är inte speciellt många fall per år som uppdagas. Nu och då får vi tips men det är inte ett allmänt problem mera, berättar Pargas miljövårdschef Carl-Sture Österman.
Det avgörande är enligt Österman att avfallsbolaget Sydvästra Finlands avfallsservice i dag har ett ganska heltäckande fastighetsregister som man jobbat en hel del med.
De fastigheter som inte finns med kontaktas systematiskt, först av bolaget och sedan av Pargas stads miljömyndigheter med en uppmaning om att ordna sin avfallshantering.
Alla fastigheter måste ha ett eget avfallskärl eller dela på ett kärl med grannar.
- Det här registret börjar nu bli så pass bra att det inte längre finns så väldigt många fripassagerare, säger Österman.
Att alla nu personligen ansvarar för sitt kärl förhindrar missbruk.
Tidigare då man till exempel bytte ut sitt kök kunde man köra allt mellan himmel och jord till den gemensamma avfallscontainern för att dumpas och tycka att det var någon annans problem.
- Nu när man själv ansvarar för sitt avfallskärl förs den här typen av rivningsavfall och annat till avfallsstationerna. Jag skulle säga att det fungerar riktigt bra i dagens läge, säger Österman.
Österman har också märkt att invånarna ändrat inställning och ser en del fördelar med det nya systemet.
- Vi får egentligen inte alls klagomål över att systemet har bytts längre när folk insett att det var en klok förändring.
- Tidigare har man ansett att det är lätt och vettigt att föra avfall till de gemensamma mottagningsställen, men nu ser man hur pass lätt det är att ha ett eget sopkärl, och att man dessutom har möjlighet att spara på kostnader.
Ju flitigare kunderna sorterar sitt avfall, desto färre tömningar klarar de sig med, och då sjunker också hushållets kostnader för avfallshanteringen.
Cati Huhta vid Sydvästra Finlands avfallsservice håller med om de positiva effekterna.
Avfallsbolaget fick tidigare sätta en hel del resurser på att städa upp kring insamlingskärlen men nu har behovet minskat rejält.
Att skärgårdsborna satsar mer på sorteringen märks vid återvinningsstationen. Trafiken till stationerna i Korpo och Houtskär, och insamlingsbilen i Nagu och Iniö, har ökat med 40 procent, berättar Huhta.
I Pargas skärgårdsdelar övergick man till fastighetsvisa avfallskärl under hösten 2014 (fast bosatta) och under våren och försommaren 2015 (fritidsboende).
Orsaken till att sophanteringen förnyades trots protester var att sopkärlen missbrukades.
I soptunnor avsedda för brännbart avfall lades allt mellan himmel och jord, vilket ledde till att innehållet måste gås igenom manuellt före det kunde brännas.
Svenska Yle har kartlagt stugfastigheternas köpesummor i Svenskfinland. I Åboland ser Kimitoön ut att toppa statistiken, medan stugor i Åbo verkar vara rejält billigare än dito i skärgården. Ser man bakom statistiken är skillnaderna mellan kommunerna inte så stor som det verkar vid första anblick.
Ser man på medelpriset per kvadratmeter för stugfastigheter i Kimitoöns kommun och jämför med Pargas stads område ser det ut som om priserna skulle ha hållits aningen högre i Kimitoöns kommun under de senaste åren.
Rolf Rehnberg har jobbat med värdering av fastigheter i 30 år. Rehnberg tror att skillnaderna man ser i statistiken till stor del är en följd av att Pargas efter kommunsammanslagningen omfattar ett väldigt stort område.
- Om man kollar medelvärden på köp i hela Pargas stads område finns det väldigt olika områden, förklarar Rehnberg.
En del områden ligger bakom flera färjpass och det har stor betydelse för tomtens värde. Det gör att det är svårt att jämföra stadens medelvärde med andra kommuner.
- Nog är det gamla Pargas och närliggande holmar som till exempel Attu, och också holmar ute på Gullkronafjärden kan vara ganska värdefulla.
Enligt Rehnberg är också Nagu och Korpo fortfarande eftertraktade, men där är värdena på fastigheterna inte lika höga.
- Sen har vi förstås Kimitoön där jag skulle säga att prisnivåerna de senaste tio åren varit ganska stadiga, till och med kanske höjts under de senaste åren.
Att det finns bilväg ända fram till en stor del av stugtomterna i Kimitoöns kommun är en fördel, berättar Rehnberg.
I Åbo finns det överhuvudtaget inte värst många stugfastigheter till salu per år och det i sig gör att statistiken visa värden som varierar stort från år till år.
När det gäller vad som i allmänhet påverkar värdet på en stugfastighet är det inte mycket som har förändrats. Läget är hör till de allra viktigaste faktorerna.
