Torsdagmorgonens stora riksnyhet är att regeringen har nått enighet om valfrihet i vården. Regionalt sett tycker strategikonsult Marcus Henricson att det här är en bra sak för framför allt tvåspråkigheten.
Strategikonsult Marcus Henricson ingår i den arbetsgrupp som funderar på hur Pargas och Kimitoön ska tackla vårdreformen.
- Det här är bättre nyheter än jag hade vågat vänta mig. I de lagförslag som regeringen nu har presenterat betonar man ganska starkt landskapens skyldighet att se till att var och en får vård på sitt eget språk och faktiskt också ordnar det i praktiken. Dessutom sade man från regeringens sida att landskapen ska få lite extra pengar för skärgårdsförhållanden och för tvåspråkig service. Än så länge har vi inte sett det nya lagförslaget som ska offentliggöras inom några dagar, men det borde betyda bättre möjligheter för de nya landskapen att ordna service också i skärgården.
Det har tidigare varit tal om att grunda ett tvåspråkigt vårdbolag i Pargas och Kimitoön med personal från de här två kommunerna. Enligt Marcus Henricson lever de planerna fortfarande.
- Det som är väldigt positivt är att vi nu faktiskt har ett lagförslag på hur det här valfrihetssystemet ska se ut. Så nu kan man börja planera på allvar vilka vårdstrukturer som faktiskt motsvarar behoven bäst. Det här med att kommunerna bildar ett bolag eventuellt tillsammans med någon annan aktör är fortfarande ett av alternativen som behöver utredas väldigt noggrant.
Det här är bättre nyheter än jag hade vågat vänta mig.
Lagen om fritt vårdval kommer att ges till riksdagen våren 2017, och den ska träda i kraft år 2019 då landskapen tar över ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna. I det första skedet skulle vårdvalet i första hand omfatta primärvården. Senare ska vårdvalet utvidgas till att gälla mer avancerade funktioner inom social- och hälsovården.
- Enkelt uttryckt har vi tre stora frågor som vi behöver gå vidare med. Det första är förstås hur själva landskapets organisation ska se ut, alltså så att den faktiskt kan fungera på två språk. Och här talar vi bland annat om stora delar av specialsjukvården.
- Det andra är hur vårdproducenterna i det här valfrihetssystemet ska se ut. Till exempel i primärhälsovården. Att man faktiskt kan ha valfrihet och få vård på sitt eget språk.
- Det tredje som är lika viktigt är hurdant samarbete som behövs med andra tvåspråkiga landskap som Nyland och Österbotten. Vårdformer som man kanske inte kan ordna själv på båda språken, utan där man kanske behöver samarbeta över landskapsgränserna.
Marcus Henricson påpekar att det ännu återstår mycket jobb innan det som nu låter lovande blir verklighet.
- Ingenting fixar sig automatiskt bara för att man har en lag, utan nu gäller det att jobba hårt för att skapa strukturer som gör att det här också fungerar i praktiken på båda språken. Vi har mycket arbete framför oss, men det här lagförslaget ger en god grund för det arbetet.