Jonathan är en skicklig beatboxare som lärt upp sig själv och nu får allt mera framgång i olika talangtävlingar.

För en tid sedan utnämndes han till Vuoden AmisTalentti, han vann alltså yrkesutbildningarnas talangtävling i Åbo. Och i fredags blev han andra i Talent 2016 i Karis.

Jonathan Nurmi är uppvuxen i Dragsfjärd, men studerar idag i Åbo. Mellan studievarven i datanomi beatboxar han och utvecklas just nu i en rasande takt.

Han hade tänkt studera musik med det blev datakunskap istället, eftersom han tror att han kanske då skulle bli trött på musiken. Teknik och datorer har dessutom alltid intresserat Jonathan Nurmi.

Beatboxing kräver ett bra rytmsinne och ett välfungerande munläder. Jonathan har hittills lärt sig allt via You Tube-klipp på nätet.

Ibland ställer sig Jonathan på gågatan eller i något shoppingcenter och slänger ut hatten och beatboxar någon timme. Det brukar bli en liten extra slant i studentplånboken.

En tvättmaskin fattade eld på Nylandsgatan 9 i Åbo på lördagen.

Tur i oturen var att tvättmaskinens slang smalt av hettan med den påföljd att slangen började läcka vatten och branden slocknade.

Skadorna som uppstod i branden uppges som lindriga.

En ung man åkte fast för fortfkörning i Muurla i Salo på söndagen. Mannen körde 155 kilometer i timmen på ett vägavsnitt där det är tillåtet att köra högst hundra kilometer i timmen.

Mannen som är född 1995 misstänks för grovt äventyrande av trafiksäkerheten och har försatts i tillfälligt körförbud.

#minfråga var projektet där vi bad er fråga typ vad som helst. En av frågorna handlade om hjärnträning och diagnoser:

Idag finns en massa olika typer av diagnoser som, AD/HD , thorres, språkstörningar, dyslexi mm. Man menar att allt kommer från hjärnan. Finns det för dessa fall metoder där man kan påverka eller stimulera hjärnan eller träna för att öka funktionen av den för att t.ex. nå bättre inlärningsresultat?

Psykologiprofessor Matti Laine vid Åbo Akademi svarar:

Bakom dessa diagnoser finns mycket varierande symtom och stora individuella skillnader. Detta betyder att det inte finns patentlösningar som skulle fungera med alla, utan man borde skräddarsy habiliteringen enligt individens särdrag och behov.

Det finns bevis på att t.ex. språkstörningar som typiskt härstammar från problem med vänstra hjärnhalvans funktion kan hjälpas med habilitering och olika slags stödmetoder.

Om det är fråga om skolbarn sker habiliteringen vanligtvis via specialundervisning. Det viktigaste målet med habiliteringen är att man trots sina problem klarar sig i livet på bästa möjliga sätt.

Förra veckan klarnade det att saneringen av fuktdrabbade Kärnhuset i Sirkkala skola i Åbo inleds inom kort, trots protester. Nu tar staden timeout och omprövar beslutet.

Enligt planen skulle golv och grundkonstruktioner i husets källarvåning kapslas in för att utesluta fukten. Föräldrar och lärare har varit kritiska till en sanering och har krävt att huset ska rivas.

Nu ser det ut som att staden är beredd att lägga ytterligare en vecka på att fundera på om beslutet var det rätta. Det berättar skolans rektor Elise Kurtén efter ett möte med stadens representanter på måndagen.

Beslutet om saneringen fattades vid fastighetsaffärsverket, där man nu tar timeout i ärendet.

Enligt uppgifter ska även stadsdirektör Aleksi Randell ha förespråkat att man nu drar i handbromsen och väntar med att gå vidare med saneringsplaner.

Häradsåklagaren yrkar på straff för en restaurangägare och två restauranganställda på grund av diskriminering av romer.

De målsägande besökte restaurangen på Allégatan i Åbo i mars 2015. Restaurangens serveringspersonal hade då krävt att sällskapet betalade maten på förhand. Övriga kunder i restaurangen behövde inte betala redan då de beställde maten.

Enligt åklagaren hade restaurangens ägare instruerat serveringspersonalen att särbehandla romer. Sällskapet på sex personer hade således diskriminerats utgående från nationalitet eller etniskt ursprung.