- Finns det bilväg ända fram eller är det en holme? Strandens riktning, är det söderut eller norrut? Det påverkar ganska mycket.
- Och strandens beskaffenhet: är det mycket vass, är det en fin bergsstrand? Finns det till och med sandstrand? Allt sådant påverkar nog jättemycket, säger Rehnberg.
En lite sliten stuga kan rustas upp, medan läget inte går att ändra på. Men förstås har också själva stugan en inverkan på priset.
- Det är klart att byggnaderna spelar en stor roll de också. Efterfrågan är absolut störst på lite modernare, finare stugor där det kanske till och med finns wc och absolut el och vatten.
- Vi har helt tydligt nu ett sådant skede att de lite sämre tomternas värde sjunker, och så har vi jättefina tomter vars värde kan vara ganska högt.
- Nej, det är nog inte så. Om man tittar på medelpriser och statistik så är det faktiskt så att den nominella prisnivån har varit nästan samma från 2007 till 2016. Det vill säga att realvärdet egentligen har sjunkit lite, speciellt på obebyggda tomter, förklarar Rehnberg.
- Tittar man på bebyggda strandtomter har priserna kanske stigit lite, men det är svårt att säga exakt om realpriserna har stigit eller inte.
- Nog är det väl så att det fortfarande är en bra investering, men det är inte alls en lika bra investering som det var för trettio år sedan, säger Rehnberg.
- Gammal statistik visar att strandtomternas realvärden har fördubblas från 80- och 90-talet tills nu. Men under de senaste tio åren har det inte skett några större förändringar.
Att spå i framtiden är inte lätt, säger Rehnberg. Det verkar som om yngre generationer inte har ett lika starkt intresse för stugliv som tidigare generationer har haft. Bilden av lyckan på stugan har också fått sig en törn då soliga sommardagar kantas av orosmoln som algblomning och farliga fästingbett.
- Det är svårt att säga hur det kommer att utvecklas under de kommande tio åren. Men en fin strandtomt är alltid en bra investering, nog skulle jag säga så.
Vi har analyserat Lantmäteriverkets statistik över sommarstugeaffärer under de senaste tio åren. Utgående från det kan vi slå hål på tre seglivade myter om stughandeln och bekräfta en.
Dagens ungdom vill inte äga en sommarstuga utan de vill åka till södern istället för att slåss med myggen på utedasset. Så låter myten som handlar om att att stugkulturen håller på att dö ut.
Ser man på siffrorna över antalet affärer under de senaste åren verkar detta vara en myt.
2016 såldes 3277 sommarstugor i hela landet, det var 200 fler än föregående år. Över lag har handeln med sommarstugor varit ganska stabil under de senaste tio åren. Ser man tio år tillbaka i tiden har antalet köp i hela landet varierat mellan 3582 som mest (2007) och 3023 som minst (2013).
I Svenskfinland minskade stugköpen en aning förra året, men bara från 639 till 614.
Stugpriserna har hållit sig på ganska samma nivå under de senaste tio åren. Om myten om lyxstugan stämde skulle det innebära att priserna gick upp eftersom det var de dyra objekten som såldes.
2016 kostade en sommarstuga med strand i medeltal dryga hundratusen euro, längs kusten lite mer. En stuga i skogen kostade i medeltal 72 300 euro. För det priset får man en stuga med standardutrustning och ganska många år på nacken.
Även om många gärna skulle önska sig en sommarstuga med alla tänkbara bekvämligheter är det ändå få som har råd med det och då nöjer man sig med det man har råd med.
Stugor utan strand säljs i samma takt som förut, i Svenskfinland till och med lite mer. 2016 såldes 214 stugor utan egen strand i Svenskfinland, det var en fler än året före.
De allra flesta sommarstugor som byter ägare ligger ändå vid vattnet och priset på en stuga med strand är i medeltal 25 000 euro dyrare än en stuga utan skog.
I Svenskfinland är prisskillnaden ännu större, här kostar en strandfastighet i medeltal över 68 000 euro mer än en fastighet i skogen.
((vis:1209945))
Att sälja en sommarstuga innebär ofta att man säljer en plats med ett ovärderligt känslovärde. Kommande köpare har ändå inte så stor lust att betala extra för dina minen. Det här dilemmat märks också i prissättningen av sommarstugor, så den här myten verkar stämma.
Om man jämför de pris som man ber för sommarstugor som finns till salu just nu med medeltalet på köpesumman över förverkligade köp finns det ett stort glapp.
