Församlingarna i Pargas och Kimitoön ser ut att få rätta sig efter de kommande kommungränserna. Biskop Björn Vikström önskar att församlingarna kunde förbli självständiga.
Den här veckan är det kyrkomöte i Åbo. Ett av de stora diskussionsämnena är församlingsreformen. Pargas och Kimitoön kan räkna med gemensam samfällighet, men helt lätt kommer det inte att bli.
Enligt förslaget ska alla församlingar i framtiden höra till en kyrklig samfällighet. Det innebär bland annat att församlingarnas egendom tillfaller samfälligheterna som också ansvarar för anställandet av personal. I praktiken kan det innebära att en anställd kan flyttas från en församling till en annan efter behov.
I Åboland kunde det betyda att församlingarna i Pargas och Kimitoön bildar en samfällighet. Den pågående kommunreformen gör inte saken lättare eftersom den i stor utsträckning är avgörande för samfällighetsgränserna. Strävan är att församlingar från flera kommuner ska bilda en samfällighet. Å andra sidan ska alla församlingar inom en kommun ingå i samma samfällighet, vilket innebär att flera samfälligheter inte kan vara verksamma inom en och samma kommun.
Biskop Björn Vikström var tidigare kaplan i Kimito. Han önskar att man kunde bevara de nuvarande enheterna, men tror att det lutar mot en samfällighet med församlingar från Pargas och Kimitoön. De praktiska problemen blir ändå många, inte minst på grund av geografin.
- Så länge vi inte har en bro från Mjösund till Pargas och så länge det inte finns fungerande relationer skulle man vara tvungen att dela ansvaret för fastighetsskötsel med mera på något vis så att en del av verksamheten fanns i Kimitoön och en del i Pargas. De praktiska problemen går säkert att lösa på något sätt och de måste ju lösas om kommunkartan ritas om.
Lösningen är trots allt bättre än att slukas upp av Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet, anser Vikström.
- Där skulle man endast vara ett randområde och hela tiden tvingas motivera att skärgårdsområdena kräver extra resurser.
I en stor finskdominerad enhet skulle man vara utlämnad åt majoritetens vilja och det kunde medföra orosmoment. Det behöver inte vara dåligt, men det är alltid förenat med vissa risker, anser Vikström.