Egentliga Finlands tingsrätt behandlar ärendet i dag, måndag.

Läkarbristen i Nagu är nu löst. Om några veckor är det åter möjligt att träffa en läkare.

Nagu har saknat läkare på hälsocentralen och det har inte varit helt lätt att besätta tjänsten.

Efter påsken finns en läkare på plats tre dagar i veckan på hälsocentralen. Pargas stad har anställt Maria Silfverberg som sedan tidigare jobbar på en privat mottagning i Pargas.

Vanvettigt och bortkastade pengar att försöka sig på en inkapsling av fukten i Sirkkala skola. Ungefär så beskriver en expert det planerade saneringsförsöket av Åboskolan.

Fastighetsaffärsverket föreslår att golv och grundkonstruktioner i källarvåningen kapslas in för att sluta in den fukt som finns i Kärnhuset. Föräldrar och lärare har varit kritiska till att den gamla byggnaden saneras och har krävt att den ska rivas.

I ett uttalande pekas på flera brister i konstruktionerna och fel som är direkt vådliga för elever och lärare som vistas i byggnaden. Betonggolvet i källarvåningen är fuktigt och under golvmattan finns mikrober som är typiska för fuktskadade konstruktioner.

I tidigare undersökningar har det borrats hål i toalettgolvet och golvmattan har rivits upp. Då konstaterades mikrober, men platserna där proverna togs täcktes inte in ordentligt och det är möjligt att det kommit mikrober in i byggnaden då ventilationen varit påslagen.

I ett utrymme konstaterades ytterst höga halter av hälsovådliga mikrober. Mängden strålsvampar var 360 gånger större och mängden mögelsvampar var 35 gånger större än den gräns som Social- och hälsovårdsministeriet satt för när åtgärder bör vidtagas.

Tuula Putus. Tuula Putus Bild: Yle/Ville Hupa

Beträffande inkapslingen, så finns det inte en endaste myndighet som förespråkar den metoden, alltså att fuktskadade konstruktioner lämnas kvar eller sluts in. På sin höjd duger metoden till att avhjälpa fuktskador under en period på högst två år.

Enligt Putus finns det exempel från Lahtis där en fastighet sanerades på liknande sätt till en kostnad av 12 miljoner euro. Det lyckades inte och enda alternativet var att riva byggnaden. Putus bedömning är att försöken att kapsla in fukten i Kärnhuset troligen misslyckas.

Begränsning av rätten till dagvård och större gruppstorlekar diskuteras i Åbo. Inbesparingar behövs också inom bildningssektorn ifall staden måste strama åt årets budget.

Åbo stadsstyrelse diskuterade dagvården på sitt möte på måndag. I höstas konstaterade styrelsen att staden inte vill begränsa rätten till dagvård eller godkänna större dagisgrupper. Nu kan det ändå bli aktuellt också för Åbos del.

I december godkände riksdagen en lagändring som möjliggör att kommunerna kan minska på den subjektiva rätten till dagvård från och med augusti i år. Samtidigt höjs det tillåtna antalet barn per vårdare i daghemmen.

Enligt stadstyrelseledamot Christel von Frenckell-Ramberg (sfp) är det sannolikt att beredningen senare i vår kommer att innehålla förslag på inbesparingar inom dagvården. Ifall Åbo stad tvingas strama åt årets budget, gäller det också bildningssektorn. Stadens politiker ska ta ställning till ärendet efter påsk.

Enligt von Frenckell-Ramberg motsätter sig hennes egen fullmäktigegrupp att man tummar på rätten till dagvård i Åbo. Då stadsstyrelsen röstade om saken för ett utlåtande till Undervisnings- och kulturministeriet i höstas var det Vänsterförbundets, Svenska folkpartiets, De Grönas och Socialdemokraternas ledamöter som ställde sig negativa till lagförslaget. Också i dag finns det flera åsikter om dagvården i stadsstyrelsen.

- Det är en stor principiell fråga, åsikterna går isär, säger von Frenckell-Ramberg.

S:t Karins stadsstyrelse vill att Valkeavuoren koulu byggs ut och att man grundar ett barn- och ungdomshus i Valkeavuori med skola, dagvård och bland annat barnrådgivning.