I Raseborg finns till exempel 116 fritidsfastigheter till salu på nättjänsten Oikoties sidor just nu. För dem vill man i medeltal ha 302 766 euro. Om man ser på de fastigheter som såldes i Raseborg under 2016 var köpeskillingen i medeltal 175 344 euro, alltså över 120 000 mindre.
Det här kan delvis förklaras med att dyra objekt är överepresenterade på Oikotie eftersom de är svårsålda och hänger kvar på sidan länge. På Oikotie finns dessutom alla sorters fritidsobjekt medan lantmäteriverket bara publicerar data på köp av fastigheter med egen tomt.
Med hjälp av söklådan kan du kolla på stugmarknaden i de kommuner som intresserar dig på fasta Finland.
((vis:1210181))
Flera tåg på väg från Helsingfors till Uleåborg är ordentligt försenade på grund av ett fel i trafikledningssystemet mellan Tammerfors och Parkano.
Enligt VR:s hemsida är tåget som avgick från Helsingfors mot Uleåborg klockan 12.24 nästan två timmar försenat. Tåget som avgick från Åbo mot Uleåborg klockan 13 är 1,5 timmar försenat.
Även tågen från Helsingfors till Vasa klockan 16.24 och till Rovaniemi klockan 15.24 samt tåget från Vasa till Helsingfors är försenade minst en timme, till och med 1,5 timme.
Felet stör också tågtrafiken mellan Kouvola och Kuopio.
Enligt Trafikverket går tågtrafiken söder om Tammerfors enligt tidtabellen medan förseningar är att vänta då det gäller tågen som åker norrut från Tammerfors.
Enligt VR har Trafikverket inte gett någon uppskattning om när felet kommer att vara åtgärdat. Felet ligger i trafikledningssystemet mellan Tammerfors och Parkano.
En person försvann under en båtfärd i Röölä i Rimito i Egentliga Finland på söndagsmorgonen. Myndigheterna befarar att mannen har drunknat.
Olyckan skedde vid 7-tiden på söndagsmorgonen. Tre män satt i en båt då en av männen föll överbord.
De två andra männen försökte rädda mannen och hålla hans huvud ovanför vattenytan, men misslyckades och mannen sjönk i vattnet.
Ett omfattande räddningspådrag inleddes men trots det har mannen inte hittats.
De två männen misstänks nu för roderfylleri och dödsvållande.
Midsommaren var livlig till havs, meddelar sjöbevakningen. Många fall av roderfylleri rapporterades.
Det var speciellt livligt till havs på midsommaraftonen och på söndagen, medan det regniga vädret på lördagen minskade på trafiken till sjöss. En del räddades också ur vattnet då de trillat ur båten eller kanoten.
Tyvärr åkte en del båtförare berusade, meddelar sjöbevakningen.
Totalt rapporterades 35 fall av roderfylleri i hela landet, många av dem ertappades på Skärgårdshavet, Finska viken och Bottenhavet. Även många andra förseelser antecknades, såsom fortkörning och att båten var bristfälligt utrustad. Många båtförare använde ändå flytväst, vilket får en stor tummen upp av sjöbevakningen.
Tyvärr skedde det också en del allvarligare olyckor. I Rimito i Röölä föll en man ur en båt tidigt på söndagsmorgonen och han har inte hittats trots omfattande efterspaningar.
Enligt polisen firades midsommaren huvudsakligen rätt lugnt i år i Egentliga Finland. Det blev inga större problem i Åbos nattliv, även om krogarna var rätt fullsatta.
Några fall av misshandel och skadegörelse rapporterades och många personer åkte fast för fortkörning i midsommartrafiken, exempelvis på riksväg 8 mellan Åbo och Björneborg.
En del rattfyllerister ertappades också runt om i landskapet.
Universitetens motfinansieringskampanj börjar lida mot sitt slut. Statens motfinansieringsprogram går ut på att staten lägger till ett visst belopp för varje euro i privata donationer som universiteten får in före den sista juni.
Johan Berg, medelinsamlingskoordinator vid Åbo Akademi, säger att universitetet redan nått sitt mål.
- Det har gått bra. Vi hade en målsättning på 10 miljoner och vi är nu uppe vid 11, 7 miljoner. Att det gick över våra förväntningar är positivt. Men vi hoppas ännu på att flera donatorer ska vakna nu under sista veckan för kampanjen.
Däremot ser Berg inte lika förväntansfullt på slutsumman på den statliga motfinansieringen.
- Våra förväntningar har skruvats ner en aning med tanke på hur det har gått för universiteten överlag. Staten lade ett tak på motfinansieringen. Det har gjort att vi har kunnat följa med och räkna ut vad vi kanske får i motfinansiering.
