För Ekenäs IF blir det första säsongen i ettan på över 60 år. Till sitt förfogande har laget seriens minsta budget och en enorm vilja att etablera sig på nationell nivå. Ett av lagen EIF möter är TPS, med en budget på en miljon.
Långa resor och anspråkslösa intäkter gäller för fotboll i division ett. Jag kontaktar lagen för att få uppgifter om budgeten i ettan.
– Va vill du? Jag är på krattningstalko inför säsongsstarten och hinner inte tala länge, säger en lagledare för en klubb i ettan.
Det låter inte glamouröst. Det låter krattigt.
EIF utan anställd personal
Allt det här är välbekant för Ekenäs IF. Laget steg till ettan i höstas, men har ingen heltidsanställd personal. Peter Haglund, manager för EIF, har använt kvällar, nätter och veckoslut för att styra upp verksamheten.
Han har gått ner i arbetstid för att sköta om EIF två dagar i veckan sedan laget steg till ettan.
– Vi vill inte öka utgifterna för att sedan inse att det inte bär sig, därför tar vi det stegvis, säger Haglund.
Bollförbundet reder bland annat ut lagens ekonomiska och idrottsliga kapacitet innan de beviljar spellicens för division ett.I samband med det här arbetet har förbundet konstaterat att det är tufft att leda en förening.
Kraven är stora, resurserna små och arbetstiden lång och oregelbunden.
- Jo, det är lätt att hålla med om det, säger Peter Haglund när vi träffas en fredag kväll på övre plan i Åbo Idrottspark.
EIF ska möta TPS i träningsmatch inför säsongsstarten. Det blåser kyligt men det finns en hel del människor på läktaren. Blåfrusna studerande riggar kameror, matchen ska visas på TPS-TV.
Lägger pengarna på plan
Den här säsongen har EIF 140 000 euro till sitt förfogande. Majoriteten går till spelarna, ungefär 100 000. Resten går till tränarstaben och resor.
- Det är meningen att en så stor del som möjligt av pengarna ska läggas på det som händer på plan.
För att få in mer kapital till föreningen inleder EIF en aktieemission.
– Vi inleder småskaligt och siktar på att få in 50 000 euro, säger han.
Bland lagen med störst budget finns forna ligaklubbar som JJK, Haka och TPS. Men en stor budget garanterar inte att laget har en sund ekonomi.
Den största budgeten i division ett har TPS, närmare en miljon euro. Det låter bra i jämförelse med EIF, men verkligheten bakom siffrorna visar att laget har tuffa år bakom sig. Åren 2013 och 2014 gjorde TPS en sammanlagd förlust på över 700 000 euro.
Verkligheten bakom miljonen
Det är inget drömläge för nya verkställande direktören Niklas Österlund som bytte ut TPS-ishockeylag mot fotbollslaget.
- I fotbollen råder kanske en mer familjär stämning. Det jobbas mer på frivillig basis. I ishockey spelar pengarna en större roll. Det är lättare att skaffa pengar till ett ishockeylag, men också lättare att använda dem.
Medan Peter Haglund är manager på fritiden för EIF har TPS fler anställda. Förutom vd:n Österlund jobbade förre landslagsspelaren Juha Reini framtill säsongstarten som sportchef i TPS. Då meddelade han att lämnar klubben för att sikta på en bana som tränare.
Klubben har en ekonomichef och flera personer som jobbar med marknadsföring, försäljning, sponsorservice och kommunikation.
Det verkar som om TPS prioriterar administration framom spelarna. Österlund säger att en bra organisation är värd att bevaras.
– Att bygga upp en organisation tar tid. Målet är att vara tillbaks i fotbollsligan inom tre år. Då kommer vi att behöva det här kunnandet.
Endast 20 procent till spelarna
– Klart att vår budget ser stor ut, men det finns gamla skulder som hänger med. Därför är det endast 200 000 som går till spelarna. Ifjol var det närmare det dubbla, säger han.
Nu består laget främst av unga lokala förmågor, inga dyra inköpta spelare.
Om man ser till antalet spelare i pojk- och ungdomslandslagen är TPS landets nästbästa fostrarklubb efter HJK.
– Det är den vägen vi ska gå, använda de resurser vi har, konstaterar Österlund.
Emmission blev räddning
Förra sommaren såg läget illa ut för TPS både fotbollsmässigt och ekonomiskt. Laget utlyste en aktieemission som gav 300 000 euro.
– Vi har räddat förra året som inte gick bra. Eventuellt ska vi ordna en emission till, men det har vi inget beslut på, säger Österlund.