Enhetsskolan ska ha utrymme för 800 elever. Enligt förslaget skulle dryga 10 miljoner euro reserveras för bygget. Dryga två miljoner euro skulle reserveras för daghemmet intill skolan.

Lokaler för klasserna 7-9 saneras enligt förslaget efter att nybygget är klart.

I förslaget ingick också att man tar ställning till stadens andra skolors utvidgnings- eller renoveringsbehov i ett senare skede.

Tidigare har flera olika lösningar diskuterats beträffande var man ska bygga ut eller bygga nytt för att få plats för alla skolklasser. Stadsdirektör Harri Virta med ett kompromissförslag, men samtliga partier i styrelsen förutom Samlingspartiet valde att i stället stöda den modell som också varit det vinnande förslaget då stadens tekniska nämnd och bildningsnämnden tyckt till i frågan.

Elevanatalet växer i S:t Karins svenska skola. Snart fylls klassrummet av förväntansfulla ettor! Bild: YLE/Nina Bergman

Kantalainen ifrågasätter ifall den modell som stadstyrelsen nu föreslår för fullmäktige verkligen är billigare.

- Mycket har lämnats bort från uträkningarna. Kostnadernas totalbelopp är inte jämförbara, anser Kantalainen.

Också föredragande i ärendet, stadsdirektör Harri Virta är kritisk. Enligt Virtas beredning är de föreslagna åtgärderna inte tillräckliga för kunna trygga nuvarande eller framtida behov för klasserna 7-9, stadens svenska skola och specialklasserna. Enligt Virta beaktas inte heller kostnader för möblemang och för att sanera och utvidga matsalen.

S:t Karins stadsfullmäktige tar ställning till förslaget måndag 14 mars.

Lappträsk i Östra Nyland och Geta på Åland är de enda kommuner i Svenskfinland som har kvinnor på de tre topposterna. I allmänhet är det dock klart män som styr kommunerna, visar Kommuntorgets utredning.

Både kommundirektören, fullmäktiges ordförande och styrelsens ordförande är kvinnor i Lappträsk.

Det samma gäller i Geta, men där är det en kvinnlig konsult som sköter kommundirektörens uppgifter medan kommunen letar efter en ny ordinarie direktör.

Förutom att de tre topposterna i Lappträsk är besatta av kvinnor är kvinnorna överlag starkt framme i kommunen.

På kommunkansliet jobbar endast två män, enligt Kommuntorget. Dessutom leds företagarföreningen av en kvinna och de två kyrkoherdarna är kvinnor.

Församlingarna i Lappträsk leds av kvinnor, liksom även kommunen. Lappträsk kyrka Bild: Yle/ Alexandra Karlsson

En kvinna på två män

Överlag är det männen som dominerar de högsta posterna i kommunerna både i Svenskfinland och i hela landet.

Av kommundirektörerna i Svenskfinland är 23 procent kvinnor. På riksnivå är siffran 17,5 procent.

En något större andel kvinnor finns bland styrelseordförandena i de svensk- och tvåspråkiga kommunerna. De är 29 procent (26 procent i hela landet).

Då det gäller fullmäktigeordförandena är skillnaden mellan Svenskfinland och landet som helhet större. I Svenskfinland är andelen kvinnor i ledningen för fullmäktige 43 procent mot 28 procent i hela landet.

Det finns 14 svensk- och tvåspråkiga kommuner med enbart män på de tre topposterna, enligt Kommuntorgets utredning.

Jämställdhetsutvecklingen stagnerade

Den förra regeringen hade jämställdhet på agendan och gav bland annat en jämställdhetsredogörelse till riksdagen.

Regeringen Sipilä har dock ingen jämställdhetsplan. I regeringsprogrammet hävdas det kort: ”Kvinnor och män är jämställda”.

– Att vi saknar ett jämställdhetsprogram är symtomatiskt för den här mansdominerade regeringen. I diskussionerna om ekonomi känner man sig som kvinna inte inkluderad, säger riksdagsledamot Eva Biaudet (SFP) till Kommuntorget.

Hon är ordförande för Kvinnoorganisationernas Centralförbund.

Eva Biaudet. Eva Biaudet Bild: YLE/ Antti Lempiäinen

Akademilektorn Sari Pikkala vid Åbo Akademi som forskat i jämställdhetsfrågor bedömer att medvetenheten om jämställdhetsfrågor aldrig varit särskilt hög i Finland i jämförelse med exempelvis Sverige.