Motfinansieringen innebär att staten lägger till ett visst belopp för varje euro i privata donationer som universiteten får in under kampanjen. Den sammanlagda motfinansieringen för alla universitet är högst 150 miljoner euro. Koefficienten för motfinansieringen beror på hur mycket universiteten lyckats samla in. Beloppet är högst 3 euro för varje donerad euro.
- Redan för två månader sen hade universiteten i Finland kommit upp i 110 miljoner. Så koefficienten blir definitivt under 1,5.
Förra gången Åbo Akademi var med i en liknande insamling 2011 samlade universitet in 14 miljoner euro och tillsammans med statens motfinansiering fick Åbo Akademi 48 miljoner till i kassan. Liknande summor går inte att förvänta sig det här året, säger Berg.
- Om vi räknar ut koefficienten till 1,5 och vi får 10 miljoner då får vi 15 miljoner av staten.
Det skulle betyda att årets motfinansiering kunde landa på ca 17 miljoner. Men Berg vill inte spekulera desto mer om siffran.
- Vi har inte räknat ut det eftersom inget ännu är klart. Dessutom kommer många donationer i slutet av motfinansieringskampanjen. Vi har inte någon aning hur det går för de andra universiteten heller.
Ifall en enskild donation är minst 10 000 euro kan man rikta donationen till något av Åbo Akademis utbildningsområden.
- Man kan rikta det till utbildningsområden, inte till enskilda forskningsprojekt. De flesta donatorerna väljer att rikta sin donation. För tillfället är de utbildningsområden som fått mest riktad finansiering humaniora, pedagogik och lärarutbildningen och samhällsvetenskaper.
Hur motverkar ni att privata aktörer inte försöker påverka universitetets forskning allt för mycket?
- De är donationer till ett visst utbildningsområde, men de är inte involverade i processen för exakt vad vi gör med pengarna. Det är universitetet som beslutar vad som är strategiskt viktigt inom utbildningsområdet.
Blir det inte orättvist ifall vissa undervisningsområden få mer finansiering?
- Visst blir det orättvist ifall man tänker i siffror. Det är det definitivt. Men det är också viktigt att komma ihåg att det inte är vi som har valt ämnesområdena utan de här är de som staten har gett i den här motfinansieringskampanjen.
Berg tillägger att han tror att det kommer att bli vanligare att universitet börjar samverka med samhället för att få donationer.
- Det är fortfarande ganska nytt i Finland att universiteten finansierar sin verksamhet med privata medel. Vissa tycker det är bra, andra är skeptiska
Landskapsstyrelsen i Egentliga Finlands har valt ett temporärt beredningsorgan för landskapsreformen. Beredningsorganet ska förbereda vård- och landskapsreformen.
Det temporära beredningsorganet ansvarar för beredningen som rör landskapens grundande, tills landskapsfullmäktige har valts och landskapsstyrelsen inlett sin verksamhet. Beredningsorganet börjar sin verksamhet när reformens lagar har trätt i kraft.
I Egentliga Finland inleddes förhandlingarna om organets sammansättning i mars. Då beslöt man hur många platser organet har och hur de fördelas mellan olika organisationer. Egentliga Finlands förbund bad vid den första förhandlingen kommuner och övriga organisationer att ge förslag till medlemmar, och att beakta regional representation och jämlikhetskrav. I den andra förhandlingen godkändes förslagen. Organet består av 15 ordinarie medlemmar samt 15 vice medlemmar.
Aleksi Randell, stadsdirektör, Åbo
Riitta Liuksa, direktör för välfärdstjänster, Åbo
Ari Korhonen, stadsdirektör, Reso
Anna Arola-Järvi, dir. för välfärdstjänster, S:t Karins
Atso Vainio, stadsdirektör, Nystad
Jari Niemelä, biträdande stadsdirektör, Salo
Anu Helin, kommundirektör, Pöytis
Patrik Nygrén, stadsdirektör, Pargas
Seija Aaltonen, direktör, specialvårdsdistriktet, Egentliga Finlands specialvårdsdistrikt
Jari Sainio, räddningsdirektör, Egentliga Finlands räddningsverk
Kimmo Puolitaival, överdirektör, Egentliga Finlands NTM-central
Kjell Henrichson, direktör, Egentliga Finlands TE-byrå
Kari Häkämies, landskapsdirektör, Egentliga Finlands förbund
Leena Setälä, direktör, Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt
Arja Pesonen, ekonomidirektör, Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt
Tuomas Heikkinen, direktör, förvaltning, Åbo
Max Lönnqvist, ekon. och förvaltn.dir. välfärd, Åbo
Seija Österberg, kommundirektör, Virmo
Esko Poikela, kommundirektör, Lundo
Johanna Luukkonen, stadsdirektör, Letala
Taru Nordlund, direktör för basservice, Somero
Jari Rantala, kaupunginjohtaja, Loimaa
Anneli Pahta, kommundirektör, Kimitoön
Sofia Ulfstedt, direktör, Kårkulla samkommun
Mika Kontio, räddningschef, Egentliga Finlands räddningsverk
Else-Maj Laurila, förvaltningschef, Egentliga Finlands NTM-central
Ullakaisa Nieminen, servicedirektör, Egentliga Finlands TE-byrå
Petra Määttänen, förvaltningsdirektör, Egentliga Finlands förbund
Petri Virolainen, ansvarig chefsöverläkare, Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt
Jari-Pekka Tuominen, förvaltningsdirektör, Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt
Landskapsstyrelsen vid Österbottens förbund kräver omedelbara åtgärder för att kunna förutse och minska de skador som orsakas av storskarven. Därför skickar de en skrivelse till riksdagen om en lagändring.
