Aino Lammintausta disputerar om hjärt- och kärlsjukdomar vid Åbo universitet. Hon har undersökt hur olika befolkningsgrupper drabbas av bland annat hjärtattacker och kärlkramp. Det finns en viss skillnad mellan finsk- och svenskspråkiga, men mest betydande är faktorer som inkomst- och utbildningsnivå och om du är gift eller inte.
Lammintausta har analyserat landsomfattande data om kransartärsjukdomar från åren 1988 till 2002. Personer med högre inkomst- och utbildningsnivå och yrkesposition insjuknande och i synnerhet dog mera sällan i hjärtinfarkt och kärlkramp. Bland medelålders män löpte till exempel den sjättedel som har de lägsta inkomsterna 5 gånger större risk att dö än sjättedelen med de högsta inkomsterna. För motsvarande grupp bland kvinnor var skillnaden ännu större - låginkomsttagarna dog 11 gånger oftare.
- Höginkomsttagande män får också bättre vård - ballongvidgning, propplösande trombolys och bypassoperationer används oftare, säger Lammintausta.
Vårdskillnaderna kan bidra till att dödligheten är oproportionerligt hög i de lägre socioekonomiska grupperna- men många andra riskfaktorer spelar in. Analysen visar också att personer som är gifta mera sällan drabbas av kransartärsjukdomar.
Också språket visar på skillnader
I en delstudie granskade Lammintausta finsk - och svenskspråkiga i Åbo. Det visade sig att finskspråkiga män hade en något högre risk att drabbas av hjärninfarkter och kransartärsjukdom än de svenskpråkiga åboborna. Också då man bektade socioekonomiska faktorer kvarstod en skillnad på omkring 20 procent till de svenskspråkigas fördel.
- Man kan inte tänka att språket i sig ger skydd. Vi tittade också på övriga riskfaktorer - de svenska åboborna hade lite bättre blodtryck, kolesterol- och triglyceridvärden och mindre övervikt, men skillnaderna var mycket små och det är svårt att säga vilken praktisk betydelse det har. Det kvarstår något som man kan kalla en kulturell skillnad, säger Lammintausta.
Lammintaustas granskning av skillnaderna mellan språkgrupperna har också väckt häftiga reaktioner bland anonyma nätdebattörer. I en diskussion på Suomi24 framförs det hot om att hon ska vara försiktig med vad hon säger då hon disputerar. Lammintausta säger att det känns tråkigt med sådana kommentarer. Enligt henne har nätkommentatorerna missförstått hennes forskning utgående från nyhetsbevakningen.
- Vi påstår inte att språket är avgörande och hälsofrämjande och inte heller att det skulle handla om ras, utan rapporterar om våra resultat och språket är bara en gruppavgränsande mätare, säger Lammintausta.
Professorn och forskaren vid Folkhälsans forskningscentrum Sakari Suominen säger att Lammintaustas resultat stämmer väl överens med tidigare studier om hälsa och språk. I synnerhet svenskspråkiga män i Finland har relativt sett bättre hälsa än finskspråkiga. Suominen säger att många faktorer samspelar till finlandssvenskarnas favör. De socioekonomiska skillnaderna har minskat, men historien kan ännu spela in, de svensktalande bor på kustområden i Södra och Västra Finland där befolkningen också generellt sett har bättre hälsa - och svenskspråkiga röker och dricker mindre än finskspråkiga.
- Man kunde kanska tala om att den finlandssvenska kulturen har hälsofrämjande element, som det kunde vara bra att överföra till andra delar av befolkningen, säger Suominen.