– Jämställdheten blir allt mer osynlig. Jämställdhet är inte en fråga som diskuteras och hålls framme på agendan i Finland. Det råder en falsk medvetenhet där man fokuserat vid de framgångar vi någon gång haft i internationell jämförelse. Den utvecklingen har stagnerat. Frågan måste hela tiden hållas på agendan, säger Pikkala till Kommuntorget.

Alla har inte egna storasyskon och inte minst högstadieflickor behöver någon utanför familjen som man kan träffa och prata med. Det menar Gun Hoikkala som jobbar på Folkhälsan, vars storasyskonverksamhet kan erbjuda just det.

Gun Hoikkala beskriver tanken bakom den här verksamheten.

- Vår storasyskonverksamhet är en sorts mentorskap, där en äldre ungdom som har fått en utbildning på Folkhälsan försöker hitta småsyskon som skulle må bra av att ha ett äldre låtsassyskon. Ett syskon som man då träffar några gånger i månaden och gör någonting tillsammans med.

Hoikkala menar att det finns flera anledningar till att en sådan här typ av verksamhet fyller en stor funktion.

- Det finns många som känner sig ensamma och kanske har svårt att komma med i grupper, eller kanske inte har något intresse av att vara med i någon större fritidsverksamhet. Därför har vi tänkt att det finns en efterfrågan på att ha någon utanför familjen som man kan träffa och prata om helt vardagliga saker med.

Tanken är att dessa avslappnade träffar ska vara ett bra stöd i vardagen. Ett storasyskon är en ung, vuxen kvinna eller man som vill stödja en tonårsflicka eller tonårspojke. Storasyskonet fungerar som en äldre vän med mer livserfarenhet och vuxet ansvar. På det här sättet kan man motverka ensamhetskänslan för någon som känner sig utanför. Hoikkala beskriver också flera andra fördelar med att ha ett storasyskon.

- Det kan skapa ett ökat självförtroende, alltså att man blir bekräftad av någon yngre vuxen. Man träffar någon som ser en och som tar sig tid att lyssna på en.

"Kanske känns som ett stort steg att testa det här"

För tillfället är storasyskonverksamheten, som senast var aktiv år 2014, dock lagd på is. Främst på grund av att man har haft svårt att hitta småsyskon.

- Fast vi har varit ute och marknadsfört oss i skolorna, inte minst till årskurs 6 och 7, har vi fått få som har nappat på det här. Därför funderar vi nu på om vi ska försöka igen eller om vi ska göra något annat.

Problemet bottnar enligt Hoikkala i att det är svårt att nå de elever som skulle må bra av det här.

- Det kan kanske kännas som ett stort steg att testa det här. Fast det här är ingenting som binder en, man kan träffa sitt storasyskon en gång och känner man att det här inte är något för mig behöver man inte fortsätta med den här verksamheten. Vi har varit ute i skolor och även pratat med kuratorer för att visa att det här inte behöver vara några stora saker man funderar på, utan att det här är en helt vanlig fritidsverksamhet som man skulle kunna ha. Skulle man få med sig några skulle det sedan säkert vara lättare att få fler att våga testa på det här.

Yrkeshögskolan Novia har bidragit med flera storasyskon. Novias campus i Åbo våren 2014 Bild: Yle/Nora Engström

Folkhälsan har tidigare samarbetat med Yrkeshögskolan Novia och senast man hade storasyskon-utbildning gick åtta personer den utbildningen.

- De var ivriga på att ställa upp och därför känns det lite synd att man inte får in några småsyskon när det finns sådana som skulle ge sin tid i rollen som storasyskon, säger Gun Hoikkala.

Vad mer kan ni själva göra för att få in fler småsyskon?

- Kanske ännu mer kontakt med skolorna och kanske också försöka få direktkontakt med elever som behöver den här hjälpen.

Uppdraget som storasyskon görs ideellt och verksamheten är kostnadsfri. Det största behovet för storasyskon finns enligt Hoikkala i första hand bland högstadieflickor.