Österbottens förbunds landskapsstyrelse tänker skicka in en skrivelse till riksdagen där de föreslår en ändring av naturvårdslagen.
I Finland är storskarven fridlyst året runt, och det enda sättet att påverka stammen är genom undantagstillstånd som beviljas av en myndighet.
Styrelsen för Österbottens förbund anser att problemet med det nuvarande systemet är att man alltid tvingas agera i efterhand.
Därför söker man nu proaktiva lösningar genom att göra ett undantag i skyddet av skarven.
Förslaget som man skickar in skulle bland annat ge fiskare rätt att såväl störa som döda storskarvar genom att skjuta nära fiskarnas fångstredskap.
Fiskare skulle även få skjuta skarv i områden där fågeln orsakar stor skada på fiskbestånden.
Resultaten från de senaste undersökningarna i Hovirintafastigheten i S:t Karins låter vänta på sig och blir klara först om en månad.
Föräldrar och personal är övertygade om att inomhusluften i fastigheten är hälsovådlig.
Både elever och personal har under de senaste åren uppvisat symtom som tyder på att det finns mögelskador i huset.
Hovirinta skolfastighet inhyser den finska lågstadieskolan Hovirinnan koulu samt S:t Karins svenska skola.
Staden har tillsatt en skild arbetsgrupp som har i uppgift att kartlägga renoveringsbehovet i skolorna i centrum samt behovet av helt nya skolfastigheter.
I centrum finns förutom Hovirinta skolfastighet också Valkeavuoren koulu samt Piispanlähden koulu.
Staden kommer att informera om undersökningsresultaten när alla undersökningarna är klara och en utomstående expert sammanställt resultaten.
Jarno Saarinen är den enda finländaren som har vunnit världsmästerskapet i Road Racing. Nu hedras hans minne med en staty i Åbo.
Motorcykellegenden Jarno Saarinen får en egen staty i Barkersparken på stranden till Aura å. Statyn är donerad till Åbo stad av Motoclub Jarno Saarinen i Italien och reses i Barkersparken på stranden till Aura å. Avtäckningen sker på söndagen den 2 juli klockan 12.
Jarno Saarinen, som kommer från Åbo, vann världsmästerskapet i Road Racing år 1972. Året därpå omkom han i en tävlingsolycka i Monza. Ännu idag är Saarinen mycket respekterad ute i världen.
Samma veckoslut som statyn avtäcks ordnas även motorcykelträffen Finita med motorister från Finland och Italien på Solliden Camping i Pargas. Upp till 2 000 motorister från Finland och andra länder förväntas komma till Varvstorget och Barkersparken den 2 juli.
Att sälja en sommarstuga innebär ofta att man säljer en stuga med ett ovärderligt känslovärde. Problemet är att köpare inte har så stor lust att betala extra för dina minnen, utan i stället helt fokuserar på stugans kvalitet och läge. Det här dilemmat märks tydligt vid prissättningen av sommarstugor, där många lätt kan överskatta värdet på sin semesterfastighet.
Rabbe Holmberg har varit fastighetsmäklare i drygt 30 år. Han är dessutom ägare till fastighetsförmedlingen Åbolands Fastigheter i Pargas.
- När det gäller sommarstugor och fritidsfastigheter finns det ganska mycket känslor. Ett känslovärde som kanske inte alltid kan uppfattas och värderas av en köpare som mer ser till en marknad, där det finns många objekt och där man kan jämföra priser. Så det händer ganska ofta att man kanske har lite för högt uppskruvade förväntningar gällande hur mycket man ska få för sin stuga. Och det här kan ibland göra det hela lite mer komplicerat för den som ska sälja.