På sikt hoppas laget få inkomster genom spelarförsäljning. Kasper Hämäläinen, Niklas Moisander, Jere Uronen är några namn som gått vidare från TPS till större ligor.
För fostrarklubben kan spelaraffärer ge stora inkomster.
- Det här är en grej vi inte kan budgetera, men visst vore det bra att sälja spelare regelbundet till större ligor. Det kan ge hundratusentals euro om köparen är den rätta.
Att få sponsorer till ett division ett är inte helt enkelt. I synnerhet när ekonomins hjul inte rullar speciellt fort.
– Visst är det trögare att skaffa sponsorer när man är i ettan, men inte har ligaklubbarna det lätt heller. Vi är ett av de äldsta lagen i Fotbollsfinland, så vi har lyckats hitta folk och företag som vill vara med och lyfta oss tillbaks till ligan.
Drömmen om jobb
Medan TPS vill tillbaka till ligan så fort som möjligt drömmer EIF om att få en tränare anställd på heltid.
Idag tränas laget av Jens Mattfolk. Han jobbar heltid som ombudsman på Lärarförbundet.
På dagarna bevakar han lärarnas intressen, på kvällarna och veckosluten försöker han se till att EIF kommer att klara sig i ettan. En serie med klart tuffare motstånd än i tvåan.
– Klart det vore kul att vara tränare på heltid, men om det inte är möjligt så får vi lösa det så här. Vi har en bra stab som delar på ansvaret för träningarna.
Men vissa grejer är gratis.
- Klubbkänsla är en sak du inte kan köpa. Dessutom måste spelaren ha en hel del egenskaper som kommer inifrån, säger Jens Mattfolk.
EIF kan inte erbjuda spelare stora kontrakt, istället försöker förening skapa en stämning som gör att spelarna trivs.
Via allsvenskan till ettan
Vissa av spelarna i EIF spelar på heltid, en av dem är Etchu Tabe som kom till klubben ifjol. 
Han är född i Kamerun och uppvuxen i USA där han spelade i universitetsligan.
Till hans tidigare klubbar hör Ljungskile SK i Allsvenskan, samt ROPS och KuPS i ettan och fotbollsligan.
– Det här är inte en stor förening, men för mig är det en bra klubb. Fotbollsmässigt trivs jag här och det för fotbollens skull jag kom till Europa. Jag kunde återvända till USA för större pengar, men jag vill fortsätta ännu en tid i Europa.
I Etchu Tabes svar ryms det som driver spelarna, tränarna och lagen i ettan. Han har satt studierna vid ett amerikanskt universitet i på hyllan för att spela fotboll. Det handlar om en dröm som man bara kan jaga en kort tid.
– Fotbollen är det jag vill hålla på med. Det är väl en barndomsdröm som lever kvar, att vara proffs i Europa. Förhoppningsvis klarar vi oss bra. För visst vill jag tillbaks till fotbollsligan, säger Tabe.
Bussliv
När karriären på plan är över kommer han att slutföra sina studier. Huvudämnet är biologi, psykologi och idrottsvetenskap är biämnen. Men ännu ska han spela med EIF. Och sitta i en buss.
Division ett sträcker sig från huvudstadsregionen i syd till Kemi i norr, från Vasa och Åbo i väst till St Michel i öst.
För EIF:s del blir det närmare 10 000 kilometer i buss från maj till oktober.
Tränaren Jens Mattfolk är van vid att tillbringa många timmar i buss, eftersom han länge spelade i ettan för Närpes Kraft. Även bussen kan ha sin charm. - EIF har spelat i FM-serien 1933. Dessvärre förlorade laget alla sina matcher. Målskillnaden blev 11-83. - EIF steg till ettan 1946. Första matchen vann laget mot Ilves-Kissat 4-1. Den gången varade sejouren i ettan fem år. EIF har varit med förr
– Om du har åkt på en snöplig förlust är det ingen höjdare att sitta en sommarkväll i en buss. Har du en skön bortaseger i bagaget känns kilometrarna betydligt lättare och stämningen kan vara euforisk, säger Mattfolk.
Säsongen är lång
Nu inleds den långa resan mot den sjuttonde oktober då serien är slut. Än så länge är alla optimister. Allt kan gå vägen.
– Nog hoppas jag att vi kämpar i toppen av tabellen, säger Peter Haglund, manager för EIF.
– Jag tror vi blir tvåa och tar oss till ligan via kvalet, förutspår Niklas Österlund vd för TPS.