- Det är då som det händer mycket kring en och man kanske känner sig lite vilsen och inte alltid riktigt vet vad man ska göra. Så här skulle man då ha någon som har varit där tidigare och som man kan fundera med. Om man tänker på att den här storasyskonverksamheten är frivillig känns det väldigt viktigt att ta vara på den tid som de studerande ger. För de har massor med erfarenheter och det är inte länge sedan de själva var i samma ålder, säger Gun Hoikkala och tillägger:

- Och alla har inte egna storasyskon och då kan det vara trevligt att ha ett låtsassyskon.

S:t Olofsskolan i Åbo har goda erfarenheter av Folkhälsans syskonverksamhet Bild: YLE/Elin Willows

Lena Hannus-Suksi är speciallärare på S:t Olofsskolan i Åbo, en skola som har elever som är mellan 12 och 15 år. S:t Olofsskolan har tidigare tagit del av Folkhälsans storasyskonverksamhet.

- För de elever som har haft storasyskon har det fungerat hemskt bra och de har tyckt om dem. Så det här är säkert en verksamhet som skulle kunna utvecklas. Det kan ofta vara kö till vår kurator och psykolog och sedan är det ju också en annan sak att träffa ungdomar som kanske har varit i samma situation som de själva är i. Sedan hänger det också på ungdomarna själva att gå på mötena, jag menar det finns fall där sådant här har påbörjats men sedan runnit ut i sanden.

Fördelen med ett storasyskon är att kan man göra annat också än att bara sitta och prata problem. Man kan gå på bio, man kan kanske få nya intressen av det här storasyskonet. Sedan har man också betydligt fler gemensamma intressen och storasyskon som själva har skoltiden relativt färsk förstår ungdomarna på ett annat sätt. Lena Hannus-Suksi menar vidare att skolorna själva också skulle kunna bli bättre på att lyfta fram den här möjligheten.

- På vår skola är det säkert ett tiotal elever som skulle ha nytta av det här. Jag vet att Folkhälsan har varit här tidigare, men vi följer inte upp det från skolans sida. Alltså om någon elev tar kontakt med Folkhälsan. Det kan hända att vi själva borde vara mer aktiva och påminna våra elever om att det finns en sådan här möjlighet. För den här varianten är kostnadsfri och det är fantastiskt. Dessutom att det sker utanför skolan och på elevernas fritid. Det är något helt annat än det som sker i skolan.

Det har nyligen kommit en ny elevvårdslag och i S:t Olofsskolan funderar man enligt Lena Hannus-Suksi som bäst på hur man ska göra i framtiden. Men det ena utesluter inte det andra.

- Även om vi skulle starta upp någon ny egen variant har vi säkert glädje av Folkhälsan. Så visst är deras storasyskonverksamhet ett bra alternativ för oss även i framtiden, oavsett vilken inriktning vi väljer.

Här hittar du mer information om Folkhälsans storasyskon

För åbolänningar finns det allt färre möjligheter att studera på hemorten.

Niondeklassarna ska just nu välja var de vill studera efter högstadiet. Gemensamma ansökan pågår till den 15 mars.

Men hur går det då alternativen på hemorten blir bara färre? I fredags fick vi höra att Axxell flyttar sin turismutbildning från Pargas till Åbo. Och redan tidigare har Axxell flyttat bort metall- och närvårdarstudier från Pargas.

Sara Kyrklund och Jennifer Johansson i Sarlinska skolan i Pargas tycker ändå att yrket är viktigare, så de flyttar till Ekenäs för att studera till närvårdare.

- Jag tror nog att jag är redo för att flytta hemifrån som 16-åring, försäkrar Johansson.

Ännu i fjol kunde man studera till närvårdare i Pargas, och många trodde att det skulle gå att söka dit också i år. Då var närmare 20 Pargasungdomar intresserade av närvårdarstudier.

- Men nu är vi bara sju elever från Pargas som söker till närvårdarutbildningen, säger Kyrklund. Två tredjedelar har valt andra alternativ.

Axxell i Pargas Axxells ingång i Pargas Bild: Yle/Marie Söderman

Eriksson bytte karriär innan den ens börjat

Också Dennis Eriksson har fått välja om. Han skulle ha velat studera på metallutbildningen, om den hade funnits kvar i Pargas, för att kunna bo kvar i Pargas och fortsätta med sina hobbyer.

- Men jag var nästan lika intresserad av el, intygar Eriksson, så jag valde det istället.