Försök hålla fastigheten i skick under försäljningstiden. Att helt lämna stugan och sedan tro att någon köper den, det är lite riskabelt.
Åbolands Fastigheter förmedlar både egnahemshus och fritidsfastigheter, inte minst det senare då fastighetsförmedlingen verkar i Pargas kommun med skärgårdsdelarna Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö. Pargas är också en kommun som hör till de kommuner som har flest sommarstugor i hela landet.
Enligt Rabbe Holmberg kan det ofta skilja runt tio till tjugo procent när man jämför vad en säljare har begärt från början med det slutliga försäljningspriset.
- Som mäklare får man då försöka hänvisa till de prisjämförelser och den statistik som finns. För nog tittar en köpare främst på vilken kvalitet en stuga har. Du kan inte tala om att sälja den tidigare ägarens minnen eller känslor, utan det handlar förstås om objektets kvalitet.
Bland annat läget, om det finns bilväg ända fram och fastighetens skick har stor betydelse för stugans värde.
- Man måste förstås hänvisa till det jobb som har gjorts och det antal personer som har varit och tittat på stugan. Om man har visat ett objekt tio eller kanske till och med fler gånger kan man dra slutsatser om vad priset kan tänkas bli. Och har man visat en stuga ett antal gånger börjar man nog själv och förhoppningsvis även säljaren förstå att det här är den nivån vi kan få för det här objektet. Då måste man ta det till diskussion och det brukar sedan också oftast hjälpa situationen.
Vad har du för tips till alla som går i säljtankar?
- Se realistiskt på prisnivån. Se över vilket skick fastigheten har, alltså har man skött om den de senaste fem-tio åren. Är det något som man själv skulle vilja satsa på om man själv skulle vara i köparens ställning? Och vad skulle man själv vara beredd att betala? Försök också att hålla fastigheten i skick under försäljningstiden. Klipp gräset och se till att det är städat efter vintern. Den vägen försöka fräscha upp stugan. Att helt lämna stugan och sedan tro att någon köper den, det är lite riskabelt.
Bakgrund:
Svenska Yle har kartlagt stugfastigheternas köpesummor i Svenskfinland. I Åboland ser Kimitoön ut att toppa statistiken.
Medelpriset per kvadrat för bebyggda fritidsfastigheter på under 2 hektar i Kimitoöns kommun var ifjol närmare 9000 euro, i Pargas var medelpriset kring 7500.
I Åbo gjordes ifjol endast 5 fastighetsaffärer av den typen, medelpriset per kvadrat stannade under 5000 euro.
Det är 25 år sedan konserten som har gått till historien som en av rockfestivalFinlands mest legendariska. Tomas Jansson minns Nirvanas enda Finlandsspelning, och historien om 13-åringarna som vadade backstage för att träffa bandet.
En lördag i slutet av juni 1992. Det är varmt, soligt, upp till 24 grader utlovas då grungens stornamn Nirvana och Pearl Jam ska utmana varandra i Åbo, två band som åtminstone i offentligheten inte är goda vänner. Helsingin Sanomat talar om en ”oerhört inflammerad relation”, och media ser fram emot en musikalisk fight nu när grungens slarvigt klädda ångestskildrare blivit de nya ungdomsidolerna.
Själv ser jag mest fram emot att få höra Pearl Jam, men ute på Runsala får jag höra att Eddie Vedder har kollapsat kvällen innan efter bandets spelning i Roskilde. Europaturnén är inhiberad. Inget Ruisrock alltså.
Men Nirvana kommer, och snart kommer trummisen Dave Grohl att ta ett foto där basisten Krist Novoselic och Pargaspojken Sam Sihvonen poserar tillsammans.
Ruisrock är idag världens nästäldsta rockfestival, men det finns bara några få spelningar under snart 50 år som har gått till historien som legendariska.
1971 var det hela festivalen, för att den med närmast amatörmässiga ramar drog så mycket folk. På lördagen sägs 50.000 människor ha varit på plats, det är fortfarande finländskt rekord.
1979 var det The Clash, för att bandet mitt i en skivinspelning i USA åkte charterplan av och an till Åbo för en enda spelning. Eller U2 1982, för att det var en så tidig spelning med ett band som senare kom att bli ett av världens största.
Och så Nirvana, som har gått till historien som Ruisrocks jobbigaste band som dessutom gjorde festivalens alla tiders farligaste spelning. Legendarisk också för att det handlade om det årets hetaste rockbands första och sista spelning i Finland.
Det jobbiga handlade inte om bandet i sig, utan om Courtney Love – frontfiguren från gruppen Hole, och Nirvanavokalisten Kurt Cobains flickvän. Från att hon landade i Helsingfors tills hon lämnade landet sägs hon, enligt otaliga källor, ha klagat på allt, hela tiden.
