Åbo verkar inte heller nu hitta en frivillig samgångspartner trots förslaget till ny kommunstrukturlag.
Det spelas med andra ord en bekant melodi kring kommunsammanslagningar i regionen – Åbo vill gärna gå samman, men ingen anmäler sig frivillig. Tvärtom kan flera av stadens kranskommuner tänka sig en sammanslagning om staten så kräver, men inte med Åbo.
– Om ett Stor-Åbo innebar att man helt förnyade beslutsprocesserna och organisationen från det nuvarande, skulle det betyda att vi tillsammans skapade ett helt nytt Åbo. Det kunde man gå med på. Men i verkligheten vet vi att vi inte får något nytt Åbo utan bara ett större Åbo enligt samma gamla modell, säger Lundos kommunfullmäktigeordförande Anna-Liisa Koivisto (C).
I kranskommunerna menar man att det inte presenterats några klara siffror på att sammanslagningar skulle ge ekonomisk effektivitet och bättre service. I stället räds man över den tunga byråkratin som skulle ta bort all flexibilitet ur beslutsfattandet, säger flera ledande politiker och tjänstemän i kranskommunerna som Yle Nyheter Åboland talat med.
– Och inte får man ju direkt bilden av att Åbo skulle vara den mest välskötta kommunen i Finland om man följer med nyheterna, formulerar sig Maskus kommunstyrelseordförande Mari Karsio (Saml).
Inget tvång
Det är ändå inte bara Åbo som orsakar avoghet – kommunerna i regionen är överlag motvilliga till sammanslagningar. Man anser att man klarar sig bra ensamma och genom ökat samarbete.
Harri Virta, stadsdirektör i den i invånartal största kranskommunen S:t Karins, är noggrann med att betona att man inte vill hacka ner på Åbo.
– Det här är ingen S:t Karins-Åbo-landskamp, utan det handlar om att skydda en passligt stor organisation mot en stor organisation.
S:t Karins hör tillsammans med Reso, Nådendal, Lundo och Rusko till de kommuner som staten enligt en tjänstemannarapport åtminstone skulle vilja se gå samman med Åbo. Även Masku, Aura, Nousis, Virmo och Tarvasjoki och kanske också S:t Mårtens, Pemar och Sagu får gärna omfamnas av ett Stor-Åbo.
Resos stadsdirektör Ari Korhonen säger att staten klart och tydligt vill ha ett Stor-Åbo, men så länge ingen tvingas, kommer sammanslagningar knappast heller att ske.
– Kanske den enda positiva saken med den nya lagen är att det inte finns något tvång, säger Korhonen.
Överlag är man väldigt kritisk till förslaget till ny kommunstrukturlag i Åboregionen. Kommunerna ska senast den 7 mars ge ett utlåtande till regeringen där man tar ställning till lagförslaget och feedbacken kommer inte att vara nådig.
– Trovärdigheten för strukturreformen har åtminstone i Lundo försvunnit helt och hållet, säger fullmäktigeordförande Anna-Liisa Koivisto.
Kommunerna anser att man inte motiverat sammanslagningar med en förbättrad service som grund, utan helt enkelt ritat upp lämpliga kommuner på kartan. Det hela verkar väldigt abstrakt, beskriver Nådendals stadsstyrelseordförande Markku Tuuna (Saml).
Invändningar på lagförslaget är många, men en sak som de flesta har gemensamt är att tidtabellen är alltför snäv. I november ska kommunerna ha bestämt vem eller vilka man ämnar utreda en sammanslagning med och den utredningen ska vara klar på fyra månader.
– Det finns inte en tillstymmelse av vett i den tidtabellen. Under några månader hinner man inte göra ordentliga utredningar. Det här är en orsak till att det här lagförslaget är helt dåraktigt, säger Sisko Hellgren (Saml), kommunstyrelseordförande i Rusko.
Ari Korhonen vet inte vad regeringen egentligen vill ha av utredningarna.
– Vi kan förstås delta i utredningar, men det låter lite som om staten redan fattat besluten i förväg och utredningar betyder ingenting, säger Resos stadsdirektör.