Oscar Arén har likaså valt att söka till elutbildningen. Både Eriksson och Arén har noggrant funderat på en utbildning inom ett område där det finns arbete.

- Inom elbranschen kommer det alltid att finnas jobb, säger Arén.

Också Jenny Karlsson är intresserad av vårdyrket, men hon har sökt till gymnasiet. Karlsson har tänkt studera vidare, kanske till barnträdgårdslärare eller socionom, och då är det bättre att först bli student.

- Men det har nog sagts åt oss i skolan att vi ska välja något som vi tycker om, och inte tänka på om det finns jobb eller inte, säger Karlsson. Men det är klart att det är viktigt att välja ett yrke där det finns jobb i framtiden.

En person omkom natten till tisdagen i en frontalkrock på riksväg 8 i Virmo.

Olyckan inträffade vid tretiden på natten då en personbil och en långtradare krockade. Bilisten, en man i 30-årsåldern, omkom i olyckan.

Röjningsarbetet på olycksplatsen pågick i flera timmar.

Före detta freestyleåkaren Pekka Hyysalo och hans mamma Anja Hyysalo har öppnat en träningssal i Åbo enligt Rajul Vasas framgångsrika koncept.

Det är 20 år sedan den indiska läkaren Rajul Wasa började utveckla sin metod för rehabilitering av patienter med hjärnskador. Metoden har nått Finland i och med att svårt hjärnskadade freestyleskidåkaren Pekka Hyysalo i Åbo prövade på den och efter bara ett års intensiva övningar har nått fina resultat. Nu har Hyysalo och hans mor Anja Hyysalo öppnat en Fight Back-träningssal som erbjuder hjälp och nya möjligheter för också andra hjärnskadade.

Metoden gratis för den hjärnskadade

Rajul Vasas koncept och träningsmöjligheterna i Åbo är gratis för den som behöver det. Det här för att både Vasa och familjen Hyysalo anser att alla som har drabbats av hjärnskador ska ha möjlighet att pröva på konceptet. I Åbo är det Hyysalos som tar den ekonomiska risken med hyror och annat. De söker hela tiden sponsorer för behandlingen som de menar att sparar stora pengar för samhället.

Den 8 mars öppnas träningssalen Fight Back på Slottsgatan i Åbo officiellt av stadsdirektör Aleksi Randell.

Fight Back

Pekka Hyysalo har skrivit en bok om sitt eget liv efter den svåra olyckan fram till i dag. Boken Fight Back, toinen mahdollisuus (en andra möjlighet), hoppas författaren snart kunna ge ut i svensk version.

Hård träning krävs

Läkaren Rajul Vasas metod utvecklas och har utvecklats i samarbete med fysioterapeuter och andra läkare. Träningarna som görs upp som personliga träningsprogram är mycket krävande. När ett vanligt gymprogram handlar om att upprepa en rörelse cirka 30 gånger, handlar det i Vasas program snarare om 500 gånger! Metoden kräver 5-6 timmars övningar 6 dagar i veckan.

En retrobrödrost, ryamatta och gamla cementtaktegel söker nya ägare dessutom efterlyses en gasflaska, delar till en Electrolux dammsugare, brasved och en roddbåt!

• Tomas i Pargas har kvar sin retrobrödrost av märket Husqvarna. Ring 0400 223 313.
• Vajlet Sjöblom i Pargas efterlyser en 11 kg gasflaska av metall, tom eller full, för en gasgrill. Ring 0400 527 852.
• Leif i Åbo vill ha reservdelar till en Electrolux-dammsugare D728. Ring 040 764 3041.
• Cornelius i Pargas önskar tips på var man kan få brännved eller sågrester för några keramikers brännugn som finns i Korois i Åbo. I utbyte för tips kan man få en kruka! Ring 040 580 0545.
• Uffe Eriksson i Pargas efterlyser en gammal roddbåt, kan själv fixa upp den. Ring 0440 778 099.
• Rita vill bli av med en ryamatta i ylle (160 x 230 cm) med gröna ränder och en dörrmatta som hör till. Ring 040 577 6678.
• Bertil i Keistiö skänker bort gamla cementtaktegel (se bild!). Det finns ca 3500 - 4000 st. Den intresserade får själv plocka ner och transportera bort dem. Mera info på 0400 531 169.