Det började med att busschauffören som skulle köra Nirvana till Åbo hade fel t-skjorta, hon skulle inte stiga på bussen innan chauffören hade bytt klädsel, och fortsatte med att hon absolut skulle ha bussen att stanna för en pisspaus, på motorvägen. Och så lär det ha fortsatt. Trots att Nirvana hade två läkare med sig på turnén (en för Kurt, en för Courtney) blev humöret aldrig bättre, vilket förstås påverkade Kurts humör.
Efter spelningen försvann de två snabbt från festivalområdet, men trummisen Dave Grohl och basisten Krist Novoselic lät sig inte påverkas av den dåliga stämningen och stannade kvar. Tack vare det kom två 13-åriga Pargaskillar på närhåll åt att se hur lång Krist i verkligheten är.
Men innan Sam Sihvonen får berätta om mötet backstage, och hur han alls lyckades komma dit, några ord om spelningen.
Sedan de inledande jätteåren hade Ruisrock vant sig vid rätt små publiksiffror. Under femton år hade publiksnittet legat på 9.000, några få gånger hade 15.000 dykt upp. Men nu den 27e juni 1992 är plötsligt 24.000 åskådare på plats, och då Nirvana efter att ha inhiberat tidigare Finlands-spelningar äntligen stiger upp på en finländsk scen är det som om området framför scenen exploderade.
På youtube finns en video med hela spelningen.. Den ger visserligen bara en antydan av kaoset som jagas fram från minut ett, men där ser man hur Krist redan efter nio minuter ber publiken backa, bandet tar en paus, Krist och Kurt förhandlar en stund, Kurt konstaterar att ”om någon dör kommer jag att känna mej riktigt skyldig”.
Efter en liten stund kommer han med en sammanfattning; ”don’t die okay”. Ids inte dö!
Själv drar jag mig aldrig riktigt riktigt nära scenen, men jag ser det väldiga dammolnet som svävar över den vilt dansande publiken längst framme. Senare pratade jag flera gånger om just den spelningen med huvudarrangören Rainer Koski som alltid upprepade hur han den kvällen var ”riktigt rädd, det fanns ingenting vi kunde göra annat än ha all personal och alla sjukvårdare så nära som möjligt”.
- Det var den farligaste spelningen någonsin, för att ingen hade någon kontroll över någonting alls.
Det var åtta år före tragedin i Roskilde då nio människor trampades ihjäl under en Pearl Jam-konsert, en tragedi som för alltid revolutionerade rockfestivalers säkerhetsplanering.
Där i kaoset fanns också tre 13-åriga Pargaskillar, första gången ensamma på en rockfestival.
- Vi stod väl litet utanför det värsta kaoset, minns Sam Sihvonen. Men visst var det tuff meno, och vi var ju så små! Men det fanns alltid nån som tog hand om oss, de tyckte väl att det var coolt att så unga killar är på festival och diggar Nirvana.
Kanske hjälpte det också till då två av dem – den tredje hade försvunnit någonstans i trängseln – efter spelningen promenerade ut i havet och lyckades vada runt staketet som skyddade backstageområdet, och sedan på avstånd fick syn på Dave och Krist.
- Vi våga inte gå in på den där innergården som de hade byggt upp, med baracker omkring, men så ropa vi ”Dave! Krist!” och vinka, och så kom de!
- Vi fatta inte då hur legendarisk dendär spelningen egentligen var och hur stort det var att få prata med dem. Och så var de så kiva, att de orka prata med oss och fixa fram papper och penna för autografer då vi inte hade nånting med oss. Och Krist var som en jätte! Okej han är ju lång, men då vi var såna knattar blev han faktiskt otroligt stor.
- Vi såg väl en skymt av Kurt också, och fråga om han också kunde komma, men då sa de bara att ”han hinner inte, det går inte att störa honom nu”.
Efter en stund vadade killarna tillbaka och promenerade till mötesplatsen de hade kommit överens om ifall de skulle tappa bort varandra. Där stod den tredje killen och väntade, och frågade litet surt var de andra hade varit.
- Och han blev inte precis gladare då han hörde vad vi hade gjort, och fick se autograferna som bevis.
En legendarisk konsert, men inte för att den hade varit någon musikalisk höjdare. De av mina vänner som var hardcore-Nirvanafans verkade rätt besvikna efteråt, men det var också många som hade sugits in i stämningen, ”och så gick vi och simma i havet bredvid scenen efteråt”, som en facebookvän konstaterar.
Och visst. Då jättehiten Smells Like Teen Spirit kör igång, 68 minuter in i spelningen, som nästsista låt. Det ÄR en kanonlåt. Och i hur risigt skick Kurt Cobain än sägs ha varit då, lyckas han mobilisera den där desperationen och vreden och ett slags total känsla som gjorde Nirvana till ett betydelsefullt band.
En skiva och 20 månader senare lämnar Kurt ett rehabcenter i Kalifornien där han hade tagit in i slutet av mars 1994. En dryg vecka senare hittas han död i sitt hem i Seattle.
I artikelserien minns Tomas Jansson en stor journalistisk upplevelse som firar jämna år just den månaden.
En 16-årig motorcyklist omkom i en olycka i Salo sent på måndagskvällen. Olyckan skedde vid klockan 23.30 på Uhrilähteentie.
Den unga mannen var ute och körde lätt motorcykel tillsammans med sina två kompisar. Han körde passerade ett vägarbete i körriktningen mot Salo centrum då han körde i en stor grop, vilket gjorde att han tappade kontrollen över motorcykeln och körde in i en lyktstolpe. Den unga mannen omkom direkt på olycksplatsen.
Vägarbetet och vägens skick var märkt med trafikmärken. Den högsta tillåtna hastigheten på området är 30 kilometer i timmen. Häftiga regnskurar har också tärt på vägen under de senaste dagarna.
Fallet utreds som äventyrande av trafiken. Dessutom utreds själva olyckan av polisen.
Arbetet med att planera ett åboländskt vårdbolag är inte onödigt, även om grundlagsutskottet skulle komma fram till att valfrihetsmodellen inom vården måste ändras. Det säger Marcus Henrikson, som utreder hur ett åboländskt vårdbolag kunde se ut.
På fredagen ger grundlagsutskottet sitt utlåtande gällande vård- och landskapsreformen.
Lännen Medias källor uppger att utskottet ser ut att komma fram till att landskapen inte kan åläggas att bolagisera den social- och hälsovård som skulle omfattas av valfriheten.
Marcus Henricson är inte överraskad över vändningen.
- Vi har hela tiden sagt att det finns uppenbara grundlagsfrågor som är olösta i de lagförslag som regeringen har kommit med, säger Henricson. Grundlagen är ju ingen tråkig liten juridisk detalj som måste beaktas då man stiftar lagar, utan grundlagen innehåller de grundläggande principerna som vårt samhälle bygger på.
Enligt Henricson borde man det här beakta redan då man överväger att stifta nya lagar.
- Ibland får man den uppfattningen att alla ministrar i regeringen inte har förstått det här, säger Henricson.
Henricson utreder alltså som bäst om bland annat Pargas, Kimitoön, Åbo och Åbolands sjukhus ska bilda ett gemensamt vårdbolag, som erbjuder tvåspråkiga tjänster efter vårdreformen.
Vad innebär det för ditt utredningsarbete om bolagiseringskravet slopas?
- Orsaken till att planeringsarbetet inleddes i Åboland är inte bolagiseringstvånget. Om ansvaret för vården överförs från kommunerna till landskapen så behövs det någon som har ansvar för den tvåspråkiga vården.
- Ett aktiebolag är en klar och tydlig organisationsform som kan styras effektivt och som kan se till att den här tvåspråkiga uppgiften sköts bra. Så i och för sig så tror jag inte att våra grundläggande planer ändras oberonde av vad grundlagsutskottet säger. Men det är klart att det kommer att finnas juridiska detaljer som måste beaktas.
Enligt Henricson gäller det fortfarande att vara förutseende.
- Vi vill vara så välinformerade som möjligt, så att sedan då vi vet hur lagstiftningen blir så kan vi fatta beslut i snabb takt. Det är allt för sent att börja planera sedan när allt är klart. Så på det sättet ligger vi bra till.
Yles meteorolog Kerttu Kotakorpi lovar en försiktig vändning i vädret som har rått i Finland den senaste tiden.
Ännu på tisdag utlovas regnskurar och dessutom åska i vissa delar av landet.
Men till veckoslutet ser det ut att vända, åtminstone en aning. Temperaturerna ser ut att stiga ett snäpp.
På onsdag och torsdag blir det främst uppehåll och eventuellt också sol på sina ställen.
- På torsdag kan det bli kring tjugo grader vid kusten och också i landets södra och mellersta delar, säger Kotakorpi.
Också fredagens väder ser lovande ut. Det verkar nu bli kring 20 grader i de södra och mellersta delarna av landet om bara solen skiner.
De sydligaste delarna av kusten kan eventuellt få lite regn.
Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel Ylen meteorologi lupailee hienoista lämpötilojen nousua – loppuviikosta tiedossa poutaa skriven av Mikael Mikkonen.