Miljöhälsoinspektionen i Åbo lider av resursbrist. Det leder till att myndigheterna inte hinner granska så många restauranger, caféer, matbutiker och så vidare, som planerat i Åbo.

I fjol hade miljöhälsoinspektionen som mål att granska 3 000 ställen i Åbo, men hann bara med 700.

Åtminstone två inspektörer till skulle behövas men Åbo stad har inte beviljat pengar för nyanställningar. Det berättar Liisa Palmu, chef för miljöhälsoinspektionen i Åbo.

Enligt Palmu är livsmedelssäkerheten i Åbo ändå inte hotad. Akuta fall sköts genast och alla klagomål som gäller exempelvis matförgiftningar granskas.

Enligt en nyhet som Yle Turku gjorde i fjol finns det flera ställen i Åbo som inte har granskats på åratal.

Seniorbyn Säde i S:t Karins har nominerats för socialbranschens pris God praxis. Seniorbyn är unik i Finland och erbjuder familjelikt boende åt äldre.

Det är fackorganisationen för högutbildade inom socialbranschen, Talentia, som väljer vem som får priset som ska sporra till utveckling och spridning av bra idéer inom socialbranschen.

Arbetet med förnyande av trafikarrangemangen i skärgården går nu in i en ny fas. Minister Anne Berner har godkänt pilotprojektet, nu öppnar ministeriet för diskussion kring planerna.

Enligt trafikråd Eeva Linkama vill man nu föra en aktiv dialog med alla berörda parter. I diskussion med kunder och företagare vill man reda ut hurdana behov av resor och transporter det finns och hur de kunde tillgodoses.

Ministeriets mål är att de offentligt finansierade transporttjänsterna i skärgården i större grad skulle kompletteras med tjänster som fungerar på marknadens villkor. Samtidigt ska digitaliseringen och innovativa tjänster utnyttjas så effektivt som möjligt.

Några konkreta förändringar komme inte att ske ännu i sommar. Som det ser ut nu kunde nya lösningar testat efter årsskiftet.

Enligt Linkama siktar man på att ta i bruk nya kundnära metoder för diskussion. En möjlighet kunde vara att vara delta i diskussioner om skärgårdstrafiken genom videoplattformen Youtube. Diskussioner skulle då föras på webben med möljigheter att kommentera och fråga också på distans.

I februari samlades kring hundra skärgårdsbor i stadshuset i Pargas för att höra om Kommunikationsministeriets planer, men några fler liknande träffar finns inte inprickade just nu. Linkama säger att hon är medveten om att alla som vill vara med och diskutera kanske inte använder sig av internetbaserade medietjänster, såsom videoplattformen Youtube. Linkama tror ändå att det går att lösa genom att flera som behöver hjälp samlas någonstans där det finns någon som kan hjälpa till med tekniken.

Artikeln har uppdaterats kl. 17:18. Olika sätt att diskutera på distans är ännu i planeringsskede, meddelar Linkama.

Tisdagens fullmäktigemöte i Pargas inleddes med att inbjudna gäster fick ta emot förtjänsttecken.

Bland de som fick ta emot utmärkelser var Pargas tidigare stadsdirektör Folke Öhman som numera kan titulera sig kommunalråd.

Folke Öhman Pargas stadsdirektör Folke Öhman Bild: Yle/Johanna Ventus

Utmärkelser fick också följande Pargasprofiler:

• Hemvårdare Anita Ake, medalj av Finlands Vita Ros orden
• Ansvarig skötare Gunilla Aspelin, medalj av 1:a klass av Finlands Vita Ros orden.
• Minneskoordinator Janina Dahla, medalj av 1:a klass med guldkors Finlands Vita Ros orden.
• Byggnadsinspektör Carl-Henrik Sjöstrand, medalj av 1:a klass med guldkors Finlands Vita Ros orden.
• Äldreomsorgschef Gun Sirén, Finlands Lejons ordens förtjänsttecken.
• Rektor Harri Lehtinen, riddartecken av Finlands Vita Ros orden.

Alla pristagare, från vänster: Harri Lehtinen, Gun Sirén, Carl-Henrik Sjöstrand, Janina Dahla, Gunilla Aspelin och Anita Ake. Pargasprofiler fick utmärkelser av presidenten Bild: Yle/Johanna Ventus